Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 11 oktober 2005

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler (REG 2003, s. I-10239).

3 Närmare bestämt avses i artikel 92.3 a i fördraget stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning och i artikel 92.3 c i samma fördrag stöd fór att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

4 Jag har därvid inte beaktat hur kommissionens respektive de nationella domstolarnas roll har förändrats till följd av rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (EGT L 142, s. 1), eftersom denna förordning trädde i kraft efter det att de omständigheter som gett upphov till tvisten i målet vid den nationella domstolen ägde rum.

5 Denna sammanfattning av fördragets regier om förfarandet i fråga om statligt stöd påverkas inte av rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1), som trädde i kraft efter det att de omständigheter som gett upphov till tvisten i målet vid den nationella domstolen ägde rum. Förordningen återger i stor utsträckning domstolens gällande rättspraxis på området

6 Se särskilt dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa (REG 1964, s. 1141; svensk specialutgåva, volym 1, s. 211), av den 19 juni 1973 i mål 77/72, Capolongo (REG 1973, s. 611; svensk specialutgåva, volym 2, s. 109), punkt 6, av den 11 december 1973 i mål 120/73, Lorenz (REG 1973, s. 1471; svensk specialutgåva, volym 2, s. 177), punkt 8, av den 21 november 1991 i mål C-354/90, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon (REG 1991, s. I-5505; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-463) (nedan kallat laxmålet), punkt 11, och av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547), punkt 39.

7 Se bland annat dom av den 11 april 1989 i mål 66/86, Ahmed Saeed Flugreisen och Silver Line Reisebüro (REG 1989, s. 803; svensk specialutgåva, volym 10, s, 9), punkt 32,

8 Vad gäller bestämmelserna om statligt stöd, se bland annat dom av den 12 oktober 1978 i mål 156/77, kommissionen mot Belgien (REG 1978, s. 1881; svensk specialutgåva, volym 4, s. 179), punkterna 10 och 11. Beträffande artikel 86 EG och missbruk av dominerande ställning, se bland annat dom av den 30 april 1986 i de förenade målen 209/84-213/84, Asjes m.fl. (REG 1986, s. 1425; svensk specialutgåva, volym 8, s. 549), punkterna 39, 42 och 45.

9 GURI nr 88 av den 15 april 1988, s. 3, nedan kallad den omtvistade nationella lagstiftningen.

10 De bestämmelser som avses återfanns i artiklarna 55, 56 och 74 i civilprocesslagen. Av dessa framgick att statens ansvar till följd av dömande verksamhet endast kunde uppstå vid uppsåt, bedrägeri eller mutbrott.

11 Enligt artikel 1 i den omtvistade lagstiftningen skall denna tillämpas pä alla domare i hela domarkåren vilka, oavsett respektive uppgifter, utövar dömande verksamhet vid allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar, finansiella domstolar, militära domstolar samt specialdomstolar, liksom andra personer som deltar i den dömande verksamheten.

12 Se avgörande nr 18 frän Corte costituzionale av den 19 juni 1989 (Giustizia civile, 1989,1, s. 769).

13 Se artikel 4.1 i den omtvistade nationella lagstiftningen.

14 Se artikel 5.4 i den omtvistade nationella lagstiftningen.

15 Dom av den 22 maj 1985 i mål 13/83, parlamentet mot rådet (REG 1985, s. 1513; svensk specialutgåva, volym 8, s. 197).

16 Det rör sig om kommissionens beslut 2001/851/EG av den 21 juni 2001 om det statliga stöd som Italien har genomfört till förmån för rederiet Tirrenia di Navigazione (EGT L 318, s. 9). Jag vill förtydliga att kommissionen genom detta beslut förklarade det stöd som utbetalades till förmån för nämnda företag mellan den 1 januari 1990 och den 31 december 2000, som kompensation för tillhandahållande av tjänster i samband med allmän trafikplikt förenligt med den gemensamma marknaden, samt under förutsättning att vissa villkor uppfylls också godkände det stöd som utbetalades mellan den 1 januari 2001 och den 31 december 2004. Detta stöd klassificerades som nytt stöd och ansågs kunna omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 86.2 EG men inte av de undantag som föreskrivs i artikel 87.2 och 87.3 EG.

17 Dom av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m.fl. (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-0435).

18 Dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pěcheur och Factortame (REG 1995, s. I-1029).

19 För övrigt, som jag redan betonat i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Köbler (punkt 38), även om det förhåller sig så att en skadeståndstalan mot staten, då det inte finns möjlighet enligt nationell lagstiftning att överklaga ett avgörande av en högsta domstolsinstans, utgör den enda och sista utvägen för att garantera upprättelse för den kränkta rättigheten och i slutändan säkerställa att de rättigheter enskilda tillerkänns enligt gemenskapens rättsordning ges ett lämpligt och effektivt rättsligt skydd, gäller detsamma inte med automatik för avgöranden som fattas av de lägre domstolarna eftersom det enligt nationell lagstiftning är möjligt att överklaga de sistnämndas avgöranden.

20 Se beslutet om hänskjutande i den franska versionen, s. 7 och 9.

21 Ibidem, s. 7.

22 Se bland annat dom av den 13 mars 1986 i mål 296/84, Sinatra (REG 1986, s. 1047), punkt 11, och av den 26 september 1996 i mål C-341/94, Allain (REG 1996, s. I-4631), punkt 11.

23 Se domen i det ovannämnda mälet Kobler, punkt 36.

24 Ibidem, punkterna 37-43.

25 Ibidem, punkt 53.

26 I detta hänseende skulle jag vilja erinra om, vilket jag redan nämnt ovan i punkt 18, att undantaget från statens skadeståndsansvar som föreskrivs i artikel 2.2 i den omtvistade lagstiftningen (som är tillämplig i detta särskilda fall) förefaller ha införts i syfte att bevara domarnas oberoende som är en grundlagsfäst princip.

27 Domstolen har närmare angett syftet med skyldigheten att begära förhandsavgörande i sin dom av den 6 oktober 1982 i mål 283/81, Cilfit (REG 1982, s. 3415; svensk specialutgåva, volym 6, s. 513) , punkt 7.

28 Jag kommer längre fram att undersöka innebörden av denna förutsättning för att staten skall ådra sig skadeståndsansvar som utvecklades i punkterna 54-56 i domen i det ovannämnda målet Köbler.

29 Dom av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01- C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835), punkterna 110-115.

30 Dom av den 9 december 2003 i mål C-129/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-14637).

31 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 31.

32 Ibidem, punkterna 34 och 35.

33 Se bland annat dom av den 9 februari 1999 i mål C-343/96, Dilexport (REG 1999, s. I-579), punkterna 52 och 54, just beträffande den aktuella nationella lagstiftningen, liksom dom av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, volym 7, s. 389), punkt 14, samt av den 24 mars 1988 i mål 104/86, kommissionen mot Italien (REG 1988, s. 1799), punkterna 7 och 11, beträffande äldre nationell lagstiftning som slutligen kom att upphävas men vari samma beviskrav uttryckligen föreskrevs som dem som tillämpas av en del domstolar och av förvaltningen vid tolkning och tillämpning av den nationella lagstiftning som ersatt den äldre lagstiftningen.

34 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 9 december 2003 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 33.

35 Jag skulle vilja påpeka att Corte suprema di cassazione förefaller ha utgätt från denna rättspraxis efter det att domstolen meddelade sin dom i det aktuella målet Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 2004 i mål nr 13054, Soc. Sief m.fl. mot Ministero dell'Economia e delle Finanze m.fl. (Foro italiano 2004, I, s. 2700).

36 Betraflande denna utveckling i rättspraxis, se punkterna 131-137 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Köbler.

37 Jag anser att detta är fallet vad beträffar kriteriet om överträdelsens avsiktliga karaktär samt det om gemenskaps-Institutionernas inställning (med undantag för de särskilda områdena konkurrensrätt och statligt stöd där detta kriterium kan vara relevant). I detta avseende, se punkterna 154-156 i mitt förslag till avgörande I det ovannämnda målet Köbler.

38 Se, fór ett liknande resonemang, punkt 139 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Köbler.

39 Se punkterna 16-20 i domen.

40 Enligt min uppfattning påverkas Inte denna analys av den analys domstolen gjorde i domen i det ovannämnda mälet Köbler (punkterna 120-124) vad beträffar åsidosättande av vissa gemenskapsrättsliga bestämmelser som domstolen ansåg inte vara speciellt klara eller tydliga. Enligt domstolen kan förvisso, med hänsyn Ull den anda av rättsligt samarbete som gäller i fråga om begäran om förhandsavgöranden, ett återkallande av en tolkningsfråga, framstå som mindre allvarligt än total avsaknad av en Begäran om förhandsavgörande. Den ifrågavarande rättsvillfarelsen (som med största sannolikhet hade kunnat undvikas om tolkningsfrågan hade vidhållits) skulle därmed kunna anses som mer ursäktlig än om det inte hade framställts någon begäran alls. Emellertid kan man, utifrån rent juridiska och rättspraxispolitiska överväganden, ställa sig undrande till relevansen av en sådan distinktion då, vilket var fallet i det målet, den berörda högsta domstolsinstansen drog tillbaka sin tolkningsfråga på grund av en oriktig tolkning av en dom som domstolen hade tillsänt nämnda instans efter det att domstolen hade tagit emot tolkningsfrågan trots att man genom enbart en uppmärksam genomläsning av domen i fråga (som inte på något sätt var tvetydig) hade kunnat undvika tolkningsfelet (liksom säkerligen också felen vid fastställandet av domens följder för utgången av tvisten). Domstolen förefaller i sin analys, som syftar till att tona ned den betydelse som skall tillmätas kriteriet om underlåtenheten att fullgöra skyldigheten att begära förhandsavgörande, i stor utsträckning ha tagit intryck av de särskilda hänsyn som föranleddes av omständigheterna i det enskilda fallet, så att det framstår som befogat att anse att domstolens analys inte gäller utöver dessa omständigheter.

41 Som jag redan har nämnt i punkt 141 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Köbler, är domar som meddelats av domstolen, särskilt inom ramen för ett förhandsavgörande, oundvikligen bindande för de nationella domstolarna vad gäller tolkningen av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna. Om de nationella domstolarna skulle vilja avvika från domstolens rättspraxis har de endast möjlighet att ställa en tolkningsfråga till domstolen genom att lägga fram nya uppgifter som skulle kunna föranleda domstolen att lämna ett annat svar på en redan avgjord fråga.

42 Man kan tänka slg alt en enskild skulle föredra att Inrikta sin skadeståndstalan mot staten på en påstådd underlåtenhet att begära förhandsavgörande och inte pä ett påstått Åsidosättande av en gemenskapsrättslig bestämmelse, vars tolkning borde ha föranlett en sådan begäran, om det skulle vara enklare att styrka en uppenbar underlitenhet att fullgöra skyldigheten att begära förhandsavgörande än ett uppenbart åsidosättande av den aktuella materiella bestämmelsen.

43 Se i detta avseende, bland annat vad beträffar det franska systemet, Boré, J., och Boré, L., La cassation en matière civile, Dalloz, 3:e uppl., 2003, s. 223 samt s. 262-278; fór en komparativrättslig studie av det franska respektive det tyska systemet, Ferrand, F., Cassation française et Révision allemande, PUF, 1993, s. 42 och 161; beträffande det italienska systemet, Di Federico, G., Manuale di ordinamento giudiziario, CEDAM, 2004, s. 83-85. Beträffande ett liknande system, se Wathelet, M., och Van Raepenbusch, S., Le contrôle sur pourvoi de la Cour de justice des Communautés européennes, dix ans après la création du Tribunal de première instance, Mélanges en l'honneur de M. Schockweiler, 1999, s. 605-633.

44 Beträffande det franska systemet, se bland annat Boré, J., och Boré, L., aa., s. 274 och 275, samt s. 279-294; beträffande det franska respektive tyska systemet, Ferrand, F., aa, s. 135 och 163, och vad gäller det italienska systemet, Ascarelli, T., Le fait et le droit devant la Cour de cassation italienne, Le Fait et le droit, Études de logique juridique, Bruylant, Bryssel, 1961, s. 113 f., samt Mazzarella, F., Analisi del giudizio civile di cassazione, CEDAM, 3:e uppl., 2003, s. 86.

45 Se artikel 8 i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22) liksom artikel 10 i rädets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram fór likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16), som antagits som ett resultat av rådets direktiv 97/80/EG av den 15 december 1997 om bevisbörda vid mål om könsdiskriminering (EGT L 14, 1998, s. 6).

46 Se punkterna 10-12 i detta förslag till avgörande samt de därtill hörande fotnoterna.

47 Denna kvalificering kan visa sig svår för den nationella domstolen att utföra, särskilt vad beträffar statliga bidrag som beviljats för att täcka kostnader som har uppkommit i samband med alt ett företag har ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med tanke på den räckvidd domstolen, i sin dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg (REG 2003, s. I-7747), punkterna 83-94, har fastslagit i fråga om rekvisitet att det mottagande företaget skall ha gynnats genom en sådan åtgärd. Jag vill i samband därmed erinra om att domstolen i domen i det ovannämnda målet SFEI m.fl. (punkt 50) har betonat följande: Om den nationella domstolen är tveksam till om de ifrågavarande åtgärderna kan betecknas som statligt stöd, kan den be kommissionen om upplysningar på denna punkt. Vidare har den angett följande:I sitt tillkännagivande av den 23 november 1995 om samarbete mellan nationella domstolar och kommissionen på området statligt stöd... har kommissionen uttryckligen uppmanat nationella domstolar att vända sig till denna när do får svårigheter vid tillämpningen av artikel 93.3 i fördraget och har förklarat vilka slag av upplysningar som kommissionen kan tillhandahålla. I samma andemening tillade domstolen följande: Vidare skall eller kan den nationella domstolen i enlighet med artikel 177 andra och tredje stycket i fördraget begära att domstolen skall meddela förhandsavgörande avseende tolkningen av artikel 92 i fördraget (punkt 51).

48 För att få en uppfattning om dessa följder, se punkt 125 i mitt första förslag till avgörande i det ovannämnda målet Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg. I detta avseende vill jag betona att den nationella domstolen måste pröva huruvida den omtvistade åtgärden kan anses tillåten även om kommissionen skulle ha fattat ett slutligt beslut där åtgärden förklaras förenlig med den gemensamma marknaden. Det framgår nämligen av fast rättspraxis att ett sådant beslut från kommissionen inte får till följd att stödåtgärder som genomförts utan att först ha anmälts, i strid med artikel 93,3 i fördraget, i efterhand kan anpassas till gällande bestämmelser. Se bland annat domen i det ovannämnda laxmålet, punkterna 16 och 17, liksom dom av den 21 oktober 2003 i de förenade målen C-261/01 och C-262/01, Van Calster m.fl. (REG 2003, s. I-12249), punkterna 62 och 63, och av den 21 juli 2005 i mål C-71/04, Xunta de Galicia (REG 2005, s. I-7419), punkt 31.

49 Min kursivering.

50 Punkt 55, min kursivering.

51 Dom av den 4 juli 2000 i mål C-352/98 P, Bergaderm och Goupil mot kommissionen (REG 2000, s. I-5291), se punkterna 13 och 39-47.

52 Se domen i det ovannämnda målet Köbler, punkt 55.

53 Ibidem, punkt 56.

54 Se punkt 78 i domen i de ovannämnda förenade målen Brasserie du pêcheur och Factortame beträffande möjligheten att en medlemsstats skadeståndsansvar underordnas förekomsten av culpa. Det ligger nära till hands att jämföra detta culpa-begrepp med begreppet uppsåt (i meningen avsiktligt eller medvetet vållande) eller grov vårdslöshet (i meningen oavsiktligt vållande).

55 Se punkt 57 i det ovannämnda målet Köbler, som följer resonemanget i punkt 66 i de ovannämnda förenade målen Brasserie du pêcheur och Factortame.

56 Idem.

57 Se mina förbehåll i punkt 156 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Köbler. Även om jag fortfarande håller fast vid dessa förbehåll, vill jag inte gå så långt som att föreslå att rättspraxis i detta avseende bör ändras.

58 För ett liknande resonemang, se punkt 79 i domen i de ovannämnda förenade målen Brasserie du pêcheur och Factortame.