Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 29 april 2014

1 Originalspråk: franska.

2 T‑82/08, EU:T:2012:494 (nedan kallad den överklagade domen).

3 K(2007) 5791 slutlig om ett förfarande enligt artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF) och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/39.165 – Planglas), varav en sammanfattning offentliggjordes i EUT C 127, 2008, s. 9 (nedan kallad det omtvistade beslutet). Jag kommer att använda den tidigare numreringen i förevarande förslag eftersom det omtvistade beslutet fattades enligt EG‑fördraget.

4 Dom Europa Carton/kommissionen (T‑304/94, EU:T:1998:89, punkt 117), dom KNP BT/kommissionen (C‑248/98 P, EU:C:2000:625, punkt 62), som meddelades efter överklagande av dom KNP BT/kommissionen (T‑309/94, EU:T:1998:91), dom Lögstör Rör/kommissionen (T‑16/99, EU:T:2002:72, punkt 360), och dom Tokai Carbon m.fl./kommissionen (T‑71/03, T‑4/03, T‑87/03 och T‑91/03, EU:T:2005:220, punkt 260).

5 Kommissionen har, i punkt 33 i överklagandet, anfört att klagandena inte har bestritt tribunalens fastställande av de faktiska omständigheterna, utan endast gjort gällande att tribunalen tillämpade en felaktig rättslig bestämmelse vid bedömningen av huruvida detta fastställande var relevant.

6 Se, bland annat, dom Viho/kommissionen (C‑73/95 P, EU:C:1996:405, punkterna 16 och 17).

7 Dom KNP BT/kommissionen (EU:C:2000:625, punkt 62).

8 Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade 1998 års riktlinjer).

9 I en fotnot i 2006 års riktlinjer preciseras att [s]å kan till exempel ske i samband med horisontella arrangemang om fastställande av priser för en viss produkt när priset på denna produkt tjänar som grund för priset på andra produkter av antingen lägre eller högre kvalitet.

10 Se, exempelvis, Broca, H., The Commission revises its Guidelines for setting fines in antitrust cases, offentliggjord i den offentliga publikationen från kommissionens generaldirektorat för konkurrens Competition Policy Newsletter, nummer 3, hösten 2006, s. 1, i vilken anges att by using a clearer reference to each undertaking’s value of sales, the 2006 Guidelines intend to reflect, even approximately and imperfectly, the economic importance of the infringement as a whole as well as the relative weight of each undertaking participating in the infringement. The 1998 Guidelines, based on a lump sum system, have often been critici[s]ed on that particular aspect, even though this criticism was largely misplaced. In fact, a number of tools corrected the obvious drawbacks of a pure lump sum system. For instance, the Commission fixed starting amounts below the 20 million euros threshold mentioned in the 1998 Guidelines for very serious infringements taking place on small markets; it also differentiated between undertakings on the basis of their respective size in the market concerned (the so-called groupings) [...]. If anything, the 1998 Guidelines rather reflected the insufficient level of fines imposed on large infringements or on large players, something which the 2006 Guidelines will probably correct.

11 Se, exempelvis, följande doktrin: Castillo de la Torre, F., The 2006 Guidelines on Fines: Reflections on the Commission’s Practice, (2011) 33 World Competition 359 (fotnot 37): In the press release relating to the Cement cartel (IP/94/1108), the Commission stated: calculation [of fines] is normally based on the Community turnover in the product concerned. In Cartonboard, the Commission explained the method used: fines of a basic level of 9 or 7.5% of the turnover of each undertaking addressed by the decision on the Community cartonboard market in 1990 were imposed on the undertakings regarded as the ringleadersof the cartel and on the other undertakings respectively (Case T‑348/94, Enso Española v. Commission [1998] ECR II‑1875, para. 247). See also, the calculation of the fine in Steel Beams, in Case T‑151/94, British Steel v. Commission [1999] ECR II‑629, paras 598–605.

12 Se dom Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen (C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 209 och där angiven rättspraxis samt punkt 258). Se även, bland annat, dom Schunk och Schunk Kohlenstoff-Technik/kommissionen (T‑69/04, EU:T:2008:415, punkterna 176 och 177), dom Tomra Systems m.fl./kommissionen (T‑155/06, EU:T:2010:370, punkt 317), och dom Ballast Nedam Infra/kommissionen (T‑362/06, EU:T:2013:492, punkt 122).

13 Se även generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i detta mål (EU:C:2000:258), som domstolen följde.

14 C‑389/10 P, EU:C:2011:816, punkt 126.

15 Dom Groupe Danone/kommissionen (T‑38/02, EU:T:2005:367, punkt 523).

16 Se i detta sammanhang exempelvis den ovannämnda doktrinen The 2006 Guidelines on Fines: Reflections on the Commission’s Practice, enligt vilken beslutet Planglasinte avviker från 2006 års riktlinjer, utan snarare tillämpar det försäljningskoncept som är indirekt eller direkt relaterat till överträdelsen på det aktuella målet. Såtillvida much depends on whether the concept of sales relating to the infringement is narrowly or broadly construed (Kerse, C.S., och Khan, N., EU Antitrust Procedure, sjätte upplagan, Sweet & Maxwell, London, 2012, s. 417. Vidare, när det gäller 2006 års riktlinjer och begreppet försäljningsvärde, [t]he adoption of this new calculation method has somewhat reduced the margin of discretion of the Commission which, in every case, has to take a reasoned position on the sales included in the calculation of the fines. The identification of the goods and services to which the infringement indirectly or directly relates when setting the fine is expected to be a bone of contention in many cases. In several decisions already adopted under the [2006] Fining Guidelines, the determination of the value of the undertaking’s sales of goods or services related to the infringement was highly debated … [It follows from the Commission’s practice] that, in order to determine the basic amount of the fine in cartel cases, the Commission need not provide proof of each occasion on which individual sales were affected by the cartel activities (Van Bael & Bellis, Competition Law of the European Community, edition Kluwer Law, 5e upplagan, s. 1100).

17 Kommissionen har citerat sina beslut K(2009) 7601 slutlig av den 7 oktober 2009 i ärende COMP/39.129, Krafttransformatorer, och K(2011) 7436 slutlig av den 19 oktober 2011 i ärende COMP/39.605, CRT Glass.

18 Vilket, mot bakgrund av ovannämnda rättspraxis (i punkterna 62–64 i detta förslag), i sig kan kritiseras.

19 Se i detta hänseende även punkt 70 i detta förslag.

20 Se nedan (i punkterna 62–64 i detta förslag) angivna rättspraxis.

21 Kommissionens beslut K(2008) 926 slutlig av den 11 mars 2008 (ärende COMP/38543 – Internationella flyttjänster), skälen 532 och 533.

22 The EU Competition Law Fining System: A Reassessment, (TILEC Discussion Paper, 2011-052) Tilburg: TILEC (fri översättning).

23 Dom Team Relocations m.fl./kommissionen (T‑204/08 och T‑212/08, EU:2011:286, punkterna 60–68).

24 Dom Musique Diffusion française m.fl./kommissionen (100/08–103/08, EU:C:1983:158, punkt 121).

25 Dom British Steel/kommissionen (T‑151/94, EU:C:2013:464, punkt 643), och dom Saint-Gobain Gyproc Belgium/kommissionen (T‑50/03, EU:T:2008:252, punkt 84). Tribunalen underkände även Team Relocations andrahandsargument att det relevanta försäljningsvärdet inte kunde omfatta den del av omsättningen som gällde flyttningar som betalats av enskilda, det vill säga som inte hade betalats av tredjemän, eftersom de konkurrensbegränsande förfarandena inte hade tillämpats på dessa flyttningar.

26 Dom Team Relocations m.fl./kommissionen (C‑444/11 P, EU:C:2013:464).

27 Den fullständiga lydelsen i punkt 76 är som följer: Härav följer att punkt 13 i … riktlinjer[na] har till syfte att som utgångspunkt för beräkningen av de böter som åläggs ett företag fastställa ett belopp som återspeglar den ekonomiska betydelsen av överträdelsen och detta företags del i denna överträdelse. Även om begreppet försäljningsvärde i punkt 13 i … riktlinjerna visserligen inte kan utvidgas till att omfatta det berörda företagets försäljningar som inte omfattas av tillämpningsområdet för den konkurrensbegränsande samverkan som görs gällande, skulle således det mål som eftersträvas med denna bestämmelse dock påverkas om detta begrepp endast ansågs omfatta omsättningen av de försäljningar avseende vilka det har fastställts att de faktiskt har påverkats av denna samverkan.

28 Se även punkterna 85–87 i nämnda dom från domstolen.

29 Kommissionens beslut av den 3 december 2003 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende nr C.38.359 – Elektriska och mekaniska kol- och grafitprodukter) (EGT L 125, 2004, s. 45).

30 Kommissionens beslut K(2010) 8761 slutlig i ärende COMP/39.309, skäl 382: Though both Direct EEA Sales and Direct EEA Sales Through Transformed products lead to the inclusion of – respectively – sales to related companies and intra-group sales for some of the parties, focusing on the first EEA sale of the product concerned by the infringement – whether transformed or not – to a company that is not part of the supplier undertaking ensures that no discrimination is made between vertically integrated companies and non-vertically integrated companies, skäl 383: As concerns Direct EEA Sales Through Transformed Products, the consumer harm inflicted by the cartel arrangements is clearly represented by the value of panels delivered within the transformed products to the final consumer in the EEA och slutligen skäl 394: in general, as explained in recital 238 with reference to the Cartonboard case, it can be reasonably assumed that an implemented cartel had effects on direct sales through transformed products. Nämnda skäl 238 har följande lydelse: As confirmed by the General Court in [Europa Carton/Commission], even if the higher price resulting from a cartel is not always or not in its entirety passed on to intra-group customers, the competitive advantage deriving from this positive discrimination does foreseeably influence competition on the market […] Intra-group sales of LCD panels – in as far as they ended up into transformed products sold in the EEA – are therefore to be taken into account, just like intra-cartel sales in the EE.

31 (Fri översättning.) Det kan i detta hänseende påpekas att kommissionen i sitt beslut K(2008) 3043 av den 25 juni 2008, om ett förfarande för tillämpning av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (COMP/39.180 – Aluminiumfluorid) (som ledde fram till dom ICF/kommissionen, (T‑406/08, EU:T:2003:322, och därefter det nu pågående målet C‑467/13 P), angav att frågan huruvida den interna försäljningen hade beaktats vid beräkningen av försäljningsvärdet och de slutgiltiga böterna inte var relevant.

32 Dom LG Display och LG Display Taiwan/kommissionen (T‑128/11, EU:T:2014:88, punkt 60 och följande punkter). Se även dom InnoLux/kommissionen (T‑91/11, EU:T:2014:92).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom Putters International/kommissionen (T‑211/08:EU:2011:289, punkt 58).

34 Dom T‑mobile Netherlands m.fl. (C‑8/08, EU:C:2009:343, punkt 38), och dom GlaxoSmithKline Services m.fl./kommissionen (C‑501/06 P, C‑513/06 P, C‑515/06 P och C‑519/06 P, EU:C:2009:610, punkt 63).

35 Kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010, om ett förfarande enligt artikel [81 EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.092 – Badrumsutrustning).

36 Se angående denna fråga även C.S. Kerse och N. Khan, sidorna 412–419.

37 Dom Villeroy & Boch Austria m.fl./kommissionen (EU:T:2013:455, punkt 335 och följande punkter). Se exempelvis punkt 342: Det kan konstateras att de inte har fastställt att samordningen av priserna för försäljning till grossister enlig nämnda bruttoprislistor inte hade någon inverkan på fastställandet av de övriga bruttoprislistorna. Som kommissionen har påpekat i sina skrivelser utan att sökanden har framfört några argument eller bevis för motsatsen, tjänade de bruttoprislistor som tillämpades på försäljningen av produkter till grossisterna och som var föremål för en samordning till sin art som referenslistor för tillverkarna av badrumsutrustning när de till grossisterna sålde sina produkter som inte var avsedda för distributionskedjan i tre steg.Se även dom Keramag Keramische Werke m.fl./kommissionen (T‑379/10 och T‑381/10, EU:T:2013:457), dom Rubinetteria Cisal/kommissionen (T‑368/10, EU:T:2013:460) (badrumsinstallationer) och dom Parker ITR och Parker-Hannifin/kommissionen (T‑146/09, EU:T:2013:258) (Lastslangar för oljeprodukter).

38 Dom KME Germany m.fl./kommissionen (EU:T:2009:142, punkterna 89–91).

39 Dom KME Germany m.fl./kommissionen (EU:C:2011:810).

40 The London Metal Exchange (Londons metallbörs, LME).

41 Tribunalen hänför sig här till sin dom Cimenteries CBR m.fl./kommissionen (T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95–T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, EU:T:2000:77, punkterna 5030 och 5031).

42 Kommissionens beslut K(2008) 6815 slutlig av den 12 november 2008, vilket har offentliggjorts i en sammanfattning i Europeiska unionens officiella tidning den 25 juli 2009 (EUT C 173, s. 13).

43 Skäl 663: the fact that specific evidence is not available for each and every discussion that took place on the respective car accounts within the overall arrangements does not limit the determination of the relevant value of sales to only those accounts for which such specific evidence is available.

44 Se dom Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen, EU:C:2005:408 (punkt 209 och där angiven rättspraxis). Se även dom Fuji Electric/kommissionen (T‑132/07, EU:2011:344, punkt 235), och (avseende 2006 års riktlinjer) dom Denki Kagaku Kogyo och Denka Chemicals/kommissionen (T‑83/08, EU:T:2012:48, punkt 107).

45 Ibidem, punkt 210 respektive 211.

46 Dom Daiichi Pharmaceutical/kommissionen (T‑26/02, EU:T:2006:75, punkt 49).

47 Se exempelvis dom Martinelli/kommissionen (T‑150/89, EU:T:1995:70, punkt 59).

48 Se, analogt, dom Hercules Chemicals/kommissionen (T‑7/89, EU:T:1991:75, punkt 53), vilken fastställdes efter överklagande genom dom Hercules Chemicals/kommissionen (C‑51/92 P, EU:C:1999:357).

49 Dom JFE Engineering m.fl./kommissionen (T‑67/00, T‑68/00, T‑71/00 och T‑78/00, EU:T:2004:221, punkt 537).

50 _ Det ska i detta sammanhang påpekas att under det administrativa förfarandet togs frågan om intern försäljning konstigt nog vare sig upp i meddelandet om invändningar eller vid förhandlingen. Som om det vid den tidpunkten antogs att den interna försäljningen skulle inkluderas. Det ska även understrykas att i beslutet som innehåller 541 skäl avser inget av dessa motiveringen till uteslutandet av den interna försäljningen, vilket framstår som en självklarhet i beräkningen vid fastställandet av bötesbeloppet. Det ska även påpekas i) att enligt Guardian beslutade kommissionen i allra sista minuten att ändra sin uppfattning avseende den interna försäljningen, och ii) att den doktrinartikel som publicerats av en tjänsteman vid kommissionen (ovannämnda The 2006 Guidelines on Fines: Reflections on the Commission’s Practice, s. 369 och fotnot 56) anger följande: There is no consolidated practice as regards captive sales, and it would appear that the Commission will assess the specific circumstances of the case in order to decide whether to take them into account or not […] [the captive sales] were finally excluded in Flat Glass (min kursivering).

51 Se, exempelvis, dom Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen (C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkterna 54 och 55 och där angiven rättspraxis).

52 Se dom KNP BT/kommissionen, EU:C:2000:625 (punkt 62).

53 Ibidem.

54 Se Pilkington och planglasindustrin 2006, s. 5, vilken citeras i det omtvistade beslutet i fotnot 36.

55 I meddelandet om invändningar angavs att Guardians marknadsandel fastställdes till 10–20 procent (medan 15,7 procent var den verkliga andelen om man utgår från en global dimension av marknaden på 1,7 miljarder euro), men denna andel uppgår till nästan 25 procent i det omtvistade beslutet på grund av uteslutandet av den interna försäljningen för de tre övriga deltagarna i kartellen.

56 I artikel 23.3 föreskrivs endast följande: När bötesbeloppet fastställs, ska hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått, varvid beloppet naturligtvis inte får överstiga 10 procent av föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning för det företag som deltagit i överträdelsen (artikel 23.2 i denna förordning) (se i detta hänseende mitt förslag till avgörande i det pågående målet C‑408/12 P, YKK m.fl. mot kommissionen, föredraget den 12 februari 2014).

57 Enligt 2006 års riktlinjer får kommissionen emellertid frångå de bestämmelser som föreskrivs i dessa under förutsättning att den på lämpligt sätt motiverar varför.

58 Det ska påpekas att om den interna försäljningen hade inkluderats i det beaktade försäljningsvärdet skulle den totala summan av böterna ha uppgått till cirka 759,9 miljoner euro, med särskilt höga böter för Saint-Gobain. Kommissionens svar på tribunalens frågor antyder att en ökning av den totala summan av de böter som ålagts de övriga deltagarna, på dagen för antagandet av det omtvistade beslutet, skulle ha varit oproportionerlig, särskilt för en överträdelse med kort varaktighet. Det är i detta hänseende intressant att konstatera att ett annat bötesbelopp på 896 miljoner euro för Bilglaskartellen ålagts Saint-Gobain 2008 i målet Bilglas. Genom beslut av den 28 februari 2013 satte kommissionen ned Saint-Gobains böter till 880 miljoner euro och Pilkingtons till 357 miljoner euro, till följd av en felaktig beräkning. Se även dom Saint-Gobain Glass France m.fl./kommissionen (T‑73/09 och T‑73/09, EU:T:2014:160).

59 EU:T:2004:221, punkterna 566–579.

60 Se, exempelvis, dom kommissionen/Albani m.fl. (C‑242/90 P, EU:C:1993:284, punkterna, 13–17).

61 Domen i målet JFE Engeneering/kommissionen, EU:T:2004:221. (Se punkt 86 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

62 Se dom Vega Rodríguez/kommissionen (T‑285/02 och T‑395/02, EU:T:2004:324, punkt 24).

63 I skrivelsen av den 6 januari 2012 påpekade tribunalen för övrigt att [i]n principle, no further extension of this time-limit will be granted.

64 Enligt artikel 11.3 i instruktionen för justitiesekreteraren vid tribunalen ska en ansökan om förlängning av en frist vara vederbörligen motiverad och överlämnas i god tid.

65 För övrigt anges i artikel 11.2 i dessa instruktioner (som kommissionen har försökt att stödja sig på) följande: De inlagor som kommer in till kansliet efter utgången av den fastställda fristen för ingivande får godtas endast med ordförandens godkännande (min kursivering).

66 Jag delar Guardians åsikt att principen om parternas likställdhet i processen och den kontradiktoriska principen kräver att förhandlingen i princip begränsar sig till de handlingar i målet som har kunnat bestridas skriftligen. Själva möjligheten att höras vid förhandlingen angående handlingar som ingetts för sent tillåter inte att rätten till försvar iakttas (se dom AstraZeneca/kommissionen (T‑321/05, EU:T:2010:266, punkt 27).

67 Se punkt 100 i den överklagade domen.

68 Dom Gascogne Sack Deutschland/kommissionen (C‑40/12 P, EU:C:2013:768), dom Kendrion/kommissionen (C‑50/12 P, EU:C:2013:771) och dom Gascogne/kommissionen (C‑58/12 P, EU:C:2013:770), nedan kallade domarna Gascogne m.fl.

69 Se, bland annat, dom Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland/kommissionen (C‑385/07 P, EU:C:2009:456, punkt 179 och där angiven rättspraxis) (nedan kallat dom Der Grüne Punkt). Domstolen har vid flera tillfällen konstaterat att rätten till en rättvis rättegång såsom den följer av, bland annat, artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen), utgör en grundläggande rättighet som Europeiska unionen iakttar som en allmän princip med stöd av artikel 6.2 EU (se, bland annat, dom Legris Industrie/kommissionen, C‑289/11 P, EU:C:2012:270, punkt 36).

70 Se, bland annat, dom Der Grüne Punkt, EU:C:2009:456, punkt 178 och där angiven rättspraxis. Se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 23 april 1987 i målet Erkner och Hofauer, nr 9616/81, 66 §).

71 Se Europadomstolens dom av den 24 oktober 1989 i målet H mot Frankrike, serie A nr 162, § 58.

72 – Förslag till avgörande C‑185/95 P, EU:C:1998:37.

73 Förslag till avgörande C‑109/10 P, EU:C:2011:256, punkterna 325–332, och C‑110/10 P, EU:C:2011:257, punkterna 166–173.

74 EU:C:1998:608.

75 När det gäller frågan huruvida denna period kan anses vara skälig (i förhållande till artikel 6 i Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis), se, bland annat, generaladvokaten Widdershovens förslag till avgörande vid Raad van State (konungariket Nederländerna) av den 23 oktober2013, tillgänglig på webbplatsen http://uitspraken.rechtspraak.nl/inziendocument?id=ECLI:NL:RVS:2013:1586.

76 Ersättandet av avdelningens ordförande Moavero Milannesi med domaren Kanninen, som trädde i kraft den 25 november 2011, utgör inte en relevant omständighet, dels eftersom detta inträffade mer än tre år och fyra månader efter det att det skriftliga förfarandet avslutats, dels eftersom, såsom generaladvokaten Kokott påpekade i målet Solvay/kommissionen (EU:C:2011:256, punkt 343), [d]et säger sig självt att problem i tribunalens interna organisation, till exempel problem som har med de återkommande nytillsättningarna av domartjänster att göra eller med domares förhinder, inte får vara till nackdel för de enskilda. Se, för ett liknande resonemang, Kokotts förslag till avgörande i mål Solvay/kommissionen (EU:C:2011:256, punkt 184).

77 Guardian har i huvudsak gjort gällande att tidsåtgången på tre månader och fem månader mellan slutet av det skriftliga förfarandet och beslutet att inleda det muntliga förfarandet överensstämmer svårligen med tribunalens bristande ansträngning att undersöka de faktiska omständigheterna och bevisningen, som visar sig genom avsaknaden av skriftliga frågor angående de faktiska förhållandena i fråga. Jag vill tillägga att nämnda tidsåtgång även kan stå i kontrast till tribunalens sätt att behandla frågan om företagsintern försäljning, vilken är föremål för Guardians första grund, och där tribunalen inte analyserade, eller ens nämnde, domstolens praxis på området (KNP BT/kommissionen, EU:C:2000:625) som den avvek från i den överklagade domen – och detta trots att Guardian hade åberopat den.

78 Enligt Guardian bekräftades dess argument i anteckningar som endast avsåg tre kontakter med konkurrenter och två företagsdeklarationer och två eller tre möten.

79 I förevarande mål behövde tribunalen endast undersöka ett begränsat antal bilagor, huvudsakligen anteckningar angående de tre kontakterna mellan konkurrenterna (17 sidor totalt), och korta utdrag från två företagsdeklarationer. Alla dessa handlingar var upprättade på rättegångsspråket (det vill säga engelska, ett språk som nästan alla kan till skillnad från slovakiska eller maltesiska för att endast ge några exempel).

80 Av denna anledning var det inte nödvändigt för tribunalen att beakta de frågor om förenande som skulle kunna ställas i de parallella målen och som också skulle kunna få en inverkan på förfarandets tidsåtgång (se exempelvis dom ICI/kommissionen, T‑214/06 EU:T:2012:275, punkt 314).

81 EU:C:1998:608 (punkterna 35 och 47).

82 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Solvay/kommissionen (EU:C:2011:256, punkt 340). Se, för ett liknande resonemang, hennes förslag till avgörande i målet Solvay/kommissionen (EU:C:2011:257, punkt 181).

83 _ Guardian lämnade i detta syfte till och med in en formell ansökan om prioritetsbehandling till tribunalens ordförande.

84 Dom Bergaderm och Goupil/kommissionen (C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 42).

85 Guardian har åberopat en skada till följd av: a) de uteblivna intäkter det drabbats av genom den provisoriska betalningen av böterna på 111000000 euro och b) kostnaden för tecknandet av en bankgaranti för resten (30000 euro per månad) och har yrkat att domstolen ska sätta ned böterna väsentligt för att kompensera åsidosättandet av principen om en skälig handläggningstid, som Guardian har uppskattat till 25 procent av bötesbeloppet före varje eventuell nedsättning i enlighet med den första grunden.

86 Se förslaget till avgörande i målet Groupe Gascogne/kommissionen (C-58/12 P, EU:C:2013:360, punkt 148). Jag delar generaladvokaten Sharpstons analys, som i punkt 149, beträffande den händelse som föranleder unionens utomobligatoriska ansvar i den mening som avses i artikel 46 i domstolens stadga, preciserade att det måste vara domstolens konstaterande att det har förekommit oskäligt dröjsmål vid tribunalen. Härav följer att preskriptionstiden på fem år för att väcka en sådan skadeståndstalan skulle börja löpa från och med avkunnandet av domstolens dom.