Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 29 november 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 och 102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1).

3 Ustawa o ochronie konkurencji i konsumentów (Dz.U. 2000 nr 122, post 1319).

4 Några av parterna som ingett yttranden har ansett att domstolen ska vägra att besvara de ställda frågorna då de som det påståtts saknar relevans för avgörandet av målet vid den hänskjutande domstolen. Jag håller inte med. Den omständigheten att principen om ne bis in idem eventuellt inte är tillämplig på omständigheterna i målet vid den hänskjutande domstolen medför inte att frågorna är hypotetiska eller irrelevanta. Tvärtemot framgår det klart av beslutet om hänskjutande att det svar som ges av domstolen beträffande tolkningen av principen om ne bis in idem kommer att vara till hjälp för den hänskjutande domstolen vid avgörandet av målet som är anhängigt där.

5 Domstolen tillämpade principen första gången i domen av den 5 maj 1966, Gutmann/kommissionen, 18/65 och 35/65, EU:C:1966:24, punkt 119.

6 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz- Jarabo Colomer i målet Gözütok och Brügge, C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2002:516, punkt 49.

7 Beträffande tillämpning av principen på andra områden än ren straffrätt, se J. Tomkins, Article 50, i S. Peers m.fl. (eds), The EU Charter of Fundamental Rights – A Commentary, Hart Publishing, Oxford, 2014, s. 1373–1412, särskilt s. 1388–1390.

8 Dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl., C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 94 och där angiven rättspraxis.

9 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Gözütok och Brügge, C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2002:516, punkt 49.

10 Se, till exempel, Europadomstolens dom av den 29 maj 2001, Fischer mot Österrike, CE:ECHR:2001:0529JUD003795097, § 25.

11 Se, i synnerhet, Europadomstolens dom av den 10 februari 2009, Sergey Zolotukhin mot Ryssland [GC], CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, §§ 81–84, och Europadomstolens dom av den 17 februari 2015, Boman mot Finland, CE:ECHR:2015:0217JUD004160411, § 33.

12 Ibidem.

13 Se exempelvis dom av den 9 mars 2006, van Esbroeck, C‑436/04, EU:C:2006:165, punkt 32, dom av den 28 september 2006, Gasparini m.fl., C‑467/04, EU:C:2006:610, punkt 54, dom av den 28 september 2006, van Straaten, C‑150/05, EU:C:2006:614, punkterna 41, 47 och 48, dom av den 18 juli 2007, Kraaijenbrink, C‑367/05, EU:C:2007:444, punkterna 26 och 28, och dom av den 16 november 2010, Mantello, C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 39.

14 Dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 338, och dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl., C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 94.

15 Dom av den 13 februari 1969, Wilhelm m.fl., 14/68, EU:C:1969:4.

16 Ibidem, punkterna 3 och 9. Domstolen gjorde emellertid ett förbehåll. Enligt domstolen följer det av ett allmänt rättvisekrav att man ska beakta alla tidigare påföljdsbeslut vid bestämmandet av en eventuell påföljd. Se punkt 11 i domen samt dom av den 14 december 1972, Boehringer Mannheim/kommissionen, 7/72, EU:C:1972:125, punkt 3.

17 Dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6.

18 Ibidem, punkterna 338–340.

19 Dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. , C‑17/10, EU:C:2012:72.

20 Ibidem, punkt 94. Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl., C‑17/10, EU:C:2011:552, punkterna 97–134.

21 Dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl., C‑17/10, EU:C:2012:72, punkterna 97–103.

22 Dom av den 15 oktober 2002, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl./kommissionen, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P och C‑254/99 P, EU:C:2002:582.

23 Ibidem, punkterna 59–62.

24 Dom av den 29 juni 2006, Showa Denko/kommissionen, C‑289/04 P, EU:C:2006:431.

25 Ibidem, punkterna 52–56.

26 Dom av den 29 juni 2006, Showa Denko/kommissionen, C‑289/04 P, EU:C:2006:431, punkterna 51 och 53, och dom av den 29 juni 2006, SGL Carbon/kommissionen, C‑308/04 P, EU:C:2006:433, punkterna 29 och 31. För en diskussion om varför principen om ne bis in idem inte kan vara tillämplig under alla förhållanden när dubbel lagföring sker i olika stater såvida inte ett internationellt avtal föreskriver att principen ska tillämpas, se förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients/kommissionen, C‑397/03 P, EU:C:2005:363, punkterna 94–99.

27 De svårigheter som var förenade med tillämpning av principen om ne bis in idem i samband med konkurrensrätt vid den tiden har angetts i förslag till avgörande av generaladvokaten Mayras i målet Boehringer Mannheim/kommissionen, 7/72, EU:C:1972:107, punkt 1293 och följande punkter.

28 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl., C‑17/10, EU:C:2011:552, punkterna 120–122.

29 Se, i synnerhet, artikel 13 i förordningen rörande avbrytande eller avslutande av förfaranden.

30 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl., C‑17/10, EU:C:2011:552, punkt 131. Under sådana omständigheter bör det allmänna kravet som angetts i målet Wilhelm m.fl. beaktas. Följaktligen ska alla tidigare påföljdsbeslut beaktas vid bestämmandet av en eventuell påföljd. Se dom av den 13 februari 1969, Wilhelm m.fl., 14/68, EU:C:1969:4, punkt 11.

31 Se, till exempel, Europadomstolens dom av den 7 december 2006, Hauser-Sporn mot Österrike, CE:ECHR:2006:1207JUD003730103, § 42 och där angiven rättspraxis. Se också https://www.echr.coe.int/Documents/Guide_Art_4_Protocol_7_ENG.pdf (besökt den 19 oktober 2018), punkt 30 och följande punkter.

32 Tolkningsfrågan som föranleds av bis-komponenten har således i allmänhet rört den rätta tolkningen av en lagakraftvunnen dom. Se, till exempel, dom av den 28 september 2006, Gasparini m.fl., C‑467/04, EU:C:2006:610, punkterna 31 och 32, dom av den 28 september 2006, van Straaten, C‑150/05, EU:C:2006:614, punkterna 51 och 58, och dom av den 22 december 2008, Turansky, C‑491/07, EU:C:2008:768, punkterna 35 och 36. Tribunalen har nyligen klart tillbakavisat ett påstående att det kunde vara möjligt att åberopa principen om ne bis in idem när flera böter påförts i ett enda beslut. Se dom av den 26 oktober 2017, Marine Harvest/kommissionen, T-704/14, EU:T:2017:753, punkterna 307–344. Ett överklagande av denna dom är för närvarande anhängigt vid denna domstol.

33 Se, för ett sådant resonemang, dom av den 18 december 2008, Coop de France Bétail et Viande m.fl./kommissionen, C‑101/07 P och C‑110/07 P, EU:C:2008:741, punkt 130. Av domstolens resonemang kan slutsatsen dras att frågan huruvida ett företag bötfällts två gånger för samma överträdelse ska bedömas mot bakgrund av proportionalitetsprincipen.