Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 11 februari 2003

1 Originalspråk: spanska.

2 De förenade målen T-25/95, T-26/95, T-30/95-T-32/95, T-34/95-T-39/95, T-42/95-T-46/95, T-48/95, T-50/95-T-65/95, T-68/95-T-71/95, T-87/95, T-88/95, T-103/95 och T-104/95 (REG 2000, s. II-491).

3 EGT L 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8.

4 Ärende IV/33.126 och 33.322 — Cement.

5 Punkterna 2 och 3 i den överklagade domen.

6 Punkterna 3, 9 och 12 i domen.

7 Punkterna 4—6 i själva domen.

8 EGT L 343, s. 1.

9 Punkt 22 i domen.

10 Se punkt 163, jämförd med punkterna 5 och 95 i den överklagade domen.

11 Se punkterna 164—168 i den överklagade domen.

12 Ciments Luxembourgeois S.A.

13 Punkterna 169 och 170 i domen.

14 Detta är ett misstag från förstainstansrättens sida. Unicem nämns inte i artikel 5 i beslutet.

15 Den konsoliderade texten finns publicerad i EGT C 34, 2001, s. 1.

16 Grund A.1.1.1 i överklagandet.

17 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 (REG 1999, s. I-4235).

18 Grund A.1.1.2 i överklagandet.

19 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P (REG 1999, s. I-4287).

20 Med undantag för handlingar som innehöll affärshemligheter eller annan konfidentiell information samt kommissionens interna dokument.

21 Se punkt 241 i domen. Förstainstansrätten skiljer mellan handlingar som inte har något objektivt samband med någon av anmärkningarna, vilka den avvisar från början, och handlingar som har ett sådant samband, avseende vilka den granskar i vilken mån de innehåller uppgifter som kunde ha lett till en annan utgång.

22 Om rätten till försvar i konkurrensrättsliga förfaranden, se K. Lenaerts och I. Maselis arbete Le justiciable face à la Commission européenne dans les procédures de constatation d'infraction aux articles 81 et 82 CE, publicerat i Journal des tribunaux, nr 5973 (2000), s. 496-504. Av intresse är även L. Goossens studie Concurrence et droits de la défense: la phase administrative devant la Commission, som återges i Journal des tribunaux. Droit européen, nr 52 (1998), s. 169-175, och nr 53 (1998), s. 200-204. Trots att det är relativt gammalt är domstolens tidigare ordförande O. Dues verk, Le respect des droits de défense dans le droit administratif communautaire, publicerat i Cahiers de Droit Européen, nr 1 och 2 (1987), s. 383—396, fortfarande av intresse.

23 EGT L 354, s. 18. Den har ersatt kommissionens förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning nr 17 (EGT L 127, s. 2268; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 32), som var gällande vid tidpunkten för det administrativa förfarandet i förevarande mål.

24 Se, exempelvis och bland de senare, domen i det ovannämnda målet Hercules Chemicals mot kommissionen, punkt 75 och följande punkter.

25 Den dom som är föremål för detta överklagande är ett exempel (se punkterna 142—144 och 240).

26 Se dom av den 8 juni 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna (serie A nr 22), angående militära disciplinförfaranden, och av den 23 juni 1981, Le Compte, Van Leuven och De Meyere mot Belgien (serie A, nr 43), angående disciplinförfaranden i ett läkarsamfund.

27 EGT C 364, 2000, s. 1.

28 Se artikel 47 andra stycket och artikel 48.2.

29 Artikel 41.2 första och andra strecksatsen.

30 Detsamma gäller rätten att yttra sig, att få kännedom om de anmärkningar som riktas mot den berörde, att använda relevanta bevismedel för försvaret eller, i tillämpliga fall, att biträdas av en advokat.

31 Se generaladvokaten Mischos förslag till avgörande av den 25 oktober 2001 i de förenade målen C-244/99 P och C-251/99 P, punkterna 331 respektive 125, i vilka mål dom avkunnades den 15 oktober 2002, PVC II (de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P) (REG 2002, s. I-8375).

32 Domaren, liksom historikern, rekonstruerar det förflutna och skall därvid sålla bland bevis och vittnesmål för att återge de faktiska omständigheterna såsom de ägde rum. Varken domaren eller historikern kan sätta sig i de personers situation som är föremål för hans utredning, an skall ställa sig utanför denna. Om förhållandet mellan rätt och historia se C. Ginzburgs bok El juez y el historiador (Consideraciones al margen del proceso Sofri), utgiven av Anaya och Mario Muchnik, Madrid, 1993.

33 Punkt 34.

34 Punkterna 78 och 79.

35 Det är detta kriterium som domstolen nyligen tillämpade i domen i det ovannämnda målet PVC II, punkt 315 och följande punkter, särskilt punkt 325.

36 Detta är fallet i fråga om företaget Cedest, S.A. (T-38/95). Se punkterna 2211 och 2286 i domen.

37 Punkt 264 i den överklagade domen,

38 Se punkterna 264 och 1116 i allmänhet och beträffande Unicem särskilt, punkterna 1220—1225.

39 Punkt 262 i förstainstansrattens dom.

40 Se punkt 263 i den överklagade domen.

41 De som anges i punkterna 18, 19 och 45 i beslutet.

42 Se punkt 247.

43 Se punkt 1416 och punkt 1442 och följande punkter i domen.

44 De som anges i punkterna 18,19 och 45 i beslutet.

45 Domarna av den 29 juni 1995 i målen T-30/91 (REG 1995, s. II-1775) och T-36/91 (REG 1995, s. II-1847).

46 Punkterna 98 respektive 108.

47 Mål T-37/91 (REG 1995, s. II-1901).

48 Se punkterna 66 och 70.

49 Se punkt 61 i domen i målet Solvay mot kommissionen och punkt 71 i domen i målet ICI mot kommissionen.

50 Se punkterna 98 respektive 108 i de bida domarna.

51 Se punkterna 263 och 264 i den överklagade domen.

52 Grund A.1.4 och A.1.5 i överklagandet.

53 Grund A.1.7 i överklagandet.

54 Dom av den 18 oktober 1989 i mål C-374/87 (REG 1991, s. 3283; svensk specialutgåva, volym 10, s. 217).

55 Angående innehållet i dessa rättigheter hänvisas till två viktiga domar från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Dom av den 8 februari 1996 i målet John Murray mot Förenade kungariket ( Recueil des arrêts et décisions 1996-I), punkt 40 och följande punkter, och av den 17 december 1996 i målet Saunders mot Förenade kungariket (Recueil des arrêts et décisions 1996-VI), punkt 67 och följande punkter. Den rättspraxis som fastslogs genom dessa två domar har senare bland annat fastställts genom dom av den 19 september 2000 i målet I. J.L., G.M.R. och A.K.P. mot Förenade kungariket, av den 21 december 2000 i målet Heaney och McGuinness mot Irland, och av den 3 maj 2001 i målet J.B. mot Schweiz.

56 Punkt 35 i domen i det ovannämnda målet Orkem mot kommissionen.

57 I ett annat sammanhang (analys av blod eller urin) har Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna gjort ett uttalande som är av betydelse tor att bemöta Unicems argument: rätten att inte vittna mot sig själv omfattar inte uppgifter som förekommer oberoende av den tilltalades vilja (se punkt 69 i domen i det ovannämnda målet Saunders mot Förenade kungariket). Den skyddar således inte i förhållande till uppgifter från tredje nian.

58 Se domarna från Europadomstolen i de ovannämnda målen John Murray mot Förenade kungariket, punkt 45, och Saunders mot Förenade kungariket, punkt 68.

59 Grund B. 1.2 i överklagandet (s. 26—29 i den italienska originaltexten).

60 Se punkt 27 i mitt förslag till avgörande av den 3 maj 2001 i mål C-315/99 P där dom meddelades den 10 juli 2001, Ismeri Europa mot revisionsrätten (REG 2001, s. I-5281), och de domar som nämns i fotnot 17 i det förslaget till avgörande, samt punkt 19 i själva domen i målet Ismeri Europa mot revisionsrätten. Se bland de senare avgörandena från domstolen dom av den 21 juni 2001 i de förenade målen C-280/99 P-C-282/99 P, Moccia Irme m. fl. mot kommissionen (REG 2001, s. I-4717), punkt 78.

61 De som anges i punkterna 18,19 och 45. Se punkt 861 och följande punkter i domen. Särskilt punkterna 875—901 angående Blue Circles interna promemorior; 902—913 i fråga om uttalandet av Kalogeropoulos; 914—919 angående Cembureaus medgivande; 930—941 beträffande kallelsen till chefsdelegaternas möte den 14 januari 1983 och 1028-1046 beträffande mötet den 7 november 1984, vid vilket Cembureau-avtalet bekräftades.

62 Se punkt 45.9 i beslutet och punkterna 1003, 1046, 1086 och 1095 i domen.

63 Inte heller det som hölls den 19 mars 1984.

64 Se punkterna 1416, 1442, 3744, 3745 och 4243-4247 i den överklagade domen.

65 Se dom av den 8 juli 1999 i mal C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999. s. I-4125), punkt 96, domen i det ovannämnda malet Hüls mot kommissionen, punkt 155, och av den 8 juli 1999 i mål C-235/92 P, Montecatini mot kommissionen (REG 1999, s. I-4539), punkt 181.

66 Grund B.1.2 i överklagandet (s. 29—30 i den italienska originaltexten).

67 Talan om ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, XII, A, 2.2.

68 Grund B.1.3 i överklagandet.

69 Unicem har åberopat förstainstansrättens dom av den 7 juli 1994 i mål T-43/92, Dunlop Slazenger (REG 1994, s. II-441).

70 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 81.

71 Se domen i det ovannämnda målet Montecatini mot kommissionen, punkt 195.

72 Se punkt 81 i domen i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni.

73 Med förbehåll för dess inverkan på bedömningen av överträdelsens allvar och, följaktligen, sanktionens skärpa (se punkt 90 i den i föregående fotnot nämnda domen).

74 Se, exempelvis, dom av den 16 november 2000 i mål C-291/98 P, Sarrió mot kommissionen (REG 2000, s. I-9991), punkt 50.

75 Punkt 83 i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni. Se även punkt 203.

76 Domen i det ovannämnda milet Dunlop Slazengcr mot kommissionen.

77 Grund B.2 i överklagandet.

78 Beslut av den 5 februari 1997 i mål C-51/95 P (REG 1997, s. I-727).

79 Kommissionen har åberopat dom av den 31 mars 1993 i de förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och C-125/85—C-129/85, Ahlström Osakeythiö m.fl., även kallade pappersmassa II (REG 1993, s. I-1307; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-111), punkt 146.

80 Se punkterna 1698 och 4340 i domen.

81 Punkt 47.13 i beslutet.

82 Av misstag påstås i domen att det var mötet den 14 januari 1983, men i punkt 16.5 i beslutet hänvisas till mötet den 30 maj 1983.

83 Se punkt 1643 i domen.

84 Informationsutbytet gjorde... det faktiskt möjligt för det företag som ställdes inför en begäran från en potentiell kund med säte i ett annat medlemsland att få veta vilken den gällande allmänna prisnivån var i det landet och att anpassa sina exportpriser härefter, för att avvärja att kunden införskaffade cement utanför sitt land, och således undvika att konkurrera med de lokala producenterna (punkt 1642 i domen).

85 Se punkterna 1644—1646 i domen.

86 Se punkt 134 i det förslag till avgörande som jag har föredragit denna dag i mål C-204/00 P, Aalborg Portland A/S. Se punkterna 1634 och 1638 i domen.

87 Näst sista stycket i punkt B.2.1 i överklagandet.

88 Se kommissionens sjunde rapport om konkurrenspolitiken (Septième rapport de la Commission sur la politique de la concurrence, Bryssel-Luxemburg, april 1978, s. 23).

89 Se punkt 1642 i domen.

90 Se dom av den 16 december 1975 i mål 40/73-48/73, 50/73, 54/73-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663), punkterna 173-175.

91 Min markering.

92 Se punkterna 126 och 127 i nämnda förslag till avgörande.

93 Se punkterna 1412, 1439 och 1697 i forstainstansrättens dom.

94 Se punkterna 2682—2683 i domen.

95 Se punkterna 3252—3253 i domen.

96 Se punkt 3396 i domen.

97 Se punkterna 4244—4245 i domen.

98 Se punkt 4246 i domen.

99 Se punkterna 4103, 4104 och 4244 i domen.

100 Se punkt 1698 i den överklagade domen.

101 Detta gjordes senare i repliken.

102 Se punkt 1702 i domen.

103 Punkt 1701 i den överklagade domen.

104 Grund B.3.3 i överklagandet.

105 Punkt 3741 i domen.

106 Punkt 3742 i förstainstansrättens dom.

107 Punkterna 143-144 och 159-160.

108 Se punkterna 3741—3742 i domen.

109 Grunderna A.1.5, B.4.1 och B.4.3.1 i överklagandet.

110 Angående principen ne bis in idem, se mitt förslag till avgörande av den 19 september 2001 i målen C-187/01, Gözütok, och C-385/01, Brugge, i vilka dom ännu inte har meddelats.

111 Möjligheten att de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen är behöriga avseende samma faktiska omständighet behandlades av domstolen redan i domen av den 13 februari 1969 i mål 14/68, Wilhelm (REG 1969, s. 1; svensk specialutgåva, volym i, s. 379), där det slogs fast att den parallella tillämpningen av nationell rätt endast får ske med det förbehållet att den inte får skada en fullständig och enhetlig tillämpning, inom hela gemenskapens marknad, av gemenskapsbestämmelser eller om konkurrensbegränsande samverkan samt verkan av de rättsakter som antagits för att genomföra dessa bestämmelser (punkt 1 i domslutet). I dag är förekomsten av den delade behörigheten ett vedertaget faktum (se meddelandet om samarbetet mellan kommissionen och de nationella domstolarna med avseende på tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget, EGT C 39, 1993, s. 6), liksom att när dubbla åtgärder vidtas mot samma konkurrensbegränsande förfarande eller avtal skall gemenskapsavgörandet äga företräde (se dom av den 28 februari 1991 i mål C-234/89, Delimitis (REG 1991, s. I-935), och av den 14 december 2000 i mål C-344/98, Masterfoods och HB (REG 2000, s. I-11369).

112 I dom av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena mot Balm (REG 1987, s. 4587), slog domstolen fast att principen ne bis in idem inte hade åsidosatts eftersom de två säkerheter som krävts av en och samma person på grund av samma omständigheter inte hade samma syfte (punkterna 22 och 23).

113 Genom det ovannämnda beslutet av Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato har Unicem Ålagts en sanktion för att ha överträtt denna bestämmelse.

114 Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana nr 240 av den 13 oktober 1990.

115 Punkt 3.

116 Artikel 85 i EG-fördraget (nu artikel 81 EG).

117 Beträffande en påföljd för samma omständighet med utgångspunkt från två skilda rättsordningar, se mina överväganden i punkt 52 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i de ovannämnda målen Gözütok och Brügge.

118 Se artikel 4 i protokoll nr 7 till europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

119 Se Pralus, M.,: Étude en droit pénal international et en droit communautaire d'un aspect du principe non bis in idem: non bis i Revue de science criminelle, juli—september 1996, s. 553-574, särskilt s. 558.

120 Punkt 11.

121 Jag delar inte denna uppfattning eftersom de nationella myndigheterna och kommissionen, som jag påpekat strax ovan, skyddar identiska värden när de påför en sanktion för samma handlande med tillämpning av konkurrensrätten, antingen den nationella eller gemenskapens.

122 Punkt 11.

123 I dom av den 14 december 1972 i mål 7/72, Boehringer Mannheim mot kommissionen (REG 1972, s. 1281; svensk specialutgåva, volym 2, s. 61), slog domstolen fast att principen ne bis in idem inte hade åsidosatts därför att [älven om de omständigheter som ligger till grund för de båda påföljderna i fråga har sitt ursprung i samma komplex av avtal, skiljer de sig dock väsentligen vad beträffar såväl syfte som geografisk lokalisering.

124 Avtal vars syfte är att dela upp marknaderna kan föranleda sanktionsåtgärder, oberoende av om de senare leder till den konkreta effekten att begränsa konkurrensen. I domen i det ovannämnda malet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen angav domstolen de avtal som har till syfte eller effekt att påverka marknaden (punkt 174, min kursivering). Denna princip har i dag slagits fast i domstolens rättspraxis: [älven om begreppet samordnat förfarande förutsätter ett beteende från de deltagande företagen på marknaden innebär det dock inte nödvändigtvis att detta beteende leder till det konkreta resultatet att konkurrensen begränsas, hindras eller snedvrids (domen i det ovannämnda målet Hüls mot kommissionen, punkt 165). Se även domen av samma dag i det likaså ovannämnda målet Montecatini mot kommissionen, punkt 125.

125 Se punkterna 444 och 445 i den överklagade domen.

126 Se punkt 27.6 i beslutet och punkt 3345 i domen.

127 Angående dessa överträdelser, se punkt 3133 och följande punkter i domen.

128 Angående förekomsten av denna överträdelse, se punkt 3138 och följande punkter i domen.

129 Se punkt 55 b. 2 i beslutet.

130 Förstainstansrättens resonemang angående den överträdelsens existens redovisas i punkt 3345 och följande punkter i domen.

131 Det bör påpekas att förstainstansrättens bedömning av de faktiska omständigheterna inte kan omprövas inom ramen för ett överklagande.

132 Grund B.4.2 i överklagandet.

133 Punkt 3248 i den överklagade domen.

134 Punkt 3252 i domen.

135 Se punkt 27.3 och 27.5, och punkt 55.1 i beslutet.

136 Grund B.4.3.2 i överklagandet.

137 Grund B.4.3.3 i överklagandet.

138 Grund B.4.3.4 i överklagandet.

139 Se punkterna 3345, 3353 och 3355 i den överklagade domen.

140 Se punkt 55.2 i beslutet.

141 Se punkterna 3286 och 3345 i domen.

142 Se punkt 27.5 i beslutet.

143 Bland de senaste avgörandena från domstolen, se beslut av den 14 december 2001 i mål C-404/01 P(R), kommissionen mot Auroailiages E.A. (REG 2001, s. I-10367), punkt 53.

144 Min kursivering.

145 Grunderna B.4.3.1 och B.4.4 i överklagandet.

146 Se punkt 27.5 i beslutet.

147 Se punkterna 3372 och 3373 i den överklagade domen.

148 Se punkt 53.9 i beslutet.

149 Grund B.5.1 i överklagandet.

150 Se punkt 15.2 i beslutet.

151 Se punkt 4104 i förstainstansrättens dom.

152 Se punkt 4104, jämförd med punkterna 4050—4052.

153 Se den första delen av punkt 4105.

154 Den andra delen av punkt 4105 i domen.

155 Se punkt 4106 i domen.

156 Det bör framhållas att klagandebolaget är resultatet av fusionen mellan Unicem och Buzzi, vilka under det administrativa förfarandet och vid förstainstansrätten agerade separat.

157 Se punkterna 2678—2683 i domen angående dess deltagande i skapandet av European Task Force. Angående dess deltagande i påtryckningarna på Calcestruzzi, se punkterna 3246—3253. Beträffande avtalet med Italcementi och Cementir slutligen, som syftade till att nämnda betongproducent skulle upphöra med importen av cement från Grekland, återfinns förstainstansrättens klargöranden i punkt 3350 och följande punkter.

158 Se punkt 65.7 i beslutet.

159 Se punkt 65.8 första strecksatsen i beslutet.

160 Se den ovannämnda domen i målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkt 111. Angående fastställelsen av bötesbelopp vid Komplicerade överträdelser se David, E., La détermination du montant des amendes sanctionnant les infractions complexes: régime commun ou régime particulier?, Revue trimestrielle de droit européen, nr 36 3), juliseptember 2000, s. 511-545.

161 Se punkt 65.3 a och punkt 65.9 a första strecksatsen i beslutet.

162 Punkt 65.9 första stycket i beslutet. Se även punkt 4950 i domen. Kommissionen har... fastställt ett sammanlagt bötesbelopp för varie företag för dess deltagande i Cembureau-avtalet eller Cembureau-principen och åtgärderna för att genomföra detta [punkt 65.8 andra strecksatsen].

163 Punkt 65.9 a och 65.9 b i beslutet.

164 Punkt 65.9 a i beslutet.

165 Punkt 65.9 b i beslutet.

166 Se kommissionens skrivelse av den 7 juli 1998 till förstainstansrätten, särskilt punkterna 2 och 3. Se även punkterna 4738, 4957 och 4963 i den överklagade domen.

167 Se punkterna 4807—4814 i domen, närmare bestämt åttonde strecksatsen i den sistnämnda punkten.

168 Se punkt 4815 och punkt 19 Åttonde strecksatsen i domslutet i den överklagade domen.

169 Se dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80—103/80, Musique Difussion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 120, ocli av den 17 juli 19971 mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 33. Se även beslut av den 25 mars 1996 i mal C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), punkt 54.

170 I det nämnda arbetet slår E. David fast att la gravité s'apprécie selon trois critères: la nature de l'infraction, son impact sur le marché lorsqu'il est mesurable et le marché géographique et à deux niveaux: ceux de l'infraction et de Pentreprise (s. 522).

171 Åsidosättanden av artikel 81 EG förutsätter per definition ett kollektivt beteende.

172 Se den ovannämnda domen i målet Suiker Unie m.fì. mot kommissionen, punkt 623, och Hercules Chemicals mot kommissionen, punkt 110.

173 So det ovannämnda beslutet i målet SPO m.fl. mot kommissionen, punkterna 55 och 57.

174 Enligt domstolens rättspraxis behandlar artikel 15.2 i förordning nr 17 två olika frågor. A ena sidan behandlas förutsättningarna för att kommissionen skall få ålägga böter (förutsättningar för att ålägga böter); bland dessa anges att överträdelsen skall vara uppsåtlig eller oaktsam (första stycket). A andra sidan regleras bötesbeloppet, som fastställs med utgångspunkt från hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått (det ovannämnda målet SPO m.fl. mot kommissionen, punkt 53, och den likaså nämnda domen i målet Ferriere Nord mot kommissionen, punkt 32).

175 Se punkterna 4975 och 4976 i domen.

176 Se punkterna 4952 och 4966 i domen.

177 Se punkt 65.9 i beslutet och punkt 4968 i domen.

178 Punkt 4968, in fine, i den överklagade domen.