Förslag till avgörande av generaladvokat tamara ćapeta föredraget den 6 juli 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Tidigare fall kommer att kort beröras i punkterna 25–35 i detta förslag till avgörande i den mån som de har betydelse för förevarande mål.

3 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare (EUT L 192, 2013, s. 1) (nedan kallad delegerade förordningen 665/2013).

4 Dom av den 11 november 2015 ( T‑544/13, EU:T:2015:836).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (EUT L 153, 2010, s. 1).

6 Dom av den 11 maj 2017, Dyson/kommissionen ( C‑44/16 P, EU:C:2017:357).

7 Dom av den 8 november 2018, Dyson/kommissionen ( T‑544/13 RENV, EU:T:2018:761).

8 Cyklondammsugare uppfanns av Dysons grundare James Dyson och marknadsfördes i Europeiska unionen med början 1993 och andra företag följde efter några år senare. Enligt hans egen uppgift motiverades James Dyson att skapa cyklondammsugaren på grund av den förlust av sugförmåga och anhopning av damm som han hade erfarit beträffande påsförsedda dammsugare. Se Dyson, J., Invention: A Life of Learning Through Failure, Simon & Schuster, 2021, i synnerhet s. 92 och 93.

9 Det finns många typer av dammsugare som har utvecklats under åren men för förevarande mål har endast cyklondammsugare och påsförsedda dammsugare relevans. Beträffande olika typer av dammsugare, se, till exempel, AEA Energy and Environment, Work on Preparatory Studies for Eco-Design Requirements of EuPs (II), Lot 17 Vacuum Cleaners, TREN/D3/390–2006, Final Report to the European Commission, February 2009 (nedan kallad AEA Report), punkt 2.3, och Gantz, C., The Vacuum Cleaner: A History, McFarland & Company, 2012.

10 Se, i detta avseende, Arbetsdokument från kommissionen, konsekvensbedömning, förslag till förordning från Europaparlamentet och rådet om ett ramverk för energieffektivitet och energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU, SWD(2015) 139 final, 15 juli 2015, s. 10 och 11 (som anser att tillvägagångssätten för unionens lagstiftning om energimärkning och ekodesign kompletterar varandra, där ekodesign trycker på marknaden och energimärkning drar marknaden).

11 Se, till exempel, kommissionen About the energy label and eco-design, tillgänglig på: https://commission.europa.eu/energy-climate-change-environment/standards-tools-and-labels/products-labelling-rules-and-requirements/energy-label-and-ecodesign/about_en, och Europeiska revisionsrätten, Särskild rapport nr 01/2020, EU:s åtgärder när det gäller ekodesign och energimärkning: ett viktigt bidrag till ökad energieffektivitet som begränsats på grund av stora förseningar och bristande efterlevnad, 2020, i synnerhet s. 4 och 6–8.

12 Se, till exempel, kommissionens meddelande – Arbetsplan för ekodesign och energimärkning 2022–2024 (EUT C 182, 2022, s. 1), punkterna 1 och 6 och rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om delegeringen av befogenhet att anta delegerade akter som tilldelats kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU, COM(2022) 723 final, 8 december 2022, punkt 1. Se också arbetsdokument från kommissionen, konsekvensbedömning, förslag till förordning om upphävande av direktiv 2010/30/EU, angiven i fotnot 10 i detta förslag till avgörande, s. 16 (där det anges att EU:s åtgärder för energimärkning och ekodesign bidrar till ungefär två femtedelar av Europeiska unionens mål 2020 om 20 procent energibesparing och att nettobesparingen av dessa åtgärder kommer att ha vuxit till nästan 300 miljarder euro år 2030, vilket besparar EU konsumenterna nästan 17 procent av de totala kostnaderna jämfört med situationen utan vidtagande av sådana åtgärder).

13 Se, till exempel, kommissionens Arbetsplan för ekodesign och energimärkning 2022–2024, angiven i fotnot 12 i detta förslag till avgörande, punkt 3.

14 Se, till exempel, kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet, översyn av direktiv 2010/30/EU, COM(2015) 345 final, 15 juli 2015, s. 3 och revisionsrättens rapport, angiven i fotnot 11 i detta förslag till avgörande, s. 10. Se också, på senare tid, kommissionens Arbetsplan för ekodesign och energimärkning 2022–2024, angiven i fotnot 12 i detta förslag till avgörande, punkt 2 (som anger att en Eurobarometerundersökning har visat att 93 procent av konsumenter i EU känner igen energietiketten och att 79 procent påverkas av den när de köper apparater).

15 Rådets direktiv 79/531/EEG av den 14 maj 1979 om tillämpning på elektriska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning (EGT L 145, 1979, s. 1).

16 Rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser (EGT L 297, 1992, s. 16).

17 Min kursivering.

18 Se artikel 1.1 och 1.2, artikel 2 a, e och f, artikel 3.1 b, artikel 4 a, artikel 10.1, tredje stycket, artikel 10.3 a och skälen 2, 5, 13, 14 och 19 i direktiv 2010/30.

19 Se, i detta avseende, kommissionens arbetsdokument till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters energiförbrukning och förbrukning av andra resurser, konsekvensbedömning, SEC(2008) 2862, 13 november 2008, s. 83.

20 Se kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser, KOM(2008) 778 slutlig, 13 november 2008, föreslagen artikel 1.2, föreslagen artikel 2, föreslagen artikel 11.1, föreslagen artikel 11.3 och föreslagna skäl 2, 3 och 7.

21 Min kursivering. Se också skäl 19 i direktiv 2010/30.

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 2017, s. 1). Enligt artikel 21 i denna förordning är den tillämplig från den 1 augusti 2017.

23 Se skäl 3 och 4 i förordning 2017/1369.

24 Se artikel 13.3 och skäl 35 i förordning 2017/1369.

25 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning) (EUT L 285, 2009, s. 10).

26 Se, i detta avseende, kommissionens arbetsdokument, konsekvensbedömning, kommissionens förordning om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG vad gäller ekodesignkrav för dammsugare och kommissionens delegerade förordning om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare, SWD(2013) 240, s. 4. Detta dokument fastslog att den möjlighet som föredrogs var att kombinera en delegerad förordning som angav krav på energimärkning med en genomförandeförordning som angav ekodesignkraven för att leda kunder till de mest effektiva apparaterna (se s. 38 och 39).

27 Se artikel 1.1 i delegerad förordning 665/2013.

28 Se artiklarna 3 och 4 i delegerade förordningen 665/2013.

29 Se artikel 5 och skäl 4 i delegerade förordningen 665/2013.

30 Se kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare och av kommissionens förordning (EU) nr 666/2013 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG vad gäller ekodesignkrav för dammsugare (Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för unionslagstiftningen om harmonisering) (EUT C 272, 2014, s. 5), där det anges att avsnitt 5.9 av Cenelec-standarden inte ingick i den gjorda hänvisningen. Liknande meddelanden utfärdades 2016 (EUT C 416, 2016, s. 31) och 2017 (EUT C 261, 2017, s. 4).

31 Artikel 7 i delegerad förordning 665/2013 förutsatte att kommissionen skulle inom fem år göra en översyn huruvida det är möjligt att använda mätmetoder för årlig energiförbrukning, dammupptagning och partikelutsläpp som baseras på en delvis fylld behållare i stället för en tom behållare.

32 Se dom av den 11 maj 2017, Dyson/kommissionen ( C‑44/16 P, EU:C:2017:357, punkterna 58–63) (min kursivering).

33 Dom av den 11 maj 2017, Dyson/kommissionen ( C‑44/16 P, EU:C:2017:357, punkt 66).

34 Dom av den 11 maj 2017, Dyson/kommissionen ( C‑44/16 P, EU:C:2017:357, punkt 68). EU-domstolen återförvisade sedan målet till tribunalen för att pröva de relevanta grunderna, eftersom de innefattade bedömning av faktiska omständigheter.

35 Se dom av den 8 november 2018, Dyson/kommissionen ( T‑544/13 RENV, EU:T:2018:761, punkterna 69–75).

36 Se dom av den 8 november 2018, Dyson/kommissionen ( T‑544/13 RENV, EU:T:2018:761, punkt 76).

37 Dom av den 8 november 2018, Dyson/kommissionen ( T‑544/13 RENV, EU:T:2018:761, punkt 82).

38 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

39 Se dom av den 25 juli 2018, Dyson ( C‑632/16, EU:C:2018:599, i synnerhet punkterna 35–46).

40 I punkt 82 i den överklagade domen förklarade tribunalen att den relevanta frågan är huruvida kommissionen genom att föredra testmetoden med tom behållare framför testmetoden med delvis fylld behållare gjorde sig skyldig till en uppenbar och allvarlig överträdelse av dess utrymme för skönsmässig bedömning.

41 Se dom av den 8 november 2018, Dyson/kommissionen ( T‑544/13 RENV, EU:T:2018:761, punkt 76). Se vidare punkt 32 i detta förslag till avgörande.

42 Som stöd för sin ståndpunkt åberopar Dyson bland annat dom av den 10 juli 2003, kommissionen/Fresh Marine ( C‑472/00 P, EU:C:2003:399), dom av den 16 oktober 2008, Synthon ( EU:C:2008:565), dom av den 4 april 2017, Ombudsman/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, i synnerhet punkt 57), dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15 P, EU:C:2017:402), och dom av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos ( C‑301/19 P, EU:C:2021:39).

43 Som stöd för sin ståndpunkt åberopar kommissionen bland annat dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361), dom av den 26 januari 2006, Medici Grimm/rådet ( T‑364/03, EU:T:2006:28), dom av den 3 mars 2010, Artegodan/kommissionen ( T‑429/05, EU:T:2010:60), och dom av den 23 november 2011, Sison/rådet ( T‑341/07, EU:T:2011:687).

44 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:207, punkterna 134–139) och förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Synthon ( C‑452/06, EU:C:2008:393, punkterna 121–123).

45 Se, till exempel, Hilson, C., The Role of Discretion in EC Law on Non-Contractual Liability, Common Market Law Review, Vol. 42, 2005, s. 677, i synnerhet s. 693) (som noterar det underliga cirkelresonemanget i rättspraxis); Biondi, A. och Farley, M., The Right to Damages in EU Law, Kluwer, 2009, s. 41 (som anser att rättspraxis uppvisar zick-zack resonemang).

46 På grund av de begränsningar som följer av behovet att inte ha förslag till avgörande som är alltför långa kommer jag inte att göra en detaljerad bedömning av den rika rättspraxisen i fråga. Jag begränsar mig i stället till att ange vissa gemensamma drag som kan vara till hjälp vid förklaringen av denna rättspraxis.

47 Se dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, (nedan Bergaderm).

48 Se dom av den 5 mars 1996, Brasserie du Pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 42) (nedan Brasserie).

49 Se dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 41).

50 Se dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkterna 43 och 44).

51 Se dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkterna 38–41, 44 och 45).

52 Detta kan förklaras av omständigheterna i målet Francovich, i vilket skadeorsaken var uteblivet genomförande av ett direktiv. Mot bakgrund av att medlemsstaterna inte har något som helst utrymme för skönsmässig bedömning att besluta att inte genomföra ett direktiv kan det ha varit underförstått att överträdelsen var tillräckligt klar. En sådan tolkning av målet Francovich bekräftades senare i rättspraxis. Se, till exempel, dom av den 8 oktober 1996, Dillenkofer m.fl. ( C‑178/94, C‑179/94 och C‑188/94–C‑190/94, EU:C:1996:375, punkt 23) och dom av den 15 juni 1999, Rechberger m.fl. ( C‑140/97, EU:C:1999:306, punkt 51).

53 Se dom av den 5 mars 1996 ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 47–51).

54 Se, till exempel, dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet ( C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 34).

55 Se dom av den 5 mars 1996 ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 55).

56 Se dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 43). Se också, till exempel, dom av den 4 april 2017, Ombudsman/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 31), dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet ( C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 33) och dom av den 16 juni 2022, SGL Carbon m.fl./kommissionen ( C‑65/21 P och C‑73/21 P till C‑75/21 P, EU:C:2022:470, punkt 47).

57 Se dom av den 5 mars 1996 ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 56 och 57).

58 I punkt 43 i domen i målet Brasserie förklarade domstolen att den ordning som domstolen har utvecklat enligt [artikel 340 FEUF], speciellt i fråga om normativa rättsakter, beaktas särskilt komplexiteten hos de situationer som skall regleras, svårigheterna att tillämpa eller att tolka rättsakten och, i synnerhet, det utrymme för skönsmässig bedömning som upphovsmannen till den ifrågasatta rättsakten förfogar över.

59 Beträffande ansvar för EU, se, till exempel, dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet ( C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 33) (bland annat) och dom av den 22 september 2022, IMG/kommissionen ( C‑619/20 P och C‑620/20 P, EU:C:2022:722, punkt 146) (i synnerhet). Beträffande ansvar för staten, se, till exempel, dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 25) (i synnerhet) och av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 105) (bland annat).

60 Se, till exempel, dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Schneider Electric ( C‑440/07 P, EU:C:2009:459, punkterna 166–173), dom av den 4 april 2017, Ombudsman v Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 57), dom av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos ( C‑301/19 P, EU:C:2021:39, punkterna 103–106), dom av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting/kommissionen ( C‑650/19 P, EU:C:2021:879), dom av den 24 oktober 2000, Fresh Marine/kommissionen ( T‑178/98, EU:T:2000:240, punkterna 57, 76 och 82) (fastställd efter överklagande i dom av den 10 juli 2003, kommissionen/Fresh Marine ( C‑472/00 P, EU:C:2003:399, punkterna 28–32)), dom av den 25 november 2014, Safa Nicu Sepahan/rådet ( T‑384/11, EU:T:2014:986, punkterna 59–69) (fastställd efter överklagande i dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkterna 32–42)), dom av den 14 december 2018, East West Consulting/kommissionen ( T‑298/16, EU:T:2018:967, punkterna 146–153), dom av den 19 januari 2022, Deutsche Telekom/kommissionen ( T‑610/19, EU:T:2022:15, punkterna 112 och 113) (överklagande anhängigt i C‑221/22 P) och dom av den 23 februari 2022, United Parcel Service/kommissionen ( T‑834/17, EU:T:2022:84, punkterna 104–123) (överklagande anhängigt i C‑297/22 P).

61 Se, till exempel, dom av den 18 januari 2001, Stockholm Lindöpark ( C‑150/99, EU:C:2001:34, punkterna 40–42), dom av den 28 juni 2001, Larsy ( C‑118/00, EU:C:2001:368, punkterna 41–55), dom av den 17 april 2007, AGM-COS.MET ( C‑470/03, EU:C:2007:213, punkterna 82 och 86), dom av den 16 oktober 2008, Synthon ( C‑452/06, EU:C:2008:565, punkterna 39–46) och dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkterna 106–108 och 115).

62 Det förefaller som att ett av de få exempel som kan räknas som ett mål i vilket domstolen godtog att en medlemsstat inte kan vara ansvarig trots att den saknade utrymme för skönsmässig bedömning är domen av den 4 juli 2000, Haim ( C‑424/97, EU:C:2000:357).

63 Se, till exempel, dom av den 12 juli 2001, Comafrica och Dole Fresh Fruit Europe/kommissionen ( T‑198/95, T‑171/96, T‑230/97, T‑174/98 och T‑225/99, EU:T:2001:184, punkterna 137–150), dom av den 21 april 2005, Holcim (Deutschland)/kommissionen ( T‑28/03, EU:T:2005:139, punkterna 100–116) (fastställd efter överklagande i dom av den 19 april 2007, Holcim (Deutschland)/kommissionen ( C‑282/05 P, EU:C:2007:226, punkt 51)), dom av den 26 januari 2006, Medici Grimm/rådet ( T‑364/03, EU:T:2006:28, punkterna 82–98), dom av den 3 mars 2010, Artegodan/kommissionen ( T‑429/05, EU:T:2010:60, punkterna 104–112) (fastställd efter överklagande i dom av den 19 april 2012, Artegodan/kommissionen ( C‑221/10 P, EU:C:2012:216, punkterna 108 och 109)) och dom av den 23 november 2011, Sison/rådet ( T‑341/07, EU:T:2011:687, punkterna 57–74).

64 Se dom av den 21 april 2005 ( T‑28/03, EU:T:2005:139, punkterna 100–116).

65 Se dom av den 19 april 2007, Holcim (Deutschland)/kommissionen ( C‑282/05 P, EU:C:2007:226, punkt 51).

66 Se också, för ett liknande exempel, dom av den 19 april 2012, Artegodan/kommissionen ( C‑221/10 P, EU:C:2012:216, punkterna 108 och 109).

67 Se, till exempel, dom av den 4 april 2017, Ombudsman/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256), och dom av den 22 september 2022, IMG/kommissionen ( C‑619/20 P och C‑620/20 P, EU:C:2022:722).

68 Se, till exempel, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005), och dom av den 3 september 2014, X ( C‑318/13, EU:C:2014:2133). Då dessa mål hänskjutits till domstolen av nationella domstolar för förhandsavgörande löste inte domstolen frågan om förekomsten av en tillräckligt klar överträdelse utan lämnade denna till den hänskjutande domstolen.

69 Se dom av den 4 april 2017, Ombudsman/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkterna 38–45, 104–117 och 126).

70 I punkt 57 i denna dom fann domstolen att ombudsmannen endast hade begränsat, eller till och med inget, utrymme för skönsmässig bedömning vid beskrivning av en handlings innehåll till stöd för de slutsatser som dragits i ett beslut som avslutade en undersökning. Ombudsmannens förvanskning av innehållet i en sådan handling utgjorde därför en tillräckligt klar överträdelse. Se också fotnot 60 i detta förslag till avgörande.

71 Se, till exempel, dom av den 12 juli 2005, kommissionen/CEVA och Pfizer ( C‑198/03 P, EU:C:2005:445, punkterna 69–71 och 73–93), dom av den 16 juni 2022, SGL Carbon m.fl./kommissionen ( C‑65/21 P och C‑73/21 P till C‑75/21 P, EU:C:2022:470, punkterna 89 och 90), dom av den 11 juli 2007, Schneider Electric/kommissionen ( T‑351/03, EU:T:2007:212, punkterna 129–132), dom av den 9 september 2008, MyTravel/kommissionen ( T‑212/03, EU:T:2008:315, punkterna 83–97) och dom av den 23 februari 2022, United Parcel Service/kommissionen ( T‑834/17, EU:T:2022:84, punkterna 201–228) (överklagande anhängigt i C‑297/22 P).

72 Se, till exempel, dom av den 26 mars 1996, British Telecommunications ( C‑392/93, EU:C:1996:131, punkterna 39–46), dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 118–124) och dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkterna 72–81).

73 Se dom av den 16 juni 2022, SGL Carbon m.fl./kommissionen ( C‑65/21 P och C‑73/21 P till C‑75/21 P, EU:C:2022:470, punkterna 89 och 90).

74 Se dom av den 19 april 2007, Holcim (Deutschland)/kommissionen ( C‑282/05 P, EU:C:2007:226, punkterna 54 och 55), och dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Schneider Electric ( C‑440/07 P, EU:C:2009:459, punkterna 167 och 168).

75 Se dom av den 4 april 2017, Ombudsman/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 53).

76 Se dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet ( C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkterna 44–46).

77 Som unionsdomstolarna har förklarat är det endast när det konstaterats föreligga en oegentlighet, som under liknande omständigheter inte skulle ha begåtts av en normalt försiktig och aktsam administration, som unionen kan ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Se, till exempel, dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet ( C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 43), dom av den 24 oktober 2000, Fresh Marine/kommissionen ( T‑178/98, EU:T:2000:240, i synnerhet punkt 61), dom av den 3 mars 2010, Artegodan/kommissionen ( T‑429/05, EU:T:2010:60, punkt 62) och dom av den 23 februari 2022, United Parcel Service/kommissionen ( T‑834/17, EU:T:2022:84, punkt 88) (överklagande anhängigt i C‑297/22 P).

78 Fastän tribunalen undersökte huruvida ett sådant test var tillgängligt vill jag upprepa att denna fråga inte är relevant vid avgörandet av huruvida kommissionen överträdde artikel 10.1 i direktiv 2010/30 genom att använda test med tom påse.

79 Se dom av den 11 maj 2017, Dyson/kommissionen ( C‑44/16 P, EU:C:2017:357, punkt 68). Se vidare punkt 29 i detta förslag till avgörande.

80 Se AEA Report, angiven i fotnot 9 till detta förslag till avgörande, i synnerhet s. 72, som lyder: Det bekräftas att alla tester av rengöringsprestanda genomförs med rena påsar och filter och att prestanda kan minska när damm börjar fylla porerna i filter och påsar.

81 Se European Association for the Co-ordination of Consumer Representation in Standardisation (ANEC) och European Consumers’ Organisation (BEUC), Comments on Draft Ecodesign Labelling Requirements for Vacuum Cleaners, 5 September 2011, s. 5; ANEC and BEUC, Consumer organisations comments on draft Ecodesign and Labelling rules for Vacuum Cleaners, European Commission working documents of 27 August 2012, s. 4 och 5; ANEC and BEUC, Comments on the updated Ecodesign and Energy Labelling proposal for vacuum cleaners, Updated European Commission drafts of December 2012, s. 2–4.

82 Som Dyson har anfört i sitt överklagande gav det in testdata under samråd med intressenter rörande den väsentliga förlusten av prestanda vid test av dammsugare med tom påse och med delvis fylld behållare.