Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 4 juni 2009

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 199, 1993, s. 54.

3 EGT L 209, 24.7.1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139.

4 Avtalets fullständiga titel är: Avtal om uthyrning i andra hand av en fastighet med fyra mässhallar, en byggnad Nordeingang, en boulevard och korsning vid parkeringshuset, fem sammanbindande byggnader mellan mässhallarna, parkplatser och uteanläggningar i Köln-Deutz, Deutz-Müllheimer-Straße m.fl.

5 Dom av den 17 juli 2008 i mål C-311/07, kommissionen mot Österrike, punkt 26, av den 19 juni 2008 i mål C-319/06, kommissionen mot Luxemburg (REG 2008, s. I-4323), punkt 72, av den 21 februari 2008 i mål C-412/04, kommissionen mot Italien (REG 2008, s. I-619), punkt 42, av den 27 oktober 2005 i mål C-525/03, kommissionen mot Italien (REG 2005, s. I-9405), punkt 13 och följande punkt, av den 7 mars 2002 i mål C-29/01, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-2503), punkt 11, av den 19 maj 1998 i mål C-3/96, kommissionen mot Nederländerna (REG 1998, s. I-3031), punkt 36, och av den 3 juli 1997 i mål C-60/96, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-3827), punkt 15.

6 Dom av den 27 oktober 2005 i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 5), punkt 16.

7 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Lenz förslag till avgörande av den 31 mars 1992 i mål C-362/90, kommissionen mot Italien (REG 1992, s. I-2353), punkt 11 och följande punkt.

8 Se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande av den 11 oktober 2007 i mål C-237/05, kommissionen mot Grekland (REG 2007, s. I-8203), punkt 62.

9 Dom av den 11 oktober 2007 i mål C-237/05, kommissionen mot Grekland (REG 2007, s. I-8203), punkt 29, avseende direktiv 92/50. Se även dom av den 2 juni 2005 i mål C-394/02, kommissionen mot Grekland (REG 2005, s. I-4713), avseende rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna. Se, för ett liknande resonemang, även Lenaerts, K., Arts, D., och Maselis, I., Procedural Law of the European Union, andra upplagan, London, 2006, sidan 159 och följande sida, punkt 5-052.

10 Det rent formalistiska synsättet enligt vilket gemenskapsbestämmelserna om offentlig upphandling ska betraktas som förfarandebestämmelser, och verkningarna av ett åsidosättande av dessa bestämmelser således upphör i samma stund som åsidosättandet har skett, har redan avvisats bestämt av domstolen, se dom av den 10 april 2003 i de förenade målen C-20/01 och C-28/01, kommissionen mot Tyskland (REG 2003, s. I-3609), punkterna 31–37.

11 Dom av den 23 oktober 1997 i mål C-159/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-5815), punkt 102, och dom av den 25 maj 1982 i mål 96/81, kommissionen mot Nederländerna (REG 1982, s. 1791), punkt 6.

12 Generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 12 juli 2001 i mål C-399/98, Ordine degli Architetti m.fl., dom av den 12 juli 2001 (REG 2001, s. I-5409), punkt 94.

13 Domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 10), punkt 35 och följande punkt.

14 Dom av den 28 oktober 1999 i mål C-328/96, kommissionen mot Österrike (REG 1999, s. I-7479), punkterna 42–45, och av den 31 mars 1992 i mål C-362/90, kommissionen mot Italien (REG 1992, s. I-2353), punkt 11.

15 Dom av den 2 juni 2005 i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 9) bör tolkas på motsvarande sätt. Domstolen fastställde inledningsvis att en fördragsbrottstalan inte kan upptas till prövning om verkan av det ifrågavarande avtalet redan har upphört vid den tidpunkt då den frist som angetts i det motiverade yttrandet löper ut. Eftersom enbart 85 procent av de bygg- och anläggningsarbeten som avtalats i det ifrågasatta fallet hade genomförts vid utgången av denna frist, godtogs inte invändningen att talan inte kan tas upp till sakprövning.

16 Dom av den 11 oktober 2007 i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 9), punkt 29 och följande punkter.

17 Dom av den 20 september 1988 i mål 31/87, Beentjes (REG 1988, s. 4635), punkt 11, av den 10 november 1998 i mål C-360/96, BFI Holding (REG 1998, s. I-6821), punkt 62, av den 1 februari 2001 i mål C-237/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-939), punkt 43, och av den 12 december 2002 i mål C-470/99, Universale-Bau m.fl. (REG 2002, s. I-11617), punkt 53.

18 Se Marx, F., och Prieß, H., i Jestaedt/Kemper/Marx/Prieß, Das Recht der Auftragsvergabe, Neuwied, 1999, s. 16.

19 Se bland annat domen i målet Beentjes (ovan fotnot 17), punkt 11, i vilken domstolen betonade att begreppet stat i artikel 1 i rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1971 för samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 185, s. 5) ska tolkas funktionellt, eftersom direktivets syfte att åstadkomma etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster inom området för offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten av byggentreprenader skulle äventyras om direktivets tillämpning skulle uteslutas endast på den grunden att ett offentligt upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten tilldelas av ett organ som inte formellt ingår i statsförvaltningen, även om det tillkommit för att genomföra uppgifter som den tilldelats i lagstiftningen.

20 Se till exempel dom av den 10 november 2005 i mål C-29/04, kommissionen mot Österrike (REG 2005, s. I-9705).

21 En annan bedömning skulle möjligen göras av fallet om staden Köln från början hade handlat för Kölnmesse GmbH:s räkning och upplåtit de rättigheter och skyldigheter som följer av kontraktet av den 6 augusti 2004 till Kölnmesse GmbH. I dom av den 15 januari 1998 i mål C-44/96, Mannesmann Anlagenbau Austria (REG 1998, s. I-73), punkt 42 och följande punkter, fastställde domstolen att offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten som tilldelats av en upphandlande myndighet inte längre omfattas av bestämmelserna i direktiv 93/37 när den upphandlande myndigheten, innan arbetet har slutförts, har upplåtit de rättigheter och skyldigheter som följer av en anbudsinfordran till ett företag som inte är en upphandlande myndighet om det av sammanhanget framgår att kontraktet tilldelats för detta företags räkning och dessutom hänför sig till ett projekt som, från början, helt och hållet har omfattats av detta företags verksamhet. Se i detta avseende även Bovis, C., Case C-44/96, Mannesmann Anlagenbau Austria AG, Common Market Law Review, 1999, sidorna 205 och 212.

22 Genom genomförandeavtalet berättigade staden Köln Kölnmesse GmbH att helt och hållet genomföra och utöva de rättigheter och skyldigheter som staden Köln övertagit gentemot fastighetsbolaget Köln Messe, varvid sådana rättigheter genom vilka en ny rättighet skapas eller ett existerande rättsförhållande kan upphävas eller ändras ensidigt endast kunde utövas med godkännande i förhand från staden Köln. Av denna avtalsrättsliga konstruktion framgår således inte att staden Köln upplåtit sina rättigheter och skyldigheter till Kölnmesse GmbH utan enbart att Kölnmesse GmbH fick utöva dessa rättigheter och skyldigheter gentemot fastighetsbolaget Köln Messe i staden Kölns namn. Därutöver förbehöll sig staden Köln rätten att helt eller delvis återkalla genomförandeavtalet och förbjuda Kölnmesse GmbH att i stadens namn utöva de rättigheter och skyldigheter som följde av avtalet gentemot fastighetsbolaget Köln Messe.

23 Denna överenskommelse framgår framför allt av ett Letter of Intent från staden Köln till Kölnmesse GmbH av den 8 december 2003, i vilket det uttryckligen fastställdes att den hyra som Kölnmesse GmbH ska betala till staden Köln ska anpassas till företagets ändrade ekonomiska situation om Kölnmesse GmbH efter år 2012 inte skulle kunna kompensera de ökade kostnader som uppkommer genom ytterligare evenemang. Detta uttalande bekräftades uttryckligen i ett Letter of Intent från staden Köln till Kölnmesse GmbH av den 14 juli 2004 enligt vilket staden Köln förklarade att den under vissa ekonomiska villkor samtyckte till en anpassning av den (sublokations)hyra som Kölnmesse GmbH skulle betala till staden Köln för de nya mässhallar som skulle uppföras.

24 Se endast Rengeling, H.-W., Middeke, A., och Gellermann, M., Handbuch des Rechtsschutzes in der Europäischen Union, München, 2003, 23 §, punkt 37, s. 426.

25 Enligt fast rättspraxis avgränsas föremålet för en talan som väcks med stöd av artikel 226 EG genom det administrativa förfarande som avses i samma bestämmelse, och kommissionens motiverade yttrande och talan måste följaktligen vila på samma anmärkningar. Detta krav innebär visserligen inte att det i samtliga fall måste råda fullständig överensstämmelse mellan talan och påståendena i den formella underrättelsen och anmärkningarna i det motiverade yttrandet med avseende på formuleringen, under förutsättning att tvisteföremålet inte har utvidgats eller ändrats. Tvisteföremålet kan däremot inskränkas (dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkterna 23 och 25, av den 12 juni 2003 i mål C-229/00, kommissionen mot Finland (REG 2003, s. I-5727), punkterna 44 och 46, och av den 14 juli 2005 i mål C-433/03, kommissionen mot Tyskland (REG 2005, s. I-6985), punkt 28. Kommissionen kan därför även precisera sina inledande anmärkningar i ansökan, under förutsättning att den inte ändrar föremålet för talan (dom av den 26 april 2007 i mål C-195/04, kommissionen mot Finland, REG 2007, s. I-3351, punkt 18 med vidare hänvisningar).

26 Dom av den 21 februari 2008 i domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 5), punkt 103, och domen i målet kommissionen mot Finland (ovan fotnot 25), punkt 22. Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 20 november 2003 i mål C-296/01, kommissionen mot Frankrike (REG 2003, s. I-13909), punkt 121, och av den 14 december 1962 i de förenade målen 46/59 och 47/59, Meroni mot höga myndigheten (REG 1962, sidorna 853 och 854).

27 Dom av den 10 maj 2001 i de förenade målen C-223/99 och C-260/99, Agorà och Excelsior (REG 2001, s. I-3605), punkterna 33–34. Som motivering anförde domstolen bland annat att den som organiserar dylika arrangemang och sammanför tillverkare och affärsmän på samma geografiska plats inte handlar endast i dessa gruppers intresse, vilka på detta sätt får tillfälle att marknadsföra sina produkter och varor, utan även ger de konsumenter som besöker arrangemangen upplysningar som kan möjliggöra för dem att under bästa möjliga omständigheter välja vad de ska köpa. Den stimulans till handeln som följer av detta kan anses som ett allmännyttigt behov.

28 Dom av den 13 december 2007 i mål C-337/06, Bayerischer Rundfunk m.fl. (REG 2007, s. I-11173), punkt 36 och följande punkt.

29 Dom av den 27 februari 2003 i mål C-373/00, Adolf Truley (REG 2003, s. I-1931), punkt 43. Se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande av den 16 december 2008 i mål C-300/07 (Hans & Christophorus Oymanns), punkt 27.

30 Domen i målet Agorà och Excelsior (ovan fotnot 27), punkt 35 och följande punkter. I detta sammanhang anförde domstolen bland annat att arrangemang av mässor, utställningar och andra liknande initiativ utgör en ekonomisk verksamhet som består i utbud av tjänster på marknaden. Dessa tjänster tillhandahålls mot vederlag och genom dessa tillgodoses behov av kommersiell karaktär. Mässan i fråga ska, även om det saknar vinstsyfte, enligt artikel 1 i dess bolagsordning drivas med produktivitets-, effektivitets- och lönsamhetskriterier som grund och då det saknas bestämmelser om ett system för kompensation för eventuell ekonomisk förlust bär den själv den ekonomiska risken för sin verksamhet. Avgörande är även att mässan bedriver verksamhet på ett konkurrensutsatt område. Avseende dessa kriterier, se Brown, A., Cases C-223/99 and C-260/99: the definition of contracting authorities and of needs in the general interest that lack a commercial character, PPLR 2001, sidorna 107 och 109.

31 Dom av den 10 april 2008 i mål C-393/06, Ing. Aigner (REG 2008, s. I-2339), punkt 41.

32 Dom av den 22 maj 2003 i mål C-18/01, Korhonen m.fl. (REG 2003, s. I-5321), punkt 49. Se även dom av den 16 oktober 2003 i mål C-283/00, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I-11697), punkt 81 och följande punkt.

33 Domen i målet Korhonen (ovan fotnot 32), punkt 51.

34 Se, för ett liknande resonemang, Marx, F., i: Motzke/Pietzcker/Prieß, Beck’scher VOB-Kommentar Verdingungsordnung für Bauleistungen Teil A, första upplagan, 98 § Auftraggeber, punkt 32, Werner, M., i: Byok, J., och Jaeger, W., Kommentar zum Vergaberecht, Heidelberg, 2000, 98 §, punkt 313, Byok, J., och Goodarzi, R., Messegesellschaften und Auftragsvergabe, NVwZ 2006, sidorna 281 och 285. Se även Dreher, M., i: Dreher, M., och Stockmann, K., Kartellvergaberecht, fjärde upplagan, München, 2008, 98 §, punkt 136, enligt vilken mässbolag i princip ska klassificeras som upphandlande myndigheter.

35 Se, för ett liknande resonemang, Marx, F., och Prieß, H. (ovan fotnot 18), sidan 38 och följande sida, som påpekar att anordnande av marknader och mässor hör till allmännyttiga behov som i allmänhet endast kan finansieras genom betydande offentliga tillskott. Avgörande för klassificeringen av sådana mässbolag som upphandlande myndighet är enligt dessa författare att dessa bolag inte endast är industri- eller handelsbolag som syftar till att maximera vinsten.

36 Byok, J., och Goodarzi, R. (ovan punkt 34), sidorna 281 och 285, med flera exempel som stöd för denna särskilda ställning i konkurrensrättsligt hänseende.

37 Se i detta avseende Dreher, M. (ovan fotnot 34), 98 §, punkt 77, som påpekar att avsaknaden av industriell eller kommersiell karaktär kan likställas med statens särskilda ställning på marknaden. Se även generaladvokaten Légers förslag till avgörande i mål C-44/96 (Mannesmann Anlagenbau Austria, dom av den 15 januari 1998, REG 1998, s. I-73, punkt 69), där han framhöll att gemenskapslagstiftarens avsikt var att upphandlingsdirektivet skulle tillämpas på organ som tillgodoser allmänna intressen och vars verksamhet i sin helhet eller delvis undgår marknadsmekanismerna.

38 Se bland annat domen i målet Korhonen (ovan fotnot 32), punkt 52, och domen i målet Universale-Bau (ovan fotnot 17), punkt 52.

39 Se i detta avseende även generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i mål C-126/03 (kommissionen mot Tyskland, dom av den 18 november 2004, REG 2004, s. I-11197, punkt 32), som påpekar att ett organ som har ett vinstsyfte och självt står risken för sin verksamhet vanligtvis inte deltar i ett upphandlingsförfarande när det inte är ekonomiskt motiverat.

40 Se ovan punkt 62 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

41 Dom av den 18 januari 2007 i mål C-220/05, Auroux (REG 2007, s. I-385), punkt 40. Se, avseende direktiv 92/50, dom av den 20 oktober 2005 i mål C-264/03, kommissionen mot Frankrike (REG 2005, s. I-8831), punkt 36.

42 Bedömningen enligt vilken den rättsliga klassificeringen av det berörda avtalet vid förekomsten av ett contractus simulatus ska ske på grundval av avtalets innehåll återfinns redan i den romerskrättsliga principen plus valere quod agitur, quam quod simulate concipitur (Cod. Iust. 4, rubrik 22). I detta sammanhang föreskrivs även i 117 § andra stycket i tyska BGB att när en fiktiv transaktion döljer en annan transaktion ska de bestämmelser tillämpas som gäller för den dolda transaktionen. Vid formlösa transaktioner gäller följaktligen i enlighet med regeln falsa demonstratio non nocet den dolda transaktion som avsetts (se i detta avseende Larenz, K., och Wolf, M., Allgemeiner Teil des deutschen bürgerlichen Rechts, 9:e upplagan., München, 2004, 35 §, punkt 34). Artikel 50.2 i den slovenska Obligacijski zakonik (lag om förpliktelser) (se i detta avseende Dolenc, M., i Juhart, M., Plavšak, N. (utgivare), Obligacijski zakonik s komentarjem, volym 1, GV založba, Ljubljana, 2003, kommentar till artikel 50, s. 207) innehåller också en bestämmelse som liknar den tyska bestämmelsen. På motsvarande sätt föreskrivs i 916 § första stycket andra meningen i österrikiska ABGB att en eventuell dold transaktion ska bedömas enligt dess verkliga beskaffenhet. Denna inriktning återfinns även i den franska och den belgiska rättsordningen, i vilka domstolarna vid den rättsliga klassificeringen av avtal har kunnat gå utöver den beteckning på avtalet som valts av avtalsparterna för att kunna fastställa den verkliga rättsliga naturen av de berörda avtalen och således även tillämplig lag (vad gäller Frankrike, se Le Tourneau, Ph., Droit de la responsabilité et des contrats, sjätte upplagan, Paris, 2006, punkt 3615. Vad gäller Belgien, se Cornelis, L., Algemene theorie van de verbintenis, Antwerpen, 2000, punkt 229). Även enligt artikel 1281 andra stycket i spanska Codigo Civil har, vid motstridigheter, avtalsparternas uppenbara avsikt företräde framför ordalydelsen i det berörda avtalet. Tribunal Supremo har av denna bestämmelse i dom av den 28 maj 1990 (förkortad återgivelse i: Moreno Gil, O., Código civil y jurisprudencia concordada, 4:e upplagan, Madrid, 2006, punkt 4.230) dragit slutsatsen att det inte är den beteckning på avtalet som avtalsparterna valt utan de skyldigheter som avtalats i kontraktet som är avgörande för klassificeringen av kontraktet.

43 Andra skälet i direktiv 93/37.

44 Tionde skälet i direktiv 93/37.

45 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i mål C-220/05 (Auroux, dom av den 18 januari 2007, REG 2007, s. I-385, punkt 43).

46 Se även Franke, H., i: Grabitz/Hilf, Das Recht der Europäischen Union, volym 4, München, supplement 30, juni 2006, B. 8. Upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten, punkt 11, Egger, A., Europäisches Vergaberecht, första upplagan, Wien, 2008, punkt 719, har i detta sammanhang påpekat att definitionen av begreppet upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten enligt bestämmelserna om offentlig upphandling omfattar uppförande oavsett medel och följaktligen även kan tillämpas på leasingavtal avseende fast egendom, när leasinggivaren uppför byggnadsverket enligt de krav som ställts av uppdragsgivaren/leasingtagaren.

47 Vid fastställandet av det kvalitativa huvudföremålet för ett blandat tjänstekontrakt och kontrakt avseende bygg- och anläggningsarbeten kan konstaterandet att avtalsparterna när de slutit sitt avtal ansett att en sådan möjlighet till återköp föreligger däremot ha stor betydelse. Se punkt 110 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

48 Dom av den 18 januari 2007 i målet Auroux (REG 2007, s. I-385), punkt 47.

49 I detta sammanhang hänvisas framför allt till beskrivningen av och förteckningen över arbetena i bilagan samt till omfattande byggplaner, scheman och andra planeringsunderlag som bifogades avtalet i bilagorna, vilka omfattade flera tusen sidor.

50 Förbundsrepubliken Tyskland bekräftade uttryckligen i punkt 67 i sitt svaromål att mässhallarna hade uppförts i den mening som avses i artikel 1 a i direktiv 93/37/EEG enligt de krav som uppställts av Kölnmesse GmbH.

51 17 § punkt 2 i huvudkontraktet.

52 Dom av den 21 februari 2008 i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 5), punkt 47, och domen i målet Auroux (ovan fotnot 48), punkt 37. Se även dom av den 19 april 1994 i mål C-331/92, Gestión Hotelera Internacional SA (REG 1994, s. I-1329), punkt 29.

53 Innehållet i detta skäl återfinns i skäl 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, sidan 114 och följande sidor) och har bekräftats på följande sätt: Offentlig upphandling av tjänster, inbegripet fastighetsförvaltningstjänster, får i vissa fall omfatta byggentreprenad. Om emellertid sådan byggentreprenad är av underordnad betydelse jämfört med kontraktets huvudinnehåll och är en följd av eller ett komplement till detta, kan det faktum att sådan byggentreprenad ingår i upphandlingen inte anses vara ett tillräckligt skäl för att klassificera kontraktet som ett offentligt byggentreprenadkontrakt.

54 Se dom av den 11 maj 2006 i mål C-340/04, Carbotermo (REG 2006, s. I-4137), punkt 31, och av den 18 november 1999 i mål C-107/98, Teckal (REG 1999, s. I-8121), punkt 38.

55 Dom av den 21 februari 2008 i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 5), punkt 48.

56 Se punkt 10 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

57 Se, i detta avseende, Trepte, P., Public procurement in the EU. A Practitioner’s Guide, 2:a upplagan, Oxford, 2007, sidan 246 och följande sida, enligt vilken det för klassificeringen av ett kontrakt genom vilket nyttjanderätt till en fastighet upplåts som ett offentligt upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten är avgörande att byggnadsverket uppförts enligt den upphandlande myndighetens detaljerade krav och att byggherren inte uppfört byggnadsverket i fråga utan den upphandlande myndighetens godkännande på förhand. Se, för ett liknande resonemang, även Eschenbruch, K., Immobilienleasing und neues Vergaberecht, BB-Beilage nr 5, 2000, sidorna 8 och 11, som anser att det vid leasing av fastigheter kan utgås från att det rör sig om ett kontrakt för bygg- och anläggningsarbeten när den upphandlande myndigheten har avgörande inverkan på byggnadens arkitektur (design) eller när den på annat sätt har avgörande inverkan på planeringen av fastigheten och inte begränsar sig till att uppställa vissa användarspecifika krav.

58 I kommissionens ansökan bifogades som bilaga I ett samtal av den 5–6 september 2005 med företrädare för staden Köln som publicerades i Kölner Stadt-Anzeiger, som noggrant diskuterades av kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland. I detta samtal bekräftade staden Köln att Stadtsparkasse som hade förmedlat fastighetsbolaget Köln Messe stod fast vid sitt uttalande att Kölnmesse GmbH garanterades återköp av mässområdet för 70 miljoner euro och att Kölnmesse GmbH kunde göra gällande rättigheter ur detta uttalande. Staden betonade därvid att under 30 år kan mässbolaget varken fråntas sina rättigheter i ekonomiskt eller i rättsligt hänseende.

59 Rapport från Bezirksregierung Köln, Kölnmässan: Uppförande av mässhallar. Resultat av upphandlingsrättsliga och kommunikationsrättsliga värderingar, av den 27 januari 2006, där bland annat avtalsförhandlingarna skildras.

60 I sitt svar på en fråga som ställdes under den muntliga förhandlingen anförde Förbundsrepubliken Tyskland att det inte kunde finnas någon objektiv förklaring till varför inte avskaffandet av rätten att utöva återköpsoptionen hade påverkat beräkningen av hyran.

61 2 § punkt 3 d i huvudkontraktet av den 6 augusti 2004.