Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 5 september 2019

1 Originalspråk: italienska.

2 Domstolen har redan haft tillfälle att pröva frågan huruvida en rad aspekter av detta system – i den vid dåvarande tidpunkt gällande lydelsen – var förenliga med unionsrätten i dom av den 20 maj 2008, Orange European Smallcap Fund ( C‑194/06, EU:C:2008:289).

3 Till följd av lagändringarna år 2007 dels upphävdes villkoret om hemvist, dels ersattes den uttömmande uppräkningen av de rättsliga former som krävdes för att kunna kvalificeras som ett skattemässigt företag för kollektiva investeringar av en bestämmelse om att enheter som är bildade i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska unionen kan tillerkännas ställning som skattemässigt företag för kollektiva investeringar förutsatt att dessa enheter under alla omständigheter befinner sig i samma situation och med avseende på typ och organisation kan jämställas med nederländska aktiebolag, bolag med begränsat ansvar eller investeringsfonder.

4 Artikel 28.2 b i bolagsskattelagen.

5 Artikel 28.2 c i bolagsskattelagen.

6 Se artikel 1:1 i nämnda lag.

7 Närmare bestämt enligt artikel 2:65 respektive artikel 2:66.3 i Wet op het financieel toezicht.

8 Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, 1985, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 116).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 2009, s. 32).

10 I enlighet med artikel 13 i skatteavtalet av den 16 juni 1959 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna, i dess senaste lydelse enligt tilläggsprotokoll nr 3 av den 4 juni 2004.

11 Se punkt 52 i domen Fidelity Funds och punkt 6 ovan.

12 Se punkterna 40–45 i domen Fidelity Funds.

13 Se dels punkterna 49–63 i domen Fidelity Funds, dels punkterna 66–76 samt 77–86 i samma dom.

14 Se, bland annat, dom av den 25 juli 2018, TTL ( C‑553/16, EU:C:2018:604, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

15 Se domen Fidelity Funds, punkt 40 och där angiven rättspraxis.

16 Se, för ett liknande resonemang angående etableringsfriheten, bland annat, dom av den 5 februari 2014, Hervis Sport- és Divatkereskedelmi ( C‑385/12, EU:C:2014:47, punkterna 37‑41).

17 Se dom av den 8 juni 2017, Van der Weegen m.fl. ( C‑580/15, EU:C:2017:429, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

18 Se, i detta hänseende, dom av den 10 november 2011, kommissionen/Portugal ( C‑212/09, EU:C:2011:717, punkt 65), angående den fria rörligheten för kapital till vilken domstolen hänvisade i punkt 29 i den i föregående fotnot nämnda domen Van der Weegen för att understödja den däri uttryckta principen.

19 Se dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 50).

20 Dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 40), och dom av den 11 september 2014, Kronos International ( C‑47/12, EU:C:2014:2200, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2008, Orange European Smallcap Fund ( C‑194/06, EU:C:2008:289, punkt 48), och dom av den 30 juni 2016, Riskin och Timmermans ( C‑176/15, EU:C:2016:488, punkt 29).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juni 2015, X ( C‑686/13, EU:C:2015:375, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2008, Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt ( C‑157/07, EU:C:2008:588, punkterna 49 och 50 och där angiven rättspraxis).

24 Se, särskilt, punkterna 31–35 i domen.

25 Resultatet av analysen av denna rättspraxis motsägs enligt min mening inte av domen av den 14 april 2016, Sparkasse Allgäu ( C‑522/14, EU:C:2016:253), till vilken den tyska regeringen har hänvisat vid förhandlingen. I denna dom slog domstolen fast att artikel 49 FEUF inte utgör hinder för en medlemsstats rättsregler som innebär att kreditinstitut med säte i medlemsstaten ska anmäla tillgångar som handhas eller förvaltas av kreditinstitutets osjälvständiga filialer som är etablerade i en annan medlemsstat till nationella myndigheter, då den i den första medlemsstaten bosatte ägaren avlider, om det inte föreskrivs någon jämförbar anmälningsskyldighet i den andra medlemsstaten och kreditinstituten där omfattas av banksekretess under straffansvar. I domen slog domstolen i huvudsak fast att medlemsstaterna är fria att utvidga nationella kreditinstituts skyldighet avseende deras osjälvständiga filialer med verksamhet utomlands för att se till att beskattningskontrollen blir effektiv (se, särskilt, punkt 29 i domen).

26 Angående begreppet restriktion vad beträffar kapitalrörelser hänvisas det till punkt 40 ovan.

27 Vid förhandlingen har den tyska regeringen uttryckligen hänvisat till kommissionens yttranden i det pågående målet C‑565/18, Société Générale.

28 Se punkterna 39 och 47 in fine ovan och där angiven rättspraxis.

29 Se punkt 47 i domen Fidelity Funds och där angiven rättspraxis.

30 Se punkt 48 i domen Fidelity Funds och där angiven rättspraxis.

31 Se, bland annat, dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 99 och där angiven rättspraxis).

32 Dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

33 Se, bland annat, dom av den 9 oktober 2014, van Caster ( C‑326/12, EU:C:2014:2269, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

34 Dom av den 14 februari 2019, Milivojević ( C‑630/17, EU:C:2019:123, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2011, Meilicke m.fl. ( C‑262/09, EU:C:2011:438, punkt 37).

36 Se dom av den 10 februari 2011, Haribo ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 95 och där angiven rättspraxis), och dom av den 30 juni 2011, Meilicke m.fl. ( C‑262/09, EU:C:2011:438, punkt 45).

37 Vad gäller bevisningen för att de krav som fastställs i en skattelagstiftning är uppfyllda hänvisas det till dom av den 30 juni 2011, Meilicke m.fl. ( C‑262/09, EU:C:2011:438, punkt 45).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 2011, Haribo ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkterna 96 och 97), och dom av den 30 juni 2011, Meilicke m.fl. ( C‑262/09, EU:C:2011:438, punkt 46).

39 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i de förenade målen Haribo ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2010:668, punkt 54).

40 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i de förenade målen Haribo ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2010:668, punkt 58).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 2011, Haribo ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 98), och dom av den 30 juni 2011, Meilicke m.fl. ( C‑262/09, EU:C:2011:438, punkt 48).

42 EGT L 281, 1995, s. 31. Se, i detta hänseende, dom av den 27 september 2017, Puškár ( C‑73/16, EU:C:2017:725, punkt 103).

43 Dom av den 27 september 2017, Puškár ( C‑73/16, EU:C:2017:725, punkt 108).

44 Ibidem, punkt 105 och där angiven rättspraxis.

45 Se punkt 18 ovan. Domstolen förfogar emellertid inte över exakta uppgifter angående detta nya kriterium.

46 Närmare bestämt framgår det av redogörelsen i beslutet att begära förhandsavgörande att det i den tyska skattelagstiftningen, under den relevanta perioden, vid fastställandet av beskattningsunderlaget antogs att enskilda som ägde andelar i en investeringsfond erhöll ett (teoretiskt) minimibelopp i utdelning. Om utdelningen faktiskt inte uppnådde detta minimibelopp ökades beskattningsunderlaget med fiktiva extra belopp (så kallade ausschüttungsgleiche Erträge). Vidare beviljades enskilda som ägde andelar i ett fondföretag undantag från skatteplikt med ett belopp motsvarande hälften av nämnda beskattningsunderlag. Fram till år 2004 kunde en enskild som ägde andelar i ett fondföretag i enlighet med den då gällande tyska lagstiftningen avräkna hela den nederländska skatten på utdelning, som innehölls av investeringsfonden, från den tyska skatt som påförts hälften av nämnda beskattningsunderlag. Till följd av en lagändring var det mellan år 2004 och år 2008 endast tillåtet att avräkna hälften av den nederländska källskatten. Slutligen var denna avräkning inte längre möjlig om fondföretaget hade beslutat att göra avdrag för den utländska källskatten på sin utdelning.

47 KA Deka har hänvisat till dom av den 6 oktober 2011, kommissionen/Portugal ( C‑493/09, EU:C:2011:635, punkt 46).

48 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Manninen ( C‑319/02, EU:C:2004:164, punkt 28) med hänvisning till dom av den 16 mars 1999, Trummer och Mayer ( C‑222/97, EU:C:1999:143, punkt 26). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Amurta ( C‑379/05, EU:C:2007:323, punkt 28).

49 Då kravet är tillämpligt utan åtskillnad, kan även ett fondföretag utan hemvist i landet teoretiskt sett uppfylla skyldigheten att faktiskt vidareutdela vinsten. Vid förhandlingen har det emellertid understrukits att inget utländskt fondföretag i praktiken någonsin har tillerkänts ställning som ett skattemässigt företag för kollektiva investeringar.

50 Detta kan vara fallet till exempel vid konflikter eller oförenlighet med lagstiftningen i fondföretagets hemviststat. Vid förhandlingen har det anförts flera exempel på situationer av detta slag.

51 Se, för ett liknande resonemang, domen Fidelity Funds, punkterna 42–44 och där angiven rättspraxis.

52 Se, för ett liknande resonemang, domen Fidelity Funds, punkt 49.

53 Se domen Fidelity Funds, punkt 50 och där angiven rättspraxis.

54 Se punkterna 94 och 95 ovan.

55 Se, för ett liknande resonemang, domen Fidelity Funds, punkt 54 och där angiven rättspraxis.

56 Ibidem, punkt 55 och där angiven rättspraxis.

57 Se, för ett liknande resonemang, domen Fidelity Funds, punkt 56 och där angiven rättspraxis.

58 Se domen Fidelity Funds, punkt 60.

59 Nederländerna kan under alla omständigheter utöva sin beskattningsrätt på i landet hemmahörande andelsägare i fondföretag utan hemvist i landet, även om fondföretaget utan hemvist i landet inte omfattas av skyldigheten att innehålla källskatt på vinst som fondföretaget delar ut.

60 Se, för ett liknande resonemang, domen Fidelity Funds, punkt 62.

61 Se punkterna 66–76 i domen Fidelity Funds.

62 Se punkterna 77–86 i domen Fidelity Funds.

63 Se punkt 71 i domen Fidelity Funds och dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

64 Domen Fidelity Funds, punkt 75.