Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 7 februari 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 14 juni 2011 i mål C-360/09, Pfleiderer (REU 2011, s. I-5161).

3 Se dom av den 13 juli 2006 i de förenade målen C-295/04-C-298/04, Manfredi, m.fl. (REG 2006, s. I-6619), och av den 20 september 2001 i mål C-453/99, Courage och Crehan (REG 2001, s. I-6297).

4 Se, exempelvis, dom av den 1 december 1998 i mål C-326/96, Levez (REG 1998, s. I-7835).

5 Se även generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande i det ovannämnda målet Pfleiderer, punkt 3.

6 EGT L 1, 2003, s. 1.

7 219 § punkt 2 i civilprocesslagen är inte tillämplig på offentligrättsliga konkurrensmål.

8 I ansökan om tillgång till handlingar har sammanslutningen hänvisat till [Kartellakt], 29 Kt 5/09.

9 Domarna i de ovannämnda målen Courage och Crehan samt Manfredi.

10 Som anges på förstasidan i förevarande förslag till avgörande var ASK Chemicals GmbH tidigare Ashland-Südchemie-Kernfest GmbH och ASK Chemicals Austria GmbH var tidigare Ashland Südchemie Hantos Ges.m.b.H.

11 Dom av den 29 april 2004 i de förenade målen C-482/01 och C-493/01, Orfanopoulos (REG 2004, s. I-5257), punkt 42 och där angiven rättspraxis.

12 Domen i de ovannämnda förenade målen Orfanopoulos, punkt 45.

13 På unionsnivå hänvisar jag till i) kommissionens handlingar, ii) handlingarna i målet vid tribunalen, och iii) bevisningen vid en nationell domstol som ska ta ställning till de civilrättsliga följderna av en rättsstridig konkurrensbegränsning. Se även dom av den 21 september 2010 i de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, Sverige m.fl. mot API och kommissionen (REU 2010, s. I-8533). I punkterna 79–82 i nämnda dom påpekar domstolen att dömande verksamhet är utesluten från den rätt till tillgång till handlingar som garanteras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43) och de skyldigheter att lämna insyn som föreskrivs i artikel 225 EG (nu artikel 15.3 FEUF). I punkterna 21–39 i generaladvokaten Maduros förslag till avgörande i det målet undersöks de olika nationella och internationella synsätten vad gäller tillgång till domstolshandlingar.

14 Se, exempelvis, rapporten Beslutsbefogenheter av den 31 oktober 2012 från Europeiska konkurrensnätverkets (European Competition Network) (nedan kallat ECN) arbetsgrupp för samarbetsfrågor och rättssäkerhet. På sidorna 5 och 6 i rapporten påpekas det att det finns följande tre grundläggande institutionella modeller för att säkerställa tillämpningen av konkurrensreglerna i EU: i) Den monistiska förvaltningsmodellen, där en enda förvaltningsmyndighet utreder ärenden och fattar tillämpningsbeslut. I vissa rättsordningar kan myndigheten sakna behörighet att fatta beslut om att ålägga böter. ii) Den dualistiska förvaltningsmodellen, där utredning och beslutsfattande har delats upp mellan två organ. Det ena organet ansvarar för utredningen av ärenden, vilka senare hänskjuts till det andra organet som ansvarar för att avgöra ärendet. iii) Domstolsmodellen, där en domstol antingen fattar beslut både i sak och om böter, eller endast beslut om böter, varvid beslutet i sak överlämnas åt konkurrensmyndigheten. På sidan 9 i rapporten klargörs det att Österrike hör till den första av de två domstolsmodellerna, nämligen den renodlade domstolsmodellen.

15 Kartelldomstolen använder det aktnummer i registret som återges ovan i fotnot 9. Sammanslutningen har registrerats som intervenient i förevarande mål.

16 Dom av den 19 juli 2012 i mål C-591/10, Littlewoods Retail, punkt 31.

17 Domen i det ovannämnda målet Littlewoods Retail, punkt 31.

18 Domen i det ovannämnda målet Littlewoods Retail, punkt 31, vari det hänvisas till dom av den 29 oktober 2009 i mål C-63/08, Pontin (REG 2009, s. I-10467).

19 Dom av den 8 september 2011 i mål C-177/10, Rosado Santana (REU 2011, s. I–7907), punkt 90 och där angiven rättspraxis.

20 Se, exempelvis, domen i det ovannämnda målet Rosado Santana, punkt 91, och dom av den 19 juni 2003 i mål C-34/02, Sante Pasquini (REG 2003, s. I-6515), punkterna 64–73.

21 Dom av den 26 januari 2010 i mål C-118/08, Transportes Urbanos y Servicios Generales (REU 2010, s. I-635), punkt 46.

22 Domen i det ovannämnda målet Sante Pasquini, punkt 59.

23 Punkt 26.

24 Punkt 78.

25 Punkt 20. I punkt 21 i domen i målet Pfleiderer påpekade domstolen att varken kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter (EUT C 101, 2004, s. 43) eller tillkännagivandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EUT C 298, 2006, s. 17), vilka båda avser förmånlig behandling, är bindande för medlemsstaterna. I punkt 22 i domen i målet Pfleiderer framhöll domstolen att inom ramen för ECN utarbetades och antogs under år 2006 ett standardprogram för förmånlig behandling i syfte att harmonisera vissa delar av de nationella programmen på området. Inte heller detta standardprogram var bindande för medlemsstaternas domstolar.

26 Domen i det ovannämnda målet Pfleiderer, punkt 23.

27 Domen i det ovannämnda målet Pfleiderer, punkt 24 och där angiven rättspraxis.

28 Domen i det ovannämnda målet Pfleiderer, punkterna 25 och 26. Jag instämmer vidare i generaladvokaten Mazáks påpekande i punkt 34 i hans förslag till avgörande i målet Pfleiderer, där det anges att när en medlemsstat, i form av sin konkurrensmyndighet eller sina konkurrensmyndigheter, har ett program för förmånlig behandling för att säkerställa en effektiv tillämpning av artikel 101 FEUF anser jag, trots den processuella autonomi som medlemsstaten åtnjuter vad gäller tillämpningen av denna bestämmelse, att medlemsstaten är skyldig att se till att programmet har inrättats och fungerar på ett effektivt sätt.

29 Domen i det ovannämnda målet Pfleiderer, punkt 30.

30 Domen i det ovannämnda målet Pfleiderer, punkt 31.

31 Dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, van Schijndel (REG 1995, s. I-4705), punkt 19.

32 Se generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande, punkt 22.

33 Min kursivering.

34 Vilket ansågs vara fallet i exempelvis dom av den 22 december 2010 i mål C-279/09, DEB (REU 2010, s. I-13849), där det slogs fast att en nationell lagstiftning enligt vilken ett förskott på rättegångskostnaderna måste erläggas innan skadeståndstalan kan väckas mot staten med stöd av unionsrätten, då rättshjälp inte kunde beviljas, kunde strida mot rätten till domstolsprövning. Domstolen överlät åt den nationella domstolen att bedöma om så faktiskt var fallet med hänsyn till de faktiska omständigheterna.

35 Dom av den 11 september 2003 i mål C-13/01, Safalero (REG 2003, s. I-8679), punkt 54.

36 Se generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i mål C-12/08, Mono Car Styling (REG 2009, s. I-6653), punkt 84, där det hänvisas till punkterna 38–40 i domstolens dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271).

37 Se, analogt, domen i det ovannämnda målet DEB.

38 Dom av den 3 februari 2000 i mål C-228/98, Dounias (REG 2000, s. I-577), punkt 69 och där angiven rättspraxis, av den 29 april 2004 i mål C-224/02, Pusa (REG 2004, s. I-5763), punkt 44, och av den 24 april 2008 i mål C-55/06, Arcor (REG 2008, s. I-2931), punkt 191 och där angiven rättspraxis. Se även, med avseende på bevisregler, dom av den 7 september 2006 i mål C-526/04, Laboratoires Boiron (REG 2006, s. I-7529), punkterna 52–57, och dom av den 1 juli 2010 i mål C-35/09, Speranza, REU 2010, s. I-6581, punkt 47.

39 Domen i det ovannämnda målet Dounias, punkt 71.

40 Domen i det ovannämnda målet Dounias, punkt 71.

41 Punkt 50 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet Dounias.

42 Se, exempelvis, dom av den 10 april 2003 i mål C-276/01, Steffensen (REG 2003, s. I-3735), och av den 6 november 2012 i mål C–199/11., Otis m.fl..

43 Dom av den 15 april 2010 i mål C-542/08, Barth (REU 2010, s. I-3189), punkt 40.

44 Se, exempelvis, domen i det ovannämnda målet Levez, punkt 32, där det slogs fast att det förhållandet att en arbetsgivare hade lämnat vilseledande uppgifter om lönenivån för manliga arbetstagare som utförde ett likvärdigt arbete hade [gjort] det omöjligt för B.S. Levez att i tid väcka talan.

45 Se, traditionellt sett, dom av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. I-3595; svensk specialutgåva, volym 7, s. 389).

46 Domen i det ovannämnda målet Otis m.fl., punkt 48.

47 Domen i det ovannämnda målet Otis m.fl., punkt 49.

48 Se generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i de förenade målen C-87/90, C-88/90 och C-89/90, Verholen m.fl. (REG 1991, s. I-3757), punkt 33.

49 Domen i det ovannämnda målet DEB, punkt 45, vari det hänvisas till Europadomstolens dom i målet Steel och Morris mot Förenade kungariket, nr 68416/01, Recueil des arrêts et décisions 2005-II, § 59.

50 Domen i det ovannämnda målet DEB, punkt 45.

51 Domen i det ovannämnda målet DEB, punkt 47, vari det hänvisas till Europadomstolens dom av den 13 juli 1995 i målet Tolstoy-Miloslavsky mot Förenade kungariket, serie A nr 316-B, §§ 59–67, och av den 19 juni 2001 i målet Kreuz mot Polen, nr 28249/95, Recueil des arrêts et décisions 2001-VI, §§ 54 och 55. Se även punkt 38 i generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i det ovannämnda målet Unibet.

52 Punkt 46 i generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande i det ovannämnda målet Pfleiderer.

53 Se, traditionellt sett, dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM & S Europe mot kommissionen (REG 1982, s. I-1575; svensk specialutgåva, volym 6, s. 405).

54 Vilket nyligen upprepades i dom av den 14 november 2012 i mål T-135/09, Nexans France och Nexans mot kommissionen, punkt 128 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 14 september 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (REU 2010, s. I-8301).

55 Se kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EUT C 298, 2006, s. 22), punkt 39, där följande anges: Det faktum att ett företag beviljas immunitet eller nedsättning i fråga om böter kan inte skydda det från civilrättsliga följder på grund av dess deltagande i en överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget.

56 Domen i det ovannämnda målet Mono Car Styling, punkt 49 och där angiven rättspraxis.

57 Dom av den 28 juni 2012 i mål C-404/10 P, kommissionen mot Éditions Odile Jacob, punkterna 123 och 124.

58 Därutöver kan nämnas exempelvis det närliggande begreppet skydd för affärshemligheter. Dom av den 29 mars 2012 i mål C–1/11, Interseroh, och av den 26 juni 2007 i mål C-305/05, Ordre des barreaux francophones et germanophones m.fl. (REG 2007, s. I-5305).

59 Se särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

60 Se, exempelvis, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Éditions Odile Jacob, och dom av den 22 maj 2012 i mål T-344/08, EnBW Energie Baden-Württemberg mot kommissionen.

61 EUT C 101, 2004, s. 54.

62 Det är värt att notera att tribunalen nyligen fann att det var nödvändigt att låta parterna få ta del av kommissionens handlingar vid tribunalens kansli, då målet grundade sig på uppgifter som lämnats av ett företag i samband med ett förfarande för förmånlig behandling. Se dom av den 14 november 2012 i mål T-140/09, Prysmian.

63 Se inlagor, kommissionens arbetsdokument som åtföljer vitboken om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler SEK(2008) 404, punkt 2, s. 7.

64 Se påpekandena angående affärshemligheter i punkt 33 i mitt förslag till avgörande i mål C-136/11, Westbahn Management. Kommissionen har alltid publicerat de kommissionsbeslut i vilka unionens konkurrensrätt tillämpas, genom att vid behov utelämna de uppgifter som utgör affärshemligheter.

65 Domen i det ovannämnda målet Unibet, punkterna 40 och 41 samt där angiven rättspraxis.

66 Generaladvokaten Sharpston har hävdat att praktiska problem avseende fastställandet av skadans omfattning inte räcker för att det ska vara [i praktiken] omöjligt eller orimligt svårt att föra en skadeståndstalan. Se punkt 49 i hennes förslag till avgörande i målet Unibet. Enligt min mening är detta en fråga om svårighetsgrad, vilken ska bedömas av den nationella domstolen mot bakgrund av artikel 19.1 FEU.