Förslag till avgörande av generaldvokat Nicholas Emiliou föredraget den 9 november 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Mertens de Wilmars och J., Verougstraete, I.M., Proceedings Against Member States for Failure to Fulfil their Obligations, Common Market Law Review, vol. 7, nr 4, s. 389 och 390, 1970. Se, för ett liknande resonemang några år senare, förslag till avgörande av generaladvokaten Warner i målet Bouchereau ( 30/77, EU:C:1977:141, s. 2020).

3 Se den nyligen avkunnade domen av den 28 januari 2020, kommissionen/Italien (Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner) ( C‑122/18, EU:C:2020:41, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

4 Se särskilt dom av den 12 november 2009, kommissionen/Spanien ( C‑154/08, EU:C:2009:695), och dom av den 4 oktober 2018, kommissionen/Frankrike (Förskottsskatt) ( C‑416/17, EU:C:2018:811). Se även yttrande 1/09 (Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister) av den 8 mars 2011 ( EU:C:2011:123, punkt 87).

5 Detta är ett påpekande som domstolen gjort vid flera tillfällen och som jag helt instämmer med. Se till exempel dom av den 9 december 2003, kommissionen/Italien ( C‑129/00, EU:C:2003:656, punkt 32), och dom av den 7 juni 2007, kommissionen/Grekland ( C‑156/04, EU:C:2007:316, punkt 52).

6 Dessa internationella avtal kallas nedan tidigare avtal.

7 Nedan kallat utträdesavtalet (EUT L 29, 2020, s. 7).

8 T‑624/15, T‑694/15 och T‑704/15, EU:T:2019:423.

9 Domen i målet kommissionen/European Food m.fl. ( C‑638/19 P, EU:C:2022:50).

10 Dom av den 6 mars 2018 ( C‑284/16, EU:C:2018:158). Tribunalen fann i detta mål att en skiljedomsklausul i ett bilateralt investeringsavtal mellan Konungariket Nederländerna och Republiken Slovakien var oförenligt med unionsrätten.

11 C‑333/19, EU:C:2022:749.

12 [2017] EWHC 31 (komm).

13 [2018] EWCA 1801.

14 Se särskilt artiklarna 92–95 i utträdesavtalet.

15 Se särskilt artiklarna 86–91 i utträdesavtalet.

16 Min kursivering.

17 Förslag till avgörande i målet Portugal/kommissionen ( C‑365/99, EU:C:2001:184, punkt 16).

18 Se, bland annat, dom av den 28 mars 2019, kommissionen/Irland (System för hopsamling och rening av avloppsvatten) ( C‑427/17, EU:C:2019:269, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

19 Se, bland annat, beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen ( C‑791/19 R, EU:C:2020:277, punkt 52 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 2014, kommissionen/Polen ( C‑639/11, EU:C:2014:173, punkt 57), och dom av den 20 mars 2014, kommissionen/Litauen ( C‑61/12, EU:C:2014:172, punkt 62).

21 Vad gäller denna princip, se exempelvis domen av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos ( C‑301/19 P, EU:C:2021:39, punkt 54).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 september 1989, kommissionen/Grekland ( 68/88, EU:C:1989:339, punkt 9), och dom av den 1 oktober 1998, kommissionen/Italien ( C‑285/96, EU:C:1998:453, punkt 13).

23 För en komparativ och historisk bakgrund beträffande sådana förfaranden: se till exempel Guyomar, G., Le défaut des parties à un différend devant les juridictions internationales, Librairie Générale de Droit et de Jurisprudence, Paris, 1960, och U.S. Supreme Court, 30 mars 1885, Thomson and others v. Wooster, 114 U.S. 104 (1885).

24 Artikel 41 i domstolens stadga och artikel 156.1 i rättegångsreglerna.

25 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i Portugal/kommissionen ( C‑365/99, EU:C:2001:184, punkt 17).

26 Talesättet sägs ha kommit från fabeln Mulåsnan av den antika grekiska författaren Aisopos (620–564 f.Kr).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2002, Roquette Frères ( C‑94/00, EU:C:2002:603, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

28 Artikel 3.3 första stycket FEU.

29 Artikel 26.2 FEUF.

30 Protokoll (nr 27) om den inre marknaden och konkurrens.

31 Artiklarna 101–106 FEUF.

32 Artiklarna 107–109 FEUF.

33 Se, bland annat, dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

34 Se, bland annat, dom av den 21 november 2013, Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:755, punkt 41). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2019, Fallimento Traghetti del Mediterraneo ( C‑387/17, EU:C:2019:51, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

35 Se dom av den 21 november 2013, Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:755, punkterna 28–31 och där angiven rättspraxis).

36 Ovannämnda dom, punkt 41.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Georgsmarienhütte m.fl. ( C‑135/16, EU:C:2018:582, punkt 24) och, analogt, dom av den 14 december 2000, Masterfoods och HB ( C‑344/98, EU:C:2000:689, punkt 57).

38 Min kursivering.

39 Punkt 25 i den överklagade domen. Domstolens avgörande i det målet återfinns i beslut av den 21 september 2022, Romatsa m.fl. ( C‑333/19, EU:C:2022:749).

40 Se ovan punkterna 21 och 22 i detta förslag till avgörande.

41 Punkt 97 i den överklagade domen.

42 Punkterna 98–100 i den överklagade domen

43 Punkterna 101–108 i den överklagade domen.

44 Punkterna 109–117 i den överklagade domen.

45 När det gäller artiklarna 53 och 54 i ICSID-konventionen, se ovan punkterna 13 och 14 i detta förslag till avgörande. Artikel 69 i konventionen föreskriver endast att Avtalsslutande stat skall vidtaga sådana lagstiftningsåtgärder, som kunna vara nödvändiga för att konventionens bestämmelser skola gälla inom dess område.

46 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:207, punkt 66).

47 Såvitt framgår konstaterade även High Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket) och Court of Appeal (Appellationsdomstolen, Förenade kungariket) samma sak i detta hänseende.

48 Se särskilt punkt 56 i den överklagade domen.

49 Se punkterna 2, 51, 52, 56 och 116 i den överklagade domen.

50 Se särskilt punkterna 44 och 126–129 i 2015 års slutliga beslut. Kommissionen ansåg att artikel 351 första stycket FEUF inte var tillämplig i beslutet att inleda förfarandet.

51 Se särskilt punkt 100 i den överklagade domen.

52 I förbigående skulle jag vilja tillägga att ingen motsvarande formulering återfinns i de mest relevanta internationella rättskällorna såsom Wienkonventionen om traktaträtten (nedan kallad Wienkonventionen) och Förenta nationernas folkrättskommissions utkast till bestämmelser om staters ansvar för folkrättsstridiga handlingar (nedan kallat ARSIWA).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Venezuela/rådet (Berört tredjeland) ( C‑872/19 P, EU:C:2021:507, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

54 Se nedan punkt 114 i detta förslag till avgörande.

55 Jag är alltså inte helt enig med generaladvokat Mischo som i sitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Portugal ( C‑62/98 och C‑84/98, EU:C:1999:509, punkt 56) ansåg att artikel 351 första stycket FEUF endast innehåller en upplysning.

56 Dom av den 3 september 2008, , Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 304). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i samma mål (EU:C:2008:11, punkterna 30 och 31). Se även mer allmänt domen av den 2 september 2021, Republiken Moldavien ( C‑741/19, EU:C:2021:655, punkt 42).

57 Se bland annat dom av den 6 april 1995, RTE och ITP/kommissionen ( C‑241/91 P och C‑242/91 P, EU:C:1995:98), och dom av den 15 september 2011, kommissionen/Slovakien ( C‑264/09, EU:C:2011:580).

58 Så var fallet i domarna som Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket) hänvisat till: dom av den 2 augusti 1993, Levy ( C‑158/91, EU:C:1993:332), och dom av den 28 mars 1995, Evans Medical och Macfarlan Smith ( C‑324/93, EU:C:1995:84).

59 Det framgår tydligt av domen av den 18 november 2003, Budějovický Budvar ( C‑216/01, EU:C:2003:618, punkterna 134 och 143). Se även, analogt, dom av den 27 november 1973, Vandeweghe m.fl. ( 130/73, EU:C:1973:131, punkterna 2 och 3).

60 Denna fråga har tagits upp i doktrinen i Klabbers, J., Treaty Conflict and the European Union, Cambridge University Press, 2009, s. 142–148; Manzini, P., The Priority of Pre‐Existing Treaties of EC Member States within the Framework of International Law, European Journal of International Law, 2001, s. 785–788 och Schermers, H. G., Annotation of Case 812/79 Attorney General (of Ireland) v Burgoa, Common Market Law Review, 1981, s. 229–230.

61 Se punkt 82 ovan och punkt 193 nedan. Se, mer allmänt i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Capotorti i målet Burgoa ( 812/79, EU:C:1980:196, s. 2817), och förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Evans Medical och Macfarlan Smith ( C‑324/93, EU:C:1994:357, punkt 42).

62 Se, med hänvisningar till beslut av relevanta internationella organ, Alexandrov, S. A., Enforcement of ICSID Awards: Articles 53 and 54 of the ICSID Convention, i Binder C., et al (red.), International Investment Law for the 21st Century: Essays in Honour of Christoph Schreuer, Oxford University Press, 2009, s. 328.

63 För att låna Supreme Courts (Högsta domstolen, Förenade kungariket) eget uttryck från punkt 56 i den överklagade domen.

64 Se punkt 113 i den överklagade domen.

65 Se punkt 45 i 2015 års slutliga beslut.

66 Punkterna 114 respektive 117 i den överklagade domen.

67 Punkt 56 i den överklagade domen. Min kursivering.

68 Se ovan punkt 22 i detta förslag till avgörande.

69 Såsom korrekt konstaterades i punkt 114 i den överklagade domen.

70 Dom av den 18 juni 2019, European Food m.fl./kommissionen ( T‑624/15, T‑694/15 och T‑704/15, EU:T:2019:423, punkt 58).

71 Se, exempelvis, punkterna 64–66 i 2015 års slutliga beslut.

72 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet kommissionen/Slovakien ( C‑264/09, EU:C:2011:150, punkt 48).

73 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Lagrange i kommissionen/Italien ( 10/61, ej publicerad, EU:C:1961:26, s. 17).

74 Se, i detta avseende, artikel 26, artikel 30.4 b och artiklarna 34–36 i Wienkonventionen.

75 Beträffande kopplingen mellan artikel 351 FEUF och artikel 30.4 b i Wienkonventionen, se till exempel domen av den 9 februari 2012, Luksan ( C‑277/10, EU:C:2012:65, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

76 Se bland annat dom av den 14 januari 1997, Centro-Com ( C‑124/95, EU:C:1997:8, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

77 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 februari 1994, Minne ( C‑13/93, EU:C:1994:39, punkt 17).

78 Dom av den 14 oktober 1980, Burgoa ( 812/79, EU:C:1980:231, punkt 9).

79 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet kommissionen/Förenade kungariket ( C‑466/98, EU:C:2002:63, punkt 38). I doktrinen har denna fråga behandlats i Koutrakos, P., International Agreements Concluded by Member States Prior to their EU Accession: Burgoa, i Butler, G., Wessel, R. (red.), EU external relations law, 2022, Hart Publishing, Oxford, 2022, s. 137.

80 Se närmare nedan punkt 127 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

81 Med nödvändig anpassning vore det som att anse att en medlemsstat som inför en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion, vilken inte uppfyller villkoren för att vara berättigad enligt artikel 36 FEUF, skulle begå en överträdelse av denna bestämmelse, och inte av det (allmänna) förbudet mot kvantitativa restriktioner enligt artikel 34 FEUF.

82 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 1998, T. Port ( C‑364/95 och C‑365/95, EU:C:1998:95, punkt 61).

83 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 november 2002, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑466/98, EU:C:2002:624, punkt 25).

84 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 1966, Consten och Grundig/kommissionen ( 56/64 och 58/64, EU:C:1966:41, s. 346).

85 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2009, kommissionen/Grekland ( C‑45/07, EU:C:2009:81, punkt 35).

86 Se, för ett liknande resonemang, bland annat yttrande 2/15 (Frihandelsavtal EU-Singapore) av den 16 maj 2017 ( EU:C:2017:376, punkt 254).

87 Se, till exempel, dom av den 22 september 1988, Deserbais ( 286/86, EU:C:1988:434, punkt 18), och förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet Levy ( C‑158/91, EU:C:1992:411, punkt 4).

88 Se, bland andra, dom av den 27 februari 1962, kommissionen/Italien ( 10/61, EU:C:1962:2, s. 10), och dom av den 27 september 1988, Matteucci ( 235/87, EU:C:1988:460, punkt 21).

89 Se dom av den 11 mars 1986, Conegate ( 121/85, EU:C:1986:114, punkt 25), och dom av den 2 juli 1996, kommissionen/Luxemburg ( C‑473/93, EU:C:1996:263, punkt 40).

90 Eeckhout, P., EU external relations law, andra upplagan, Oxford University Press, 2011, s. 426.

91 Dom av den 27 februari 1962, kommissionen/Italien ( 10/61, EU:C:1962:2, s. 10).

92 Se dom av den 2 juli 1996, kommissionen/Luxemburg ( C‑473/93, EU:C:1996:263, punkt 40).

93 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. ( C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 61).

94 Se, bland annat, dom av den 2 augusti 1993, Levy ( C‑158/91, EU:C:1993:332, punkt 12), och dom av den 10 mars 1998, T. Port ( C‑364/95 och C‑365/95, EU:C:1998:95, punkt 60). Min kursivering.

95 Se dom av den 14 januari 1997, Centro-Com ( C‑124/95, EU:C:1997:8, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

96 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/15 (Frihandelsavtal EU-Singapore) av den 16 maj 2017 ( EU:C:2017:376, punkt 254).

97 Se, i detta hänseende, artikel 20 och artikel 45 i ARSIWA.

98 I förevarande mål är det uppenbart att situationen även berör ett tredjeland (Förenade kungariket). Vid tidpunkten för omständigheterna i målet skulle detta tredjeland emellertid likställas med en EU-medlemsstat enligt de tillämpliga unionsrättsliga bestämmelserna.

99 Det saknas skäl att i detta förslag till avgörande redogöra utförligt för detta (onekligen komplicerade) område av internationell rätt, eftersom den grundläggande åtskillnaden som används i förevarande förslag är tydligt etablerad i internationella rättskällor. Se, bland annat, Internationella domstolens dom av den 5 februari 1970, Barcelona Traction, Light and Power Company, Limited (Belgium v. Spain), ICJ Reports 1970, s. 3, punkterna 33 och 35. Se även artikel 33 (och punkt 2 i kommentaren till denna artikel), artikel 42 (och punkt 8 i kommentaren till denna artikel) samt artikel 48 (och punkt 8 i kommentaren till denna artikel) i ARSIWA. För hänvisningar till denna åtskillnad i unionens rättspraxis, se förslag till avgörande av generaladvokaten Warner i målet Henn och Darby ( 34/79, EU:C:1979:246, s. 3833), förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet Levy ( C‑158/91, EU:C:1992:411, punkt 5), förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Evans Medical och Macfarlan Smith ( C‑324/93, EU:C:1994:357, punkt 33) samt förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Republiken Moldavien ( C‑741/19, EU:C:2021:164, punkt 42). Vissa avtal kan naturligtvis innehålla villkor från båda kategorierna. Det är i sådana fall nödvändigt att pröva varje enskilt villkor för att avgöra av vilken kategori det omfattas.

100 Människorättskonventioner omnämns ofta som ett exempel.

101 Se, för ett liknande resonemang i doktrinen, Mastroianni, R., Comment to Article 351 TFEU, i Tizzano, A. (red.), Trattati dell’Unione Europea, andra upplagan, 2014, s. 2545.

102 Avtal om investeringsskydd är ett bra exempel.

103 Se, i detta hänseende, kommentarerna till artikel 42 (särskilt punkt 9) och till artikel 48 (särskilt punkt 2) i ARSIWA.

104 Se, bland andra, dom av den 22 september 1988, Deserbais ( 286/86, EU:C:1988:434, punkt 18), dom av den 6 april 1995, RTE och ITP/kommissionen ( C‑241/91 P och C‑242/91 P, EU:C:1995:98, punkt 84), dom av den 10 mars 1998, T. Port ( C‑364/95 och C‑365/95, EU:C:1998:95, punkt 60), och dom av den 18 november 2003, Budějovický Budvar ( C‑216/01, EU:C:2003:618, punkt 148).

105 Punkt 97 i den överklagade domen, vilken hänvisar till domen av den 2 augusti 1993, Levy ( C‑158/91, EU:C:1993:332, punkt 11).

106 Se ovan punkt 89 i detta förslag till avgörande.

107 Dom av den 28 oktober 2022, Generalstaatsanwaltschaft München (Utlämning och ne bis in idem) ( C‑435/22 PPU, EU:C:2022:852, punkt 119).

108 Ovannämnda dom, punkterna 120 och 121.

109 Punkt 98 i den överklagade domen.

110 Såsom Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket) riktigt påpekade, rörde den aktuella tvisten endast frågan huruvida Förenade kungariket var skyldigt att verkställa den berörda skiljedomen i förhållande till tredjeländer enligt ICSID-konventionen (punkt 101 i den överklagade domen).

111 Till exempel genom att väcka talan vid Internationella domstolen.

112 Uttalanden som gjordes av ordföranden under de femte och sjätte sessionerna för de rådgivande mötena för rättsliga experter som utsetts av medlemsstaternas regeringar (hänvisningen återfinns i punkt 107 i den överklagade domen).

113 Se bland annat hänvisningarna i punkterna 104 och 105 i den överklagade domen.

114 Jag anser att detta i synnerhet gäller investerarnas argumentation i denna fråga, vilken Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket) tycks godta i punkt 106 i den överklagade domen.

115 Se bland annat punkt 15 i den överklagade domen.

116 Enligt nämnda bestämmelse ska avgörandet vara slutgiltigt och bindande.

117 I detta sammanhang noterar jag för övrigt att det följer av EU-domstolens domar i målen Achmea, European Food och Romatsa (se ovan punkterna 22 och 23 i detta förslag till avgörande) att skiljedomsklausulen i investeringsavtalet numera ska anses vara ogiltig.

118 Se dom av den 14 oktober 1980, Burgoa ( 812/79, EU:C:1980:231, punkt 10).

119 Se, i synnerhet, dom av den 6 oktober 2021, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi ( C‑561/19, EU:C:2021:799, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis).

120 Ovannämnda dom, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

121 Ovannämnda dom, punkt 41 och där angiven rättspraxis.

122 Se, i synnerhet, punkterna 99 och 102 i den överklagade domen.

123 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkterna 42–44), och dom av den 6 oktober 2021, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi ( C‑561/19, EU:C:2021:799, punkt 49).

124 Se punkterna 29, 32, 91 och 94 i den överklagade domen.

125 Såsom Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket) framhöll i punkt 96 i den överklagade domen.

126 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2018, kommissionen/Frankrike (Förskottsskatt) ( C‑416/17, EU:C:2018:811, punkt 113).

127 Kommissionen har i synnerhet hänvisat till domen av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkterna 62 och 63).

128 Se, mer allmänt och med ytterligare hänvisningar, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Viasat Broadcasting UK ( C‑445/19, EU:C:2020:644, punkterna 17 och 18).

129 Se skäl 39 i 2015 slutliga beslut.

130 Se, exempelvis, dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:971).

131 Beslut av den 29 februari 2016, Micula m.fl./kommissionen ( T‑646/14, ej publicerad, EU:T:2016:135).

132 Se, bland annat, dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet( C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 100 och där angiven rättspraxis).

133 Se, bland annat, dom av den 21 september 2017, Riva Fire/kommissionen ( C‑89/15 P, EU:C:2017:713, punkt 34).

134 I huvudsak fann tribunalen i sin dom att de belopp som utdömdes i skadestånd till investerarna åtminstone delvis omfattade en period före Rumäniens anslutning till Europeiska unionen. Tribunalen ansåg att kommissionen felaktigt hade kvalificerat hela beloppet som stöd utan att göra någon åtskillnad mellan de belopp som skulle återkrävas för perioden före anslutningen och de belopp som hänförde sig till perioden efter anslutningen.

135 Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket) medgav i princip detta i punkt 51 i den överklagade domen. Se, allmänt i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:442, punkterna 27–29).

136 Se, exempelvis, dom av den 5 mars 2019, Eesti Pagar ( C‑349/17, EU:C:2019:172, punkt 88).

137 Ovannämnda dom, punkterna 89–91.

138 Se, bland annat, dom av den 12 januari 2023, DOBELES HES ( C‑702/20 och C‑17/21, EU:C:2023:1, punkt 121).

139 Den relevanta delen av nämnda bestämmelse har följande lydelse: [m]edlemsstaten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän [förfarandet för statligt stöd] lett till ett slutgiltigt beslut (min kursivering).

140 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 1988, Matteucci ( 235/87, EU:C:1988:460, punkt 19).

141 Se, till exempel, dom av den 10 november 2020, kommissionen/Italien (Gränsvärden – PM10) ( C‑644/18, EU:C:2020:895, punkt 83 och där angiven rättspraxis).

142 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2012, Ungern/Slovakien ( C‑364/10, EU:C:2012:630, punkterna 68–71).