Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 12 september 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 299, 2008, s. 25. Direktiv 2008/95 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 15 januari 2019 genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1), vilket trädde i kraft den 12 januari 2016. Artikel 15 i direktiv 2015/2436 motsvarar i huvudsak artikel 7 i direktiv 2008/95.

3 Schweppes har i sitt skriftliga yttrande påpekat att överlåtelsen av varumärket SCHWEPPES till Coca-Cola på global nivå, som Cadbury Schweppes ursprungligen planerade, hade stött på motstånd från Europeiska kommissionen och att det var till följd av detta motstånd som det skedde en uppdelning av varumärket inom EES.

4 Vid den hänskjutande domstolen ingav Red Paralela ett genkäromål som var riktat mot Schweppes, Orangina Schweppes Holding och Schweppes International, avseende dels överträdelse av artikel 101 FEUF, dels illojal konkurrens. Bolaget har senare återkallat det första av dessa två yrkanden på grund av att Comisión Nacional de los Mercados y la Competencia (Nationella marknads- och konkurrensmyndigheten), till följd av ett klagomål som bolaget ingav till den, inledde ett överträdelseförfarande mot Schweppes på grund av potentiellt konkurrensbegränsande beteenden bestående i ingåendet av avtal med dess oberoende återförsäljare i Spanien, däribland bolaget Exclusivas Ramírez SL, mot vilket genkäromålet också var riktat, i syfte att begränsa distributionen och saluföringen i Spanien av varor som omfattas av varumärket SCHWEPPES, vilka inte hade tillverkats av detta bolag, och att begränsa parallellimporten av dessa varor (Expediente S/DC/0548/15 SCHWEPPES). Efter det att SCHWEPPES hade gått med på ett antal åtaganden som ändrade innehållet i nämnda avtal, avslutades förfarandet den 29 juni 2017 utan att det slagits fast att det förelegat en överträdelse (beslutet att avsluta förfarandet har offentliggjorts på webbplatsen för Comisión Nacional de los Mercados y la Competencia på följande adress: https://www.cnmc.es/sites/default/files/1724145_1.pdf).

5 Schweppes, Schweppes International och Orangina Schweppes Holding har bland annat förnekat att det finns ekonomiska och rättsliga band mellan Orangina Schweppes-koncernen och Coca-Cola, särskilt i betydelsen ett ekonomiskt och/eller rättsligt beroende, att varor som tillverkas av Coca-Cola har dykt upp på någon webbsida på någon av de domäner som tillhör Orangina Schweppes-koncernen, att den sistnämnda koncernen har tillskansat sig Förenade kungariket med avseende på varumärket SCHWEPPES, att den använder varor som tillverkas av Coca-Cola i sin institutionella reklam, att den inte försvarar sin industriella äganderätt på marknaden och tillåter att förväxling uppstår hos konsumenterna och att den tillsammans med Coca-Cola tillämpar en samordnad policy i fråga om registrering av industriell äganderätt.

6 I det avseendet har Schweppes, Schweppes International och Orangina Schweppes Holding påpekat att Schweppes väckte talan om att beslutet om hänskjutande skulle förklaras utgöra en ogiltig rättsakt. Den hänskjutande domstolen avvisade denna talan och denna skulle senare kunna bli föremål för en recurso de amparo (överklagande på grund av kränkning av i författningen stadgade rättigheter) vid Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen, Spanien).

7 Se, bland annat, dom av den 25 oktober 2012, Rintisch ( C‑553/11, EU:C:2012:671, punkt 15), och, dom av den 28 juli 2016, Kratzer ( C‑423/15, EU:C:2016:604, punkt 27).

8 Se, bland annat, dom av den 9 november 2006, Chateignier ( C‑346/05, EU:C:2006:711, punkt 22), och dom av den 28 juli 2016, Kratzer ( C‑423/15, EU:C:2016:604, punkt 27).

9 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 juli 1992, Meilicke ( C‑83/91, EU:C:1992:332, punkt 22), dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 83), och dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 36).

10 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 juli 1992, Lourenço Dias ( C‑343/90, EU:C:1992:327, punkt 15), dom av den 21 februari 2006, Ritter-Coulais ( C‑152/03, EU:C:2006:123, punkt 14), dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 37), och dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 46).

11 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 december 1981, Foglia ( 244/80, EU:C:1981:302, punkterna 18 och 21), dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 45), och dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 38).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 15 och följande punkter).

13 Dom av den 11 september 2008, UGT-Rioja m.fl. ( C‑428/06–C‑434/06, EU:C:2008:488, punkterna 42 och 43).

14 Se dom av den 15 september 2005, Intermodal Transports ( C‑495/03, EU:C:2005:552, punkt 37), och dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564, punkt 58).

15 Dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564, punkt 58).

16 Artikel 15.1 i direktiv 2015/2436, vilken också åsyftas i tolkningsfrågorna, är inte tillämplig på de faktiska omständigheterna i det nationella målet.

17 Det ska påpekas att bestämmelserna rörande de rättigheter som är knutna till ett varumärke och de rättigheter som tillkommer varumärkesinnehavarna inom Europeiska unionen har blivit föremål för en fullständig harmonisering. Se i det avseendet, vad beträffar rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1), dom av den 3 juni 2010, Coty Prestige Lancaster Group ( C‑127/09, EU:C:2010:313, punkt 27 och där angiven rättspraxis); se, även, dom av den 16 juli 1998, Silhouette International Schmied ( C‑355/96, EU:C:1998:374, punkterna 25 och 29).

18 Se ovan fotnot 17.

19 Se även artikel 13.1 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1) och artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1), vilken ska ersätta förordning nr 207/2009 från och med den 1 oktober 2017.

20 Samma princip hade redan fastslagits i fråga om upphovsrättens närstående rättigheter i dom av den 8 juni 1971, Deutsche Grammophon Gesellschaft ( 78/70, EU:C:1971:59, punkt 12). I fråga om patent, se dom av den 31 oktober 1974, Centrafarm och de Peijper ( 15/74, EU:C:1974:114, punkterna 10–12).

21 Se dom av den 31 oktober 1974, Centrafarm och de Peijper ( 16/74, EU:C:1974:115, punkt 6).

22 Se dom av den 31 oktober 1974, Centrafarm och de Peijper ( 16/74, EU:C:1974:115, punkt 7).

23 Se dom av den 31 oktober 1974, Centrafarm och de Peijper ( 16/74, EU:C:1974:115, punkt 8).

24 Se dom av den 31 oktober 1974, Centrafarm och de Peijper ( 16/74, EU:C:1974:115, punkt 10).

25 Se dom av den 31 oktober 1974, Centrafarm och de Peijper ( 16/74, EU:C:1974:115, punkt 11).

26 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målen Bristol-Myers Squibb m.fl. ( C‑427/93, C‑429/93, C‑436/93, C‑71/94 och C‑232/94, EU:C:1995:440, punkterna 60 och 61).

27 Se dom av den 30 november 2004, Peak Holding ( C‑16/03, EU:C:2004:759, punkterna 40 och 42). Se, även, dom av den 14 juli 2011, Viking Gas ( C‑46/10, EU:C:2011:485, punkt 32).

28 Den första åtgärd varigenom varumärkesinnehavaren själv för ut varan på marknaden (genom försäljning eller annan överlåtelse av äganderätten) utgör ett sådant samtycke. I det fallet inträder konsumtion redan genom att varorna förs ut på marknaden och det krävs inte att varumärkesinnehavaren samtycker till att varorna senare säljs vidare; se dom av den 30 november 2004, Peak Holding ( C‑16/03, EU:C:2004:759, punkterna 52 och 53).

29 Se dom av den 23 april 2009, Copad ( C‑59/08, EU:C:2009:260, punkt 42), och dom av den 15 oktober 2009, Makro Zelfbedieningsgroothandel m.fl. ( C‑324/08, EU:C:2009:633, punkt 22).

30 Se dom av den 20 november 2001, Zino Davidoff och Levi Strauss ( C‑414/99–C‑416/99, EU:C:2001:617, punkt 46), och dom av den 23 april 2009, Copad ( C‑59/08, EU:C:2009:260, punkt 42).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkt 34), och dom av den 23 april 2009, Copad ( C‑59/08, EU:C:2009:260, punkt 43), och dom av den 15 oktober 2009, Makro Zelfbedieningsgroothandel m.fl. ( C‑324/08, EU:C:2009:633, punkt 24).

32 Se dom av den 15 oktober 2009, Makro Zelfbedieningsgroothandel m.fl. ( C‑324/08, EU:C:2009:633, punkt 25), och dom av den 3 juni 2010, Coty Prestige Lancaster Group ( C‑127/09, EU:C:2010:313, punkt 37).

33 Se dom av den 20 november 2001, Zino Davidoff och Levi Strauss ( C‑414/99–C‑416/99, EU:C:2001:617, punkt 46), såsom den har klargjorts genom dom av den 15 oktober 2009, Makro Zelfbedieningsgroothandel m.fl. ( C‑324/08, EU:C:2009:633, punkt 35 och domslutet).

34 Se även dom av den 15 oktober 2009, Makro Zelfbedieningsgroothandel m.fl. ( C‑324/08, EU:C:2009:633, punkt 19).

35 Se dom av den 20 november 2001, Zino Davidoff och Levi Strauss ( C‑414/99–C‑416/99, EU:C:2001:617, punkt 60), och dom av den 3 juni 2010, Coty Prestige Lancaster Group ( C‑127/09, EU:C:2010:313, punkt 39). Likaså anser domstolen att tillämpningen av nationella bestämmelser om giltigheten av försäljningsinskränkningar för tredje man inte kan åberopas för att varumärkesinnehavarens tystnad ska anses medföra att de rättigheter som är knutna till varumärket upphör, se dom av den 20 november 2001, Zino Davidoff och Levi Strauss ( C‑414/99–C‑416/99, EU:C:2001:617, punkt 65).

36 Se dom av den 1 juli 1999, Sebago och Maison Dubois ( C‑173/98, EU:C:1999:347, punkterna 19 och 20).

37 Se dom av den 11 juli 1996, Bristol-Myers Squibb m.fl. ( C‑427/93, C‑429/93 och C‑436/93, EU:C:1996:282, punkt 27), och dom av den 20 mars 1997, Phytheron International ( C‑352/95, EU:C:1997:170, punkt 18).

38 Se dom av den 3 juli 1974, Van Zuylen ( 192/73, EU:C:1974:72, punkterna 4, 5 och 10–12).

39 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet HAG GF ( C‑10/89, ej publicerat, EU:C:1990:112, punkt 7).

40 I den domen fann domstolen att det var förenligt med fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor att ett företag som är etablerat i en medlemsstat, på grundval av rätten till ett varumärke som är skyddat enligt den statens lagstiftning, hindrar import av varor från ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat och som på grundval av denna stats lagstiftning bär ett namn som kan förväxlas med det första företagets varumärke, under förutsättning att det varken finns några konkurrensbegränsande avtal eller några rättsliga eller ekonomiska band mellan företagen samt att deras respektive rättigheter har uppkommit oberoende av varandra.

41 Dom av den 17 oktober 1990, HAG GF ( C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 10).

42 Se dom av den 17 oktober 1990, HAG GF ( C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 15).

43 Se dom av den 17 oktober 1990, HAG GF ( C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 16).

44 Se dom av den 17 oktober 1990, HAG GF ( C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 17).

45 Se dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkt 26).

46 För ett liknande resonemang, se även dom av den 20 mars 1997, Phytheron International ( C‑352/95, EU:C:1997:170, punkt 21)

47 Se dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkterna 37 och 38) (min kursivering). För ett liknande resonemang, se även dom av den 23 april 2009, Copad ( C‑59/08, EU:C:2009:260, punkterna 44–46).

48 Se dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkt 41).

49 Se dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkt 43).

50 Detta var det uttryck som domstolen använde i punkt 44 i IHT-domen av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261).

51 Såsom kommissionen har påpekat var det huvudsakligen med stöd av detta argument som generaladvokaten Gulmann, i sitt förslag till avgörande i målet IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:48, punkterna 92 och 101), hade föreslagit att domstolen skulle ge fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor företräde framför överlåtarens intresse av att behålla sin ensamrätt att saluföra de varor som är försedda med varumärket i sitt eget territorium. I domen av den 22 juni 1976, Terrapin (Overseas) ( 119/75, EU:C:1976:94, punkt 6), stödde sig domstolen själv bland annat på ett sådant argument för att motivera och bekräfta doktrinen om gemensamt ursprung som fastslogs i domen av den 3 juli 1974, Van Zuylen ( 192/73, EU:C:1974:72), genom att utvidga den till att omfatta frivillig uppdelning.

52 Se dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkterna 47 och 48).

53 Se ovan punkt 30.

54 Se punkterna 57–59 ovan.

55 Det följer av fast rättspraxis att enskilda inte får åberopa unionsrättsliga bestämmelser på ett sätt som är bedrägligt eller utgör missbruk. Nationella domstolar kan i varje enskilt fall, genom att stödja sig på objektiva omständigheter, ta hänsyn till de berörda personernas missbruk eller bedrägliga handlande för att, i förekommande fall, neka dem tillämpning av nämnda bestämmelser (se, bland annat, dom av den 9 mars 1999, Centros, C‑212/97, EU:C:1999:126, punkt 25, dom av den 21 februari 2006, Halifax m.fl., C‑255/02, EU:C:2006:121, punkt 68, och dom av den 20 september 2007, Tum och Dari, C‑16/05, EU:C:2007:530, punkt 64). I det avseendet har domstolen angett att för att det ska kunna fastställas att det är fråga om missbruk krävs det dels att vissa objektiva förhållanden föreligger varav det framgår att målsättningen med de berörda unionsbestämmelserna inte har uppnåtts, trots att de villkor som uppställs i dessa bestämmelser formellt sett har uppfyllts, dels en subjektiv faktor, nämligen en avsikt att erhålla en förmån som följer av unionsbestämmelserna genom att konstruera de omständigheter som krävs för att erhålla den – dom av den 16 oktober 2012, Ungern/Slovakien ( C‑364/10, EU:C:2012:630, punkt 58 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 mars 2014, O. och B. ( C‑456/12, EU:C:2014:135, punkt 58); se, även, dom av den 18 december 2014, McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:2450, punkt 54).

56 Se, bland annat, dom av den 9 juli 1985, Pharmon ( 19/84, EU:C:1985:304, punkt 22), och dom av den 17 oktober 1990, HAG GF ( C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 12 och där angiven rättspraxis).

57 Domstolen har vid flera tillfällen i sin rättspraxis rörande varumärken hänvisat till liknande begrepp, vars gränser tycks kräva en flexibel tolkning. Se, bland annat, hänvisningen till ett affärsmässigt samband eller ett särskilt samband i dom av den 23 februari 1999, BMW ( C‑63/97, EU:C:1999:82, punkt 51), och dom av den 17 mars 2005, Gillette Company och Gillette Group Finland ( C‑228/03, EU:C:2005:177, punkt 42), till ett materiellt samband i näringsverksamhet i dom av den 12 november 2002, Arsenal Football Club ( C‑206/01, EU:C:2002:651), och dom av den 16 november 2004, Anheuser-Busch ( C‑245/02, EU:C:2004:717, punkt 60), eller till begreppet företag med ekonomiska band i dom av den 25 januari 2007, Adam Opel ( C‑48/05, EU:C:2007:55, punkt 60).

58 Se, bland annat, dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkt 39).

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkt 39).

60 Jag vill påpeka att en liknande ståndpunkt framfördes år 2006 av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Appellationsdomstolen (England och Wales), avdelningen för tvistemål, Förenade kungariket) i målet Doncaster Pharmaceutical Group Ltd mot Bolton Pharmaceutical 100 Ltd (2006) EWCA civ. 661. Eftersom parterna ingick en förlikning, hänsköts det inte någon begäran om förhandsavgörande i det målet.

61 Se dom av den 17 oktober 1990, HAG GF ( C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 18).

62 Se, bland annat, dom av den 11 juli 1996, MPA Pharma ( C‑232/94, EU:C:1996:289, punkt 19).

63 Se punkt 28 ovan.

64 Se dock förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2010:757, punkterna 47 och 73).

65 Se dom av den 8 april 2003, Van Doren + Q ( C‑244/00, EU:C:2003:204, punkterna 35 och 36).

66 Se dom av den 8 april 2003, Van Doren + Q ( C‑244/00, EU:C:2003:204, punkt 38), som syftar på situationer då varumärkesinnehavaren saluför sina varor inom EES med hjälp av ett exklusivit distributionssystem.