Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 11 januari 2007

1 Originalspråk: italienska.

2 Förstainstansrättens dom av den 21 april 2005 i mål T-28/03, Holcim (Deutschland) mot kommissionen (REG 2005, s. II-1357).

3 Kommissionens beslut 94/815/EG av den 30 november 1994 om ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (ärende IV/33.126 och 33.322 — Cement) (EGT L 343, s. 1).

4 Förstainstansrättens dom av den 15 mars 2000 i de förenade målen T-25/95, T-26/95, T-30/95-T-32/95, T-34/95-T-39/95, T-42/95-T-46/95, T-48/95, T-50/95-T-65/95, T-68/95-T-71/95, T-87/95, T-88/95, T-103/95 och T-104/95, Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen, den så kallade cementdomen (REG 2000; s. II-491).

5 Den överklagade domen, punkterna 27-40 i domskälen och punkt 1 i domslutet.

6 Ibidem, punkterna 41-46 i domskälen och punkt 2 i domslutet.

7 Ibidem, punkterna 41 och 46.

8 Ibidem, punkt 74 i domskälen och punkt 3 i domslutet.

9 Ibidem, punkterna 59, 60, 63, 68-70 och 74.

10 Ibidem, punkterna 100, 102, 114 och 115.

11 Ibidem, punkterna 123 och 124.

12 Artikel 192 första stycket i EG-fördraget (nu artikel 256 första stycket EG).

13 Artikel 185 första meningen i EG-fördraget (nu artikel 242 första meningen EG).

14 Domstolens dom av den 27 januari 1982 i de förenade målen 256/80, 257/80, 265/80, 267/80 och 5/81, Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 1982, s. 85), punkt 10.

15 Beslut av den 18 juli 2002 i mål C-136/01 P, Autosalone Ispra dei Fratelli Rossi mot kommissionen (REG 2002, s. I-6565), punkt 28.

16 Domen i det ovannämnda målet Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen, punkt 10, och beslutet i det ovannämnda målet Autosalone Ispra dei Fratelli Rossi mot kommissionen, punkt 30.

17 Domen i det ovannämnda målet Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen, punkt 9, och dom av den 14 oktober 1999 i mål C-104/97 P, Atlanta m.fl. mot Europeiska gemenskapen (REG 1999, s. I-6983), punkt 65. Beslutet i det ovannämnda målet Autosalone Ispra dei Fratelli Rossi mot kommissionen, punkt 29.

18 Förstainstansrättens dom av den 16 april 1997 i mål T-20/94, Hartmann mot rådet (REG 1997, s. II-595), punkt 112.

19 Förstainstansrättens dom av den 4 februari 1998 i mål T-246/93, Bühring mot rådet och kommissionen (REG 1998, s. II-171), punkt 68.

20 Se den överklagade domen, punkterna 60-63 och 68.

21 Förslag till avgöranden föredragna den 13 oktober 1981 i det ovannämnda målet Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen och i mål 51/81, De Franceschi mot rådet och kommissionen (REG 1982, s. 108), punkt 4.

22 Domstolens dom av den 2 juni 1976 i de förenade målen 56/74-60/74, Kampffmeyer m.fl. mot kommissionen och rådet (REG 1976, s. 711; svensk specialutgåva, volym 3, s. 103), punkt 6, och av den 14 januari 1987 i mål 281/84, Zuckerfabrik Bedburg mot rådet och kommissionen (REG 1987, s. 49), punkt 14.

23 Domen i det ovannämnda målet Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen, punkterna 10 och 11, och dom av den 27 januari 1982 i mål 51/81, Franceschi mot rådet och kommissionen (REG 1982, s. 117), punkterna 10 och 11.

24 Den överklagade domen, punkt 61.

25 Den överklagade domen, punkt 86.

26 Ibidem, punkt 87. Förstainstansrätten har i detta avseende hänvisat till dom av den 4 juli 2000 i mål C-352/98 P, Bergaderm och Goupil mot kommissionen (REG 2000, s. I-5291), punkterna 40 och 42-44, av den 10 december 2002 i mål C-312/00 P, kommissionen mot Camar och Tico (REG 2002, s. I-11355), punkterna 52-55, och av den 10 juli 2003 i mål C-472/00 P, kommissionen mot Fresh Marine (REG 2003, s. I-7541), punkterna 24-26.

27 Dom av den 2 december 1971 i mål 5/71, Aktien-Zuckerfabrik Schoeppenstedt mot rådet (REG 1971, s. 975; svensk specialutgåva, volym 1, s. 607), punkt 11, enligt vilken det för gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar för de skador som uppkommit genom den rättsakt som innebar avgöranden av ekonomisk-politisk karaktär uppställdes villkoret att det förelåg en allvarlig överträdelse av en rättsregel av högre valör till skydd för enskilda.

28 Dom av den 23 mars 2004 i mål C-234/02 P, ombudsmannen mot Lamberts (REG 2004, s. I-2803), punkt 49, och av den 12 juli 2005 i mål C-198/03 P, kommissionen mot CEVA och Pfizer (REG 2005, s. I-6357), punkt 63.

29 Klaganden har för övrigt fel när den har påpekat att alla de domar av domstolen som förstainstansrätten har åberopat i punkt 87 i den överklagade domen avsåg ett ansvar till följd av rättsakter. Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Camar och Tico avser ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar som följer av ett beslut av kommissionen, genom vilket en begäran om övergångsbestämmelser i den mening som avses i artikel 30 i rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer (EGT L 147, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 48, s. 129) avslogs.

30 Domarna i de ovannämnda målen Bergaderm och Goupil mot kommissionen, punkterna 43 och 46, kommissionen mot Camar och Tico, punkterna 54 och 55, kommissionen mot Fresh Marine, punkterna 26 och 27, och kommissionen mot CEVA och Pfizer, punkterna 64 och 66.

31 Domarna i de ovannämnda målen Bergaderm och Coupil mot kommissionen, punkt 40, kommissionen mot Camar och Tico, punkt 52, kommissionen mot Fresh Marine, punkt 24, och kommissionen mot CEVA och Pfizer, punkt 62.

32 Exempelvis dom av den 11 februari 1999 i mål C-390/95 P, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-769), punkt 29, och av den 8 maj 2003 i mål C-122/01 P, T. Port mot kommissionen (REG 2003, s. I-4261), punkt 27.

33 Se överklagandet, punkt 52, in fine.

34 Ibidem.

35 Se den överklagade dornen, punkterna 103-106.

36 Se cementbeslutet, artiklarna 1-7.

37 Förstainstansrätten har i punkterna 104-105 i den överklagade domen hänvisat till några av de konstateranden avseende komplexiteten av det ärende som var föremål för cementbeslutet som gjordes i cementdomen i samband med kontrollen av huruvida den tid under vilken det administrativa förfarandet hade pågått var skälig.

38 Se den överklagade domen, punkterna 103, 105 och, framför allt, 114.

39 Se den överklagade domen, punkt 107.

40 Se den överklagade domen, punkt 108.

41 Se den överklagade domen, punkt 114.

42 Ibidem, punkt 113.

43 Min kursivering.

44 Se exempelvis dom av den 15 januari 1987 i mål 253/84, GAEC de la Ségaude mot rådet och kommissionen (REG 1987, s. 123), punkterna 9 och 21, av den 9 september 1999 i mål C-257/98 P, Lucaccioni mot kommissionen (REG 1999, s. I-5251), punkt 14, och domen i det ovannämnda målet Atlanta mot Europeiska gemenskapen, punkt 65.

45 — Den tredje grunden riktar sig med andra ord mot ett avsnitt som för fullständighetens skull införts i domskälen till förstainstansrättens dom. Överklagandet kan således inte bifallas på den grunden, eftersom den är irrelevant i den mån som själva domslutet i domen stöder sig på ett annat avsnitt i motiveringen som kan försvaras mot klagandens anmärkningar.

46 Dom av den 4 oktober 1979 i de förenade målen 64/76 och 113/76, 167/78 och 239/78, 27/79, 28/79 och 45/79, Dumortier m.fl. mot rådet (REG 1979, s. 3091), punkt 21.

47 Domstolens dom i det ovannämnda målet Dumortier m.fl. mot rådet, punkt 21, förstainstansrättens dom av den 11 juli 1996 i mål T-175/94, International Procurement Services mot kommissionen (REG 1996, s. II-729), punkt 55, av den 25 juni 1997 i mål T-7/96, Perillo mot kommissionen (REG 1997, s. II-1061), punkt 41, och av den 29 oktober 1998 i mål T-13/96, TEAM mot kommissionen (REG 1998, s. II-4073), punkt 68.

48 Dom av den 30 januari 1992 i de förenade målen C-363/88 och C-364/88, Finsider m.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. I-359), punkterna 28 och 50 (dock avseende EKSG:s utomobligatoriska skadeståndsansvar), domen i det ovannämnda målet Bergaderm och Goupil mot kommissionen, punkterna 41 och 42, domstolens beslut av den 12 april 2005 i mål C-80/04 P, DLD Trading mot rådet (ännu ej offentliggjort i rättsfalls samlingen), punkt 45, förstainstansrättens dom av den 18 september 1995 i mål T-168/94, Blackspur m. fl. mot rådet och kommissionen (REG 1995, s. II-2627), punkt 40, och av den 13 september 2006 i mål T-226/01, CAS Succhi di Frutta mot kommissionen (REG 2006, s. II-2763), punkt 37.

49 Domen i det ovannämnda målet Finsider m.fl. mot kommissionen, punkt 25.

50 För övrigt krävs det enligt gemenskapens rättspraxis att det skall föreligga ett direkt orsakssamband även för fastställandet av medlemsstatens utomobligatoriska skadeståndsansvar för de skador som orsakats av en överträdelse av gemenskapsrätten som kan tillskrivas denna medlemsstat. Se dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame (REG 1996, s. I-1029), punkterna 51 och 65, av den 23 maj 1996 i mål C-5/94, Hedley Lomas (REG 1996, s. I-2553), punkterna 25 och 32, och av den 15 juni 1999 i mål C-140/97, Rechberger m.fl. (REG 1999, s. I-3499), punkt 72.

51 Se domen i det ovannämnda målet Dumortier m.fl. mot rådet, punkt 21.

52 Den överklagade domen, punkterna 123 och 124.

53 Dom av den 19 maj 1992 i de förenade målen C-104/89 och C-37/90, Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 1992, s. I-3061; svensk specialutgåva, volym 12, s. 55), punkt 33, domen i det ovannämnda målet Brasserie du pêcheur och Factortame, punkt 85, och dom av den 16 mars 2000 i mål C-284/98 P, Europaparlamentet mot Bieber (REG 2000, s. I-1527), punkt 57.

54 Se överklagandet, punkt 63 in fine.

55 I punkt 20 i ansökan till förstainstansrätten hänvisade klaganden uttryckligen till principen om förbud mot obehörig vinst och till hur förstainstansrätten, för att fastställa kommissionens skyldighet att betala dröjsmålsränta på de böter som ålagts och uppburits, hade tillämpat denna i dom av den 10 oktober 2001 i mål T-171/99, Corus UK mot kommissionen (REG 2001, s. II-2967).

56 Dom av den 10 juli 1990 i mål C-259/87, Grekland mot kommissionen (REG 1990, s. I-2845, summarisk publicering), punkt 26. Se även förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Corus UK mot kommissionen, punkt 55, och av den 23 november 2004 i mål T-166/98, Cantina sociale di Dolianova m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. II-3991), punkt 160.

57 Kommissionen har, i den mening som avses i artikel 233 EG, skyldighet att vid verkställande av en dom om upphävande eller nedsättning av ett bötesbelopp som ålagts på grund av överträdelse av konkurrensreglerna i fördraget göra en sådan utbetalning och samtidigt återbetala det kapitalbelopp som motsvarar de otillbörligt betalda böterna. Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T-48/00, Corus UK mot kommissionen (REG 2004, s. II-2325), punkt 223, och beslut av den 4 maj 2005 i mål T-86/03, Holcim (France) mot kommissionen (REG 2005, s. II-1539), punkt 30.

58 Det är enligt min mening viktigt att i detta avseende påpeka att i två av de i dag mest kända försöken, av specialister på detta område, att kodifiera principer i den europeiska rätten om skadeståndsansvar (försök som gjorts utifrån en jämförande undersökning av de nationella systemen och som syftar till att uppmuntra eftertanke och förbereda marken för en eventuellt framtida harmonisering eller enande av dessa) -försöket av European Group on Tort Law (europeisk sammanslutning för skadeståndsrätt, nedan kallad EG TL) i Wien (se http://www.egtl.org) och försöket av Study Group on a European Civil Code (arbetsgrupp för en europeisk civillag, nedan kallad SGECC) i Osnabrück (se http://www.sgecc.net) - återfinns en artikel enligt vilken rimliga kostnader för att förebygga en befarad skada eller begränsa dess allvar skall vara ersättningsgilla. Se artikel 2:104 i Principer i den europeiska rätten om skadeståndsansvar under ledning av EGTL (i dess lydelse i maj 2005) och artikel 6:302 i principer i den europeiska rätten om skadeståndsansvar under ledning av SGECC (i dess lydelse i november 2006).

59 Jag erinrar om att enligt gemenskapens rättspraxis är förstainstansrättens felaktiga rättstillämpning emellertid inte av sådan beskaffenhet att den överklagade domen skall anses vara en nullitet, om domslutet i denna visar sig vara riktigt enligt andra rättsliga grunder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink's France, REG 1998, s. I-1719, punkt 47, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Camar och Tico, punkt 57, och av den 30 september 2003 i mål C-93/02 P, Biret International mot rådet, REG 2003, s. I-10497, punkt 60). Min anmärkning i texten gäller dock i fråga om fastställelsen av de faktiska omständigheterna och för bedömningen av de aktuella bevisen och inte i fråga om den rättsliga kvalifkationen av de faktiska omständigheterna såsom de fastställts av förstainstansrätten.