Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 30 april 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 18 oktober 2012, Édukövízig och Hochtief Construction ( C‑218/11, EU:C:2012:643).

3 Rådets direktiv av den 21 december 1989 (EGT L 395, 1989, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48) (nedan kallat direktiv 89/665).

4 Rådets direktiv 92/13/EEC av den 25 februari 1992 (EGT L 76, 1992, s. 14) (nedan kallat direktiv 92/13).

5 Serie S, nr 139–149325.

6 Dom av den 18 oktober 2012, Édukövízig och Hochtief Construction ( C‑218/11, EU:C:2012:643, punkt 32).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665 och 92/13.

8 Se, exempelvis, dom av den 31 januari 2017, Lounani ( C‑573/14, EU:C:2017:71, punkt 56), dom av den 8 mars 2018, Saey Home & Garden ( C‑64/17, EU:C:2018:173, punkt 18), och dom av den 13 juni 2018, Deutscher Naturschutzring ( C‑683/16, EU:C:2018:433, punkt 29).

9 Se, exempelvis, dom av den 11 september 2014, B. ( C‑394/13, EU:C:2014:2199, punkt 21 och där angiven rättspraxis), samt dom av den 26 april 2017, Farkas ( C‑564/15, EU:C:2017:302, punkt 38).

10 Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 43), dom av den 26 maj 2011, Stichting Natuur en Milieu m.fl. ( C‑165/09–C‑167/09, EU:C:2011:348, punkt 47), och dom av den 26 april 2017, Farkas ( C‑564/15, EU:C:2017:302, punkt 37).

11 Se, exempelvis, dom av den 31 januari 2017, Lounani ( C‑573/14, EU:C:2017:71, punkt 56), dom av den 8 mars 2018, Saey Home & Garden ( C‑64/17, EU:C:2018:173, punkt 18), och dom av den 13 juni 2018, Deutscher Naturschutzring ( C‑683/16, EU:C:2018:433, punkt 29).

12 Som nämnts ovan i fotnoterna 7 och 8.

13 Här ska betonas att begreppet omgång endast är min benämning på de tre särskilda rättegångsfaserna i förevarande mål.

14 Det bör noteras att detta skede också av andra skäl kan ha betydelse i förevarande sammanhang, eftersom kommissionen vid förhandlingen angav att det skulle kunna föreligga en skyldighet, till följd av den praxis som bygger på domen i målet Kühne & Heitz, att göra en förnyad prövning i överklagandenämnden (se nedan, avsnitt C i detta förslag till avgörande).

15 Som beskrivits ovan i punkterna 30–37 i detta förslag till avgörande.

16 Ovan, punkterna 31–36.

17 EUT C 22, 2018, s. 26.

18 Igen, såsom redan beskrivits övergripande ovan i punkt 36, har bestämmelsernas förenlighet med unionsrätten i allmänhet redan bedömts, även om detta inte medfört att det fastställts eller godtagits att ett sådant fel faktiskt har ägt rum i det enskilda fallet. Denna bedömning ska genomföras av den nationella domstolen.

19 Se, exempelvis, dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 29), och dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 16).

20 Se, exempelvis, dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 28).

21 Se, exempelvis, om verkan av ett förhandsavgörande som förklarat en rättsakt av en institution ogiltig, dom av den 13 maj 1981, International Chemical Corporation ( 66/80, EU:C:1981:102, punkterna 12 och 13), och dom av den 27 februari 1985, Société des produits de maïs ( 112/83, EU:C:1985:86, punkt 16).

22 Se, exempelvis, dom av den 27 mars 1963, Da Costa m.fl. ( 28/62–30/62, EU:C:1963:6), och dom av den 4 november 1997, Parfums Christian Dior ( C‑337/95, EU:C:1997:517, punkt 29).

23 Detta hindrar naturligtvis inte att den hänskjutande domstolen, eller en annan nationell domstol som prövar samma mål, framställer en ytterligare begäran om förhandsavgörande om den skulle anse att det finns skäl för detta – se, exempelvis, dom av den 24 juni 1969, Milch-, Fett- und Eierkontor ( 29/68, EU:C:1969:27, punkt 3), och dom av den 11 juni 1987, X ( 14/86, EU:C:1987:275, punkt 12). Såsom anges i artikel 104.2 i domstolens rättegångsregler ankommer [det] på de nationella domstolarna att bedöma huruvida ett avgörande i ett mål om förhandsavgörande innebär tillräckliga klarlägganden eller huruvida det är nödvändigt att på nytt vända sig till domstolen. Om man ska vara ännu tydligare är den hänskjutande domstolens val efter ett avgörande från förevarande domstol att antingen tillämpa den vägledning som har tillhandahållits eller, om den har invändningar mot denna vägledning, att på nytt framställa en begäran om förhandsavgörande. Däremot kan den hänskjutande domstolen inte bortse från domen.

24 Dom av den 7 augusti 2018, Hochtief, ( C‑300/17, EU:C:2018:635).

25 Se, exempelvis, dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 54), dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkterna 26 och 27), och dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkterna 21 och 22).

26 Se, exempelvis, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkt 22), dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 44), och dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality och Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 36).

27 Se, exempelvis, dom av den 5 oktober 2010, Impresa Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 25), dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 67), och dom av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi och Autorità Garante della Concorrenza e del mercato ( C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 32).

28 Se, exempelvis, dom av den 14 december 1995, van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:441, punkt 22), dom av den 7 juni 2007, van der Weerd m.fl. ( C‑222/05–C‑225/05, EU:C:2007:318, punkt 36), och dom av den 26 april 2017, Farkas ( C‑564/15, EU:C:2017:302, punkt 32).

29 Dom av den 7 juni 2007, van der Weerd m.fl. ( C‑222/05–C‑225/05, EU:C:2007:318, punkt 41).

30 Se dom av den 7 augusti 2018, Hochtief ( C‑300/17, EU:C:2018:635, punkterna 50–54 och där angiven rättspraxis).

31 Se dom av den 7 augusti 2018, Hochtief ( C‑300/17, EU:C:2018:635, punkt 58).

32 Punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.

33 Det vill säga, det tillåts uppenbart inte någon negativ kompetenskonflikt där det inte finns något organ eller någon domstol som tar på sig ansvar – se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:494, punkterna 111 och 112).

34 Dom av den 1 juni 1999, Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269, punkt 46).

35 Se, nyligen, dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 52). Se, även, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 38), dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178, punkt 20), dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 58), eller dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 28).

36 Se, exempelvis, dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 60), och dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 38).

37 Se dom av den 13 januari 2004 ( C‑453/00, EU:C:2004:17, punkt 28).

38 Se dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178, punkt 23).

39 Dom av den 18 juli 2007 ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 63).

40 Dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 61).

41 Detta är, enligt min uppfattning, också en allmän rättsprincip som gäller i alla medlemsstater, eftersom det i de nationella rättssystem som jag känner till är så, att en efterföljande ändring i (klargörande av eller avvikelse från) praxis från den högre/högsta domstolen normalt inte anses utgöra en tillräcklig grund för att på nytt ta upp tidigare slutliga avgöranden där den tidigare rättsuppfattningen tillämpats.

42 Dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 51).

43 Se, exempelvis, dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 62), och dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 30).

44 Dom av den 26 januari 2010 ( C‑118/08, EU:C:2010:39, punkterna 46 och 48).

45 Dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales ( C‑118/08, EU:C:2010:39, punkterna 43 och 44).

46 Dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 27).

47 Dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkterna 33, 46 och 47).

48 Se mitt förslag till avgörande i målet Călin ( C‑676/17, EU:C:2019:94, punkterna 66–79).

49 Det ska noteras i detta avseende att 260.1 a § tvistemålslagen inte bara hänvisar till nya fakta utan också till varje slutligt avgörande av domstol eller slutligt beslut av myndighet som ett villkor för att kunna ansöka om förnyad prövning. Vad denna fras verkligen innebär är dock något som den nationella domstolen ska fastställa.

50 Dom av den 13 januari 2004 ( C‑453/00, EU:C:2004:17).

51 Se dom av den 13 januari 2004, Kühne & Heitz ( C‑453/00, EU:C:2004:17, punkt 28).

52 Vilket redan det skulle vara ett stort kliv. Såsom angavs ovan (i punkterna 82–87 i detta förslag till avgörande), i motsats till en eventuellt (felaktig) tillämpning av unionsrätten från myndighetens sida, har domstolens inställning alltid varit mer försiktig i fråga om avvägningen mellan rättssäkerhet (och rättskraft) och kravet på en effektiv tillämpning av unionsrätten inom ramen för domstolsavgöranden, och mer baserat sig på rättssäkerheten.

53 Det ska anmärkas att överklagandenämnden genomför en administrativ prövning och därmed i viss utsträckning har en domstolsliknande funktion. Det är därför oklart om denna nämnd kan betraktas som ett förvaltningsorgan i den mening som avsågs i domen i målet Kühne & Heitz. Om förvaltningsorganet emellertid skulle vara den upphandlande myndighet som faktiskt ansvarade för upphandlingsförfarandet skulle samma logik kunna sägas vara tillämplig, om än på en lägre nivå.

54 Se, exempelvis, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 36), dom av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C‑173/03, EU:C:2006:391, punkt 31), och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 20).

55 Se, exempelvis, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 51), dom av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C‑173/03, EU:C:2006:391, punkterna 42 och 45) och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkterna 22 och 23).

56 Se, exempelvis, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 57 och 58), dom av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C‑173/03, EU:C:2006:391, punkterna 44 och 45), och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:60, punkt 38).

57 Se, exempelvis, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 40), dom av den 28 februari 2018, ZPT ( C‑518/16, EU:C:2018:126, punkt 22), och dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 58).

58 Se, exempelvis, dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkterna 38 och 39).

59 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335).

60 Se, exempelvis, dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 and C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 63), och beslut av den 16 juli 2015, Striani m.fl. ( C‑299/15, ej publicerat, EU:C:2015:519, punkt 33).

61 Se, exempelvis, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 54–56), och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkterna 25 och 26).

62 Se dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 21), dom av den 18 oktober 2011, Boxus m.fl. ( C‑128/09–C‑131/09, C‑134/09 och C‑135/09, EU:C:2011:667, punkt 31), och dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 50).

63 Se, exempelvis, dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 49).

64 Jag kan inte annat än hänvisa till de visa ord som generaladvokaten Jacobs i detta avseende uttryckt så tidigt som 1997 i målet Wiener SII ( C‑338/95, EU:C:1997:352). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:415, punkt 44 och följande punkter).

65 Se särskilt även mot bakgrund av senare rättspraxis som verkar ha anammat en mer liberal syn på skyldigheten att begära förhandsavgörande, i synnerhet dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkterna 41 och 42).

66 Se, nyligen, dom av den 4 oktober 2018, kommissionen/Frankrike (förskottsbetalning) ( C‑416/17, EU:C:2018:811, punkterna 111–113).

67 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 56), dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 214), dom av den 25 november 2010, Fuß ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 52), och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 26).