Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 2 oktober 2012

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 190, s. 1.

3 EUT L 81, s. 24, nedan kallat rambeslutet.

4 Recurso de amparo är ett överklagande som syftar till att garantera skyddet för de grundläggande rättigheterna och friheterna. Genom ett sådant överklagande skyddas särskilt de rättigheter som anges i avdelning I, kapitel II, avsnitten I och II, i den spanska grundlagen – såsom rätten till lika behandling (artikel 14), de grundläggande rättigheter och allmänna friheter som föreskrivs i artiklarna 15–29 samt rätten till vapenvägran (artikel 30.2) – mot kränkningar från de offentliga myndigheterna (artikel 53.2).

5 Klaganden har i detta sammanhang hänvisat till Tribunal Constitucionals domar av den 30 mars 2000 i mål 91/2000 och av den 5 juni 2006 i mål 177/2006.

6 Se dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03, Pupino (REG 2005, s. I-5285), punkt 43.

7 Se förklaring om artikel 8.3 i rambeslut 2009/299 (EUT L 97, 2009, s. 26).

8 Se, bland annat, dom av den 28 juni 2007 i mål C-467/05, Dell’Orto (REG 2007, s. I-5557), punkt 40, och, när det gäller bedömningen av en unionsbestämmelses giltighet, dom av den 8 juli 2010 i mål C-343/09, Afton Chemical (REU 2010, s. I-7027), punkterna 13 och 14.

9 Se, bland annat, dom av den 12 augusti 2008 i mål C-296/08 PPU, Santesteban Goicoechea (REG 2008, s. I-6307), punkt 80 och där angiven rättspraxis.

10 Se, analogt, dom av den 1 juli 2004 i de förenade målen C-361/02 och C-362/02, Tsapalos och Diamantakis (REG 2004, s. I-6405), punkt 20. För att använda den formulering som använts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, avser förfarandet med den europeiska arresteringsordern inte huruvida en straffrättslig anklagelse är välgrundad, och överlämnandet av klaganden till de behöriga myndigheterna utgör inte en påföljd som den berörda personen ådömts för att ha begått ett brott, utan det är ett förfarande som är avsett att göra det möjligt att verkställa en dom (se Europadomstolens dom av den 7 oktober 2008 i målet Monedero Angora mot Spanien). Förfarandet med den europeiska arresteringsordern påverkar med andra ord inte det personliga straffrättsliga ansvaret, utan syftar till att underlätta verkställandet av ett avgörande som avkunnats avseende den dömda personen.

11 Se Guillén López, E., The impact of the European Convention of Human Rights and the Charter of Fundamental Rights of the European Union on Spanish Constitutional law: make a virtue of necessity, Human rights protection in the European legal order: the interaction between the European and the national courts, Intersentia, 2011, s. 309, där det påpekas att det i artikel 2 i grundlag 1/2008 om tillstånd att ratificera Lissabonfördraget föreskrivs att enligt bestämmelserna i artikel 10.2 i den spanska grundlagen och artikel 1.8 i Lissabonfördraget ska de bestämmelser om grundläggande rättigheter och friheter som erkänns i grundlagen tolkas i enlighet med bestämmelserna i stadgan om de grundläggande rättigheterna (with the authorisation for the ratification of the Lisbon Treaty, organic law 1/2008 […] states in Article 2 that: Under the provisions of paragraph 2 of Article 10 of the Spanish constitution and paragraph 8 of Article 1 of the Treaty of Lisbon, the rules relating to fundamental rights and freedoms recognized by the constitution shall be interpreted in accordance with the provisions of the Charter of Fundamental Rights) (s. 334).

12 Se, analogt, beträffande en talan med yrkande om prövning av lagenligheten som ingavs till High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) (Förenade kungariket) och syftade till att invända mot genomförandet av ett direktiv, även om den frist som föreskrevs för direktivets införlivande ännu inte hade löpt ut vid tidpunkten för talans väckande och det inte hade antagits någon nationell åtgärd för införlivande av nämnda direktiv, dom av den 3 juni 2008 i mål C-308/06, Intertanko m.fl. (REG 2008, s. I-4057), punkterna 33–35, och domen i det ovannämnda målet Afton Chemical, punkterna 15–17.

13 Se artikel 1.1 i rambeslut 2009/299.

14 Se skäl 4 i rambeslut 2009/299.

15 Idem.

16 Se förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17).

17 Recueil des arrêts et décisions 2006-II.

18 Se Europadomstolens domar i de ovannämnda målen Sejdovic mot Italien (§ 81) och Haralampiev mot Bulgarien (§ 30).

19 Se Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Sejdovic mot Italien (§ 82).

20 Se Europadomstolens domar i de ovannämnda målen Sejdovic mot Italien (§ 84) och Haralampiev mot Bulgarien (§ 31).

21 Se Europadomstolens domar i de ovannämnda målen Sejdovic mot Italien (§ 86) och Haralampiev mot Bulgarien (§ 32). Se även Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Idalov mot Ryssland (§ 172).

22 Se Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Idalov mot Ryssland (§ 173). Se även, för ett liknande resonemang, Europadomstolens domar i de ovannämnda målen Sejdovic mot Italien (§ 87) och Haralampiev mot Bulgarien (§ 33).

23 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 14 juni 2001 i målet Medenica mot Schweiz, Recueil des arrêts et décisions 2001-VI, där Europadomstolen med avseende på den berörda personen, som hade underrättats i god tid om att åtal väckts och om datumet för förhandlingen, fann att vederbörandes försvar under förhandlingen garanterades av de två advokater som denne själv utsett (§ 56).

24 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 13 februari 2001 i målet Krombach mot Frankrike, Recueil des arrêts et décisions 2001-II, § 89. Se även Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Sejdovic mot Italien (§ 91).

25 Se, bland annat, Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Sejdovic mot Italien (§ 91).

26 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 21 januari 1999 i målet Van Geyseghem mot Belgien, Recueil des arrêts et décisions 1999-I, § 34, i det ovannämnda målet Krombach mot Frankrike (§ 89), och, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Sejdovic mot Italien (§ 92).

27 Se, bland annat, Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Sejdovic mot Italien (§ 93).

28 Se skäl 10 i rambeslut 2009/299.

29 Med andra ord, för att använda domstolens formulering i punkt 74 i domen av den 14 september 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen (REU 2010, s. I-8301), har det under diskussionerna vid domstolen i detta förfarande inte framgått någon dominerande tendens i rättsordningarna i de 27 medlemsstaterna som skulle stödja Tribunal Constitucionals tolkning.

30 Enligt artikel 53 i Europakonventionen får [i]ngenting i denna konvention ... tolkas som en begränsning av eller en avvikelse från någon av de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som kan vara skyddade i de höga fördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention i vilken de är parter.

31 Tribunal Constitucional har i detta sammanhang hänvisat till domstolens dom av den 12 juni 2003 i mål C-112/00, Schmidberger (REG 2003, s. I-5659), punkt 74, av den 11 december 2007 i mål C-438/05, International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union (REG 2007, s. I-10779), punkt 45, och av den 18 december 2007 i mål C-341/05, Laval un Partneri (REG 2007, s. I-11767), punkt 93. Av ovannämnda punkter i dessa domar framgår att skyddet för de grundläggande rättigheterna utgör ett legitimt intresse som i princip motiverar inskränkningar i de skyldigheter som följer av unionsrätten. Detta gäller även för skyldigheter som följer av en i fördraget garanterad grundläggande frihet, såsom den fria rörligheten för varor eller friheten att tillhandahålla tjänster.

32 Tribunal Constitucional har i detta sammanhang hänvisat till domstolens dom av den 14 oktober 2004 i mål C-36/02, Omega (REG 2004, s. I-9609), punkterna 37 och 38, samt domen i det ovannämnda målet Pupino, punkt 60.

33 Se, bland annat, domstolens dom av den 17 december 1970 i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 503), punkt 3, av den 2 juli 1996 i mål C-473/93, kommissionen mot Luxemburg (REG 1996, s. I-3207), punkt 38, och av den 8 september 2010 i mål C-409/06, Winner Wetten (REU 2010, s. I-8015), punkt 61.

34 Se, för ett liknande resonemang, Ladenburger, C., European Union Institutional Report, The Protection of Fundamental Rights Post-Lisbon: The Interaction between the Charter of Fundamental Rights of the European Union, the European Convention on Human Rights and National Constitutions, Tartu University Press, rapporter från FIDE:s XXV:e kongress, Tallinn 2012, volym 1, s. 141, särskilt s. 175 och fotnoten nederst på s. 124.

35 Se förklaring 17 om företräde.

36 Se Tinsley, A., Note on the reference in case C-399/11 Melloni, New Journal of European Criminal Law, volym 3, utgåva 1, 2012, s. 19, särskilt s. 28. Författaren hänvisar där till en artikel av Luís Arroyo Jiménez, med titeln Sobre la primera cuestión prejudicial planteada por el Tribunal Constitucional – Bases, contenido y consecuencias, Revista Para el Análisis del Derecho, Barcelona, oktober 2011.

37 Se domen i det ovannämnda målet Internationale Handelsgesellschaft, punkt 4.

38 Se Widmann, A.-M., Article 53: undermining the impact of the Charter of Fundamental Rights, Columbia journal of European law, volym 8, 2002, nr 2, s. 342, särskilt s. 353, samt Van De Heyning, C., No place like home – Discretionary space for the domestic protection of fundamental rights, Human rights protection in the European legal order: the interaction between the European and the national courts, s. 65, särskilt s. 81.

39 Se, bland annat, dom av den 28 juni 2012 i mål C-192/12 PPU, West, punkt 53 och där angiven rättspraxis.

40 För exempel på grundläggande rättigheter som åtnjuter en högre skyddsnivå i vissa medlemsstater jämfört med den skyddsnivå som följer av Europakonventionen och unionsrätten, se Besselink, L.F.M., General Report, The Protection of Fundamental Rights Post-Lisbon: The Interaction between the Charter of Fundamental Rights of the European Union, the European Convention on Human Rights and National Constitutions, s. 63, särskilt s. 70. Se även Ladenburger, C., som anser att när unionslagstiftningen kan genomföras på flera sätt, utan att dess effektivitet undergrävs, är det svårt att förstå varför de nationella myndigheterna inte skulle få välja endast sådana genomförandesätt som respekterar landets egen grundlag (where Union law leaves several ways of implementation without its effectiveness being undermined, then it is hard to see why the national authority should not be authorised to select only such modes of implementation that respect its own constitution) (s. 173).

41 Se Bering Liisberg, J., Does the EU Charter of Fundamental Rights Threaten the Supremacy of Community Law? – Article 53 of the Charter: a fountain of law or just an inkblot?, Jean Monnet Working Paper nr 4/01, s. 18 och 50.

42 Budskapet i artikel 52.4 i stadgan har sammanfattats på följande sätt av C. Ladenburger, s. 179: [T]he step of incorporating a written catalogue into primary law should not lead to construing Union fundamental rights in complete abstraction from the Member States’ constitutional traditions and laws. Enligt samma logik föreskrivs i artikel 52.6 i stadgan att [n]ationell lagstiftning och praxis ska beaktas fullt ut i enlighet med vad som anges i denna stadga.

43 Se Bering Liisberg, J., a.a., s. 16 och 35. I medlemsstaterna väljer de nationella domstolarna den skyddsstandard som bör tillämpas beroende på de mål de har att avgöra och den tillämpliga lagstiftningen. Se, i detta sammanhang, Besselink, L.F.M., a.a., som noterar att: in federal states courts are acquainted with the distinction between areas of competence and the differentiated standards which accompany each. At the same time there is little doubt that the various layers overlap (s. 77).

44 Se, i detta sammanhang, bland annat Simon, D., L’identité constitutionnelle dans la jurisprudence de l’Union européenne, L’identité constitutionnelle saisie par les juges en Europe, Éditions A. Pedone, Paris, 2011, s. 27, Constantinesco, V., La confrontation entre identité constitutionnelle européenne et identités constitutionnelles nationales, convergence ou contradiction? Contrepoint ou hiérarchie?, L’Union européenne: Union de droit, Union des droits – Mélanges en l’honneur de Philippe Manin, Éditions A. Pedone, Paris, 2010, s. 79, och, i samma verk, Mouton, J.-D., Réflexions sur la prise en considération de l’identité constitutionnelle des États membres de l’Union européenne, s. 145.

45 Domstolen hänvisade till denna bestämmelse i sin dom av den 22 december 2010 i mål C-208/09, Sayn-Wittgenstein (REU 2010, s. I-13693), punkt 92, av den 12 maj 2011 i mål C-391/09, Runevič-Vardyn och Wardyn (REU 2011, s. I-3787), punkt 86, och av den 24 maj 2011 i mål C-51/08, kommissionen mot Luxemburg (REU 2011, s. I-4231), punkt 124. Se även punkt 59 i generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i mål C-202/11, Las, som ännu inte avgjorts av domstolen, samt punkterna 60 och 61 i begäran om förhandsavgörande i mål C-253/12, JS, som ännu inte avgjorts av domstolen.

46 Se Besselink, L.F.M., a.a., som anger att: divergent fundamental rights standards may not be resolved explicitly via provisions like Article 53 of the Charter and of the ECHR, but by reference to Article 4(2) EU. Reliance on divergent fundamental rights standards is then made dependent on whether it forms part of the constitutional identity of a Member State (s. 136).