Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 19 december 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Med anledning av att Europeiska centralbanken återkallade Trasta Komercbankas tillstånd den 3 mars 2016 har flera mål i övrigt anhängiggjorts vid domstolen och tribunalen, se mål T‑247/16, Fursin m.fl./ECB, och mål T‑698/16, Trasta Komercbanka m.fl./ECB, som ännu inte har avgjorts av tribunalen, tribunalens beslut av den 12 september 2017, Fursin m.fl./ECB ( T-247/16, ej publicerat, EU:T:2017:623), och överklaganden mot detta beslut i målen C‑663/17 P, ECB/Trasta Komercbanka m.fl., C‑665/17 P, kommissionen/Trasta Komercbanka m.fl. och ECB, och C‑669/17 P, Trasta Komercbanka m.fl./ECB, som ännu inte har avgjorts av domstolen.

3 Protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB), som bifogats FEU och FEUF (EUT C 202, 2016, s. 230).

4 Se särskilt artikel 12.1 i stadgan för ECBS och ECB.

5 Se särskilt artikel 26.8 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

6 Se särskilt artiklarna 119.2, 119.3, 127.1, 219.1, 219.2 och 282.2 FEUF.

7 Som generaladvokat Jacobs har påpekat, är ECB:s självständighet inte ett självändamål, utan syftar till att möjliggöra för ECB att på ett effektivt sätt genomföra prisstabilitetsmålet, se förslag till avgörande i målet kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2002:556, punkt 150). Se även, om sambandet mellan ECB:s självständighet och prisstabilitetsmålet, utkastet till fördrag om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att genomföra en ekonomisk och monetär union, kommissionens meddelande av den 21 augusti 1990, Europeiska gemenskapernas bulletin, tillägg 2/91, s. 14, 20 och 58.

8 Se punkt 31 i detta förslag till avgörande.

9 C‑202/18, ej publicerat, EU:C:2018:489.

10 C‑238/18, ej publicerat, EU:C:2018:488.

11 C‑238/18 R, ej publicerat, EU:C:2018:581.

12 Enligt artikel 35.5 i stadgan för ECBS och ECB ska ett beslut från ECB att väcka talan vid Europeiska unionens domstol i princip fattas av ECB-rådet. Artikel 14.2 i stadgan föreskriver emellertid att talan som avses i denna bestämmelse får väckas av den berörda centralbankschefen eller av ECB-rådet. Det ska emellertid anses att artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB endast återspeglar ECB-rådets interna behörighet inom ECB för att besluta att väcka talan och ger inte ECB-rådet befogenhet att väcka talan i stället för ECB i sin helhet. Följaktligen är det riktigt att det i förevarande fall är ECB som väckt talan i mål C‑238/18 samtidigt som den angav att det är ECB-rådet som fattade beslut att väcka talan vid domstolen.

13 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 5 oktober 1983, Chatzidakis Nevas/Juristernas pensionskassa i Aten ( 142/83, EU:C:1983:267, punkterna 3 och 4), och dom av den 30 juni 1993, parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑181/91 och C‑248/91, EU:C:1993:271, punkt 12).

14 Tribunalens beslut av den 23 januari 1995, Bilanzbuchhalter/kommissionen ( T‑84/94, EU:T:1995:9, punkt 26). Om ECB:s särskilda befogenhet att väcka talan vid domstolen för att den ska fastställa att en nationell centralbank har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 271 d FEUF, se fotnot 25 i detta förslag till avgörande.

15 Se, bland annat, dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 61), dom av den 14 januari 2016, Vodafone ( C‑395/14, EU:C:2016:9, punkt 40), och dom av den 25 januari 2018, kommissionen/Republiken Tjeckien ( C‑314/16, EU:C:2018:42, punkt 47).

16 Se mitt ställningstagande i målet Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:675, punkterna 127–131), dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 135), mitt förslag till avgörande i målet Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:21, punkt 32), samt dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkterna 59 och 70).

17 Se, på franska, [u]n recours contre la décision prise à cet effet peut être introduit (artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB) kontra [t]oute personne … peut former … un recours contre les actes … (artikel 263 fjärde stycket FEUF), på nederländska, [t]egen een besluit daartoe kan de betrokken president of de Raad van bestuur beroep instellen (artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB) kontra [i]edere natuurlijke of rechtspersoon kan … beroep instellen tegen handelingen (…) (artikel 263 fjärde stycket FEUF), på tyska, [g]egen einen entsprechenden Beschluss kann der betreffende Präsident einer nationalen Zentralbank oder der EZB-Rat … den Gerichtshof anrufen (artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB) kontra [j]ede … Person kann … gegen … Handlungen … Klage erheben (artikel 263 fjärde stycket FEUF), på lettiska, var apstrīdēt šo lēmumu (artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB) kontra jebkura … persona … var celt prasību par tiesību aktu (artikel 263 fjärde stycket FEUF).

18 Se centralbankschefernas förslag av den 27 november 1990 som offentliggjorts i Agence Europe, Europe/Documents, nr 1669/1670, 8 december 1990, s. 1, 6 i pdf-dokumentet (https://www.ecb.europa.eu/ecb/access_to_documents/document/cog_pubaccess/shared/data/ecb.dr.parcg2007_0005draftstatute.en.pdf?c34e41042567a5832ffd2adb7e5baa48), samt deras förslag av den 26 april 1991 (CONF-UEM 1613/91), s. 1, 12 i pdf-dokumentet (https://www.ecb.europa.eu/ecb/access_to_documents/document/cog_pubaccess/shared/data/ecb.dr.parcg2007_0010draftstatute.en.pdf?77031b02df114d03b2da29d4d1ccf33d).

19 Till skillnad från den engelska versionen av artikel 263 fjärde stycket FEUF som föreskriver att [a]ny natural or legal person may … institute proceedings against an act ….

20 Se förslaget från ordförandeskapet av regeringskonferensen om Ekonomiska och monetära unionen av den 28 oktober 1991(SN 3738/91 (UEM 82)), s. 47 i pdf-dokumentet (http://ec.europa.eu/dorie/fileDownload.do;jsessionid=Xy2HP92HJVCBrNG02Sws0jJ2QqCrpL968JlDwYGhB2GL1BTJ2Q1V!233738690?docId=409907&cardId=409907).

21 Se, utöver de engelska versionerna (punkt 46 och fotnot 19 i detta förslag till avgörande), de spanska versionerna: [e]l gobernador afectado o el Consejo de Gobierno podrán recurrir las decisiones al respecto ante el Tribunal de Justicia (artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB) kontra [t]oda persona … podrá interponer recurso … contra los actos (artikel 263 fjärde stycket FEUF), de italienska versionerna: [u]na decisione in questo senso può essere portata dinanzi alla Corte di giustizia (artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB) kontra [q]ualsiasi persona … può proporre … un ricorso contro gli atti (artikel 263 fjärde stycket FEUF), de portugisiska versionerna: [o] governador em causa ou o Conselho do BCE podem interpor recurso da decisão de demissão para o Tribunal de Justiça (artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB) kontra [q]ualquer pessoa … pode interpor … recursos contra os atos … (artikel 263 fjärde stycket FEUF), eller även de danska versionerna: [e]n afgørelse om afskedigelse kan af den pågældende centralbankchef eller af Styrelsesrådet indbringes for Domstolen (artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB) kontra [e]nhver … person kan … indbringe klage med henblik på prøvelse af retsakter … (artikel 263 fjärde stycket FEUF).

22 Se Van den Berg, C.C.A., The Making of the Statute of the European System of Central Banks, Amsterdam, 2005, s. 137 och följande (berättelse om diskussioner avseende artiklarna 14.1 och 14.2 i stadgan för ECBS och ECB, utebliven hänvisning till diskussioner om talans art som avses i artikel 14.2), samt s. 495–497 (författaren räknar upp samtliga de handlingarna som den tagit del av och förklarar att den personligen närvarat vid de flesta arbetsgruppsdiskussionerna (s. 496)). Dessutom innehåller exemplaren av Agence Europes tidning, Bulletin quotidien Europe, för november och december månad 1991, som bland annat innehåller information om diskussioner om Ekonomiska och monetära unionen på ministernivå, inga några som helst spår av diskussion om den talan som avses i artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB.

23 Av de dagar och handlingar som anges i punkterna 46 och 48 i detta förslag till avgörande framgår att dessa uppgifter har tillagts under de få veckorna mellan regeringskonferensen om Ekonomiska och monetära unionen av den 30 oktober 1991 och antagandet av Maastrichtfördraget vid Europeiska rådets möte den 9–11 december 1991.

24 Se, bland annat, avseende kommissionen, artikel 247 FEUF (domstolen får på begäran av rådet eller kommissionen avsätta ledamöter), avseende domstolen, artikel 6 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol (ledamöter får vid enhällig bedömning från domstolens domare och generaladvokater skiljas från sitt ämbete), avseende ECB:s direktion, artikel 11.4 i stadgan för ECBS och ECB (ledamöter får på begäran av ECB-rådet eller direktionen avsättas av domstolen), avseende revisionsrätten, artikel 286.6 FEUF (ledamöter får på begäran av revisionsrätten skiljas från sitt ämbete av domstolen), avseende Europeiska ombudsmannen, artikel 228.2 FEUF (ombudsmannen kan på begäran av Europaparlamentet avsättas av domstolen).

25 Till skillnad från vad som avses för direktionsledamöter (se föregående fotnot) som utses enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i stadgan för ECBS och ECB och som därför omfattas av unionens sfär kan ECB således inte direkt begära att nationella centralbankschefer som är medlemmar i ECB-rådet avsätts. Om ECB anser att en nationell centralbankschef bör skiljas från sitt ämbete, kan ECB möjligtvis åberopa artikel 271 d FEUF varigenom ECB får väcka talan vid domstolen om fördragsbrott mot en nationell centralbank, om den anser att den har underlåtit att uppfylla en skyldighet som åligger den enligt fördragen.

26 Se i detta avseende punkterna 151–160 i detta förslag till avgörande.

27 Se punkt 5 i detta förslag till avgörande.

28 Se punkt 9 i detta förslag till avgörande.

29 Se punkt 12 i detta förslag till avgörande.

30 Se punkt 5 i detta förslag till avgörande.

31 Se punkt 57 i detta förslag till avgörande.

32 Se i detta avseende även punkterna 151–160 i detta förslag till avgörande.

33 Se även den franska ([u]n gouverneur ne peut être relevé de ses fonctions) och den lettiska versionen (Tikai tad, ja vadītājs vairs neatbilst nosacījumiem, kas vajadzīgi pienākumu veikšanai, vai ir izdarījis smagu pārkāpumu, viņu var atbrīvot no amata), exempelvis den engelska versionen ([a] Governor may be relieved from office only), den spanska versionen ([u]n gobernador sólo podrá ser relevado de su mandato), den italienska versionen ([u]n governatore può essere sollevato dall’incarico solo), den tyska versionen ([d]er Präsident einer nationalen Zentralbank kann aus seinem Amt nur entlassen werden), den nederländska versionen ([e]n president kan slechts van zijn ambt worden ontheven), den danska versionen ([e]n centralbankchef kan kun afskediges), den portugisiska versionen ([u]m governador só pode ser demitido das suas funções), eller även den rumänska versionen ([u]n guvernator poate fi eliberat din funcție numai) av artikel 14.2 i stadgan för ECBS och ECB.

34 Se, avseende kommissionsledamöterna, artiklarna 246 och 247 FEUF, avseende direktionsledamöterna, artikel 11.4 i stadgan för ECBS och ECB, avseende Europeiska ombudsmannen, artikel 228.2 andra stycket FEUF, och avseende ledamöterna av revisionsrätten, artikel 286.5 FEUF (artikel 286.6 FEUF hänvisar däremot i vissa språkversioner till avsättande (relèvement des fonctions), i likhet med artikel 6 i stadgan för Europeiska unionens domstol vad gäller ledamöterna av den senare institutionen).

35 Beslut om interimistiska åtgärder av den 20 juli 2018, ECB/Lettland ( C‑238/18 R, ej publicerat, EU:C:2018:581, punkt 29).

36 Om den specifika aspekten av den immunitet som tillerkänns ECB-rådets medlemmar genom protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, som bifogats FEU och FEUF (EUT C 202, 2016, s. 266), se punkterna 143–150 i detta förslag till avgörande.

37 Se punkt 119 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

38 Se punkt 11 i detta förslag till avgörande.

39 Se punkt 57 i detta förslag till avgörande.

40 Artikel 130 FEUF och artikel 7 i stadgan för ECBS och ECB.

41 C‑432/04, EU:C:2006:140, punkt 70.

42 Se punkt 56 och fotnot 24 i detta förslag till avgörande.

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, punkterna 120 och 121).

44 Se punkt 37 och 56 i detta förslag till avgörande.

45 Se punkt 17 i detta förslag till avgörande.

46 Se, för ett motsvarande synsätt om normer för korrekt uppförande som ska iakttas i kommissionsledamöternas ämbeten, förslag till avgörande av generaladvokat Geelhoed i målet kommissionen/Cresson ( C‑432/04, EU:C:2006:140, punkt 78).

47 Se punkterna 5 och 76 i detta förslag till avgörande.

48 Se, bland annat, avseende kommissionsledamöterna artikel 17.3 FEU och artikel 245 FEUF, samt avseende ledamöter av Europeiska unionens domstol, artikel 19.2 FEU och artiklarna 253 och 254 FEUF.

49 Dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson ( C‑432/04, EU:C:2006:455, punkt 70).

50 Se, bland annat, avseende Europeiska ombudsmannen, artikel 228.2 FEUF, avseende kommissionsledamöterna, artikel 247 FEUF, avseende direktionsledamöterna, artikel 11.4 i stadgan för ECBS och ECB, avseende tjänstemän och övriga anställda i unionen, artikel 86.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, artiklarna 9 och 10 i dess bilaga IX, och artikel 49 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

51 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 79).

52 Se dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkterna 35–37, och där angiven rättspraxis).

53 Se punkt 17 i detta förslag till avgörande.

54 Se punkt 18 i detta förslag till avgörande.

55 Se punkt 10 i detta förslag till avgörande.

56 Fri översättning.

57 Fri översättning.

58 Se strax efter punkterna 125–130 i detta förslag till avgörande.

59 Se punkt 22 i detta förslag till avgörande.

60 C‑238/18 R, ej publicerat, EU:C:2018:581, se punkterna 21 och 31 i detta förslag till avgörande.

61 Se punkt 22 i detta förslag till avgörande.

62 Se, för ett liknande resonemang och analogt, tribunalens dom av den 16 juni 2015, FSL m.fl./kommissionen ( T-655/11, EU:T:2015:383, punkterna 175 och 176, och där angiven rättspraxis).

63 Det enda bevismaterial som Republiken Lettland inkommit med i sitt svaromål i mål C‑238/18 är ett utkast till en lag om ändring av lagen om Lettlands centralbank, ett yttrande från ECB av den 2 oktober 2012 om förarbeten och lagändringar som krävs för införandet av euron, och en skrivelse från Lettlands centralbank av den 13 april 2018 avseende den information som krävs inom ramen för mål C‑238/18.

64 Se punkt 33 i detta förslag till avgörande.

65 Nämligen beslut och skrivelser från Knab och den allmänna åklagaren, klagomål och skrivelser från Ilmārs Rimšēvičs advokat, avgöranden från den domare som är behörig i mål som rör mänskliga rättigheter vid Rīgas rajona tiesa (distriktsdomstolen i Riga) av den 27 februari 2018 och från den domare som är behörig i mål som rör mänskliga rättigheter vid Rīgas pilsētas Vidzemes priekšpilsētas tiesa (centrala distriktsdomstolen i Riga) av den 22 augusti 2018 (se punkterna 110–118 i detta förslag till avgörande), samt handlingar om domstolens vice ordförandes beslut om interimistiska åtgärder av den 20 juli 2018 och dess verkställighet i Lettland (se punkterna 21–22 i detta förslag till avgörande).

66 Avgörandena från den domare som är behörig i mål som rör mänskliga rättigheter vid Rīgas rajona tiesa (distriktsdomstolen i Riga) av den 27 februari 2018 och från den domare som är behörig i mål som rör mänskliga rättigheter vid Rīgas pilsētas Vidzemes priekšpilsētas tiesa (centrala distriktsdomstolen i Riga) av den 22 augusti 2018 (se punkterna 110–118 i detta förslag till avgörande).

67 Se punkt 17 i detta förslag till avgörande.

68 Se, bland annat, dom av den 15 maj 1986, Johnston ( 222/84, EU:C:1986:206, punkt 21), och dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen (förenade målen C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 336 och 337, och där angiven rättspraxis).

69 Dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi (förenade målen C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 119).

70 Se, i tillämpliga delar, personaldomstolens dom av den 7 oktober 2009, Y/kommissionen ( F-29/08, EU:F:2009:136, punkterna 74 och 75).

71 Se punkt 108 i detta förslag till avgörande.

72 Se om dessa villkor, bland annat, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 38, 42, 44 och 45, och där angiven rättspraxis).

73 Se lagbestämmelserna om Knab som angetts ovan i punkt 13 i detta förslag till avgörande.

74 Se punkt 86 i detta förslag till avgörande.

75 Se, i detta avseende, bland annat dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi (förenade målen C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkterna 125–129), samt artikel 105 i tribunalens rättegångsregler av den 4 mars 2015 (EUT L 105, 2015, s. 1), i dess lydelse av den 13 juli 2016 (EUT L 217, 2016, s. 72).

76 Se punkt 65 i detta förslag till avgörande.

77 Vad gäller Europaparlamentets ledamöter anger artikel 9 i protokollet däremot att de ska åtnjuta immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring. Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter åtnjuta materiell immunitet eller immunitet för yttranden som ledamöterna gjort eller omröstningar dessa deltagit i under utövandet av sina uppgifter, medan det i artikel 9 i protokollet föreskrivs att de ska åtnjuta processuell immunitet eller åtalsimmunitet, se, avseende skillnaden mellan dessa begrepp, dom av den 21 oktober 2008, Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:579, punkt 24), och dom av den 6 september 2011, Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:543, punkt 18), samt förslag till avgörande av generaladvokat Poiares Maduro i förenade målen Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:369, punkt 13), och förslag till avgörande av generaladvokat Jääskinen i målet Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:379, punkt 3).

78 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 24 oktober 2018, RQ/kommissionen ( T-29/17, EU:T:2018:717, punkterna 5–12), se även i detta sammanhang beslut meddelat av tribunalens ordförande den 20 juli 2016, Olafs generaldirektör/Olafs generaldirektör/kommissionen ( T-251/16 R, ej publicerat, EU:T:2016:424, punkterna 10–16), samt, i ett annat sammanhang, personaldomstolens dom av den 13 januari 2010, A och G/kommissionen ( F‑124/05 och F-96/06, EU:F:2010:2, punkt 60).

79 Se punkterna 5, 76 och 101 i detta förslag till avgörande.

80 Se punkterna 16, 17 och 129 i detta förslag till avgörande.

81 Det är därför inte uteslutet att Knab, innan den påbörjade sin utredning avseende Ilmārs Rimšēvičs den 15 februari 2018, innan den utförde inspektioner eller åtminstone innan den häktade Ilmārs Rimšēvičs den 17 februari 2018 (se punkt 16 i detta förslag till avgörande), borde ha begärt att ECB-rådet skulle upphäva hans immunitet.

82 I enlighet med artikel 26.8 i förordning nr 1024/2013 (se fotnot 5 i detta förslag till avgörande).

83 Se punkt 99 i detta förslag till avgörande.

84 Rimšēvičs har, utan att ge närmare detaljer, angett att han överklagat anhållandebeslutet vid de nationella domstolarna, men att överklagandet ogillats av formella skäl, och att han förbereder en talan vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avseende olaga frihetsberövande.

85 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 1982, Pabst & Richarz ( 17/81, EU:C:1982:129, punkt 18), dom av den 11 juli 2006, Chacón Navas, C‑13/05, EU:C:2006:456, punkt 40), och dom av den 21 december 2016, Associazione Italia Nostra Onlus ( C‑444/15, EU:C:2016:978, punkt 66).

86 Se punkt 77 i detta förslag till avgörande.

87 Se punkterna 119–122 i detta förslag till avgörande.

88 Se punkterna 140–142 i detta förslag till avgörande.

89 Se punkterna 52–68 i detta förslag till avgörande.

90 En part får förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna endast om detta uttryckligen har yrkats (se dom av den 9 juni 1992, Lestelle/kommissionen, C‑30/91 P, EU:C:1992:252, punkt 38, och dom av den 29 april 2004, parlamentet/Ripa di Meana m.fl., C‑470/00 P, EU:C:2004:241, punkt 86). Om ersättning för rättegångskostnader inte har yrkats, även om talan inte återkallats, tillämpar domstolen analogt artikel 141.4 (Beslut om rättegångskostnader vid återkallelse av talan) i rättegångsreglerna, enligt vilken [o]m ersättning för rättegångskostnader inte har yrkats, ska vardera parten bära sina kostnader (se avseende artikel 69.5 tredje stycket i rättegångsreglerna av den 19 juni 1991, dom av den 6 oktober 2005, Scott/kommissionen ( C‑276/03 P, EU:C:2005:590, punkt 39), se även beslut av domstolens ordförande av den 6 oktober 2015, Comité d’entreprise SNCM/kommissionen ( C‑410/15 P(I), EU:C:2015:669, punkt 22)).