Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 20 december 2017
1 Originalspråk: engelska.
2 Dom av den 4 februari 2016, Heitkamp BauHolding/kommissionen, T‑287/11, EU:T:2016:60 (nedan kallad den överklagade domen).
3 Kommissionens beslut 2011/527/EU av den 26 januari 2011 om det statliga stöd C 7/10 (f.d. CP 250/09 och NN 5/10) som Tyskland beviljat genom KStG, Sanierungsklausel (EUT L 235, 2011, s. 26, nedan kallat det omtvistade beslutet).
4 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17.
5 Dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl., C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981.
6 Dom av den 6 september 2006, Portugal/kommissionen, C‑88/03, EU:C:2006:511, punkt 56, och dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck, C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 55.
7 Punkterna 50–79 i den överklagade domen.
8 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17.
9 Jag konstaterar att tribunalen nyligen har ansett att ett beslut som fattats av kommissionen – i vilket den delvis slog fast att åtgärden inte utgjorde statligt stöd och delvis förklarade stödet oförenligt med den inre marknaden, utan att besluta om återkrav av stödet – utgjorde en regleringsakt som inte innefattade genomförande i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Se dom av den 15 september 2016, Ferracci/kommissionen, T‑219/13, EU:T:2016:485, punkterna 50–55, och i mål Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, ej publicerad, T‑220/13, EU:T:2016:484. Domstolen har emellertid ännu inte avgjort dessa frågor slutligt (Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, C‑622/16, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori, C‑623/16 och kommissionen/Ferracci, C‑624/16, pågående mål).
10 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, punkt 60.
11 Framför allt i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål Unión de Pequeños Agricultores/rådet, C‑50/00 P, EU:C:2002:197, punkt 59 och följande punkter, och dom av den 3 maj 2002, Jégo-Quéré/kommissionen, T‑177/01, EU:T:2002:112, punkt 49. Lagstiftaren har däremot visat en större öppenhet för möjligheten att lätta upp villkoren för enskilda sökandes talerätt. Den öppenheten visas genom införandet av kategorin regleringsakt i artikel 263 fjärde stycket FEUF genom Lissabonfördraget.
12 Se, bland många avgöranden, dom av den 2 februari 1988, Kwekerij van der Kooy m.fl./kommissionen, 67/85, 68/85, och 70/85, EU:C:1988:38, punkt 15, dom av den 19 oktober 2000, Italien och Sardegna Lines/kommissionen, C‑15/98 och C‑105/99, EU:C:2000:570, punkt 33, och dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen, C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 49.
13 Dom av den 22 november 2001, Antillean Rice Mills/rådet, C‑451/98, EU:C:2001:622, punkt 52.
14 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen, C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkterna 59–62, och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen, C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkterna 46–49.
15 Dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen, C‑71/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 53.
16 Se, till exempel, dom av den 28 januari 1986, COFAZ/kommissionen, EU:C:1986:42, 169/84, punkt 25, dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen, C‑198/91, EU:C:1993:197, punkt 23, dom av den 13 december 2005, kommissionen/Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, C‑78/03 P, EU:C:2005:761, punkt 37 och där angiven rättspraxis, samt dom av den 9 juli 2009, 3F, C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkt 34 och där angiven rättspraxis.
17 Punkt 66–79 i den överklagade domen.
18 Dom av den 19 oktober 2000, Italien och Sardegna Lines/kommissionen, C‑15/98 och C‑105/99, EU:C:2000:570.
19 Dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen, C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368.
20 Dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen, C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 C, EU:C:2011:368, punkt 53, och dom av den 19 oktober 2000, Italien och Sardegna Lines/kommissionen, C‑15/98 och C‑105/99, EU:C:2000:570, punkterna 33 och 34.
21 Dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen, C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416.
22 Dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina, C‑519/07 P, EU:C:2009:556.
23 Dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen, C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, punkterna 60–63, och dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina, C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkterna 56–58. Se även dom av den 17 januari 1985, Piraiki-Patraiki m.fl./kommissionen, 11/82, EU:C:1985:18, punkt 19.
24 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen, C‑132/12 P, EU:C:2014:100.
25 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen, C‑133/12 P, EU:C:2014:105.
26 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen, C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkterna 59–62, och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen, C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkterna 46–49.
27 Som en parantes ska påpekas att de omständigheter som låg till grund för domen av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen, C‑274/12 P, EU:C:2013:852, också skiljer sig fundamentalt från omständigheterna i förevarande mål. I det målet hade sökanden investerat utifrån nationella åtgärder som kommissionen senare förklarat vara oförenliga med den inre marknaden. Företaget hade således dragit nytta av den omtvistade nationella åtgärden. Där stannar emellertid likheterna. Sökandens investeringar hade genomförts före den relevanta stoppdagen, och kommissionens beslut föreskrev en uttrycklig möjlighet för fortsatt tillämpning när det gällde investeringar som genomförts innan beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet antogs. Se i detta avseende punkterna 47–50. Se även beslut av den 21 mars 2012, Telefónica/kommissionen, ej publicerat, T‑228/10, EU:T:2012:140, punkterna 36–40.
28 Av det skälet saknar kommissionens invändning att sökanden inte vid tribunalen gjort gällande att bolaget mottagit stöd relevans i förevarande mål.
29 Dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl., C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 56 och där angiven rättspraxis.
30 Det finns vissa diskrepanser i rättspraxis när det gäller frågan huruvida jämförelsen mellan företag ska ske utifrån syftet med skattereglerna som helhet eller utifrån den omtvistade nationella åtgärden. Till exempel uttalade domstolen i domen i målet Adria-Wien Pipeline att företagen skulle jämföras mot bakgrund av det syfte som eftersträvades med ifrågavarande åtgärd (dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke, C‑143/99, EU:C:2001:598, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Däremot har domstolen, efter detta, uttalat i domen i målet World Duty Free, att företag ska jämföras utifrån syftet med referenslagstiftningen (dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl., C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 57 och där angiven rättspraxis).
31 Dom av den 21 december, kommissionen/World Duty Free Group m.fl., C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981.
32 Dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl., C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 57 och där angiven rättspraxis.
33 Domstolens dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free, C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 58 och där angiven rättspraxis.
34 Domstolens dom av den 21 december 2016, kommissionen mot World Duty Free, C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkterna 57 och 67.
35 När det gäller dessa svårigheter, se till exempel O. Peiffert, Comparaison n’est pas raison: Pour une clarification du critère de sélectivité d’une aide d’État, Concurrences, nr 3, 2017, s. 52 på s. 60.
36 För en motsatt uppfattning angående betydelsen av att identifiera det allmänna skattesystemet, se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande ANGED, C‑233/16, EU:C:2017:852, punkt 88.
37 Dom av den 8 september 2011, Paint Graphos, C‑78/08–C‑80/08, EU:C:2011:550, punkt 49 och där angiven rättspraxis, dom av den 18 juli 2013, P, C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 19, och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free, C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 57.
38 Kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, C/2016/2946 (EUT C 262, s. 1), tillgängligt på webbplatsen http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1513109871323&uri=Celex:52016XC0719(05), punkterna 133 och 134.
39 Se, för ett sådant synsätt, dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen, C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, punkterna 95, 104, 107 och 122, dom av den 6 september 2006, Portugal/kommissionen, C‑88/03, EU:C:2006:511, punkt 56, dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina, C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkterna 2–7, och dom av den 21 december 2016, ommissionen/World Duty Free, C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 68.
40 Dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket, C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkterna 92 och 93.
41 Dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free, C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkterna 22 och 67–69.
42 Dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien mot Government of Gibraltar och Förenade kungariket, C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkterna 92–95.
43 Punkt 103–106 i den överklagade domen.
44 Punkt 107–109 i den överklagade domen.
45 Punkt 103–106 i den överklagade domen.
46 Punkt 104 i den överklagade domen.
47 Se, till exempel, dom av den 24 oktober 2002, Aéroports de Paris/kommissionen, C‑82/01 P, EU:C:2002:617, punkt 63, dom av den 21 december 2011, A2A/kommissionen, ej publicerad, C‑318/09 P, EU:C:2011:856, punkt 125, och dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkterna 78 och 79 samt där angiven rättspraxis.
48 Se, bland många exempel, dom av den 17 december 1998, Baustahlgewebe/kommissionen, C‑185/95 P, EU:C:1998:608, punkt 23 och där angiven rättspraxis, samt dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkt 78 och där angiven rättspraxis.
49 Dom av den 3 april 2014,Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkterna 79 och 80 samt där angiven rättspraxis.
50 För ett liknande resonemang, se dom av den 18 juli 2013, P, C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 13 där domstolen parafraserar den hänskjutande domstolens inställning angående de tillgängliga alternativen för fastställande av referenslagstiftningen.
51 Punkt 106 i den överklagade domen.
52 Punkt 104 i den överklagade domen.
53 Punkt 105 i den överklagade domen.
54 Punkt 107 i den överklagade domen.
55 Punkt 21 i det omtvistade beslutet.
56 Punkt 22 i det omtvistade beslutet.
57 Punkt 23 i det omtvistade beslutet.
58 Bedömningen av frågan om selektivitet ska inte bero på formen. Se för ett liknande synsätt dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket, C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkterna 92 och 93.
59 Se punkt 9 ovan.
60 Det kan också vara värdefullt att notera att bestämmelsen om företagsrekonstruktion inte är den enda regel som begränsar tillämpningsområdet för regeln om begränsning av möjligheten till underskottsavdrag. I december 2009 infördes två nya undantag från den regeln. Å ena sidan skulle, vid en omstrukturering som helt sker inom en koncern där ägaren är en enskild person eller ett bolag som äger samtliga aktier, överföring av underskottsavdrag alltjämt vara möjliga. Å andra sidan skulle så också vara fallet när förlusterna vid tidpunkten för ett skadligt förvärv motsvarade dolda reserver i bolagets tillgångar.
61 Se punkt 133 ovan angående tribunalens resonemang.
62 Punkterna 133 och 134 i den överklagade domen.
63 Punkt 141 i den överklagade domen.
64 Punkterna 126–133 i den överklagade domen.
65 Punkterna 128–131 i den överklagade domen.
66 Punkt 141 i den överklagade domen.
67 Dom av den 7 november 2014, Autogrill España/kommissionen, C‑219/10, EU:T:2014:939.
68 Punkt 122 i den överklagade domen.
69 Se punkterna 131 och följande punkter ovan.
70 Punkt 128 i den överklagade domen.
71 Se punkt 118 ovan.
72 Punkterna 132–134 i den överklagade domen.
73 Punkt 141 i den överklagade domen.
74 Dom av den 7 november 2014, Autogrill España/kommissionen, T‑219/10, EU:T:2014:939, och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free, C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981.
75 Dom av den 21 december 2016, kommissionen mot World Duty Free, C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkterna 69–71 och där angiven rättspraxis.
76 Punkterna 140 och 141 i den överklagade domen.
77 Eftersom talan inte ska bifallas på den andra grenen av den andra delen av den andra grunden för överklagandet är det inte nödvändigt att pröva vad kommissionen anfört om att tribunalen gått utöver parternas yrkanden.
78 Punkterna 165 och 166 i den överklagade domen.
79 Punkterna 158–160 och 164–170 i den överklagade domen.
80 Se punkt 164 ovan.
81 Se, till exempel, dom av den 6 september 2006, Portugal/kommissionen, C‑88/03, EU:C:2006:511, punkterna 81 och 82, dom av den 8 september 2011, Paint Graphos, C‑78/08‑C‑80/08, EU:C:2011:550, punkt 69, dom av den 9 oktober 2014, Ministerio de Defensa och Navantia, C‑522/13, EU:C:2014:2262, punkt 42, och dom av den 18 juli 2013, P, C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 29.
82 För dessa och andra exempel, se kommissionens tillkännagivande, citerat ovan i punkt 138. Det följer vidare av domstolens dom i målet Paint Graphos att undvikandet av dubbelbeskattning kan anses utgöra ett skäl som är internt i förhållande till skattesystemet. Dom av den 8 september 2011, Paint Graphos, C‑78/08–C‑80/08, EU:C:2011:550, punkt 71.