Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 15 juli 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006 (EUT L 392, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1408/71). Denna förordning har slutligen ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 592/2008 av den 17 juni 2008 samt upphävts och ersatts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 200, s. 1).

3 Rådets förordning av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71 (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 311/2007 av den 19 mars 2007 (EUT L 82, s. 6), (nedan kallad förordning nr 574/72).

4 Artiklarna 18 EG och 39 EG är numera artiklarna 21 FEUF och 45 FEUF. Då förevarande mål vid den nationella domstolen rör tillämpningen av den nederländska rätten i dess lydelse innan fördraget om Europeiska unionens funktionssätt trädde i kraft, det vill säga den 1 december 2009, kommer emellertid hänvisningar till bestämmelserna i EG-fördraget att ske med hjälp av den numrering som tillämpades före den dagen.

5 Beslut nr 153 av den 7 oktober 1993 om de nödvändiga standardblanketterna för tillämpning av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 001, E 103–E 127) (EGT L 244, 1994, s. 22), i dess lydelse enligt beslut nr 202 (2006/203/EG) av den 17 mars 2005 (EUT L 77, 2006, s. 1) (nedan kallat beslut nr 153).

6 Det vill säga i Belgien (J.C. Ramaer), i Spanien (J.A. van Delft och J.M. van Willigen), i Frankrike (J.F. van der Nat och O. Fokkens) och i Malta (C.M. Janssen).

7 Den hänskjutande domstolen har tillagt att avgiftens storlek beräknas utifrån den genomsnittliga kostnaden för omvårdnad i den enskildes bosättningsland dividerat med den genomsnittliga kostnaden per försäkrad i Nederländerna, vilket gör att den ska anses vara en koefficient utifrån bosättningsland.

8 Centrale Raad van Beroep har i synnerhet hänvisat till domen av den 10 januari 1980 i mål 69/79, Jordens-Vosters (REG 1979, s. 75), och av den 3 juli 2003 i mål C-156/01, van der Duin och ANOZ Zorgverzekeringen (REG 2003, s. I-7045).

9 Dom av den 5 mars 1998 i mål C-160/96, Molenaar (REG 1998, s. I-843), punkt 42.

10 Punkt 40 i domen.

11 Se, bland annat, dom av den 9 mars 2006 i mål C-493/04, Piatkowski (REG 2006, s. I-2369).

12 När det gäller genomförandet av denna bestämmelse, se bland annat dom av den 3 maj 2001 i mål C-347/98, kommissionen mot Belgien (REG 2001, s. I-3327).

13 Bestämmelserna i avdelning II i förordning nr 1408/71 utgör ett fullständigt och enhetligt system av kollisionsregler, vars mål inte bara är att undvika att olika nationella lagstiftningar tillämpas samtidigt och undgå de komplikationer som skulle kunna följa om så vore fallet, utan också att förhindra att de som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde berövas skydd på området för social trygghet till följd av att ingen lagstiftning är tillämplig för deras del. Se, i synnerhet, dom av den 12 juni 1986 i mål 302/84, Ten Holder (REG 1986, s. 1821), punkt 19, av den 11 juni 1998 i mål C-275/96, Kuusijärvi (REG 1998, s. I-3419), punkt 28, och av den 9 november 2000 i mål C-404/98, Plum (REG 2000, s. I-9379), punkt 18.

14 Jag påminner om att artikel 13 i förordning nr 1408/71 innehåller Allmänna regler i avdelning II, som avser Bestämmande av tillämplig lagstiftning, medan artikel 28 och 28a, som rör rätten till sjukförmåner som ges till personer med rätt till pension eller livränta, återfinns i avdelning III, som har rubriken Särskilda bestämmelser för olika slag av förmåner.

15 I synnerhet dom av den 27 maj 1982 i mål 227/81, Aubin (REG 1982, s. 1991), punkt 11, och av den 11 november 2004 i mål C-372/02, Adanez Vega (REG 2004, s. I-10761), punkt 19.

16 Se elfte till sextonde skälen i förordning nr 1408/71.

17 I nämnda artikel 28 föreskrivs på ett klart och tydligt sätt att den som erhåller pension eller livränta enligt lagstiftningen i minst en medlemsstat skall ändå få, och inte kan ändå få sådana förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat där han bor, i den mån vederbörande skulle ha rätt till det enligt lagstiftningen i den medlemsstat som svarar för pensionen eller livräntan eller den medlemsstat där han bor. På samma sätt föreskrivs i artikel 28a att institutionen i den behöriga medlemsstaten ska betala kostnaden för de förmåner som utges enligt bestämmelsen.

18 Sålunda ger förordning nr 1408/71 uttryckligen valmöjligheter för personal vid diplomatiska beskickningar och konsulat liksom för tillfälligt anställda vid Europeiska gemenskaperna (artikel 16.2 och 16.3), liksom de som uppbär pension eller livränta (artikel 17a). När det gäller den valmöjlighet som ges arbetslösa gränsarbetare, vilken följde av artiklarna 69 och 71 i denna förordning, se domen i det ovannämnda målet Aubin (punkterna 18 och 19).

19 Dom av den 29 juni 1994 i mål C-60/93, Aldewereld (REG 1994, s. I-2991), punkterna 19 och 20. Vad gäller tolkningen av artikel 28 i rådets förordning nr 3 om social trygghet för migrerande arbetstagare (EGT 30, 1958, s. 561), se dom av den 12 december 1967 i mål 11/67, Couture (REG 1967, sidan 487 och följande sidor, särskilt s. 500), och av den 13 december 1967 i mål 12/67, Guissart (REG 1967, sidan 551 och följande sidor, särskilt s. 562).

20 I fjärde skälet i förordningen anges att [m]an bör ta hänsyn till särdragen i varje nationell lagstiftning för social trygghet och endast utarbeta ett samordningssystem. Se även dom av den 19 mars 2002 i de förenade målen C-393/99 och C-394/99, Hervein m.fl. (REG 2002, s. I-2829), punkt 59, och av den 3 april 2008 i mål C-331/06, Chuck (REG 2008, s. I-1957), punkt 27 och där angiven rättspraxis.

21 Dom av den 12 juli 1979 i mål 266/78, Brunori (REG 1979, s. 2705; svensk specialutgåva, volym 4, s. 499), punkt 5, i det ovannämnda målet Kuusijärvi, punkt 29, av den 4 december 2003 i mål C-92/02, Kristiansen (REG 2003, s. I-14597), punkt 31, i det ovannämnda målet Piatkowski, punkt 32, och av den 12 januari 2010 i mål C-341/08, Petersen (REG 2010, s. I-47) punkt 51.

22 Jag avser med hänvisningen till privata försäkringsavtal endast att göra skillnad mellan föreskrivna och kompletterande försäkringar. Emellertid är även de obligatoriska försäkringsavtalen privaträttsliga avtal. I det nederländska obligatoriska systemet föreskrivs nämligen dels en skyldighet för de försäkrade att försäkra sig mot vissa risker, dels en skyldighet för försäkringsbolagen att tillhandahålla vissa standardavtal omfattande grundläggande omsorg utan någon individuell riskbedömning. Det finns inga offentligrättsliga sjukförsäkringskassor i Nederländerna.

23 Se, i synnerhet, dom av den 7 juli 2005 i mål C-227/03, van Pommeren-Bourgondiën (REG 2005, s. I-6101), punkt 39, och domen i det ovannämnda målet Piatkowski, punkt 33.

24 Dom av den 7 februari 1991 i mål C-227/89, Rönfeldt (REG 1991, s. I-323; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-9), punkt 22, och domen i det ovannämnda målet Kuusijärvi, punkt 30.

25 Dom av den 23 september 1982 i mål 276/81, Kuijpers (REG 1982, s. 3027), punkt 14 in fine.

26 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Adanez Vega, punkt 18 och där angivna domar. Denna rättspraxis rör på samma gång såväl allmänna regler som de särskilda regler om anknytning som återfinns i avdelningarna II respektive III i förordning nr 1408/71.

27 Domen i det ovannämnda målet, punkterna 40, 47 och 53.

28 Punkt 26 i det förslag till avgörande som mynnade ut i domen i det ovannämnda målet van der Duin och ANOZ Zorgverzekeringen, punkt 26.

29 Se, för ett motsvarande synsätt, rättspraxis avseende blankett E 101 enligt vilken ingivande av en sådan blankett enbart medför ett konstaterande av att det finns rättigheter, och inte att skapa några sådana. Det ska anmärkas att den blanketten är av samma art som blankett E 121 om anmälan av personer med rätt till pension eller livränta. Se dom av den 10 februari 2000 i mål C-202/97, FTS (REG 2000, s. I-883), punkt 50 och följande punkter, och dom av den 30 mars 2000 i mål C-178/97, Banks m.fl. (REG 2000, s. I-2005), punkt 53 och följande punkter.

30 På samma sätt föreskrivs i artikel 29.2 i förordning nr 574/72 att bosättningsmedlemsstaten vid underlåten medverkan från den enskilde kan begära ett intyg, direkt från den medlemsstat som svarar för pensionen eller livräntan, som visar att det föreligger en rätt till förmåner enligt sistnämnda medlemsstats lagstiftning.

31 Det ska framhållas att medlemsstaten inte är skyldig att göra avdrag för avgifter för sociala förmåner, utan att detta enbart är en möjlighet, då staten kan välja andra metoder för finansiering.

32 Dom av den 26 maj 1976 i mål 103/75, Aulich (REG 1976, s. 697), punkt 7, där följande anges: Det ska särskiljas mellan avgift och förmån. Den första är ett villkor för rättighetens uppkomst, medan den andra förutsätter att rättigheten har uppkommit.

33 Jämför dom av den 22 maj 1980 i mål 143/79, Walsh (REG 1980, s. 1639), punkt 2, där följande anges: En person som enligt lagstiftningen i en medlemsstat har rätt till sådana förmåner som omfattas av förordning nr 1408/71 till följd av avgifter som han är skyldig att dessförinnan utge förlorar inte sin ställning som arbetstagare i den mening som avses i förordning nr 1408/71 och förordning nr 574/72 bara på den grunden att han inte vid den tidpunkt då risken förverkligas inte betalar avgifter och inte är skyldig att göra det.

34 Domen i det ovannämnda målet Molenaar, punkterna 40–42.

35 Däremot kan en medlemsstat avstå från återbetalning för de förmåner som den har att tillhandahålla för en annan medlemsstats räkning, i enlighet med artikel 36.3 i förordning nr 1408/71.

36 Se dom av den 16 juli 2009 i mål C-208/07, von Chamier-Glisczinski (REG 2009, s. I-6095), punkt 66 och där angiven rättspraxis, och dom av den 15 juni 2010 i mål C-211/08, kommissionen mot Spanien (REU 2010, s. I-5267), punkt 45, där följande anges: Det förhållandet att en nationell lagstiftning eventuellt kan vara förenlig med förordning nr 1408/71, hindrar nämligen inte att den omfattas av bestämmelserna i fördraget.

37 Jag påminner om att det i artikel 42 EG föreskrivs att det ska beslutas om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar dels att alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek, dels att förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.

38 Dom av den 15 januari 1986 i mål 41/84, Pinna (REG 1986, s. 1; svensk specialutgåva, volym 8, s. 355), punkt 21 och följande punkter, och dom av den 27 september 1988 i mål 313/86, Lenoir (REG 1988, s. 5391; svensk specialutgåva, volym 9, s. 683).

39 Dom av den 17 januari 2008 i mål C-152/05, kommissionen mot Tyskland (REG 2008, s. I-39), punkt 18 och där angiven rättspraxis.

40 Dom av den 9 november 2006 i mål C-520/04, Turpeinen (REG 2006, s. I-10685), punkt 16, och av den 23 april 2009 i mål C-544/07, Rüffler (REG 2009, s. I-3389), punkt 50 och följande punkter.

41 Vid sammanträdet gjorde företrädare för van Delft, van Willigen och Janssen gällande att närmare 18000 emigrerade pensionärer av nederländsk nationalitet inte önskar ansluta sig till socialförsäkringssystemet i den stat där de bor.

42 Dom av den 22 maj 2008 i mål C-499/06, Nerkowska (REG 2008, s. I-3993), punkt 21 och där angiven rättspraxis.

43 Se, bland annat dom av den 26 oktober 2006 i mål C-192/05, Tas-Hagen och Tas (REG 2006, s. I-10451), punkt 30, och domarna i de ovannämnda målen Turpeinen, punkterna 20 och 21, och Nerkowska, punkt 31.

44 När det gäller förbudet mot dubbla avgifter och avgifter som inte ger motsvarande socialt skydd, se i synnerhet dom av den 5 maj 1977 i mål 102/76, Perenboom (REG 1977, s. 815), punkt 13, av den 21 februari 1991 i mål C-140/88, Noij (REG 1991, s. I-387), punkterna 14 och 15, domen i det ovannämnda målet Aldewereld, punkt 26, av den 10 maj 2001 i mål C-389/99, Rundgren (REG 2001, s. I-3731), punkt 57, och av den 18 juli 2006 i mål C-50/05, Nikula (REG 2006, s. I-7029), punkt 30 och där angiven rättspraxis.

45 Se, i synnerhet, dom av den 16 maj 2006 i mål C-372/04, Watts (REG 2006, s. I-4325), punkt 92, domen i det ovannämnda målet Tas-Hagen och Tas, punkt 22, och av den 5 mars 2009 i mål C-350/07, Kattner Stahlbau (REG 2009, s. I-1513), punkt 74.

46 Dom av den 19 mars 2002 de förenade målen C-393/99 och C-394/99, Hervein m.fl. (REG 2002, s. I-2829), punkterna 50, 51 och 58, samt domarna i de ovannämnda målen Piatkowski, punkt 32, och von Chamier-Glisczinski, punkterna 84 och 85.

47 Domen i det ovannämnda målet Tas-Hagen och Tas, punkt 33 och där angiven rättspraxis.

48 Se, i synnerhet, domen i det ovannämnda målet Nerkowska, punkterna 42 och 43.

49 Totalt på så sätt att lagstiftaren föreskrivit att den skyddsnivå som erbjuds genom såväl de grundförmåner som tillhandahålls med tillämpning av den grundläggande sjukförsäkringen som de kompletterande förmåner som tillhandahålls enligt privata försäkringsavtal ska bevaras.

50 Domen i det ovannämnda målet van Pommeren-Bourgondiën, punkterna 44 och 45, avseende artikel 39 EG.

51 Se, bland annat, dom av den 15 maj 2003 i mål C-160/01, Mau (REG 2003, s. I-4791), punkt 34.

52 Se, i synnerhet, dom av den 16 december 1960 i mål 6/60, Humblet mot belgiska staten (REG 1960, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 47), av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90 (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-435), punkt 36, och av den 7 januari 2004 i mål C-201/02, Wells (REG 2004, s. I-723), punkt 64.