Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 4 december 2018

1 Originalspråk: spanska.

2 Prime Minister’s letter to Donald Tusk triggering Article 50, 29–3-2017. Fullständig text på webbplatsen http://data.consilium.europa.eu/doc/document/XT-20001–2017-INIT/en/pdf

3 United Nations Treaty Series, vol. 1155, s. 331.

4 2018 års lag om Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen.

5 R (Miller) v Secretary of State for Exiting the European Union [2017] UKSC 5.

6 R (Miller) v Secretary of State for Exiting the European Union [2017] UKSC 5, punkt 26. Lord Neuberger konstaterade: In these proceedings, it is common ground that notice under article 50(2) (which we shall call Notice) cannot be given in qualified or conditional terms and that, once given, it cannot be withdrawn. Especially as it is the Secretary of State’s case that, even if this common ground is mistaken, it would make no difference to the outcome of these proceedings, we are content to proceed on the basis that that is correct, without expressing any view of our own on either point … (I detta förfarande är det ostridigt mellan parterna att anmälan med stöd av artikel 50.2 (nedan kallad anmälan) inte kan inges med förbehåll eller villkor och att den, när den väl har lämnats in, inte kan återkallas. Speciellt med tanke på att ministern har anfört att denna gemensamma ståndpunkt, även om den skulle vara inkorrekt, saknar betydelse för utgången i detta mål, kan vi utgå ifrån att den är korrekt utan att uttrycka någon egen ståndpunkt angående den ena eller den andra aspekten …)

7 European Union (Notification of Withdrawal) Act 2017, c. 9, section 1 (Lag om anmälan av utträde ur Europeiska unionen).

8 Dokument EUCO XT 20004/17 av den 29 april 2017, Europeiska rådets riktlinjer med anledning av Förenade kungarikets anmälan i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget (http://data.consilium.europa.eu/doc/document/XT-20004–2017-INIT/sv/pdf).

9 Europeiska unionens råds beslut (EU, Euratom) XT 21016/17 av den 22 maj 2017 om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett avtal där villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen fastställs (http://data.consilium.europa.eu/doc/document/XT-21016–2017-ADD-1-REV-2/sv/pdf). En grupp brittiska medborgare som är bosatta i olika länder inom unionen har väckt talan om ogiltigförklaring av detta beslut, vilken avvisats av tribunalen genom dom av den 26 november 2018 i målet Shindler m.fl./rådet ( T‑458/17, EU:T:2018:838).

10 Agreement on the withdrawal of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland from the European Union and the European Atomic Energy Community. Texten kommer att undergå en juridisk granskning och finns endast tillgänglig på engelska, på https://www.consilium.europa.eu/media/37099/draft_withdrawal_agreement_incl_art132.pdf

11 Political declaration setting out the framework for the future relationship between the European Union and the United Kingdom. Texten finns endast tillgänglig på engelska, på https://www.consilium.europa.eu/media/37100/20181121-cover-political-declaration.pdf

12 [2018] CSOH 8, https://www.scotcourts.gov.uk/docs/default-source/cos-general-docs/pdf-docs-for-opinions/2018csoh8.pdf?sfvrsn=0

13 [2018] CSIH18, https://www.scotcourts.gov.uk/docs/default-source/cos-general-docs/pdf-docs-for-opinions/2018csih18.pdf?sfvrsn=0

14 https://www.scotcourts.gov.uk/docs/default-source/cos-general-docs/pdf-docs-for-opinions/2018csoh61.pdf?sfvrsn=0

15 För en kritisk analys av detta avgörande, se Taylor, R. och Wilson, A., Brexit, the revocation of article 50, and the path not taken: Wightman and Others for Judicial Review against the Secretary of State for Exiting the European Union Edinburgh Law Review, 2018, vol. 22, ss. 417–422.

16 Till beslutet bifogas de synpunkter som i kammaren sittande domare gav uttryck för [2018] CSIH 62 http://www.bailii.org/scot/cases/ScotCS/2018/[2018]_CSIH_62.html

17 Den 19 oktober 2018 inkom svaranden (the Secretary of State for Exiting the European Union) till den hänskjutande domstolen med en begäran om prövningstillstånd (permission to appeal) för att vid United Kingdom Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket) motsätta sig inhämtandet av ett förhandsavgörande. Begäran avslogs den 8 november 2018 av Court of Session, Inner House, First Division (Skottlands överdomstol i tvistemål, appellationskammaren, första avdelningen) och den 20 november av United Kingdom Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket).

18 Beslut av domstolens ordförande av den 19 oktober 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:851), punkterna 9 och 11.

19 Dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkterna 24 och 25), dom av den 4 maj 2016, Pillbox 38 ( C‑477/14, EU:C:2016:324, punkterna 15 och 16), dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 19), dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 54), dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkterna 50 och 155), och dom av den 7 februari 2018, American Express ( C‑304/16, EU:C:2017:524, punkterna 31 och 32).

20 I synnerhet ankommer det inte på EU-domstolen att blanda sig i diskussionen – som återspeglas i beslutet om hänskjutande – om förutsättningarna för en judicial review i det nationella målet, eller om den hänskjutande domstolens bedömning av de faktiska omständigheterna med avseende på tillämpningen av de kriterier som uppställs i skotsk rätt. Se, analogt, dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 26), och dom av den 7 februari 2018, American Express ( C‑304/16, EU:C:2018:66, punkt 34).

21 För en allmän beskrivning av det förfarande som kallas judicial review, se Harvie-Clark, S., Judicial Review, SPICe Briefing 16/62, Scottish Parliament, 2016.

22 I domen av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14 EU:C:2015:845) besvarade EU-domstolen de tolkningsfrågor som ställts inom ramen för en skotsk judicial review utan att finna att det förelåg något hinder mot en upptagning till sakprövning. Generaladvokat Bot uttalade sig även uttryckligen i sitt förslag till avgörande för en sådan lösning (C‑333/14, EU:C:2015:527), punkterna 19–24.

23 EU-domstolen har redan vid ett flertal tillfällen slagit fast att det har varit möjligt att pröva tolknings- eller giltighetsfrågor avseende sekundärrättsakter som ställts inom ramen för en talan om lagenlighetsprövning (judicial review), bland annat i dom av den 10 december 2002, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco ( C‑491/01, EU:C:2002:741), dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312), dom av den 8 juli 2010, Afton Chemical ( C‑343/09, EU:C:2010:419), dom av den 4 maj 2016, Pillbox 38 ( C‑477/14, EU:C:2016:324), och Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325), och dom av den 7 februari 2018, American Express ( C‑304/16, EU:C:2018:66).

24 EU-domstolens uppgift rörande en begäran om förhandsavgörande enligt dess fasta praxis är att bidra till den faktiska lösningen av en tvist som rör unionsrätten och inte att uttala sig om allmänna eller hypotetiska frågor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 april 2012, Kamberaj, C‑571/10, ( EU:C:2012:233, punkt 41), dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C.2013:105, punkt 42), dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkt 29), och dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkt 130)).

25 Beslut av den 14 mars 2013, Loreti m.fl. ( C‑555/12, EU:C:2013:174, punkt 20), dom av den 16 november 1981, Foglia ( 244/80, EU:C:1981:302, punkt 18), och dom av den 12 juni 2008, Gourmet Classic ( C‑458/06, EU:C:2008:338, punkt 26).

26 Uttalande från Lord Drummond Young, bilaga till beslutet om hänskjutande, punkt 59: … departure from the European Union using the mechanism in article 50 involves venturing into completely new territory. In these circumstances, ascertaining the legal principles that apply to the use of article 50 and its consequences are a matter of great practical importance; to suggest otherwise appears to me to be manifestly absurd. The present situation should be contrasted with the position before article 50 was invoked, when the consequences of that act and the possibility of revoking it were truly hypothetical. Furthermore, many of the consequences of the article 50 declaration will become material as soon as the two-year time limit specified in that declaration comes into effect, on 29 March 2019. After that, the possibility of revocation will plainly be hypothetical. If the rights and powers of interested parties cannot be determined before that date, the country, and its legislature and executive, will be, metaphorically, sleepwalking into the consequences. That is plainly an impractical and undesirable result.

27 Beslutet om begäran om förhandsavgörande, punkt 10.

28 Se punkterna 7 och 27 i uttalandet av Lord Carloway, bilaga till beslutet om förhandsavgörande.

29 Med declarator avses det domstolsavgörande som meddelas när en part har väckt talan om ett fastställande till förmån för denna part vad gäller rättigheter eller rättslig ställning.

30 Dom av den 7 februari 2018 ( C‑304/16, EU:C:2018:66).

31 Förslag till avgörande av den 6 juli 2017, American Express ( C‑304/16, EU:C:2017:524, punkterna 42–47).

32 Bland de författare som förespråkar tolkningen att det är möjligt att återkalla anmälan om avsikten att utträda, se Craig, P.: Brexit: A Drama in Six Acts, European Law Review, 2016, vol. 41, ss. 447–468; Eeckhout, P., och Frantziou, E.: Brexit and Article 50 TEU: A constitutionalist reading, Common Market Law Review, 2017, vol. 54 (3), ss. 695–734; Edward, D., Jacobs F., Lever J., Mountfield, H., och Facenna, G.: In the matter of Article 50 of the Treaty on European Union (The Three Knights’ Opinion), 2017; Sari, A.: Reversing a withdrawal notification under article 50 TEU: can a Member State change its mind?, European Law Review, 2017, vol. 42, ss. 451–473; Tridimas, T.: Article 50: An Endgame without an End?, King’s Law Journal, 2016, vol. 27, ss. 297–313. Bland de författare som förespråkar tolkningen att anmälan är oåterkallelig, se Gatti, M.: The Article 50 Procedure for Withdrawal from the EU: A Well-Designed Secession Clause, Paper presented at the EU Studies Association (EUSA) Conference, Miami, 4–6, maj 2017; Panel 3I – Brexit: Impact upon European Law and Integration, s. 10 (https://www.eustudies.org/conference/papers/download/431); Papageorgiou, I.: The (ir-)revocability of the withdrawal notification under Article 50 TEU, Policy Department for Citizens’ Rights and Constitutional Affairs, European Parliament, 2018; Ostendorf, P.: The withdrawal cannot be withdrawn: the irrevocability of a withdrawal notification under art. 50(2) TEU, European Law Review, 2017, vol. 42(5), ss. 767–776.

33 När valet väl har gjorts, är rätten att välja förbrukad (Digesto 33.5.2.2–3).

34 Detta är precis fallet med artikel 50 FEU.

35 Artiklarna 64–68 i Wienkonventionen innehåller reglerna för det förfarande som ska följas när en multilateral traktat frånträds i enlighet med artiklarna 54 och 56 i Wienkonventionen.

36 I det sistnämnda fallet ska parten ge minst tolv månaders varsel om sin avsikt att frånträda traktaten.

37 Se referensverket av Helfer, R.L.: Exiting treaties, Virginia Law Review, vol. 91, november 2005, ss. 1579–1648; samt Brölmann, C., Collins, R., El Droubi, S., och Wessel, R.: Exiting International Organizations. A brief introduction, draft to be published in International Organizations Law Review, 2018, nr 2; samt Bradley, C. och Helfer, R.L.: Treaty Exit in the United States: Insights from the United Kingdom or South Africa?, AJIL, 2018, vol. 111, s. 428–433. Afrikanska unionen har varnat för ett massivt frånträde med avseende på Internationella brottmålsdomstolen: Decision on the International Criminal Court, AU Doc Assembly/AU/Dec. 622, (XXVIII), av den 31 januari 2017, och Annex-Withdrawal Strategy Document to the Decision on the International Criminal Court, AU Doc Assembly/AU/Dec.672 (XXX) (av den 29 januari 2018).

38 Dock, M.C.: Le retrait des membres des organisations internationales de la famille des Nations Unies, Annuaire français de droit international, 1994, s. 111.

39 I artikel II punkt 6 (stycket antogs vid generalkonferensens åttonde sammanträde (1954) (8 C/Resolutioner, s. 12)) i Stadgan för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, som antogs i London den 16 november 1945, anges att Varje medlemsstat i eller associerad medlem av organisationen kan utträda ur denna genom underrättelse ställd till generaldirektören. Sådan underrättelse skall träda i kraft den 31 december det år som följer efter året då underrättelsen gavs. Sådant utträde skall inte i något fall påverka skyldigheter av ekonomisk natur gentemot organisationen den dag då utträdet äger rum. Underrättelse om utträde av associerad medlem skall ges på dess vägnar av medlemsstat eller annan myndighet som är ansvarig för dess internationella förbindelser.

40 http://www.unesco.org/new/en/member-states/member-states-information/.

41 Spanien lämnade Nationernas förbund år 1926 men återkallade sitt beslut år 1928 och deltog aktivt i dess nionde sammanträdesperiod.

42 Papageorgiou, I., a.a..i fotnot 32, ss. 9 och 10.

43 https://www.mire.gob.pa/index.php/es/noticias-mire/4755-.

44 Fördragstexten, som inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse om utträde, finns tillgänglig på: http://www.parlacen.int/Informaci%C3%B3nGeneral/MarcoPol%C3%ADticoyJur%C3%ADdico/TratadoConstitutivo.aspx.

45 Domen från Högsta domstolen (plenum) av den 2 februari 2012, https://vlex.com.pa/vid/accion-inconstitucionalidad-sala-pleno-375091942?_ga=2.13901559.115975578.1539971406–1717765214.1539971406.

46 http://www.parlacen.int/Actualidad/Actualidad/tabid/146/EntryId/369/Reintegro-de-Panama-al-PARLACEN.aspx.

47 Romstadgans text skickades ut som dokument A/CONF.183/9 av den 17 juli 1998, som ändrades genom protokoll av den 10 november 1998, 12 juli 1999, 30 november 1999, 8 maj 2000, 17 januari 2001 och 16 januari 2002. Stadgan trädde i kraft den 1 juli 2002. Mer nyligen har Afrikanska unionen varnat Internationella brottmålsdomstolen för ett massivt frånträde (Decision on the International Criminal Court, AU Doc Assembly/AU/Dec. 622 (XXVIII) (av den 31 januari 2017), och Annex-Withdrawal Strategy Document to the Decision on the International Criminal Court, AU Doc Assembly/AU/Dec.672 (XXX) (av den 29 januari 2018)).

48 Assembly of States Parties President welcomes Gambia’s decision not to withdraw from the Rome Statute, ICC [Press Communique], av den 17 februari 2017, in https://www.icC‑cpi.int/Pages/item.aspx?name=PR1274.

49 Skälet var vägran att gripa och lämna över den sudanesiska presidenten Al Bashir till Internationella brottmålsdomstolen under dennes deltagande i Afrikanska unionens toppmöte i Sydafrika i juni 2015.

50 Assembly of States Parties President welcomes the revocation of South Africa’s withdrawal from the Rome Statute, [Press Communique], av den 11 mars 2017, en https://www.icC‑cpi.int/Pages/item.aspx?name=pr1285.

51 Regeringen hade anmält utträde utan förhandsgodkännande från det sydafrikanska parlamentet, vilket enligt High Court stred mot Sydafrikas författning, varför denna domstol förpliktade regeringen att dra tillbaka sin anmälan. Dom från High Court of South Africa (Gauteng Division, Pretoria), mål nr 83145/2016, den 22 februari 2017, Democratic Alliance mot Minister of International Relations and Cooperation, 2017 (3) SA 212 (GP).

52 Förslaget godkändes med 94 ja-röster, inga nej-röster och 8 nedlagda röster. Se 28th Plenary Meeting (16 maj 1969), United Nations, Official Records of the United Nations Conference on the Law of Treaties, Second Session (New York: United Nations, 1970), s. 157.

53 Se däremot Tzanakopoulos, A.: Article 68 of the 1969 Vienna Convention on the Law of Treaties, i Oliver Corten, och Pierre Klein, eds., Oxford University Press, 2011, vol. II, s. 1565. Däremot intar Krieger, H., Article 68, i Dörr, Oliver, Schmalenbach, Kirsten (eds.), Vienna Convention on the Law of Treaties – A Commentary, 2 uppl., Springer, Berlin, 2018, s. 1259, en mer välvillig inställning till artikel 68 såsom sedvaneregel.

54 I domen av den 3 februari 2006 i målet Armed activities on the territory of the Congo (Democratic Republic of the Congo mot Rwanda) (new application: 2002), I.C.J. Reports, 2006, s. 6, punkt 125, slog Internationella domstolen fast att artikel 66 i Wienkonventionen inte uttalar sedvanerätt. Samma domstol konstaterade dock i domen av den 25 september 1997 i målet Proyecto Gabčíkovo – Nagymaros (Ungern mot Slovakien), I.C.J. Reports 1997, s. 7, punkt 109, att artiklarna 65 och 67 i Wienkonventionen visserligen inte innebär kodifiering av sedvanerätt, men däremot utgör en återspegling av sedvanerätten och innehåller vissa processuella principer som bygger på skyldigheten att handla i gott uppsåt.

55 Dom av den 16 juni 1998, Racke ( C‑162/96, EU:C:1998:293, punkt 59): de särskilda förfaranderegler som föreskrivs i [artikel 65 i Wienkonventionen hör] inte … till internationell sedvanerätt. Generaladvokat Jacobs uttalade sig med ännu större tydlighet i sitt förslag till avgörande i detta mål (EU:C:1997:582), punkt 96, där han konstaterade att [a]rtikel 65 i Wienkonventionen fastställer de tillämpliga förfarandemässiga kraven, men de förefaller inte riktigt avspegla internationella sedvanerättsliga krav. Det förefaller mig som om Wienkonventionens bestämmelser om förfarandekraven, såsom man kan förvänta sig, är mer specifika och konkreta än de internationella sedvanerättsliga kraven.

56 För en motsatt åsikt i denna fråga, se Sari, A. a.a. i fotnot 32, nr 3, ss. 466–469, som förespråkar att artikel 68 ska anses tydliggöra en sedvaneregel, och Papageorgiou, I., a.a. i fotnot 32, ss. 13–16, vars åsikt är att artikel 68 utgör en regel som har växt fram progressivt.

57 I artikel 5 i Wienkonventionen, om traktater genom vilka internationella organisationer stiftas och traktater antagna inom en internationell organisation, anges att nämnda konvention äger tillämpning på traktater som utgör stiftelseurkunder för en internationell organisation och traktater antagna inom en internationell organisation med förbehåll för vederbörande organisations i detta hänseende relevanta regler.

58 Dom av den 27 februari 2018, Western Sahara Campaign UK ( C‑266/16, EU:C:2018:118, punkt 47): Enligt fast rättspraxis är unionen skyldig att utöva sin befogenhet med iakttagande av internationell rätt i sin helhet, inte enbart allmänna folkrättsliga och sedvanerättsliga regler och principer, utan även bestämmelserna i de internationella avtal som unionen är bunden av (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 1992, Poulsen och Diva Navigation, C‑286/90, EU:C:1992:453, punkt 9, dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen, C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 291, och dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl., C‑366/10, EU:C:2011:864, punkterna 101 och 123).

59 I artikel 31.1 i Wienkonventionen anges att [e]n traktat skall tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens ändamål och syfte. I artikel 32 i Wienkonventionen godtas såsom supplementära tolkningsmedel särskilt förarbetena till traktaten och omständigheterna vid dess ingående.

60 I domen av den 15 september 2011, kommissionen/Slovakien ( C‑264/09, EU:C:2011:580, punkt 41), anges att [s]yftet med artikel 307 första stycket EG är enligt fast rättspraxis att, i överensstämmelse med folkrättsliga grundsatser såsom de framgår av bland annat artikel 30.4 b i Wienkonventionen om traktaträtten av den 23 maj 1969, precisera att EG‑fördragets tillämpning inte påverkar den berörda medlemsstatens åtaganden att respektera tredjelands rättigheter enligt tidigare avtal och fullgöra motsvarande förpliktelser. Se även dom av den 14 oktober 1980, Burgoa ( 812/79, EU:C:1980:231, punkt 8).

61 Dom av den 25 februari 2010, Brita ( C‑386/08, EU:C:2010:91, punkt 43), dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 291); dom av den 24 november 2016, SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:896, punkt 94), dom av den 21 december 2016, rådet/Frente Polisario ( C‑104/16 P, EU:C:2016:973, punkt 86), och dom av den 27 februari 2018, Western Sahara Campaign UK ( C‑266/16, EU:C:2018:118, punkt 58). I domen av den 11 juli 2018, Bosphorus Queen Shipping ( C‑15/17, EU:C:2018:557, punkt 67), anges följande: Vid tolkningen av Montego Bay-konventionen ska ledning sökas i folkrättens sedvanerätt såsom den anges i bestämmelserna i artikel 31.1 i Wienkonventionen om traktaträtten, vilken är bindande för unionens institutioner och ingår i unionens rättsordning … I denna bestämmelse framgår att en traktat ska tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av traktatens ändamål och syfte.

62 Dom av den 12 september 2017, Österrike/Tyskland ( C‑648/15, EU:C:2017:664, punkt 39).

63 Detta framgår av förarbetena till det Europeiska konventet, som låg till grund för utarbetandet av artikel 50 FEU. Se dokumentet CONV 648/03, avdelning X: Medlemskap i unionen, av den 2 april 2003, bilaga II, s. 9, http://european-convention.europa.eu/pdf/reg/sv/03/cv00/cv00648.sv03.pdf, där följande står att läsa: Denna bestämmelse återfinns inte i de nuvarande fördragen. Genom bestämmelsen upprättas det förfarande som skall följas i det fall då en medlemsstat beslutar att utträda ur Europeiska unionen. Förfarandet som föreskrivs i denna bestämmelse vägleds delvis av det förfarande som föreskrivs i Wienkonventionen om traktaträtten (min kursivering).

64 För en motsatt ståndpunkt, se Odermatt, J., Brexit and International law: disentangling legal orders, Emory International Law Review, vol. 31, 2017, s. 1065.

65 Dom av den 19 september 2018, RO ( C‑327/18 PPU, EU:C:2018:733, punkt 46).

66 Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 25 januari 2017, Vilkas, C‑640/15, EU:C:2017:39, punkt 30; och dom av den 16 november 2016, Hemming m.fl., C‑316/15, EU:C:2016:879, punkt 27).

67 Ubi lex voluit dixit, ubi noluit tacuit (när lagen vill, talar den, när den inte vill, tiger den).

68 Kommissionen har medgett att rätten till utträde ur unionen är en ensidig rättighet för varje medlemsstat (skriftligt yttrande, punkt 17).

69 Det har därför hävdats att rätten till utträde enligt artikel 50 FEUF är ensidig och ovillkorlig, men inte omedelbar. Se Closa Montero, C., Interpreting Article 50: exit and voice and … what about loyalty?, EUI Working Paper RSCAS 2016/71, ss. 12–16; och Mariani, P., Lasciare l’Unione Europea. Riflessioni giuridiche sul recesso nei giorni di Brexit, Egea, Milano, 2018, ss. 94–101.

70 På sin höjd skulle principen om lojalt samarbete kunna tvinga den utträdande staten att inleda förhandlingar med unionen för att fastställa villkoren för utträdet, men detta är en skyldighet att agera på ett visst sätt och inte en skyldighet att nå ett visst resultat.

71 Edward, D., Jacobs F., Lever J., Mountfield H. och Facenna, G., a.a. i fotnot 32, ss. 18 och 19.

72 Se, för ett liknande resonemang, Craig, P.: Brexit: A Drama in Six Acts, European Law Review, 2016, vol. 41, s. 464; liksom Eeckhout, P., och Frantziou, E.: Brexit and Article 50 TEU: A constitutionalist reading, Common Market Law Review, 2017, vol. 54 (3), ss. 712 och 713.

73 Jag låter mig inte övertygas av argumentet att när avsikten att utträda väl har anmälts till Europeiska rådet betyder det att förfarandet inleds och inte under några förhållanden kan avbrytas, vilket innebär att en ändring av statens ursprungliga beslut, som sker i enlighet med dess konstitutionella krav, alltid är irrelevant och aldrig kan sätta stopp för utträdesförfarandet, då anmälan är oåterkallelig (Gatti, M.: The Article 50 Procedure for Withdrawal from the EU: A Well-Designed Secession Clause, Paper presented at the EU Studies Association (EUSA) Conference, Miami, 4–6 maj 2017. Panel 3I – Brexit: Impact upon European Law and Integration, s. 10, https://www.eustudies.org/conference/papers/download/431).

74 Se ovan punkterna 68–70.

75 Man accepterade endast en möjlighet att tillfälligt upphäva medlemsstaters rättigheter i de fall som anges i nuvarande artikel 7 FEU. Se http://european-convention.europa.eu/docs/Treaty/pdf/46/global46.pdf, s. 5.

76 Sir Derrick Wyatt, QC, betecknar denna möjlighet som inkonsekvent i The Process of Withdrawing from the European Union, House of Lords European Committee, 11th Report of Session 2015–16,maj 2016, punkt 10, som finns tillgänglig på http://www.publications.parliament.uk/pa/ld201516/ldselect/ldeucom/138/138.pdf

77 Dom av den 19 september 2018, RO ( C‑327/18 PPU, EU:C:2018:733, punkt 46).

78 Se, bland annat, de författare som nämns i fotnot 32.

79 Till exempel artikel II, punkt 6, i Stadgan för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.

80 Closa Montero, C., a. a, i fotnot 69, s. 15.

81 Medlemsstaten upphör att delta i överläggningar och i beslut i Europeiska rådet och rådet som rör medlemsstatens utträde (ett artikel 50-format har fastställts för möten och beslut i Europeiska rådet, rådet, Coreper och arbetsgrupper som arbetar med brexit). Riktlinjerna för förhandlingen, som utfärdas av Europeiska rådet, och rådets beslut för att genomföra förhandlingarna med den utträdande medlemsstaten är också nödvändiga.

82 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1718 av den 14 november 2018 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte (EUT L 291, 2018, s. 3), och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1717 av den 14 november 2018 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 vad gäller Europeiska bankmyndighetens säte (EUT L 291, 2018, s. 1). I rådets beslut (Gusp) 2018/1083 av den 30 juli 2018 om ändring av gemensam åtgärd 2008/851/Gusp om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (EUT L 194, 2018, s. 142) föreskrivs också att högkvarteret för denna EU-operation flyttas från Northwood (Förenade kungariket) till Rota (Spanien), med undantag för det marina säkerhetscentrumet på Afrikas horn, som ska förläggas till Brest (Frankrike).

83 Samma sak kan sägas om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fördelningen av tullkvoterna på unionens WTO-lista efter Förenade kungarikets utträde ur unionen och om ändring av rådets förordning (EG) nr 32/2000, som återfinns i dokumentet COM/2018/312 final, av den 22 maj 2018.

84 Under Europeiska unionens historia har det förekommit (ensidiga) omsvängningar i medlemsstaters inställning till integrationsprocessen. Den danska folkomröstningen om ratificeringen av Maastrichtfördraget och Irlands folkomröstning om ratificeringen av Nicefördraget och Lissabonfördraget är goda exempel på detta.

85 Sari, A, a.a.. i fotnot 32, s. 472.

86 Jag ska erinra om att enligt artikel 32 i Wienkonventionen utgör förarbetena till traktaten och omständigheterna vid dess ingående supplementära tolkningsmedel för tolkningen av traktater.

87 Se dokumentet CONV 648/03, avdelning X: Medlemskap i unionen, 2 april 2003, bilaga II, s. 9, http://european-convention.europa.eu/pdf/reg/sv/03/cv00/cv00648.sv03.pdf, där följande anges: Denna bestämmelse återfinns inte i de nuvarande fördragen. Genom bestämmelsen upprättas det förfarande som skall följas i det fall då en medlemsstat beslutar att utträda ur Europeiska unionen. Förfarandet som föreskrivs i denna bestämmelse vägleds delvis av det förfarande som föreskrivs i Wienkonventionen om traktaträtten. Konventet uppmärksammas på följande tre punkter: – Även om det är önskvärt att ett avtal ingås mellan unionen och den stat som utträder om villkoren för utträde och om deras framtida förbindelser, har man ansett att ett sådant avtal inte bör utgöra ett villkor för utträdet, för att idén om frivilligt utträde inte skall förlora sin verkliga innebörd. …

88 Dokument CONV 672/03, av den 14 april 2003, Översikt över förslagen till ändring när det gäller medlemskap i unionen: Utkast till artiklar som rör avdelning X i första delen (artiklarna 43–46), http://european-convention.europa.eu/pdf/reg/sv/03/cv00/cv00672.sv03.pdf.

89 Eftersom anmälan om utträde i Förenade kungarikets fall skedde genom en skrivelse från Förenade kungarikets premiärminister räcker det med en liknande skrivelse för att underrätta Europeiska rådet om återkallelsen.

90 Se fotnot 5.

91 Benrath, D., Bona fide and revocation of withdrawal: how Article 50 TEU handles the potential abuse of a unilateral revocation of withdrawal, European Law Review, 2018, nr 2, ss. 243–245.

92 Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 första stycket FEU ska unionen och medlemsstaterna respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av fördragen (dom av den 6 september 2016, Petruhhin, ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 42), och dom av den 25 juli 2018, Generalstaatsanwaltschaft (Förhållanden under frihetsberövanden i Ungern) ( C‑220/18 PPU, EU:C:2018:589, punkt 109). EU-domstolen har slagit fast att [d]en principen … inte [ger] en medlemsstat utrymme att kringgå de skyldigheter som unionsrätten ålägger den (dom av den 18 oktober 2016, Nikiforidis ( C‑135/15, EU:C:2016:774, punkt 54)).

93 Se, bland annat, dom av den 22 november 2017, Cussens m.fl. ( C‑251/16, EU:C:2017:881, punkt 27).

94 I doktrinen har man i allmänhet varit positiv till att godta en överenskommen återkallelse av anmälan om avsikten att utträda, när det föreligger ett avtal mellan den anmälande medlemsstaten och Europeiska unionens övriga medlemsstater. Se, bland annat, Edward, D., Jacobs F., Lever J., Mountfield H. och Facenna, G., In the matter of Article 50 of the Treaty on European Union (The Three Knights’ Opinion), 2017, s. 19.