Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 21 oktober 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), i ändrad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, s. 1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006 (EUT L 392, s. 1). Förordning nr 1408/71 ersattes av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1). Förordning nr 1408/71 är dock tillämplig på omständigheterna i det nationella målet.

3 Dom kommissionen/Frankrike, C‑34/98, EU:C:2000:84 och dom kommissionen/Frankrike, C‑169/98, EU:C:2000:85.

4 Dessa typer av inkomster avser framför allt lön, pension och arbetslöshetsersättning.

5 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84, punkterna 36 och 37 och dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkterna 34 och 35.

6 Artiklarna 14, 14c, 14f och 17 i förordning nr 1408/71 saknar relevans i förevarande mål.

7 De bestämmelser i Code général des impôts och Code de la sécurité sociale som återges i denna del är de bestämmelser som den hänskjutande domstolen anser är tillämpliga i målet vid den nationella domstolen.

8 En förvärvad livförsäkring är en produkt som innebär att försäkringstagaren, för en klumpsumma, köper ett bestämt antal framtida regelbundna utbetalningar från försäkringsgivaren som erläggs under viss tid (till exempel fram till försäkringstagaren avlider).

9 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84 samt dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85.

10 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84, punkt 19, samt dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkt 18.

11 Se, för ett aktuellt mål, dom Salgado González, C‑282/11, EU:C:2013:86, punkt 35 och där angiven rättspraxis.

12 Se, exempelvis, dom Blanckaert, C‑512/03, EU:C:2005:516, punkt 49.

13 Se, exempelvis, dom Terhoeve, C‑18/95, EU:C:1999:22, punkt 51 och dom Derouin, C‑103/06, EU:C:2008:185, punkterna 26 och 27.

14 Se, exempelvis, dom Decker, C‑120/95, EU:C:1998:167, punkt 23, dom Kohll, C‑158/96, EU:C:1998:171, punkt 19, dom Derouin, EU:C:2008:185, punkt 25 samt dom Stewart, C‑503/09, EU:C:2011:500, punkt 77.

15 Se, särskilt, fjärde skälet till förordning nr 1408/71. Se även, exempelvis, dom kommissionen/Tyskland, C‑68/99, EU:C:2001:137, punkterna 22 och 23, dom Piatkowski, C‑493/04, EU:C:2006:167, punkterna 19 och 20 samt dom Nikula, C‑50/05, EU:C:2006:493, punkt 20.

16 Se dom Belbouab, 10/78, EU:C:1978:181, punkt 5, dom Hosse, C‑286/03, EU:C:2006:125, punkt 24, dom Hudzinski och Wawrzyniak, C‑611/10 och C‑612/10, EU:C:2012:339, punkt 53 samt dom da Silva Martins, C‑388/09, EU:C:2011:439, punkt 70.

17 Se dom Luijten, 60/85, EU:C:1986:307, punkt 14.

18 Se, exempelvis, dom Kits van Heijningen, C‑2/89, EU:C:1990:183, punkt 12. Se även dom Partena, C‑137/11, EU:C:2012:593, punkt 45 och där angiven rättspraxis.

19 Se dom Perenboom, 102/76, EU:C:1977:71, punkt 13 och dom Aldewereld, C‑60/93, EU:C:1994:271, punkt 26.

20 Definitionen av lagstiftning i artikel 1 j är anmärkningsvärd för sin bredd. Se, exempelvis, dom Bozzone, 87/76, EU:C:1977:60, punkt 10.

21 Se dom Rheinhold och Mahla, C‑327/92, EU:C:1995:144, punkterna 15 och 23, dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84, punkt 35 och dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkt 33.

22 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84, punkt 40, dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkt 38 och dom Allard, C‑249/04, EU:C:2005:329, punkt 16.

23 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84, punkterna 37 och 38 och dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkt 35.

24 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84, punkt 34 och dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkt 32.

25 Se ovan punkt 14.

26 Se ovan i fotnoterna 15–19 angiven rättspraxis.

27 Se den övergripande informationen om principerna för finansiering av socialförsäkringssystemet i de olika medlemsstaterna på MISSOC (Ömsesidigt informationssystem om social trygghet i Europa): www.missoc.org/MISSOC/INFORMATIONBASE/COMPARATIVETABLES/MISSOCDATABASE/comparativeTableSearch_PREVIOUS.jsp (besökt den 25 augusti 2014).

28 Se dom Perez Naranjo, C‑265/05, EU:C:2007:26, punkt 41, där domstolen diskuterade huruvida omständigheten att CSG användes för att finansiera Fonds de solidarité vieillesse (solidaritetsfond för äldre) innebar att en förmån som fonden betalade ut skulle betraktas som en särskild icke avgiftsfinansierad förmån.

29 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkt 36.

30 Se ovan punkt 25.

31 Se dom Kits van Heijningen, EU:C:1990:183, punkt 12, dom Allard, EU:C:2005:329, punkt 28 och beslut Vogler, C‑242/99, EU:C:2000:582, punkt 26. Se även generaladvokat La Pergolas förslag till avgörande i målet kommissionen/Frankrike, C‑34/98, EU:C:1999:392, punkt 24.

32 Det är fast rättspraxis att alla medborgare i gemenskapens medlemsstater som har förvärvsarbetat i en annan medlemsstat än den där de är bosatta, oavsett bosättningsort och nationalitet, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 45 FEUF. Se i detta avseende dom Ritter-Coulais, C‑152/03, EU:C:2006:123, punkt 31, dom Renneberg, C‑527/06, EU:C:2008:566, punkt 36 och dom S, C‑457/12, EU:C:2014:136, punkt 39. Det ska också tilläggas att även mindre inskränkningar i rätten till fri rörlighet är förbjudna om de inte är motiverade. Se för ett aktuellt exempel, dom Zentralbetriebsrat der gemeinnützigen Salzburger Landeskliniken Betriebs, C‑514/12, EU:C:2013:799, punkt 34 och där angiven rättspraxis.

33 Se tionde skälet till förordning nr 1408/71.

34 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84, punkterna 45–48 och dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkterna 42–45.

35 Se dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:84, punkterna 47 och 48 och dom kommissionen/Frankrike, EU:C:2000:85, punkterna 44 och 45.

36 Se dom Pierik, 182/78, EU:C:1979:142, punkterna 4 och 7, dom Martínez Sala, C‑85/96, EU:C:1998:217, punkt 36, dom Dodl och Oberhollenzer, C‑543/03, EU:C:2005:364, punkt 31 och dom Borger, C‑516/09, EU:C:2011:136, punkt 28. Förordning nr 883/2004, varigenom förordning nr 1408/71 upphävdes, kodifierar denna rättspraxis och anger att den ska tillämpas på medborgare i en medlemsstat, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt deras familjemedlemmar och efterlevande (artikel 2.1).

37 Se ovan punkt 24.

38 Se, analogt, dom Terhoeve, EU:C:1999:22, punkt 35.

39 EU:C:1999:392, punkt 2.

40 Detta resonemang kan, exempelvis, tillämpas på mervärdesskatt som tas ut i Frankrike. Enligt den franska regeringen används 7,85 procent av mervärdesskatten för att finansiera sjukförsäkring, föräldraförsäkring, invaliditetsförsäkring och dödsfallsförsäkring i Frankrike.

41 Enligt den franska regeringen bidrar även skatten på sjuk- och olycksfallsförsäkringar, skatten på dobbel och vadslagning samt skatten på tobak, alkohol och läskedrycker till finansieringen av den sociala tryggheten i Frankrike.

42 Se skäl 62 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) samt skäl 30 och 31 och artikel 33.6 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, s. 12). Det stämmer visserligen att mervärdesskatt som utgår inom ramen för gemenskapsinternt tillhandahållande ska erläggas av kunden i medlemsstaten där varorna anländer, det vill säga där kunden är etablerad. I sådana fall ska mervärdesskatt dock inte utgå i medlemsstaten där varorna förvärvades. Någon risk för dubbelbeskattning föreligger därför normalt inte (se artiklarna 40–42 i direktiv nr 2006/112).

43 Enligt artikel 56 FEUF är det inte bara nödvändigt att avskaffa all form av diskriminering på grund av nationalitet, utan det är även nödvändigt att avskaffa varje inskränkning – även om den är tillämplig på inhemska tjänsteleverantörer och tjänsteleverantörer från andra medlemsstater utan åtskillnad – som innebär att tjänster som tillhandahålls av en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat, där denne lagligen utför liknande tjänster, förbjuds, hindras eller blir mindre attraktiva. Se, för ett aktuellt exempel, dom Duomo Gpa m.fl., C‑357/10–C‑359/10, EU:C:2012:283, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

44 Artikel 28.1 FEUF. Förbudet mot import- och exporttullar i handel mellan medlemsstater och avgifter med motsvarande verkan omfattar alla avgifter som tas ut i samband med eller på grund av import, som särskilt påläggs en importerad produkt men inte en liknande nationell produkt och således ändrar produktens tillverkningspris. Se dom Capolongo, 77/72, EU:C:1973:65, punkt 12 och dom Compagnie commerciale de l’Ouest m.fl., C‑78/90–C‑83/90, EU:C:1992:118, punkt 23.

45 Se, exempelvis, dom kommissionen/Italien, 154/85, EU:C:1987:292, punkt 12.

46 Se ovan punkterna 35–40.

47 Detta är en fråga avseende de faktiska omständigheterna i målet som i slutänden ska avgöras av den behöriga nationella domstolen. Trots detta antyder de handlingar i målet som lämnades in till domstolen i samband med begäran om förhandsavgörande att sociala avgifter faktiskt utgick på livräntorna i Nederländerna. Se ovan punkt 36.

48 Se dom Piatkowski, EU:C:2006:167.

49 Se ovan punkt 26.

50 Se ovan punkterna 37–40.

51 Såsom generaladvokat Warner angav i förslag till avgörande i målet Perenboom, 102/76, EU:C:1977:57: [D]et är bara den medlemsstat vars lagstiftning … anses tillämplig [enligt förordning nr 1408/71] som har rätt att ta ut avgifter från arbetstagaren i fråga.

52 Se artikel 14c b i förordning nr 1408/71, samt dom Piatkowski, EU:C:2006:167, punkt 22. Se även dom de Jaeck, C‑340/94, EU:C:1997:43, punkt 39.

53 Dom Piatkowski, EU:C:2006:167, punkt 27.