Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 18 maj 2004

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78.

3 EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, omräde 5, volym 1, s. 191.

4 Artikel 5.1 i direktiv 76/207 har under tiden ersatts av den ändrade artikel 3.1 c i samma direktiv. Enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207 (EGT L 269, s. 15; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191) trädde den nya lydelsen i kraft den 5 oktober 2002. Införlivandefristen för ändringarna utlöper först den 5 oktober 2005.

5 EGT L 14, 1998, s. 9 (rättelse 1 EGT L 128,1998, s. 71).

6 Direktivet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 20 januari 1998.

7 Återgiven i kommissionens dokument KOM(89) 471 av den 2 oktober 1989.

8 BGBl. 1994 I, s. 1170.

9 Se till exempel dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkterna 59-61, av den 30 april 1998 i mål 230/96, Cabour (REG 1998, s. I-2055), punkt 21, av den 6 juni 2000 i mål C-281/98, Angonese (REG 2000, s. I-4139), punkt 18, och av den 25 mars 2004 i de förenade milen C-480/00, C-481/00, C-482/00, C-484/00, C-489/00, C-490/00, C-491/00, C-497/00 och C-498/00, Ribaldi (REG 2004, s. I-2943), punkt 72.

10 I detta sammanhang skall särskilt direktiv 76/207 och direktiv 97/81 nämnas.

11 Beträffande principen om direktivkonform tolkning enligt artikel 249.3 jämförd med artikel 10 EG, se dom av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-1), punkterna 19-26, och där angiven rättspraxis.

12 Denna förklaring antogs av stats- och regeringscheferna i elva av de dåvarande tolv medlemsstaterna och har inte offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Se i detta hänseende ordförandeskapets slutsatser (Bull. EG nr 12,1989, punkt 1.1.10).

13 Se även artikel 4 EU som visserligen inte var i kraft 1989, men som kan anses som ett uttryck för den roll som Europeiska rådet och medlemsstaternas stats- och regeringschefer, som företrädde det Europeiska rådet, hade redan innan Fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft.

14 Även generaladvokaten Jacobs har i sitt förslag till avgörande av den 28 januari 1999 i de förenade målen C-67/96, C-115/97-C-117/97 och C-219/97, Albany m.fl. (REG 1999, s. I-5754), punkt 137, uttalat sig mot att stadgan skall anses som rättsligt bindande.

15 Se dom av den 9 september 2003 i mål C-151/02, Jaeger (REG 2003, s. I-8389), punkt 47, liknande domen av den 26 juni 2001 i mål C-173/99, BECTU (REG 2001, s. I-4881), punkt 39. Båda domarna avsåg rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, s. 18) (nedan kallat direktiv 93/104), som i det fjärde skälet uttryckligen hänvisar till gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter.

16 Den 1 maj 1999.

17 Se punkt 16 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter.

18 Dom av den 12 maj 1998 i mål C-85/96, Martínez Sala (REG 1998, s. I-2691), punkt 31, och av den 13 januari 2004 i mil C-256/01, Allonby (REG 2004, s. I-873), punkt 63.

19 Se domen i målet Allonby (ovan fotnot 18), punkt 64.

20 Se domen i målet Allonby (ovan fotnot 18), punkt 65. Se även dom av den 8 april 1976 i mål 43/75, Defrenne II (REG 1976, s. 455; svensk specialutgåva, volym 3, s. 59), punkt 12, och av den 10 februari 2000 i de förenade målen C-270/97 och C-271/97, Deutsche Post (REG 2000, s. I-929), punkt 57.

21 Undertecknad i Turin den 18 oktober 1961.

22 Se särskilt punkterna 7-10 i stadgan.

23 Se domen i målet Allonby (ovan fotnot 18), punkt 66.

24 Se i detta hänseende även domen Allonby (ovan fotnot 18), punkt 67.

25 Se dom av den 3 juli 1986 i mål 66/85, Lawrie-Blum (REG 1986, s. 2121; svensk specialutgåva, volym 8, s. 661), punkt 17, av den 31 maj 1989 i mål 344/87, Bettray (REG 1989, s. 1621), punkt 12, av den 8 juni 1999 i mål C-337/97, Meeusen (REG 1999, s. I-3289), punkt 13, och av den 6 november 2003 i mål C-413/01, Ninni-Orasche (REG 2003, s. I-13187), punkt 24. Se även domen Martínez Sala (ovan fotnot 18), punkt 32.

26 Se dom av den 26 februari 1992 i mål C-357/89, Raulin (REG 1992, s. I-1027), punkterna 10 och 12, dom av den 23 mars 1982 1 mål 53/81, Levin (REG 1982, s. 1035; svensk specialutgåva, volym 6, s. 335), punkt 17, och de i fotnot 25 nämnda domarna i målen Lawrie-Blum, punkt 21, Meeusen, punkt 13, och Ninni-Orasche, punkt 26.

27 Se domen i målet Raulin (ovan fotnot 26), punkt 13 och i målet Allonby (ovan fotnot 18), punkt 69.

28 Fast rättspraxis inom området för socialpolitik. Se till exempel dom av den 11 september 2003 i mål C-77/02, Steinicke (REG 2003, s. I-9027), punkt 59, och av den 23 oktober 2003 i de förenade målen C-4/02 och C-5/02, Schönheit och Becker (REG 2003, s. I-12575), punkt 83.

29 Se domen i målet Raulin (ovan fotnot 26), punkterna 9-11.

30 Se domen i målet Raulin (ovan fotnot 26), punkt 14.

31 Se domen i målet Levin (ovan fotnot 26), punkterna 15 och 16, och domen i målet Lawrie-Blum (ovan fotnot 25), punkt 21.

32 Kommissionen och P&C har antytt detta i sina skriftliga yttranden.

33 Artikel 2.1 i direktiv 97/81.

34 Det finns olika uppfattningar vad avser omfattningen av skyldigheten att tolka nationell rätt i överensstämmelse med direktiv innan införlivandefristen löpt ut. Medan till exempel generaladvokaten Darmon uttalar sig för en allmän skyldighet att tolka nationell rätt i överensstämmelse med direktiv redan innan införlivandefristen löpt ut (förslag till avgörande av den 14 november 1989 i målen C-177/88 och C-179/88, Dekker m.fl. (REG 1990, s. I-3956; svensk specialutgåva, volym 10, s. 555, punkt 11)), går generaladvokaten Jacobs mindre långt, men anser inte desto mindre att nationella domstolar har en skyldighet att tolka nationella åtgärder för genomförande av direktiv som redan trätt i kraft i överensstämmelse med direktivet (förslag till avgörande av den 25 juni 1992 i mål C-156791, Hansa Fleisch (REG 1992, s. I-5567), punkterna 23 och 24).

35 Artikel 254.1 andra meningen EG och artikel 245.2 andra meningen EG. Direktiv som inte är riktade till samtliga medlemsstater blir gällande genom delgivning till dem som de riktar sig till.

36 Dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter-Envlronnement Wallonie (REG 1997, s. I-7411), punkt 41. Se även generaladvokaten Albers förslag till avgörande av den 9 september 2003 I mål C-157/02, Rieser (REG 2003, s. I-1477), punkt 112.

37 Artikel 249 tredje stycket EG jämförd med artikel 10 andra stycket EG. Se i detta hänseende även domen i målet Inter-Envlronnement Wallonie (ovan fotnot 36), punkt 45, samt dom av den 8 maj 2003 i mål C-14/02, ATRAL (REG 2003, s. I-4431), punkt 58, och av den 5 februari 2004 i mål C-157/02, Rieser (REG 2004, s. I-1477), punkt 66.

38 Artikel 3 i direktiv 97/81.

39 Artikel 2.1 i direktiv 97/81.

40 Se i detta hänseende även domen i målet Inter-Environnement Wallonie (ovan fotnot 36), punkt 43, och domen i målet Rieser (ovan fotnot 37), punkt 68.

41 Se punkterna 40 och 41 i domen i målet Inter-Environnement Wallonie (ovan fotnot 36), dom av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing (REG 1990, s. I-4135; svensk specialutgåva, volym 10, s. 575), och av den 22 juni 2000 i mål C-318/98, Fornasar m.fl. (REG 2000, s. I-4785), punkterna 41 och 42.1 domen i målet Rieser (ovan fotnot 37), punkt 67, uttalar sig inte domstolen mot en skyldighet till direktivkonform tolkning innan införlivandefristen löpt ut, utan klargör endast att det direktiv som det rör sig om inte är direkt tillämpligt innan införlivandefristen löpt ut och att befintlig nationell rätt kan tillämpas. Vid direktivkonform tolkning rör det sig emellertid just om att tillämpa befintlig nationell rätt.

42 Se exempelvis punkt 24 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Hansa Fleisch (ovan fotnot 34).

43 Redan AZG i dess lydelse enligt Bundesgesetz BGBl. I nr 46/1997 innehöll i 19 5 d sjätte stycket ett förbud mot missgynnande av deltidsanställda arbetstagare. Se dessutom förbudet mot diskriminering på grund av kön i 2 § GlBG.

44 Se till exempel punkterna 48-51 i domen i målet Steinicke (ovan fotnot 28), punkterna 48-51, samt mitt förslag till avgörande av den 1 april 2004 1 mål C-19/02, Hlozek (målet inte ännu avgjort av domstolen), punkterna 96-97 med vidare hänvisningar.

45 Se domen i målet Steinicke (ovan rotnot 28), punkterna 49-51.

46 Se, för en liknande uppfattning, generaladvokaten Tizzano i hans förslag till avgörande av den 3 april 2003 i mål C-77/02, Steinicke (REG 2003, s. I-9027), punkterna 41, 42 och 58. Se vidare 6 § punkt 4 i ramavtalet om deltidsarbete.

47 Med arbetstidens förläggning avses när arbetet utförs.

48 Särskilt bestämmelserna om ett eventuellt överskridande av den ordinarie arbetstiden för heltidsanställda ger inte tillräcklig information om arbetstidens förläggning, utan de avser snarare arbetstidens omfattning.

49 Med arbetstidens omfattning avses i vilken omfattning arbetet utförs.

50 I 12 § första stycket i den tyska lagen om deltidsarbete och tidsbegränsade avtal av den 21 december 2000 (Teilzeit- und Befristungsgesetz, BGBl. I, s. 1966) föreskrivs följande: Arbetsgivare och arbetstagare kan avtala att arbetstagaren skall arbeta enligt de arbetsbehov som uppkommer (behovsanställning). I avtalet mäste en viss veckoarbetstid eller daglig arbetstid anges. Om veckoarbetstiden inte har fastställts anses den avtalade arbetstiden vara tio timmar. Om den dagliga arbetstiden inte har fastställts skall arbetsgivaren låta arbetstagaren arbeta minst tre timmar i rad.

51 Punkterna 4 och 5 i de allmänna övervägandena i ramavtalet om deltidsarbete, Se även det femte skälet i direktiv 97/81.

52 Denna uppfattning bekräftas genom det femte och det åttonde skälet i direktiv 93/104. Se även dom av den 12 november 1996 i mål C-84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1994, s. I-5755), punkterna 12, 22, 29 och 45.

53 Rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (EGT L 288, s. 32; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 97) (nedan kallat direktiv 91/533).

54 Artikel 2.2 i jämförd med artikel 3.1 c i direktiv 91/533.

55 Se även det andra skälet i direktiv 91/533.

56 Av det åttonde skälet i direktiv 91/533 och artikel 1.2 b (anställning av tillfällig beskaffenhet) i samma direktiv framgår att gemenskapslagstiftaren inte har önskat skapa en stel bestämmelse som utesluter all form av flexibilitet.

57 Denna uppfattning har också framförts av den österrikiska regeringen i dess muntliga yttranden.

58 Se i detta hänseende punkt 5 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter.

59 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande vad gäller den tredje frågan, särskilt punkterna 108-112.

60 Exempelvis i Belgien föreskrivs en minsta arbetstid för deltidsanställda, som utgör en tredjedel av den arbetstid som en jämförbar heltidsanställd har (artikel Ila i lagen om anställningsavtal av den 3 juli 1978, Moniteur Belge av den 22 augusti 1978). I Tyskland finns en subsidiärt tillämplig lagbestämmelse för den särskilda anställningsformen behovsanställning (se ovan fotnot 50). I andra medlemsstater kan en minsta arbetstid regleras i kollektivavtal.

61 Se artikel 137.2 första stycket b EG (denna bestämmelse ersätter artikel 2.2 första stycket i avtalet om socialpolitik av den 7 februari 1992 som undertecknades i Maastricht), det elfte skälet i direktiv 97/81 och klausul 6 punkt 1 i ramavtalet om deltidsarbete.

62 Vad gäller den nationella domstolens uppfattning, se punkt 74 i detta förslag till avgörande, vad gäller motsatt uppfattning, som framförts av den österrikiska regeringen, se punkt 73 i detta förslag till avgörande.

63 Se dom av den 26 september 2000 i mål C-322/98, Kachelmann (REG 2000, s. I-7505), punkt 23, och av den 6 april 2000 i mål C-226/98, Jorgensen (REG 2000, s. I-2447), punkt 29. Se vidare dom av den 13 maj 1986 i mål 170/84, Bilka Kaufhaus (REG 1986, s. 1607; svensk specialutgåva, volym 8, s. 583), punkterna 29-31, och av den 13 juli 1989 i mål 171/88, Rinner-Kühn (REG 1989, s. 2743), punkt 12, domen i målet Steinicke (se ovan fotnot 28), punkt 57, och dom av den 20 mars 2003 i mål C-187/00, Kutz-Bauer (REG 2003, s. I-2741), punkt 50. Förbudet mot Indirekt diskriminering med avseende på arbetsvillkoren följer dessutom även av artikel 2.1 i direktiv 76/207.

64 Se punkterna 83-85 i detta förslag till avgörande.

65 I beslutet om hänskjutande har det i detta hänseende hänvisats till kollektivavtalet för handclsanställda l Österrike. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om detta kollektivavtal är tillämpligt på jämförbara heltidsarbetande, i den mening som avses i klausul 3 punkt 2 i detta ramavtal om deltidsarbete, som arbetar hos P&C.

66 Se i detta hänseende punkterna 76-78 i detta förslag till avgörande.

67 Se punkt 84 i detta förslag till avgörande och de exempel som nämns där.

68 För exempel, se punkt 84 1 detta förslag till avgörande.

69 Artikel 136.1 EG och punkt 10 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter.

70 Jämför klausul 6 punkt 5 i ramavtalet om deltidsarbete, enligt vilken tvister och klagomål skall behandlas i enlighet med nationell lag, nationella kollektivavtal och nationell praxis.

71 Se punkt 91 i detta förslag till avgörande och den rättspraxis som nämnts i fotnot 62.

72 Enligt vad som anförts av P&C hänför sig de senast nämnda procentsatserna på 65 och 86 procent till P&C:s verksamhet i Tyskland och Österrike.

73 Dom av den 9 februari 1999 i mål C-167/97, Seymour-Smith och Perez (REG 1999, s. I-623), punkt 62.

74 Se punkterna 63 och 64 i domen i det ovan i fotnot 73 angivna målet.

75 Punkterna 106 och 107 i detta förslag till avgörande.

76 Punkterna 109 och 110 i detta förslag till avgörande.