Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 3 mars 2015

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

3 Dom C‑420/07 (EU:C:2009:271, punkt 60).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45).

5 Se, bland annat, dom WWF m.fl. (C‑435/97, EU:C:1999:418, punkt 32) och dom Danosa (C‑232/09, EU:C:2010:674, punkt 33).

6 Se dom Haim (C‑424/97, EU:C:2000:357, punkt 58), dom Vatsouras och Koupatantze (C‑22/08 och C‑23/08, EU:C:2009:344, punkt 23) och dom Danosa (EU:C:2010:674, punkt 34).

7 Dom Danosa (EU:C:2010:674, punkt 36).

8 Av Simiramidas yttrande vid förhandlingen framgår att ett tolkningsbeslut av Varhoven kasatsionen sad är bindande för alla domstolar i lägre instans.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, s. 25), som ersatte rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1, och rättelse i EGT L 207, 1989, s. 44).

10 Simiramida har i sitt yttrande tagit avstånd från detta påstående i beslutet om hänskjutande. Det följer emellertid av Simiramidas skriftliga och muntliga yttranden att bolaget anser att Sofiyski gradski sad tillämpade artikel 5 i direktiv 89/104 på ett felaktigt sätt.

11 Förutsättningarna för uttömmande av denna rättighet har fastställts ytterligare genom domstolens praxis. Se bland annat beslut Honda Giken Kogyo Kabushiki Kaisha (C‑535/13, EU:C:2014:2123).

12 Se, bland annat, dom Class International (C‑405/03, EU:C:2005:616, punkt 58) och beslut Canon (C‑449/09, EU:C:2010:651, punkterna 19 och 26).

13 Dom Krombach (C‑7/98, EU:C:2000:164, punkterna 22 och 23), dom Renault (C‑38/98, EU:C:2000:225, punkterna 27 och 28), dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkterna 56 och 57) och dom flyLAL-Lithuanian Airlines (C‑302/13, EU:C:2014:2319, punkt 47). Generaladvokaten Alber var mycket tydlig på den punkten i sitt förslag till avgörande i målet Renault: Domstolens tolkning har till syfte att hindra att konventionen tolkas olika (dom Renault, EU:C:1999:325, punkt 58).

14 Se Fallon, M., Les conflits de lois et de juridictions dans un espace économique intégré – l’expérience de la Communauté européenne, Recueil des cours, 1995, s. 255: Som alla rättsordningar innebär [unionsrätten] en samling regler som utgör grunderna för rättsordningen vilka till följd av sin grundläggande karaktär inte får frångås. Sådana bestämmelser anses vara väsentliga beroende på deras betydelse såväl för hur marknaden fungerar som för den person de är avsedda att skydda.

15 Se dom Eco Swiss (C‑126/97, EU:C:1999:269, punkt 36).

16 Dom Prism Investments (C‑139/10, EU:C:2011:653, punkterna 27 och 28) och dom flyLAL-Lithuanian Airlines (EU:C:2014:2319, punkt 45).

17 EGT L 299, 1972, s. 32.

18 Se artikel 68.1 i förordning nr 44/2001.

19 Dom Draka NK Cables m.fl. (C‑167/08, EU:C:2009:263, punkt 20), dom SCT Industri (C‑111/08, EU:C:2009:419, punkt 22), dom German Graphics Graphische Maschinen (C‑292/08, EU:C:2009:544, punkt 27), dom Realchemie Nederland (C‑406/09, EU:C:2011:668, punkt 38), dom Sapir m.fl. (C‑645/11, EU:C:2013:228, punkt 31) och dom Sunico m.fl. (C‑49/12, EU:C:2013:545, punkt 32).

20 Artikel 27.1 i konventionen, enligt vilken en dom inte skulle erkännas om ett erkännande skulle strida mot grunderna för rättsordningen ordre public i den stat där domen görs gällande, var tillämplig när domstolen meddelade dom Krombach (EU:C:2000:164), dom Renault (EU:C:2000:225) och dom Gambazzi (C‑394/07, EU:C:2009:219).

21 Dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 55 och där angiven rättspraxis), dom Prism Investments (EU:C:2011:653, punkt 33) och dom flyLAL-Lithuanian Airlines (EU:C:2014:2319, punkt 46).

22 Se dom Solo Kleinmotoren (C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 20), dom Krombach (EU:C:2000:164, punkt 21), dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 26), dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 55) och Prism Investments (EU:C:2011:653, punkt 33).

23 Se dom Hoffmann (145/86, EU:C:1988:61, punkt 21), dom Krombach (EU:C:2000:164, punkt 21), dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 26) och dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 55).

24 Se även Gaudemet-Tallon, H., De la définition de l’ordre public faisant obstacle à l’exequatur, Cour de justice des Communautés européennes – 11 mai 2000, Régie nationale des usines Renault SA c. Mexicar SpA et Orazio Formento, Revue critique de droit international privé, 2000, s. 497.

25 Rapport om konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT C 59, 1979, s. 44). Se kommentar till artikel 27.1 i konventionen: Erkännande kan nekas om det strider mot grunderna för rättsordningen i den stat där domen görs gällande. Denna bestämmelse bör enligt kommitténs mening endast gälla i undantagsfall.

26 Se, beträffande förmildrande verkan, Gaudemet-Tallon, H., Compétence et exécution des jugements en Europé. Règlement no 44/2001. Conventions de Bruxelles et de Lugano, 4ème édition, L.G.D.J., 2010, s. 412, och Francq, S., Article 34, Brussels I Regulation, Ulrich Magnus och Peter Mankowski (red.), sidorna 554–600, på s. 566.

27 Vilket redan från början fanns med i Brysselkonventionen. Se Francq, S., op. cit., s. 566.

28 Förslag till rådets förordning (EG) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (KOM/99/0348 slutlig). Vid en översyn av förordning nr 44/2001 föreslog kommissionen att avskaffa exekvaturförfarandet och bestämmelsen om grunderna för rättsordningen som grund för att neka verkställighet av en dom. Förslaget godtogs emellertid inte. Systemet för verkställighet har visserligen förenklats men bestämmelsen om grunderna för rättsordningen kvarstår oförändrad. Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (KOM/2010/0748 slutlig) och artikel 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställlighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, s. 1).

29 Se dom Krombach (EU:C:2000:164, punkt 36), dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 29), dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 58) och dom flyLAL-Lithuanian Airlines (EU:C:2014:2319, punkt 48).

30 Dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 30), dom Gambazzi (EU:C:2009:219, punkt 27), dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 59) och dom flyLAL-Lithuanian Airlines (EU:C:2014:2319, punkt 49). Det kan röra sig om grunderna för såväl den processrättsliga som den materiella rättsordningen, men mekanismen ska fortfarande tillämpas i undantagsfall. Se Gaudemet-Tallon, H., op. cit., s. 424.

31 Dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 32).

32 Se Francq, S., op.cit., s. 566, och Moitinho de Almeida, J. C., Refus de la reconnaissance ou de l’exécution des jugements étrangers: l’ordre public, L’Europe des droits fondamentaux, Sous la direction de Luc Weitzel, A. Pedone, 2013, sidorna 153–164, på s. 155.

33 Dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 33) och dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 60).

34 Enligt generaladvokaten Alber kan felaktiga domar meddelas och vinna laga kraft även i den stat där erkännande begärs. De måste med andra ord godtas där trots att de är felaktiga. Ett erkännande av motsvarande utländska domar kan därför inte i sig strida mot grunderna för rättsordningen i den stat där erkännande begärs. Se generaladvokat Albers förslag till avgörande i mål Renault (EU:C:1999:325, punkt 66).

35 Jenard-rapporten, s. 44.

36 Dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 30) och dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 59). I detta avseende anförs i doktrinen att om domstolen i ursprungsstaten felaktigt har meddelat ett avgörande enligt nationell rätt som strider mot unionsrätten, skulle den därigenom åsidosätta en materiell bestämmelse i unionsrätten som beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan vara mer eller mindre betydelsefull, men framför allt skulle den åsidosätta en grundläggande princip i unionsrätten, nämligen principen om unionsrättens företräde framför nationell rätt. Se Gaudemet-Tallon, H., De la définition …, loc. cit., s. 497.

37 Se, analogt, generaladvokaten Albers förslag till avgörande i mål Renault (EU:C:1999:325, punkt 67).

38 Se skälen 3–5 i direktiv 89/104.

39 Enligt den dominerande doktrinen är det dessutom ovanligt på det område som berörs av förordning nr 44/2001 att en dom som meddelas i en av unionens medlemsstater strider mot grunderna för rättsordningen i en annan medlemsstat. När det gäller privaträttens område styrs de grundläggande synsätten i de olika medlemsstaterna av samma vägledande idéer. De är inte lika känsliga med avseende på grunderna för rättsordningen som inte minst familjerätten kan vara. Se Gaudemet-Tallon, H., op. cit., s. 414.

40 EU:C:1999:269.

41 Punkt 36.

42 Recueil des traités des Nations unies, vol. 330, s. 3. Se dom Eco Swiss (EU:C:1999:269, punkt 39).

43 Se Francq, S., op. cit., s. 570.

44 EU:C:1999:269, punkterna 34 och 40.

45 Se Francq, S., op. cit., s. 571.

46 Dom Köbler (C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 50).

47 Dom Cartesio (C‑210/06, EU:C:2008:723, punkt 90), dom Kelly (C‑104/10, EU:C:2011:506, punkt 6) och dom Consiglio nazionale dei geologi och Autorità garante della concorrenza e del mercato (C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 28).

48 Dom Cartesio (EU:C:2008:723, punkt 91) och dom Kelly (EU:C:2011:506, punkt 63).

49 Se dom Parfums Christian Dior (C‑337/95, EU:C:1997:517, punkt 26) och dom Consiglio nazionale dei geologi och Autorità garante della concorrenza e del mercato (EU:C:2013:489, punkt 25).

50 Jag vill även påpeka att det av domstolens handlingar i målet inte framgår huruvida frågan om tolkningen av artikel 5 i direktiv 89/104 togs upp vid Varhoven kasatsionen sad.

51 Dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 33) och dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 60).

52 Dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 33).

53 Se, bland annat, artikel 46 i förordning nr 44/2001.

54 Se Fallon, M., op. cit., s. 255.

55 Francq, S., op. cit., sidorna 567–568.

56 Ibidem, s. 573. Se även Hess, B., Pfeiffer, T. and Schlosser, P., The Brussels I. Regulation (EC) No 44/2001, Beck München, 2008, s. 145: … the control of the foreign judgment should at least be retained when the Member State of origin does not provide for an efficient remedy.

57 Till exempel beroende på huruvida berörd part förfogade över erforderliga medel för att utnyttja rättsmedlen eller skälig rättshjälp.

58 Begreppet ömsesidigt förtroende i unionen innebär när det gäller domstolar att domstolen i ursprungsstaten behåller kontrollen över förfarandets genomförande och slutförande. Eventuella felaktigheter (i processuellt eller materiellt hänseende) ska även anföras av berörd part vid en domstol i den staten. Berörd part kan inte räkna med möjligheten att anföra sådana felaktigheter vid en domstol i den stat där domen görs gällande, eftersom regelverket när det gäller domstolsskydd är jämförbart i de båda staterna. Se Grzegorczyk, P., Automatyczna wykonalność orzeczeń sądowych w sprawach cywilnych w Unii Europejskiej - geneza, stan obecny i perspektywy, Europejskie prawo procesowe cywilne i kolizyjne, P. Grzegorczyk, K. Weitz (red.), Warszawa, 2012, s. 37. Jag vill tillägga att när det gäller åsidosättanden av grunderna för unionens rättsordning till följd av att unionsrätten missförstås, ska skyddsgraden anses vara identisk i alla medlemsstater i unionen.

59 Dom Köbler (EU:C:2003:513, punkt 50).

60 Se skälen 10 och 11 i direktiv 2004/48.

61 Dom Bericap Záródástechnikai (C‑180/11, EU:C:2012:717, punkt 75).

62 I artikel 7.4 i direktiv 2004/48 anges att de rättsliga myndigheterna om det i efterhand konstateras att det inte förelåg något intrång eller hot om intrång i en immateriell rättighet, skall … ha befogenhet att på begäran av svaranden förordna om att sökanden skall betala lämplig ersättning till svaranden för den skada som har orsakats av dessa åtgärder.

63 Artikel 7.1 i direktiv 2004/48.

64 Dom Realchemie Nederland (EU:C:2011:668, punkt 48).