Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 7 oktober 2010

1 Originalspråk: engelska.

2 Lag 7/1996 av den 15 januari 1996 om organisation av detaljhandeln (Ley 7/1996, de 15 de enero, de ordenación de comercio minorista).

3 Lag 18/2005 av den 27 december 2005 om inrättningar för detaljhandel (Ley 18/2005, de 27 de diciembre, de equipamientos comerciales).

4 Dekret 378/2006 av den 10 oktober 2006 om genomförande av lag 18/2005 (Decreto 378/2006, de 10 de octubre, por el que se desarrolla la Ley 18/2005).

5 Dekret 379/2006 av den 10 oktober 2006 om godkännande av detaljplanen avseende inrättningar för detaljhandel (Decreto 379/2006, de 10 de octubre, por el que se aprueba el Plan territorial sectorial de equipamientos comerciales).

6 Se ovan fotnot 5 och nedan punkt 23.

7 Vilka i tilläggsbestämmelsen 1.2 i lagen definieras som företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år.

8 Avgifterna regleras i artikel 7 i den omarbetade lydelsen av lagen om allmänna skatter och avgifter (Ley de Tasas y Precios Públicos), vilken godkändes genom lagstiftningsdekret 3/2008 (Decreto Legislativo 3/2008). Avgifterna beräknas utifrån den försäljningsyta som ansökan avser, och tariffen är 3,60 euro per kvadratmeter för tillståndsansökan och 0,90 euro per kvadratmeter för marknadsandelsutlåtandet.

9 Det finns ytterligare kategorier för medelstora stormarknader (mer än 5000 m2) och stora stormarknader (mer än 10000 m2).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, s. 36).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 2010 i mål C-211/08, kommissionen mot Spanien (REU 2010, s. I-5267), punkt 32.

12 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 1 juni 2010 i de förenade målen C-570/07 och C-571/07, Blanco Pérez och Chao Gómez (REU 2010, s. I-4629), punkt 53.

13 Se även domen i de förenade målen Blanco Pérez och Chao Gómez (ovan fotnot 12), punkt 61.

14 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 22 december 2008 i mål C-161/07, kommissionen mot Österrike (REG 2008, s. I-10671), punkt 36 och där angiven rättspraxis.

15 Kommissionen har särskilt invänt mot villkor som reglerar säkerheten kring projektet och butikens integrering i stadsmiljön, den mobilitet som projektet medför och konsumenternas rätt till ett brett och varierat utbud vad gäller produkternas kvalitet, kvantitet, pris och utmärkande egenskaper.

16 Begränsningarna är allmänt tillämpliga även på medelstora butiker inom livsmedelsbranschen och på alla butiker som är större än 1000 m2 och som säljer elektriska eller elektroniska produkter till hushåll, sportutrustning eller personlig utrustning, fritidsartiklar eller kulturföremål. Det är således endast de specifika anmärkningarna under a), b) och c) som kan vara av relevans för påståendet om diskriminering.

17 De siffror som kommissionen har ingett (vars riktighet har bestritts av den spanska regeringen) visar att år 2002 kontrollerade utländska aktörer ungefär 54 procent av försäljningsytan i de större butikerna och ungefär 14 procent i de mindre och att år 2007 förblev visserligen siffran för större butiker i stort sett oförändrad, medan siffran för mindre butiker sjönk till ungefär 8 procent. Den spanska regeringens siffror för år 2008 visar att utländska aktörer kontrollerar ungefär 68 procent av försäljningsytan i de större butikerna och ungefär 28 procent i de mindre.

18 Den stora avvikelsen mellan de båda faktorerna beror till stor del på att den spanska regeringens siffror för detaljhandelsbutiker som är mindre än 2500 m2 är betydligt lägre än de siffror som kommissionen har ingett.

19 Se tabellen ovan i punkt 11. Betydelsen av vattendelaren på 2500 m2 minskar ytterligare av de olika undantag som anges ovan i punkterna 12, 13 och 23.

20 Domstolen har inte heller, beträffande någon butikskategori, fått uppgifter som är uppdelade efter aktieinnehaven i de berörda detaljhandelsföretagen.

21 Det kan mycket väl i större utsträckning gälla exempelvis en aktör från Huelva, i sydvästra Spanien (och mer än 100 mil från Barcelona), än en aktör från Perpignan, i södra Frankrike (mindre än 20 mil från Barcelona), om båda vill ta sig in på den katalanska marknaden.

22 Domen i de förenade målen Blanco Pérez och Chao Gómez (ovan fotnot 12), punkt 53.

23 Dom av den 5 oktober 2004 i mål C-442/02, CaixaBank France (REG 2004, s. I-8961), punkterna 12–14.

24 Dom av den 28 april 2009 i mål C-518/06, kommissionen mot Italien (REG 2009, s. I-3491), punkterna 66–70.

25 Dom av den 15 januari 2002 i mål C-439/99, kommissionen mot Italien (REG 2002, s. I-305), av den 19 maj 2009 i mål C-531/06, kommissionen mot Italien (REG 2009, s. I-4103), och av den 10 mars 2009 i mål C-169/07, Hartlauer (REG 2009, s. I-1721).

26 Dom av den 12 februari 1987 i mål 221/85, kommissionen mot Belgien (REG 1987, s. I-719).

27 Dom av den 20 juni 1996 i de förenade målen C-418/93–C-421/93, C-460/93–C-462/93, C-464/93, C-9/94–C-11/94, C-14/94, C-15/94, C-23/94, C-24/94 och C-332/94, Semeraro Casa Uno m.fl. (REG 1996, s. I-2975), punkt 32, och av den 27 januari 2000 i mål C-190/98, Graf (REG 2000, s. I-493), punkt 25.

28 Generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet CaixaBank France (ovan fotnot 23), punkt 58.

29 Dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C-267/91 och C-268/91, Keck och Mithouard (REG 1993, s. I-6097; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-431), punkterna 16 och 17, av den 29 juni 1995 i mål C-391/92, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I-1621), punkt 13, och av den 2 juni 1994 i de förenade målen C-69/93 och C-258/93, Punto Casa och PPV (REG 1994, s. I-2355), punkt 12.

30 Dom av den 10 februari 2009 i mål C-110/05, kommissionen mot Italien (REG 2009, s. I-519), punkterna 56 och 57, av den 10 april 2008 i mål C-265/06, kommissionen mot Portugal (REG 2008, s. I-2245), och av den 4 juni 2009 i mål C-142/05, Mickelsson och Roos (REG 2009, s. I-4273).

31 Se ovan punkt 16. Kommissionen har särskilt invänt mot villkor som reglerar säkerheten kring projektet och butikens integrering i stadsmiljön, den mobilitet som projektet medför och konsumenternas rätt till ett brett och varierat utbud vad gäller produkternas kvalitet, kvantitet, pris och utmärkande egenskaper. Alla dessa tycks sakna precision och sannolikt leda till stora skillnader i tillämpningen. Spanien har dock bestritt att de två första villkoren saknar precision, en fråga som jag kommer att behandla nedan.

32 Se ovan punkt 14.

33 Se ovan punkt 17.

34 Förutsatt att dessa påståenden kan styrkas. Jag kommer nedan att behandla frågan huruvida de avgifter som tas ut och förfarandets längd är lämpliga och proportionerliga.

35 Se ovan punkterna 7–9 och 45.

36 Se exempelvis domen i de förenade målen Blanco Pérez och Chao Gómez (ovan fotnot 12), punkt 61.

37 Se, för aktuella exempel, i fråga om miljöskydd, dom av den 11 mars 2010 i mål C-384/08, Attanasio Group (REU 2010, s. I-2055), punkt 50, i fråga om fysisk planering, dom av den 1 oktober 2009 i mål C-567/07, Woningstichting Sint Servatius (REG 2009, s. I-9021), punkt 29, och, med avseende på konsumentskydd, dom av den 13 september 2007 i mål C-260/04, kommissionen mot Italien (REG 2007, s. I-7083), punkt 27.

38 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 15 april 2010 i mål C-96/08, CIBA (REU 2010, s. I-2911), punkt 48.

39 Se ovan punkt 8.

40 Se ovan punkterna 7 och 20.

41 Dom av den 4 juni 2002 i mål C-367/98, kommissionen mot Portugal (REG 2002, s. I-4731), punkt 52.

42 Se ovan punkt 36 och fotnot 14.

43 Se ovan punkt 82.

44 Jag noterar att kommissionen under alla omständigheter anser att frågan är irrelevant, eftersom den katalanska lagstiftningen, enligt kommissionens mening, är inspirerad av den nationella lagstiftningen.

45 Se domen i mål C-439/99, kommissionen mot Italien (ovan fotnot 25), punkterna 40 och 41. Se även, för en mer ingående analys, generaladvokaten Albers förslag till avgörande i samma mål, punkt 163 och följande punkter.

46 Lag 9/2003 av den 13 juni 2003 om mobilitet (Ley 9/2003, de 13 de junio, de la movilidad), särskilt artikel 18 i lagen.

47 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (EGT L 123, s. 1); se särskilt bilaga VI. Som andra exempel kan nämnas kommissionens beslut 97/794/EG av den 12 november 1997 om vissa närmare bestämmelser för tillämpning av rådets direktiv 91/496/EEG med avseende på veterinärkontroller av levande djur som importeras till gemenskapen från tredje land (EGT L 323, s. 31), kommissionens riktlinjer om vertikala begränsningar (EGT C 291, 2000, s. 1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, s. 1).

48 Dom av den 20 februari 2001 i mål C-205/99, Analir (REG 2001, s. I-1271), punkt 38.

49 Se nedan punkt 128 och följande punkter.

50 Dom av den 22 januari 2002 i mål C-390/99, Canal Satélite Digital (REG 2002, s. I-607), punkt 41.

51 Ibidem, punkt 42.

52 Dom av den 20 april 1993 i de förenade målen C-71/91 och C-178/91, Ponente Carni och Cispadana Costruzioni (REG 1993, s. I-1915), punkt 42.

53 Se ovan fotnot 8.