Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 15 juli 2010

1 Originalspråk: engelska.

2 Århuskonventionen upprättades den 25 juli 1998 och trädde i kraft den 30 oktober 2001. Den 22 november 2009 hade 44 parter tillträtt konventionen, bland andra Republiken Slovakien (som tillträdde konventionen den 5 december 2005) och Europeiska unionen (som tillträdde konventionen den 17 februari 2005).

3 Enligt definitionen i artikel 17 avses med regionala organisationer för ekonomisk integration organisationer sammansatta av suveräna stater som är medlemmar i Ekonomiska kommissionen för Europa, till vilka dess medlemsstater har överlåtit behörigheten i de frågor som regleras i denna konvention, inbegripet behörigheten att sluta avtal i dessa frågor. Europeiska unionen omfattas implicit av denna definition.

4 Eftersom begäran om förhandsbesked framställdes innan Lissabonfördraget trädde ikraft och samtliga faktiska omständigheter uppstod före denna tidpunkt kommer jag att hänvisa till EU:s rätt och struktur i dess utformning före nämnda fördrags ikraftträdande. Med tanke på att frågeställningarna i förevarande mål även har framtida betydelse använder jag dock om det är lämpligt EU-rätt för att hänvisa till Europeiska unionens rätt som den nu ser ut.

5 Nu artikel 191 FEUF.

6 Nu artikel 192 FEUF.

7 Bestämmelserna i artikel 300 har ersatts av artikel 218 FEUF.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, s. 17).

9 Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226) (nedan kallat direktiv 85/337 eller EIA-direktivet).

10 Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, s. 26) (nedan kallat direktiv 96/61 eller IPPC-direktivet).

11 Beslut av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT L 124, s. 1) (nedan kallat beslut 2005/370). Århuskonventionens innehåll återges därefter på sidan 4 och följande sidor i det numret av Europeiska unionens officiella tidning.

12 Nedan kallad förklaringen.

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13).

14 KOM (2003) 624 slutlig.

15 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114) (nedan kallat livsmiljödirektivet).

16 Kategorin beslut, handling eller underlåtenhet som kan bli föremål för prövning på detta sätt kan utvidgas i nationell rätt.

17 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 19 november 2009 i mål C-314/08, Krzysztof Filipiak mot Dyrektor Izby Skarbowej w Poznaniu (REG 2009, s. I-11049), punkterna 40–42 och där angiven rättspraxis.

18 Man kan undra om den av LZ inledda rättegången omfattas av artikel 6 (och därmed också artikel 9.2) i Århuskonventionen. Rättegången gäller ett beslut att bevilja undantag från de villkor som uppställts till skydd för brunbjörnen som art. Inte ens om rättegången hade avsett ett beslut som kunde inverka på brunbjörnens livsmiljö, tycker jag att ett sådant beslut omfattas av bilaga 1 i EIA-direktivet. Inte heller verkar livsmiljödirektivet innehålla några bestämmelser som behandlar de betydande miljöeffekter vissa projekt kan ha. Detta är dock i sin helhet en fråga som den nationella domstolen ska avgöra.

19 Begreppet direkt effekt anger om en enskild kan åberopa en bestämmelse i en nationell domstol. Omedelbar tillämplighet, å andra sidan, avgör om ett avtal är direkt tillämpbart (self-executing) utan att EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning behöver antas för att genomföra det.

20 Se punkt 86 nedan.

21 Dom av den 11 september 2007 i mål C-431/05, Merck Genéricos - Produtos Farmacêuticos Lda mot Merck & Co. Inc. och Merck Sharp & Dohme Lda (REG 2007, s. I-7001). I sitt förslag till avgörande i nämnda mål redogjorde generaladvokaten Ruíz-Jarabo Colomer noggrant för relevant rättspraxis. Eftersom frågan på nytt har uppkommit i föreliggande mål, kommer jag dock åter att beröra de auktoriteter han nämnde.

22 En sammanfattning finns i inledningskapitlet i Heliskoski, Joni, Mixed Agreements as a Technique for Organizing the International Relations of the European Community and its Member States, Kluwer Law International, Haag, 2001.

23 Domstolens dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska gemenskapernas råd, kallat ERTA (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), punkterna 17–19.

24 Se exempelvis avgörande 1/78 av den 14 november 1978, Internationella atomenergiorganets förslag till konvention om skydd av kärnmaterial, kärnenergianläggningar och kärnmaterialtransporter (REG 1978, s. 2151; svensk specialutgåva, volym 4, s. 187), punkterna 31–35, och även domstolens efterföljande yttrande 1/94 av den 15 november 1994 (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-233), punkt 77. Principen i ERTA återkommer också i Lissabonfördraget, protokoll nr 25, som är en vidareutveckling av artikel 2.2 FEUF med avseende på delade befogenheter.

25 Dom av den 30 april 1974 i mål 181/73, R. & V. Haegeman mot Belgien (REG 1974, s. 449; svensk specialutgåva, volym 2, s. 281), punkterna 4–6.

26 Se exempelvis dom av den 24 november 1977 i mål 65/77, Jean Razanatsimba (REG 1977, s. 2229; svensk specialutgåva, volym 3, s. 487).

27 Dom av den 30 september 1987 i mål 12/86, Meryem Demirel mot Ville de Schwäbisch Gmünd (REG 1987, s. 3719; svensk specialutgåva, volym 9, s. 175).

28 Punkterna 6–12 i nämnda dom. Utöver att bekräfta att det fanns ett band mellan gemenskapens behörighet och domstolens jurisdiktion påpekade domstolen i målet Demirel, såsom Eeckhout anmärker, även att frågan huruvida domstolen var behörig att tolka en bestämmelse som uteslutande innehöll ett åtagande för medlemsstaterna inte aktualiserades i det målet (Eeckhout, P., External Relations of the European Union, Oxford University Press, 2004, s. 236).

29 Domen har under lång tid utgjort grunden för den rättspraxis som utvecklats om associeringsavtalet EEG–Turkiet, från dom av den 20 september 1990 i mål C-192/89, S. Z. Sevince mot Staatssecretaris van Justitie (REG 1990, s. I-3461; svensk specialutgåva, volym 10, s. 507), och dom av den 16 december 1992 i mål C-237/91, Kazim Kus mot Landeshauptstadt Wiesbaden (REG 1992, s. I-6781; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-243), och efterföljande mål.

30 Dom av den 16 juni 1998 i mål C-53/96, Hermès International (kommanditaktiebolag) mot FHT Marketing Choice BV (REG 1998, s. I-3603).

31 I punkt 52 i sitt förslag till avgörande i målet Merck Genéricos upprepade generaladvokaten Ruíz-Jarabo Colomer Eeckhouts anmärkning (anfört arbete, s. 237) att målet Hermès illustrerade svagheterna med att lägga gemenskapens behörighet till grund för domstolens jurisdiktion – att den senare blir gisslan under den förstnämndas komplexitet. Jag är böjd att hålla med om den bedömningen.

32 Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

33 Punkterna 22–33 i domen. Vissa personer, som Dashwood (se till exempel Preliminary Rulings on the Interpretation of Mixed Agreements, O’Keeffe och Bavasso (redaktörer), Judicial Review in European Union Law: Liber Amicorum in Honour of Lord Slynn of Hadley, Kluwer Law International, Haag, 2000, s. 173), har gett avsnittet en bred tolkning och ansett att det ger domstolen tolkningsbehörighet på områden där gemenskapen och medlemsstaterna har delad behörighet. I Mixed Agreements as a Technique for Organizing the International Relations of the European Community and its Member States (anfört arbete, s. 59–60) kritiserade dock Heliskoski denna breda tolkning. Domen i målet Merck Genéricos verkar ge denna vida tolkning nådastöten, även om idén att avvärja olikartade tolkningar i framtiden kvarstår som ett giltigt skäl att ställa sig bakom domstolens argument i målet Hermès.

34 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-130/95, Bernd Giloy mot Hauptzollamt Frankfurt am Main-Ost (REG 1997, s. I-4291).

35 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-28/95, A. Leur-Bloem mot Inspecteur der Belastingdienst/Ondernemingen Amsterdam 2 (REG 1997, s. I-4161).

36 Domstolens dom av den 14 december 2000 i de förenade målen C-300/98 och C-392/98, Parfums Christian Dior SA mot TUK Consultancy BV och Assco Gerüste GmbH och Rob van Dijk mot Wilhelm Layher GmbH & Co. KG och Layher BV (REG 2000, s. I-11307).

37 Generaladvokaten Jacobs har kritiserat detta synsätt på grund av dess oklarhet. Se hans förslag till avgörande i mål C-89/99, Schieving-Nijstad vof m.fl. mot Robert Groeneveld, där domstolen meddelade dom den 13 september 2001 (REG 2001, s. I-5851), punkt 40. Eeckhout har förenat sig med kritiken och undrar om nuvarande häxkittel av behörighet och rättslig verkan i någon större utsträckning bidrar till att kunna genomföra och tillämpa WTO:s bestämmelser på ett effektivt och praktiskt sätt i domstolarna (anfört arbete, s. 243).

38 Eeckhout ger fyra olika möjliga skäl för domstolens jurisdiktion – tillämpningsområdet för gemenskapens skyldigheter, sambandet med harmoniserad gemenskapslagstiftning, inställningen till tolkningsfrågor från nationella domstolar och samarbetsskyldigheten. Efter domen i målet Dior efterfrågade man från många håll tydligare domskäl. Se till exempel Koutrakos, P., The Interpretation of Mixed Agreements under the Preliminary Reference Procedure, 7 EFA, s. 25, och Heliskoski, J., The Jurisdiction of the European Court to Give Preliminary Rulings on the Interpretation of Mixed Agreements, 69 Nordic Journal of International Law, s. 395.

39 Punkterna 30–38 i domen. Detta kritiseras särskilt av Eeckhout, som anser att det senare gäller frågan om en bestämmelses rättsliga verkan och att tolkningen av en bestämmelses rättsliga verkan är en ingående del av tolkningen av bestämmelsen.

40 Dom av den 7 oktober 2004 i mål C-239/03, Europeiska kommissionen mot Frankrike (REG 2004, s. I-9325) (nedan kallat Etang de Berre), och dom av den 30 maj 2006 i mål C-459/03, Europeiska kommissionen mot Irland (REG 2006, s. I-4635) (nedan kallat MOX-anläggningen).

41 Etang de Berre, punkt 25. Domstolen tog i korthet upp frågan om att avgränsa omfattningen av gemenskapens behörighet och fann att omständigheten att gemenskapsrättsliga bestämmelser inte hade införts angående ett särskilt miljöproblem på ett område (miljöskydd) som i allmänhet täcktes av gemenskapslagstiftning, inte undergrävde domstolens bedömning att gemenskapen var behörig (punkterna 27–31).

42 Se ovan fotnot 21.

43 Punkterna 33–38.

44 Se särskilt De Baere, G., Constitutional Principles of EU External Relations, Oxford University Press, 2008, s. 264.

45 Se målet MOX-anläggningen, punkterna 82 och 84 och där angiven rättspraxis. Detta är sedan länge fast rättspraxis. Se domen i målet Demirel, punkt 6 och där angiven rättspraxis.

46 Etang de Berre, punkt 25 och där angiven rättspraxis. Detta gäller inte bara bestämmelser som omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet, utan också bestämmelser med blandad behörighet. Det kanske kan vara till hjälp att föreställa sig att gemenskapen förvärvar exklusiv yttre behörighet när den utövar en latent befogenhet. I förslaget till avgörande i målet Dior, punkt 43, skiljer generaladvokaten Cosmas mellan potentiell och reell gemenskapsbehörighet och framkastar att den förra omvandlas till den senare när gemenskapen vidtar en lagstiftningsåtgärd på ett visst område. Denna analys genljuder hos Eeckhout (anfört arbete, s. 271) och jag kan också rekommendera den som ett sätt att åskådliggöra problemet.

47 Punkterna 31–33 i domen.

48 I målet Dior argumenterade generaladvokaten Cosmas dock kraftfullt mot att domstolen skulle ges behörighet att tolka alla bestämmelser i ett blandat avtal. Han menade att detta skulle göra intrång på de nationella myndigheternas behörighet samt att domstolens institutionella roll inte sträckte sig till att ta initiativ till harmonisering av nationell lagstiftning (se punkterna 42 och 48).

49 Även den därmed sammanhängande frågan, avseende bestämmelsen som sådan, om det strider mot gemenskapsrätten att ge en bestämmelse i ett blandat avtal direkt effekt.

50 I syfte att i efterhand (ex post) fördela behörigheter i ett blandat avtal.

51 Se punkt 16 ovan.

52 Till exempel, även om livsmiljödirektivet inte i sig ger en part talerätt att överklaga ett administrativt förfarande, kan den nationella domstolen vara skyldig att på eget initiativ i ett mål som den har att pröva finna att det materiella beslutet strider mot Republiken Slovakiens skyldigheter enligt EU-rätten. Domstolen kan alternativt ha en skyldighet att tillhandahålla tillträde till prövning i domstol enligt artiklarna 3.1 b, 12 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, s. 56), om skadan på en skyddad art (brunbjörnen) orsakades av yrkesverksamhet i den mening som avses i artikel 2.7 i nämnda direktiv och om personerna i fråga hade tillräckligt intresse enligt slovakisk rätt i enlighet med artikel 12.1, tredje stycket.

53 Detta är underförstått i målet Etang de Berre, punkt 28. Såsom anges ovan handlade det målet dock om domstolens jurisdiktion i en talan om varumärkesintrång.

54 Detta verkar ha varit fallet i målet Dior. Se generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande, punkt 32. Generaladvokaten verkar dock i punkt 33 framhålla att testet bör vara huruvida gemenskapen har utövat sin (potentiella) behörighet på området. Generaladvokaten föreslog i målet även att man skulle pröva om någon bestämmelse i gemenskapsrätten [har påverkats] av tolkningen och tillämpningen av [den relevanta] artikel[n].

55 Etang de Berres synbarligen vida tillämpningsområde kan härvidlag avgränsas. Såsom den polska regeringen har påpekat avslog domstolen i målet Etang de Berre invändningarna mot dess behörighet med åberopande av att den allmänna lagstiftningen redan hade införts. Det som saknades var lagstiftning rörande den specifika fråga som domstolens prövning gällde. I föreliggande fall utgör artikel 9.3 en fristående bestämmelse. Den är inte i sig en underordnad del av den del av artikel 9 (artikel 9.2) som redan har införlivats med EU-rätten.

56 Se dom av den 1 juli 2008 i mål T-37/04, Região autónoma dos Açores mot Europeiska unionens råd (ej publicerad i rättsfallssamlingen, se upplysning, REG 2008, s. II-103*), punkt 93, i vilken förstainstansrätten fann att förordning nr 1367/2006 endast kunde tillämpas på gemenskapsinstitutioner.

57 Detta särskiljer ytterligare de faktiska omständigheterna i föreliggande fall från de bakomliggande faktiska omständigheterna i målet Etang de Berre.

58 Se dom av den 13 december 2007 i mål C-372/06, Asda Stores Ltd mot Commissioners of Her Majesty’s Revenue and Customs (REG 2007, s. I-11223), punkt 82 och där angiven rättspraxis. Se även domen i målet Demirel (ovan fotnot 27), punkt 14, och dom av den 3 juni 2008 i mål C-308/06, The Queen, på begäran av International Association of Independent Tanker Owners (Intertanko) m.fl. mot Secretary of State for Transport (REG 2008, s. I-4057), punkt 39. En något annorlunda formulering återfinns i målet Dior, punkt 42, och i generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, Fabbrica italiana accumulatori motocarri Montecchio SpA (FIAMM) och Fabbrica italiana accumulatori motocarri Montecchio Technologies LLC (C-120/06 P), Giorgio Fedon & Figli SpA och Fedon America, Inc. (C-121/06 P) mot Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen, där domstolen meddelade dom den 9 september 2008 (REG 2008, s. I-6513), punkt 26, där han kritiserade användningen av termen direkt effekt och angav att den är en konstlad formulering som omfattar två skilda begrepp.

59 Huruvida LZ verkligen gör detta är givetvis en fråga för de nationella domstolarna att avgöra.

60 Förarbetena finns på ECE/MP.PP/2005/3/Add.3 8 June 2005, www.unece.org/env/pp/mop2/mop2.doc.htm. Artikel 31 i Wienkonventionen om traktaträtten (nedan kallad Wienkonventionen) visar att man i folkrätten strävar efter att ge verkan åt de naturliga och vanliga betydelserna av bestämmelserna i ett traktat. Det är dock enligt både artikel 32 i Wienkonventionen och allmänna folkrättsliga principer möjligt att stödja sig på ett traktats förarbeten för att avgöra betydelsen av ett begrepp, när en tolkning utifrån bestämmelsens vanliga betydelse, mot bakgrund av dess målsättning och syfte, skulle göra begreppets betydelse tvetydig eller otydlig. Se Sinclair, I., The Vienna Convention on the Law of Treaties, andra upplagan, Manchester University Press, 1984, sidan 141 och följande sidor.

61 Dom av den 8 maj 2003 i mål C-438/00, Deutscher Handballbund eV mot Maros Kolpak (REG 2003, s. I-4135), punkt 29.

62 Dom av den 12 april 2005 i mål C-265/03, Igor Simutenkov mot Ministerio de Educación y Cultura och Real Federación Española de Fútbol (REG 2005, s. I-2579), punkterna 24 och 25.

63 Se analogt punkt 80 i generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i det ovannämnda målet Dior (ovan fotnot 36).

64 Se dom av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89, Massam Dzodzi mot belgiska staten (REG 1990, s. I-3763; svensk specialutgåva, volym 10, s. 531).

65 Se ovan fotnot 35.

66 I engelskan används till exempel act or omission, i franskan les actes ou omissions och i tyskan vorgenommenen Handlungen und begangenen Unterlassungen.