Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 19 januari 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom McBride m.fl./kommissionen ( T‑458/10–T‑467/10 och T‑471/10, EU:T:2014:249) (nedan kallad den överklagade domen eller domen i målet McBride m.fl.).

3 Beslut 97/413/EG av den 26 juni 1997 om mål och närmare bestämmelser för omstrukturering av gemenskapens fiskerisektor under perioden från och med den 1 januari 1997 till och med den 31 december 2001 i syfte att uppnå bestående jämvikt mellan resurserna och utnyttjandet av dessa (EGT L 175, 1997, s. 27).

4 En närmare beskrivning finns i punkterna 33–44 nedan.

5 Kommissionens beslut av den 4 april 2003 om de ansökningar som kommissionen har mottagit om utökning av FUP IV-målen med hänsyn till förbättringar av säkerhet, navigation till sjöss, hygien, produktkvalitet och arbetsförhållanden när det gäller fartyg vars totala längd överskrider 12 meter (EUT L 90, 2003, s. 48). I artikel 2 i nämnda beslut godkände kommissionen 29 ansökningar om ökad kapacitet som uppkommit uteslutande på grund av säkerhetsförbättringar i enlighet med artikel 4.2 i beslut 97/413 och avslog 80 andra motsvarande ansökningar, bland annat de som lett till förevarande mål.

6 Dom Boyle m.fl./kommissionen ( T‑218/03–T‑240/03, EU:T:2006:159) (nedan kallad domen i målet Boyle m.fl.).

7 Dom Flaherty m.fl./kommissionen ( C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, EU:C:2008:230) (nedan kallad domen i målet Flaherty m.fl.).

8 Se nedan punkterna 25 och 26.

9 Dom SP m.fl./kommissionen ( T‑27/03, T‑46/03, T‑58/03, T‑79/03, T‑80/03, T‑97/03 och T‑98/03, EU:T:2007:317) (nedan kallad domen i målet SP m.fl.).

10 Dom ArcelorMittal Luxembourg/kommissionen och kommissionen/ArcelorMittalLuxembourg m.fl. ( C‑201/09 P och C‑216/09 P, EU:C:2011:190) (nedan kallad domen i målet ArcelorMittal).

11 Se förordet i House of Lords European Union Committees 21:a rapport från sessionen 2007–2008, The progress of the Common Fisheries Policy, Volym I, HL Paper 146-I, den 22 juli 2008.

12 Rådets förordning (EEG) nr 101/76 av den 19 januari 1976 om fastställande av en gemensam strukturpolitik för fiskerinäringen (EGT L 20, 1976, s. 19).

13 Rådets förordning (EEG) nr 170/83 av den 25 januari 1983 om ett gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna (EGT L 24, 1983, s. 1).

14 Förordning av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk (EGT L 389, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 4, s 154).

15 Förordning av den 18 december 1986 om gemenskapsåtgärder för att förbättra och anpassa strukturerna inom fiskeri- och vattenbrukssektorn (EGT L 376, 1986, s. 7).

16 Se kommissionens pressmeddelande IP-96-444 med avseende på den begränsade framgången av dessa åtgärder.

17 Artikel 1 a i förordning nr 4028/86.

18 Se, exempelvis, den så kallade Lassen-rapporten av den 28 mars 1996, utfärdad av en grupp oberoende experter i syfte att lämna råd till kommissionen om fjärde generationens fleråriga utvecklingsprogram.

19 En mer utförlig beskrivning finns i förslaget till rådets beslut om ändring av rådets beslut 97/413/EG om mål och närmare bestämmelser för omstrukturering av gemenskapens fiskerisektor under perioden från och med den 1 januari 1997 till och med den 31 december 2001 i syfte att uppnå bestående jämvikt mellan resurserna och utnyttjandet av dessa, KOM(2001) 022 slutlig (EGT C 270 E, 2001, s. 79). Artikel 4.2 i beslut 97/413 upphävdes genom rådets beslut 2002/70/EG, se nedan punkt 25.

20 Förordning av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, 2002, s. 59).

21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/812 av den 20 maj 2015 om ändring av rådets förordningar (EG) nr 850/98, (EG) nr 2187/2005, (EG) nr 1967/2006, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 2347/2002 och (EG) nr 1224/2009, samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1379/2013 och (EU) nr 1380/2013, vad gäller landningsskyldigheten, och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1434/98 (EUT L 133, s. 1).

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 2013, s. 22).

23 Artikel 2.2. Se även första till tredje skälet i förordningen.

24 Förordning av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (EGT L 337, 1999, s. 10).

25 Se artiklarna 1 och 2 i förordning nr 2792/99.

26 Se artiklarna 1.1 och 2.1 i beslut 97/413.

27 Förordning av den 21 december 1993 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning och avsättning av dess produkter (EGT L 346, 1993, s. 1).

28 Se ovan punkt 16.

29 Se artiklarna 34 och 36 i förordning nr 2371/2002. Detta medförde att en del av det processuella förfarande som kommissionen skulle tillämpa vid behandlingen av den ursprungliga ansökan helt enkelt hade försvunnit vid den tidpunkt då kommissionen försökte följa domarna i målen Boyle m.fl. och Flaherty m.fl.

30 Rådets beslut av den 28 januari 2002 om ändring av rådets beslut 97/413/EG om mål och närmare bestämmelser för omstrukturering av gemenskapens fiskerisektor under perioden från och med den 1 januari 1997 till och med den 31 december 2001 i syfte att uppnå bestående jämvikt mellan resurserna och utnyttjandet av dessa (EGT L 31, 2002, s. 77) (nedan kallat beslut nr 2002/70).

31 Artikel 1.1.

32 Artiklarna 1.3 och 2. Med hänsyn till datumet när beslut 2002/70 antogs (den 28 januari 2002) utgick artikeln således i viss mån med retroaktiv verkan.

33 Förordning nr 2792/99 som sådan var i kraft till och med den 31 december 2006 (se artikel 104 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (EUT L 223, 2006, s. 1)). Artikel 4 i förordning nr 2792/99 upphävdes dock genom artikel 1 (4) i rådets förordning (EG) nr 2369/2002 om ändring av förordning (EG) nr 2792/1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn från den 1 januari 2003 (EGT L 358, 2002, s. 49).

34 Utformningen av artikel 65 EKSG utgjorde en föregångare till den likartade, välkända bestämmelsen i EEG-fördraget (artikel 85 EEG, nu artikel 101 FEUF). Artikel 65.1 EKSG förbjöd således samordnade förfaranden mellan företag som var ägnade att, inom den gemensamma marknaden, förhindra, inskränka eller snedvrida den normala konkurrensen inom kol- och stålsektorn. Enligt artikel 65.4 saknade sådana överenskommelser automatiskt rättsverkan och enligt artikel 65.5 fick kommissionen fastställa böter och viten för företag som överträdde konkurrensreglerna i EKSG-fördraget.

35 Se, exempelvis, dom Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 47 och där angiven rättspraxis). Se, för ett aktuellt mål som belyser denna välkända princip, dom kommissionen/Moravia Gas Storage ( C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 33).

36 Domen i målet SP m.fl., punkterna 116–119 och 123.

37 Dom ARBED/kommissionen ( T‑137/94, EU:T:1999:46).

38 Dom ARBED/kommissionen ( C‑176/99 P, EU:C:2003:524).

39 Dom ArcelorMittal Luxembourg m.fl./kommissionen ( T‑405/06, EU:T:2009:90).

40 Domen i målet ArcelorMittal, punkterna 63–66.

41 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

42 Domen i målet ArcelorMittal, punkterna 74–76.

43 Detta segment omfattar kombifartyg och inkluderar alla små fartyg för fiske inomskärs samt medelstora och stora havsgående fartyg inriktade på sik, pelagiskt fiske och musslor; se 2005 Annual Report of the Licensing Authority for Sea-fishing Boats of the Irish Department of Communications, Marine and Natural Resources (nedan kallad årsrapport för år 2005), s. 7.

44 Detta segment omfattar fartyg som främst bedriver fiske inriktat på pelagiska arter (främst sill, makrill, taggmakrill och blåvitling); se årsrapport för år 2005, s. 7.

45 Punkterna 100–134 i domen i målet Boyle m.fl.

46 Mål T‑138/08, Cavankee Fishing m.fl. Det är endast fyra av sökandena i målet Boyle m.fl. (Edward Kelly, Adrian McClennaghan, Gerard Minihane och O’Neill Fishing Co Ltd) som inte deltar i denna skadeståndstalan.

47 Följande beslut antogs: K(2010) 4758, K(2010) 4748, K(2010) 4757, K(2010) 4751, K(2010) 4764, K(2010) 4750, K(2010) 4761, K(2010) 4767, K(2010) 4754, K(2010) 4753 och K(2010) 4752 av den 13 juli 2010 (nedan tillsammans kallade de omtvistade besluten). Kommissionen godkände en ansökan som avsåg ett fartyg som inte ägdes av någon av motparterna i förevarande mål.

48 Fartygsägarna i fråga var Peter McBride (T‑458/10), Hugh McBride (T‑459/10), Mullglen Ltd (T‑460/10), Cathal Boyle (T‑461/10), Thomas Flaherty (T‑462/10), Ocean Trawlers Ltd (T‑463/10), Patrick Fitzpatrick (T‑464/10), Eamon McHugh (T‑465/10), Eugene Hannigan (T‑466/10), Larry Murphy (T‑467/10) och Brendan Gill (T‑471/10). Fem ytterligare fartygsägare väckte talan i tribunalen, som dock avvisades då de inte kunde upptas till sakprövning, nämligen Mr Joseph Doherty (T‑468/10), Mr Padraigh Conneely (T‑469/10), Ms Eileen Oglesby (T‑470/10), Cavankee Fishing Co Ltd (T‑472/10), och Mr Noel McGing (T‑473/10). Se vidare punkterna 105 och 106 nedan.

49 Punkterna 22–25 i den överklagade domen.

50 Punkt 28 i den överklagade domen.

51 Punkterna 26 och 27 i den överklagade domen.

52 Punkterna 30–36 i den överklagade domen.

53 Punkterna 37–42 i den överklagade domen.

54 Punkt 43 i den överklagade domen.

55 Punkterna 44 och 45 i den överklagade domen.

56 Se punkterna 43 och 44 ovan.

57 I ingressen till det första beslutet angavs artikel 6.2 i förordning nr 2792/99 som rättslig grund. Den bestämmelsen innehöll dock de villkor som var tillämpliga när medlemsstater ansökte om ekonomiskt stöd enligt FFU enligt artikel 9.1 för förnyelse av flottan och modernisering av fiskefartyg. Den ursprungliga ansökan avsåg enskilda ansökningar om ökat säkerhetstonnage. Som jag förstår det sammanställde Irland i princip dessa ansökningar och skickade in dem till kommissionen. Mot denna bakgrund är det min uppfattning att artikel 6.2 i förordning nr 2792/99 saknar relevans.

58 Ordalydelsen i artikel 9 i beslut 97/413 ändrades genom artikel 1.5 i beslut 2002/70. Enligt den ändrade ordalydelsen var det inte nödvändigt för kommissionen att anta regler om ökat säkerhetstonnage på grundval av artikel 4.2 i beslut 97/413. Se punkt 26 ovan.

59 Se, analogt, dom kommissionen/AssiDomän Kraft Products m.fl. ( C‑310/97 P, EU:C:1999:407, punkt 57).

60 Dom Asteris m.fl./kommissionen (97, 193, 99 och 215/86, EU:C:1988:199, punkt 27).

61 Dom Salzgitter/kommissionen ( C‑210/98, EU:C:2000:397, punkt 56).

62 Punkterna 30–37 i den överklagade domen.

63 Artikel 266 FEUF har dessutom tolkats extensivt. Den omfattar således en plikt att inom en rimlig tidsfrist rätta till det fel som har begåtts, se dom parlamentet/rådet ( C‑21/94, EU:C:1995:220, punkt 33). Det kan innebära att en rättsakt som anses ogiltig ska utgå. Det kan kräva att den berörda institutionen underlåter att anta en identisk rättsakt. Se dom Interporc/kommissionen ( C‑41/00 P, EU:C:2003:125, punkt 29).

64 Dom KöneckeFleischwarenfabrik/kommissionen ( 76/79, EU:C:1980:68, punkterna 13–15). Se även dom parlamentet/Meskens ( C‑412/92 P, EU:C:1994:308, punkt 28). Tribunalen har även tillämpat detta angreppssätt i dom kommissionen/Moschonaki ( T‑476/11 P, EU:T:2013:557, punkt 39).

65 Generaladvokat Jacobs förslag till avgörande kommissionen/Jégo-Quéré ( C‑263/02, EU:C:2003:410, punkt 44). En skadeståndstalan ger tillgång till rättslig prövning, men ingår inte i systemet för domstolsprövning och omständigheten att talan eventuellt ogillas innebär inte att personen i fråga står utan effektivt domstolsskydd. Se, exempelvis, dom Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen ( C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkterna 82–84).

66 Skadeståndstalan i mål T‑138/08, Cavankee Fishing m.fl./kommissionen stödde sig på artikel 2 i det första beslutet. Sökandena har gjort gällande att den felaktiga rättstillämpningen har fastställts genom tribunalens dom i målet Boyle m.fl. De har angett att de har ådragit sig skada i) på grund av att de var tvungna att förvärva säkerhetstonnage på marknaden för att ersätta det tonnage som kommissionen inte godkände, och ii) att vissa av sökandena förlorade fiskedagar till sjöss. Sökandena har gjort gällande att det finns ett direkt orsakssamband mellan kommissionens avslag och de skador de ådragit sig.

67 Dom Salzgitter/kommissionen ( C‑210/98, EU:C:2000:397, punkt 58). Se även dom ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen ( C‑352/09 P, EU:C:2011:191, punkt 136).

68 Domen i målet SP m.fl., punkt 109.

69 Se ovan punkt 16.

70 Domen i målet SP m.fl., punkt 116.

71 Dom SP i målet m.fl., punkt 118.

72 Dom SP i målet m.fl., punkterna 117 och 119.

73 Se ovan fotnot 41.

74 Domen i målet ArcelorMittal, punkterna 68–72.

75 Domen i målet ArcelorMittal, punkt 74.

76 Domen i målet ArcelorMittal, punkt 75.

77 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Zuckerfabrik Jülich ( C‑113/10, C‑147/10 och C‑234/10, EU:C:2011:701, punkt 64). Tribunalen behandlade inte denna fråga i domen. Kommissionen har nyligen lagt fram ett förslag som förklarar att när en rättsakt som utgjorde en rättslig grund har förklarats ogiltig är kommissionen, enligt artikel 266 FEUF, inte längre behörig att anta den korrigeringsrättsakt som krävs för att följa en dom från domstolen. Förslag till rådets förordning om fastställande av produktionsavgifterna inom sockersektorn för regleringsåren 2001/2002, 2002/2003, 2003/2004, 2004/2005 och 2005/2006, av den koefficient som krävs för beräkning av tilläggsavgiften för regleringsåren 2001/2002 och 2004/2005 och av de belopp som sockerproducenterna ska betala till säljarna av sockerbetor med avseende på skillnaden mellan maximibeloppet för avgifterna och de belopp för dessa avgifter som faktiskt tas ut för regleringsåren 2002/2003, 2003/2004 och 2005/2006/* COM(2013) 527 final, punkt 3, s. 3.

78 Dom kommissionen/rådet ( C-370/07, EU:C:2009:590, punkterna 38, 39 och 46).

79 Dom kommissionen/rådet ( C‑370/07, EU:C:2009:590, punkt 56), och dom rådet/kommissionen ( C‑409/13, EU:C:2015:217, punkt 79).

80 Se ovan punkt 39.

81 Enligt artikel 43.1 FEUF.

82 Ovan punkterna 13–16.

83 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 2011, s. 13).

84 Punkt 61 ovan.

85 Dom Mindo/kommissionen ( C‑652/11 P, EU:C:2013:229, punkt 29).

86 Se ovan punkt 42 och fotnot 48.

87 Målen i fråga var T‑468/10, T‑469/10, T‑470/10, T‑471/10, T‑472/10 och T‑473/10.

88 Beslut Doherty/kommissionen ( T‑468/10, EU:T:2011:133, punkterna 13–17).