Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 21 mars 2013

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets beslut 2011/407/EU av den 6 juni 2011 om den ståndpunkt som Europeiska unionen ska inta i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring av bilaga VI (Social trygghet) och protokoll 37 till EES-avtalet (EUT L 182, s. 12).

3 De anhängiggjorda målen C‑656/11 (Förenade kungariket mot rådet) och C‑81/13 (Förenade kungariket mot rådet).

4 EUT L 1, 1994, s. 1 (svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

5 Beslut 94/1/EG, EKSG av den 13 december 1993 om ingående av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet mellan Europeiska gemenskaperna, deras medlemsstater och Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike (EGT L 1, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 11, s. 37).

6 EUT L 1, 1994, s. 327 (svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

7 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (ursprungligen offentliggjord i EGT L 49, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57, och därefter ändrad vid ett flertal tillfällen).

8 EGT L 1, 1994, s. 206 (svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

9 Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 76/2011 av den 1 juli 2011 om ändring av bilaga VI (Social trygghet) och protokoll 37 till EES-avtalet (EUT L 262, s. 33).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1).

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 988/2009 av den 16 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna (EUT L 284, s. 43).

12 SEK(2010) 1013 slutlig.

13 SEK(2011) 261 slutlig.

14 Irland, som är intervenient, har inte framställt något yrkande i fråga om rättegångskostnaderna.

15 Särskilt avseende principen om tilldelade befogenheter på området för unionens yttre åtgärder se yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1759), punkterna 23 och 24, yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (REG 2001, s. I-9713), punkt 5, yttrande 1/08 av den 30 november 2009 (REG 2009, s. I-11129), punkt 110, och dom av den 1 oktober 2009 i mål C-370/07, kommissionen mot rådet (REG 2009, s. I-8917), punkterna 46 och 47.

16 Se domen i mål C‑370/07, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 15). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1976 i de förenade målen 3/76, 4/76 och 6/76, Kramer m.fl. (REG 1976, s. 1279; svensk specialutgåva, volym 3, s. 155), punkt 19, enligt vilket det gemenskapsrättsliga systemet, liksom de materiella bestämmelserna i detta ska beaktas. Se dessutom yttrande 2/94 (ovan fotnot 15), punkt 23 och följande punkter.

17 Se yttrande 2/00, punkt 5, yttrande 1/08, punkt 110, och domen i mål C‑370/07, kommissionen mot rådet, punkt 47 (ovan fotnot 15).

18 Dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet (REG 1991, s. I-2867), punkt 10, av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), punkt 182, och av den 19 juli 2012 i mål C‑130/10, parlamentet mot rådet, punkt 42.

19 I det följande kommer jag för enkelhetens skull enbart att tala om förordning nr 883/2004.

20 Se, framför allt, skäl 2 i det angripna beslutet där följande anges: [Förordning nr 883/2004 och förordning nr 988/2009] … bör införlivas med EES-avtalet.

21 Detta framgår inte minst av förklaringen till artiklarna 48 och 79 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (förklaring nr 22 som fogas till slutakten från den regeringskonferens som antagit Lissabonfördraget undertecknat den 13 december 2007, EGT C 115, 2008, s. 346, och EGT L 326, 2012, s. 348).

22 Det rör sig om rådets sex beslut 2010/697/EU (EUT L 306, s. 1), 2010/698/EU (EUT L 306, s. 8), 2010/699/EU (EUT L 306, s. 14), 2010/700/EU (EUT L 306, s. 21), 2010/701/EU (EUT L 306, s. 28) och 2010/702/EU (EUT L 306, s. 35) av den 21 oktober 2010 om de ståndpunkter som unionen ska inta i associeringsråden med Marocko, Tunisien, Algeriet och Israel samt i stabilitets- och associeringsråden med Makedonien och Kroatien, och om rådets tre beslut 2012/773/EU (EUT L 340, s. 1), 2012/774/EU (EUT L 340, s. 7) och 2012/775/EU (EUT L 340, s. 13) av den 6 december 2012 om de ståndpunkter som unionen ska inta i stabilitets- och associeringsråden med Albanien och Montenegro samt i samarbetskommittén med San Marino. Inom unionen utgjorde artikel 79.2 b FEUF (tidigare artikel 63.4 EG) dessutom rättslig grund för antagandet av rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (EGT L 124, s. 1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar (EUT L 344, s. 1).

23 Dom av den 6 november 2008 i mål C-155/07, parlamentet mot rådet (REG 2008, s. I-8103), punkt 34, och av den 8 september 2009 i mål C-411/06, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2009, s. I-7585), punkt 77, samt domstolens yttrande 1/94 av den 15 november 1994 (REG 1994, s. I-5267), punkt 52, och yttrande 1/08 (ovan fotnot 15), punkt 172.

24 Avseende denna målsättning med EES se allmänt dom av den 23 september 2003 i mål C-452/01, Ospelt och Schlössle Weissenberg (REG 2003, s. I-9743), punkt 29, och av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria mot rådet (REG 1997, s. II-39), punkt 107, samt skäl 5 i EES-avtalet.

25 Såsom framgår av handlingarna i målet och av den muntliga förhandlingen har Förenade konungariket politisk sett egentligen invänt mot avsikten att integrera personer som inte bedriver någon ekonomisk verksamhet i systemet för samordning av de sociala trygghetssystemen som gäller för EES. I domstolsförfarandet har Förenade konungariket visserligen angett att medlemsstaten är beredd att finna med förordning nr 883/2004 likvärdiga bilaterala lösningar med de tre Eftastaterna Norge, Island och Liechtenstein, men utan kategorin personer som inte bedriver någon ekonomisk verksamhet.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 oktober 2001 i de förenade målen C-95/99-C-98/99 och C-180/99, Khalil m.fl. (REG 2001, s. I-7413), punkterna 55–58, framför allt punkt 56, avseende innefattande av statslösa och flyktingar i det system som inrättats genom förordning nr 1408/71.

27 Om bedömningen av en åtgärd visar att den tjänar två syften eller att den har två beståndsdelar, och om ett av dessa syften eller en av dessa beståndsdelar kan identifieras som den huvudsakliga, medan den andra endast är av underordnad betydelse, ska rättsakten ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till det huvudsakliga eller dominerande syftet eller den huvudsakliga eller dominerande beståndsdelen (domen i mål C‑155/07, parlamentet mot rådet, ovan fotnot 23, punkt 35, och domen i mål C‑130/10, parlamentet mot rådet, ovan fotnot 18, punkt 43; se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 1993 i mål C-155/91, kommissionen mot rådet, REG 1993, s. I-939, punkterna 19 och 21).

28 Dom av den 5 juli 1984 i mål 238/83, Meade (REG 1984, s. 2631), punkt 7.

29 Se generaladvokaten Mancinis förslag till avgörande av den 30 maj 1984 i målet Meade (ovan fotnot 28), och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 30 november 2000 i målet Khalil m.fl. (ovan fotnot 26), punkt 19.

30 Fri rörlighet för arbetstagare inom EES säkerställs däremot genom artikel 28 i EES-avtalet.

31 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Khalil m.fl. (ovan fotnot 26), punkt 56, se dessutom mitt förslag till avgörande av den 26 mars 2009 i mål C‑13/07, kommissionen mot rådet, Vietnam (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 149, där jag granskat de punkter i yttrande 1/94 (ovan fotnot 23), framför allt punkterna 81 och 86, som anförts av Förenade kungariket och Irland.

32 Se punkt 42 ovan i detta förslag till avgörande.

33 Dom av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel (REG 1987, s. 3719; svensk specialutgåva, volym 9, s. 175), punkt 9.

34 Se, för ett liknande resonemang, domen i mål C‑155/07, parlamentet mot rådet (ovan fotnot 23), punkt 34, där det fastställs att en rättsakt ska grundas på den mer specifika av två möjliga rättsliga grunder.

35 Domen i mål C‑130/10, parlamentet mot rådet (ovan fotnot 18), punkt 80.

36 Se generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 2 april 1998 i mål C-252/96 P, parlamentet mot Gutiérrez de Quijano y Lloréns (REG 1998, s. I-7421), punkt 36.

37 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 september 2004 i mål C‑470/02 P, UER mot M6 m.fl. (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 69, och dom av den 21 september 2010 i de förenade målen C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, Sverige mot API och kommissionen (REU 2010, s. I‑8533), punkt 65.

38 Dom av den 2 december 2009 i mål C-89/08 P, kommissionen mot Irland m.fl. (REG 2009, s. I-11245), framför allt punkterna 50 och 51, och av den 17 december 2009 i mål C-197/09 RX-II, omprövning, M mot EMEA (REG 2009, s. I-12033), punkterna 39–42.

39 AETR-doktrinen följer av dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (AETR) (REG 1971, s. 263), punkterna 15–19, en sammanfattning av senare datum återfinns till exempel i yttrande 1/03 av den 7 februari 2006 (REG 2006, s. I-1145), punkterna 114–133.

40 Se, i detta avseende, skäl 3 i förordning nr 883/2004.

41 Avseende unionens externa befogenheter när gemensamma bestämmelser antagits som skulle kunna undergrävas, se även yttrande 1/03 (ovan fotnot 39), punkt 116.

42 Se ovan punkterna 52–63 i detta förslag till avgörande.

43 Se, i detta avseende, domen i mål C‑155/07, parlamentet mot rådet (ovan fotnot 23), punkt 34, där det fastställts att en rättsakt ska grunda sig på den mer specifika av två möjliga rättsliga grunder.

44 Dom av den 27 september 1988 i mål 165/87, kommissionen mot rådet (REG 1988, s. 5545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 721), punkterna 18–21, av den 9 september 2004 i de förenade målen C-184/02 och C-223/02, Spanien och Finland mot parlamentet och rådet (REG 2004, s. I-7789), punkterna 42–44, och av den 14 december 2004 i mål C-210/03, Swedish Match (REG 2004, s. I-11893), punkt 44, se dessutom mitt förslag till avgörande av den 26 maj 2005 i mål C-94/03, kommissionen mot rådet (REG 2006, s. I-1), punkt 53.

45 Se punkt 61 ovan i detta förslag till avgörande.