Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 30 november 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, 1999, s. 1), i ändrad lydelse. Förordning nr 659/1999 har därefter upphävts och ersatts genom Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 [FEUF] (EUT L 248, 2015, s. 9).

3 Rådets förordning (EG) 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) nr 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EUT L 104, 2004, s. 1), i ändrad lydelse.

4 Kommissionens beslut K(2006) 832 slutligt av den 22 mars 2006, stöd NN 84/2004 och N 95/2004 – Frankrike, statlig stödordning för film och annan audiovisuell produktion, s. 127.

5 Kommissionens beslut K(2007) 3230 slutligt av den 10 juli 2007, stöd N 192/2007– Frankrike, ändring av stöd NN 84/2004, punkt 20.

6 Kommissionens beslut K(2011) 9430 slutlig av den 20 december 2011, stöd SA.33370 (2011/N) – Frankrike, förlängning av stödordning för film och annan audiovisuell produktion).

7 ’Communication à la Commission des finances du Sénat: La gestion et le financement du Centre national du cinéma et de l’image animée (CNC). Exercices 2007 à 2011’ (Kommunikation till senatens finanskommission: CNC:s ledning och finansiering under budgetåren 2007 till 2011), augusti 2012.

8 Dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

9 Dom av den 13 februari 2014, Mediaset ( C‑69/13, EU:C:2014:71, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

10 Jämför med dom av den 22 december 2008, Régie Networks ( C‑333/07, EU:C:2008:764) (nedan kallad domen i målet Régie Networks), som meddelades av stora avdelningen, punkterna 48–50, angående giltigheten av ett kommissionsbeslut som godkände en fransk stödordning till förmån för radiosändningar.

11 Se dom av den 10 november 2016, DTS Distribuidora de Televisión Digital/kommissionen ( C‑449/14 P, EU:C:2016:848, punkterna 65 och 68 och där angiven rättspraxis), och, allmänt, de omständigheter som generaladvokaten Geelhoed angav i sitt förslag till avgörande i målet Streekgewest ( C‑174/02, EU:C:2004:124, punkt 35). I det mål som ledde till domen av den 27 november 2003, Enirisorse ( C‑34/01–C‑38/01, EU:C:2003:640, punkt 11), skulle två tredjedelar av intäkterna från avgiften i fråga enligt tillämplig lag betalas till stödmottagaren.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 januari 2005, Streekgewest ( C‑174/02, EU:C:2005:10, punkterna 27 och 28), och dom av den 10 november 2016, DTS Distribuidora de Televisión Digital/kommissionen ( C‑449/14 P, EU:C:2016:848, punkt 73).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 januari 2005, Pape ( C‑175/02, EU:C:2005:11, punkt 16).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 oktober 2005, Distribution Casino France m.fl. ( C‑266/04–C‑270/04, C‑276/04 och C‑321/04–C‑325/04, EU:C:2005:657, punkt 52).

15 Se domen i målet Régie Networks, punkt 104.

16 Den franska regeringen har åberopat artiklarna L. 115–1–L. 116–5 i Code du cinema et de l’image animée (lagen om biograffilmer och rörliga bilder).

17 Den franska regeringen har åberopat artikel 34 i 34 Loi organique no 2010–1657, du 1er août, relative aux lois de finances (organisk lag nr 2001–692 av den 1 augusti 2001 om budgeten, JORF nr 177 av den 2 augusti 2001, s. 12480, led 1).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2013, TF1/kommissionen ( T-275/11, ej publicerad, EU:T:2013:535, punkt 47).

19 Se, exempelvis, domen i målet Régie Networks, punkt 112.

20 Se, särskilt, dom av den 10 november 2016, DTS Distribuidora de Televisión Digital/kommissionen ( C‑449/14 P, EU:C:2016:848, punkterna 70 och 71), där domstolen fann att skatten i fråga inte utgjorde en del av stödordningen när överskott från skatteintäkter som finansierar en stödåtgärd till förmån för det nationella public service-organet överförs till den allmänna statsbudgeten och staten, på omvänt sätt, är skyldig att täcka mellanskillnaden om dessa intäkter inte räcker för att täcka kostnaderna.

21 Även om kommissionen visserligen vid förhandlingen åberopade kapitel II i rapporten från Cour des comptes (revisionsdomstolen i Frankrike) (se ovan punkt 10), där det angavs att Le CNC a tiré profit du dynamisme de ses ressources pour étendre ses aides (CNC drog nytta av resursernas dynamiska kraft och spred stödet), anges i den mening som direkt följer på detta kapitel följande: L’augmentation des recettes de l’établissement ne s’est pas traduite par une augmentation proportionnelle des aides (ökningen av CNC:s intäkter ledde inte till en motsvarande ökning av stödet).

22 Se dom av den 29 november 2012, Kremikovtzi ( C‑262/11, EU:C:2012:760, punkt 49 och där angiven rättspraxis). Se även Fenger, N., The Distinction between New and Existing State Aid, European Law Reporter nr 5, 2012, s. 147.

23 Se, exempelvis, dom av den 25 oktober 2017, kommissionen/Italien ( C‑467/15 P, EU:C:2017:799) avseende den särskilda frågan om en ny stödåtgärds inverkan på en befintlig stödåtgärd. Målet avsåg en godkänd stödåtgärd där det är klarlagt att den omtvistade åtgärden bör klassificeras som nytt stöd. Se även dom av den 30 april 2002, Government of Gibraltar/kommissionen ( T-195/01 och T-207/01, EU:T:2002:111, punkt 111).

24 Se dom av den 30 april 2002, Government of Gibraltar/kommissionen ( T-195/01 och T-207/01, EU:T:2002:111, punkt 111). Se även dom av den 9 oktober 1984, Heineken Brouwerijen ( 91/83 och 127/83, EU:C:1984:307, punkt 21). Flera generaladvokater har uttryckt sin uppfattning om när befintligt stöd ska anses ändrat. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trabucchi i målet Van der Hulst ( 51/74, EU:C:1974:134, s. 105), förslag till avgörande av generaladvokaten Warner i målet McCarren ( 177/78, EU:C:1979:127, s. 2204), förslag till avgörande av generaladvokaten Rozès i målet Apple and Pear Development Council ( 222/82, EU:C:1983:229, på s. 4134), förslag till avgörande av generaladvokaten Mancini i målet Heineken Brouwerijen ( 91/83 och 127/83, EU:C:1984:235, punkt 5), och förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet Italien och Sardegna Lines/kommissionen ( C‑15/98 och C‑105/99, EU:C:2000:203, punkterna 62–65). Se även Sinnaeve, A., i Heidenhain, M. (red.), European State Aid Law, Beck, München, 2010, s. 586, punkt 29.

25 Se dom av den 13 Juni 2013, HGA m.fl./kommissionen( C‑630/11 P–C‑633/11 P, EU:C:2013:387, punkt 90), dom av den 20 mars 2014, Rousse Industry/kommissionen ( C‑271/13 P, ej publicerad, EU:C:2014:175, punkterna 31–38), och dom av den 26 oktober 2016, DEI/kommissionen ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797, punkterna 46 och 47). Se även beslut av den 22 mars 2012, Italien/kommissionen ( C‑200/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:165, punkterna 30 och 31), där domstolen endast hänvisade till den andra meningen i artikel 4.1 i förordning nr 794/2004.

26 Dom av den 9 augusti 1994, Namur-Les assurances du crédit ( C‑44/93, EU:C:1994:311), som meddelades av stora avdelningen, (nedan kallad domen i målet Namur-Les assurances du crédit).

27 Namur-Les assurances du crédit, punkterna 28–31 (min kursivering).

28 Se, exempelvis, Eftadomstolens dom av den 22 augusti 2011, Konkurrenten.no/Efta Surveillance Authority, E-14/10, Efta Ct. Rep., 2011, s. 268.

29 Se, särskilt, dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 82), dom av den 13 juni 2013, HGA m.fl./kommissionen ( C‑630/11 P–C‑633/11 P, EU:C:2013:387, punkterna 93 och 94), dom av den 4 December 2013, kommissionen/rådet ( C‑111/10, EU:C:2013:785, punkt 58), dom av den 4 December 2013, kommissionen/rådet ( C‑121/10, EU:C:2013:784, punkt 59), och dom av den 26 oktober 2016, DEI/kommissionen ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797, punkterna 58 och 59). Se även dom av den 9 september 2009, Diputación Foral de Álava m.fl./kommissionen ( T‑227/01–T-229/01, T-265/01, T-266/01 och T-270/01, EU:T:2009:315, punkterna 232 och 233) (fastställd genom dom av den 28 juli 2011, Diputación Foral de Vizcaya/kommissionen, C‑471/09 P–C‑473/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:521).

30 Se, exempelvis, dom av den 19 oktober 2005, Freistaat Thüringen/kommissionen ( T-318/00, EU:T:2005:363, punkterna 195, 232, 247 och 281), och dom av den 11 juli 2014, Telefónica de España och Telefónica Móviles España/kommissionen ( T-151/11, EU:T:2014:631, punkt 64).

31 Se, exempelvis, dom av den 20 mars 2014, Rousse Industry/kommissionen ( C‑271/13 P, ej publicerad, EU:C:2014:175, punkterna 36 och 37), där de bulgariska myndigheterna inte ansågs ha en tillräcklig inställning till indrivning av skulder vilket därmed resulterade i att stödet ansågs ändrat. Se även dom av den 26 November 2015, Comunidad Autónoma del País Vasco och Itelazpi/kommissionen ( T-462/13, EU:T:2015:902, punkterna 149 och 150) (föremål för överklagande i domstolen, se de förenade målen C‑66/16 P–C‑69/16 P, Comunidad Autónoma del País Vasco och Itelazpi m.fl./kommissionen), angående övergången från analoga till digitala sändningar i större delen av Spanien.

32 Se, exempelvis, dom av den 30 januari 2002, Keller och Keller Meccanica/kommissionen ( T‑35/99, EU:T:2002:19, punkterna 61 och 62), dom av den 4 mars 2009, Tirrenia di Navigazione m.fl./kommissionen ( T-265/04, T-292/04 och T-504/04, ej publicerad, EU:T:2009:48, punkt 124), och dom av den 16 December 2010, Nederländerna/kommissionen ( T-231/06 och T-237/06, EU:T:2010:525, punkt 187).

33 Se, exempelvis, dom av den 10 maj 2005, Italien/kommissionen ( C‑400/99, EU:C:2005:275, punkterna 65 och 66) (angående en rådets förordning), och dom av den 20 maj 2010, Todaro Nunziatina & C. ( C‑138/09, EU:C:2010:291, punkterna 28–41 och 47). Se även dom av den 25 oktober 2017, kommissionen mot Italien, C‑467/15 P, EU:C:2017:799, punkterna 37–44.

34 Se dom av den 5 oktober 1994, Italien/kommissionen ( C‑47/91, EU:C:1994:358, punkt 26). Frågan huruvida en bestämd åtgärd utgör en ändring av befintligt stöd är emellertid inte nödvändigtvis densamma som frågan huruvida en bestämd åtgärd uppfyller villkoren i kommissionens godkännandebeslut. Även om både en stödåtgärd som inte faller inom en befintlig stödordning och en ändring av befintligt stöd utgör nytt stöd finns det en skillnad mellan dessa. En ändring av en befintlig stödordning ändrar egenskaperna för denna stödordning, medan stöd som inte faller inom en befintlig stödordning helt enkelt är ett annat stöd. Deras eventuella effekter på den befintliga stödordningen (om en sådan finns) kan också skilja sig åt. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2017, kommissionen mot Italien, C‑467/15 P, EU:C:2017:799, punkt 47.

35 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Régie Networks, punkt 113 och beslut av den 22 mars 2012, Italien/kommissionen ( C‑200/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:165, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

36 Se kommissionens beslut av den 22 mars 2006, punkterna 24, 26 och 28.

37 Ibidem, artikeldelen. Det har inte anförts i detta förfarande att de franska myndigheterna inte har lämnat in en tillfredsställande årsrapport till kommissionen.

38 Punkt 9 i beslutet av den 10 juli 2007. Se punkterna 5–8 i fråga om innehållet i ändringen.

39 Punkt 20 i beslutet av den 10 juli 2007.

40 Domen i målet Namur-Les assurances du crédit, punkt 28. Förutom en ändring av dessa bestämmelser i enlighet med artikel 55 i Loi des finances (budgetlagen) från år 2009, i fråga om vilken jag delar den hänskjutande domstolens uppfattning att den är av rent formell och administrativ natur, har det inte påståtts att något annat relevant statligt ingripande har skett i detta förfarande sedan kommissionens beslut av den 10 juli 2007.

41 Se domen i målet Régie Networks, punkterna 79–86, angående en efterföljande ökning av de resurser som öronmärkts för att finansiera en stödordning.

42 Dom av den 20 maj 2010, Todaro Nunziatina & C ( C‑138/09, EU:C:2010:291, punkt 47). Se även dom av den 25 oktober 2017, kommissionen mot Italien, C‑467/15 P, EU:C:2017:799, punkt 48, enligt vilken betalningsuppskov inte kan anses utgöra en ökning av den ursprungliga budgeten för en befintlig stödordning, i den mening som avses i artikel 4.1 i förordning nr 794/2004.

43 Beslut av den 22 mars 2012, Italien/kommissionen ( C‑200/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:165, punkterna 28–31).

44 I detta avseende har domstolen varit försiktig att inte frånta artikel 108.3 FEUF sin verkan. Se, exempelvis, dom av den 21 oktober 2003, van Calster m.fl. ( C‑261/01 och C‑262/01, EU:C:2003:571, punkterna 60 och 63).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 December 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

46 För en annan uppfattning, se förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl i målet Enirisorse ( C‑34/01–C‑38/01, EU:C:2002:643, punkt 172).

47 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Régie Networks, punkterna 91–93, och dom av den 28 juli 2011, Mediaset/kommissionen ( C‑403/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:533, punkt 81).

48 Se dom av den 13 januari 2005, Streekgewest ( C‑174/02, EU:C:2005:10, punkt 19).

49 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 22 mars 2012, Italien/kommissionen ( C‑200/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:165, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

50 Dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis).

51 Domen i målet Régie Networks, punkterna 118–127.

52 Dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

53 Dom av den 23 oktober 2014, C‑359/11 och C‑400/11, EU:C:2014:2317, punkterna 60–62.