Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 16 maj 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, för ett liknande resonemang, Luengo Hernández de Madrid, G. E., Regulation of Subsidies and State Aids in WTO and EC Law, Kluwer Law International, Alphen aan den Rijn, 2007, s. 4.

3 Se, allmänt, Bräutigam, D. och Xiaoyang, T., Economic statecraft in China’s new overseas special economic zones: Soft power, business, or resource security?, IFPRI Discussion Paper 01168 (mars 2012), s. 9.

4 Se det gemensamma uttalandet från trepartsmötet mellan handelsministrarna i Japan, Förenta staterna och Europeiska unionen, den 14 januari 2020, som finns tillgängligt på följande webbplats: https://ustr.gov/about-us/policy-offices/press-office/press-releases/2020/january/joint-statement-trilateral-meeting-trade-ministers-japan-united-states-and-european-union.

5 Se, närmare, arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Significant Distortions in the Economy of the People’s Republic of China for the Purposes of Trade Defence Investigations [inte översatt till svenska] (SWD(2024) 91 final, s. 618 och följande sidor), där det förklaras att det i politiken för utvidgning av företagens verksamhet utomlands påpekas att kinesiska företag fullt ut kan utnyttja både inhemska och internationella medel för att kompensera för eventuella brister på den inhemska marknaden.

6 Se, allmänt, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, China’s Belt and Road Initiative in the Global Trade, Investment and Finance Landscape, OECD Business and Finance Outlook, 2018, s. 3 och 33.

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 55) (nedan kallad den grundläggande antisubventionsförordningen).

8 WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (nedan kallat SCM-avtalet).

9 Se kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/776 av den 12 juni 2020 om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/492 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten (EUT L 189, 2020, s. 1) (nedan kallad GFM-förordningen) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/870 av den 24 juni 2020 om införande av en slutgiltig utjämningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska utjämningstull som införts på import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Egypten och om uttag av den slutgiltiga utjämningstullen på registrerad import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Egypten (EUT L 201, 2020, s. 10) (nedan kallad GFR-förordningen) (nedan gemensamt kallade de omtvistade förordningarna).

10 Dom av den 1 mars 2023, Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics och Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen ( T‑480/20, EU:T:2023:90) (nedan kallad domen Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics och Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen).

11 Dom av den 1 mars 2023, Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen ( T‑540/20, EU:T:2023:91) (nedan kallad domen Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen).

12 Under tiden ändrade Förenta staterna, den 25 mars 2024, sina antisubventionsbestämmelser så att det uttryckligen blev tillåtet att införa utjämningstullar på gränsöverskridande subventioner; se Förenta staternas handelsministerium, Regulations improving and strengthening the enforcement of trade remedies through the administration of the antidumping and countervailing duty laws, Federal Register, vol. 89, s. 20766, av den 25 mars 2024, särskilt s. 20826 och följande sidor.

13 Se Benitah, M., The WTO Law of Subsidies – A Comprehensive Approach, Leiden: Kluwer Law International, Leiden, 2019, s. 605, där det förklaras att det i befintlig rättspraxis, skenet till trots, aldrig har handlat om en situation där en subvention beviljas en förmånstagare som tillverkar den berörda produkten utanför den beviljande regeringens land.

14 I skrivande stund hade Europeiska unionen emellertid avslutat en annan antisubventionsundersökning där antisubventionsinstrumentet hade tillämpats för att hantera en liknande situation med gränsöverskridande subventioner, vilken avsåg om Republiken Indonesien och Kina; se kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/433 av den 15 mars 2022 om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Indien och Indonesien och om ändring av genomförandeförordning (EU) 2021/2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Indien och Indonesien (EUT L 88, 2022, s. 24). Den förordningen bestreds vid tribunalen i mål T‑348/22, PT Indonesia Ruipu Nickel och Chrome Alloy/kommissionen, vilket fortfarande är anhängigt. Samma förordning gav även upphov till ett förfarande vid WTO:s tvistlösningsorgan, vilket fortfarande är anhängigt och som har registrerats som European Union – Countervailing and Anti-Dumping Duties on Stainless Steel Cold-Rolled Flat Products from Indonesia (DS616).

15 De överklagade domarna, punkt 3. Beträffande den geografiska utvidgningen av den zonen, se även punkterna 4, 7 och 9 i dessa domar.

16 De överklagade domarna, punkt 4. Se, även, skäl 650 i GFM-förordningen och skäl 38 i GFR-förordningen.

17 Se skäl 651 i GFM-förordningen och skäl 39 i GFR-förordningen.

18 De överklagade domarna, punkt 7.

19 De överklagade domarna, punkt 9. Se, även, skäl 656 i GFM-förordningen och skäl 44 i GFR-förordningen.

20 Drivkraften bakom utvecklingen av SETC-zonen är ett företag med namnet Egypt TEDA Investment Co., som är bildat som ett gemensamt företag mellan å ena sidan China-Africa TEDA Investment Co., Ltd – som i sig är ett bolag bildat av China-Africa Development Fund och det statsägda bolaget Tianjin TEDA Investment Holding Co. Ltd – och å andra sidan Egypt China Joint Venture Company. Både Egypt TEDA Investment Co. och China-Africa Development Fund har själva inrättats som gemensamma företag mellan egyptiska och kinesiska statsägda företag. Se skälen 649 och 652 i GFM-förordningen och skälen 37 och 40 i GFR-förordningen.

21 De överklagade domarna, punkt 10. Se, även, skäl 658 i GFM-förordningen och skäl 46 i GFR-förordningen.

22 Domen Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics och Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen, punkt 2. Se, även, skäl 93 i GFM-förordningen och skäl 187 i GFR-förordningen.

23 Skäl 93 i GFM-förordningen och skäl 187 i GFR-förordningen.

24 Skäl 774 i GFM-förordningen och skäl 212 i GFR-förordningen. Sedan år 2017 har SASAC bland annat till uppgift att främja en optimal tilldelning av statligt kapital genom att koncentrera sig på uppdrag som tjänar nationella strategiska mål. Se arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Significant Distortions in the Economy of the People’s Republic of China for the Purposes of Trade Defence Investigations (inte översatt till svenska), SWD(2024)91, s. 111.

25 Se, exempelvis, Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Europas glasindustri vid ett vägskäl: att skapa en grönare och energieffektiv industri och samtidigt stärka konkurrenskraften och bibehålla arbetstillfällen av hög kvalitet (2022/C‑105/04), punkterna 3.1.1.1, 3.1.2.1 och 3.4 (där glasfiberderivat anges vara av avgörande betydelse när det gäller att få till stånd en optimal isolering i byggnader och där det påpekas att de används i vindturbiner, bildskärmar, smartphones, surfplattor och andra (pek)skärmar).

26 Se skäl 659 i GFM-förordningen och skäl 47 i GFR-förordningen.

27 Se de överklagade domarna, punkt 14.

28 I artikel 28.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen föreskrivs att i fall då en berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt inte tillhandahåller nödvändiga uppgifter inom en viss tid, får kommissionen besluta om positiva eller negativa avgöranden på grundval av de uppgifter som den har tillgång till. I skälen 661–664 i GFM-förordningen och i skälen 49–57 i GFR-förordningen förklarar kommissionen att den var tvungen att tillämpa den bestämmelsen bland annat vad gäller den rättsliga och institutionella ramen och förvaltningen av SETC‑zonen samt vad gäller det exakta samarbetet mellan den kinesiska och den egyptiska staten i fråga om den zonen.

29 Se skälen 676, 678 och 683 i GFM-förordningen och skälen 61, 66 och 71 i GFR‑förordningen (där det konstateras att den egyptiska regeringen förväntade sig och välkomnade kinesisk finansiering av det nära samarbetet inom SETC-zonen för att driva på utvecklingen av en av landets fattigaste regioner. Den kinesiska regeringen hoppades att kinesiska företag skulle kunna verka utanför Kinas territorier och öka sin export inom ramen för initiativet One Belt, One Road (möjligen för att undvika handelspolitiska skyddsåtgärder)).

30 Se skälen 726–757 i GFM-förordningen och skälen 143–147 i GFR-förordningen.

31 Se skälen 758–804 i GFM-förordningen och skälen 230–241 i GFR-förordningen. Se, även, den allmänna slutunderrättelsen (AS657), den 29 april 2020 (bilaga A.24 till mål T‑540/20), punkterna 158–206.

32 Se skälen 670–699 i GFM-förordningen och skälen 58–87 i GFR-förordningen. Se, även, skäl 659 i GFM-förordningen och skäl 47 i GFR-förordningen: [Jushi Egypt och Hengshi Egypt] finansieras med medel från Kina, använder insatsvaror och utrustning som har importerats från Kina, leds av kinesiska chefer och använder kinesisk sakkunskap.

33 Eftersom tribunalen inte prövade frågan huruvida Kinas finansiella bidrag kunde tillskrivas Egypten, inbegripet kommissionens tillämpning av utkastet till bestämmelser om staters ansvar för folkrättsstridiga handlingar, vilket antogs år 2001 av FN:s folkrättskommission, och eftersom den frågan inte har överklagats till domstolen (se de överklagade domarna, punkt 103 (T‑480/20) respektive punkt 70 (T‑540/20)), kommer jag inte att ta ställning till den delen av den övergripande diskussionen. Se även skälen 686, 707, 708, 718 och 719 i GFM-förordningen och skälen 74, 95, 102 och 103 i GFR-förordningen.

34 För fullständighetens skull vill jag påpeka att klagandebolagen i sina överklaganden har angett att de punkter i de överklagade domarna som de invänder mot är punkterna 81–103 (T‑480/20) respektive punkterna 48–70 (T‑540/20). Många av dessa punkter avser dock faktiska omständigheter som tribunalen har fastställt på grundval av de omtvistade förordningarna. Eftersom domstolens behörighet, enligt artikel 256.1 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, i princip ska vara begränsad till rättsfrågor, ska den andra grunden för överklagandet i mål C‑269/23 P och den första grunden för överklagandet i mål C‑272/23 P underkännas, för det fall de ska förstås som ett ifrågasättande av tribunalens fastställande av de faktiska omständigheterna men emellertid inte förklarar på vilket sätt tribunalen har missuppfattat den bevisning som lagts fram vid den; se, bland annat, dom av den 8 juni 2023, Severstal och NLMK/kommissionen ( C‑747/21 P och C‑748/21 P, EU:C:2023:459, punkterna 44–46 och där angiven rättspraxis).

35 De överklagade domarna, punkt 84 (T‑480/20) respektive punkt 51 (T‑540/20).

36 De överklagade domarna, punkterna 79–83 (T‑480/20) respektive 46–50 (T‑540/20).

37 Artikel 3.1 a och b i den grundläggande antisubventionsförordningen (min kursivering). Denna begreppsdefinition åtföljs av en lista över åtgärder som vidtas av en offentlig myndighet eller ett offentligt organ och som utgör en subvention, såsom en direkt överföring av medel i form av exempelvis bidrag eller lån, eller mer indirekta former av prisstöd, såsom offentliga intäkter som normalt sett efterskänks; se artikel 3.1 a i–iv i den förordningen. Såsom tribunalen också förklarade i domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen ( T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 107), fullbordas den listan genom [a]rtikel 3.1 a iv andra strecksatsen i [den grundläggande antisubventionsförordningen, som] är … en bestämmelse som är avsedd att säkerställa att de offentliga myndigheterna i tredjeländer inte kan kringgå subventionsbestämmelser genom att vidta åtgärder som i strikt mening ger sken av att inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 3.1 a i–iii i [nämnda förordning] men i praktiken har likvärdig verkan. Se, för ett liknande resonemang, rapporten från WTO:s överprövningsorgan med titeln United States – Final Countervailing Duty Determination with respect to certain Softwood Lumber from Kanada (WT/DS257/AB/R), punkt 52.

38 Artikel 3.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen (min kursivering).

39 Se, exempelvis, den tyska språkversionen (eine Regierung im Ursprungs- oder Ausfuhrland), den spanska språkversionen (los poderes públicos en el territorio del país de origen o de exportación), den danska språkversionen (staten i oprindelses- eller eksportlandet) och den irländska språkversionen (go bhfuil ranníocaíocht airgeadais ó rialtas sa tír thionscnaimh nó sa tír is onnmhaireoir).

40 Se, exempelvis den franska språkversionen (des pouvoirs publics du pays d’origine ou d’exportation), den italienska språkversionen (una pubblica amministrazione del paese d’origine o di esportazione), den kroatiska språkversionen (postoji financijski doprinos vlade zemlje podrijetla ili izvoza) och den slovenska språkversionen (gre za finančni prispevek vlade v državi porekla ali izvoza).

41 Se, bland annat, dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau ( 30/77, EU:C:1977:172, punkt 14), och dom av den 12 september 2019, kommissionen/Kolachi Raj Industrial ( C‑709/17 P, EU:C:2019:717, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

42 Min kursivering.

43 Min kursivering.

44 Se de överklagade domarna, punkterna 106–108 (T‑480/20) respektive punkterna 73–75 (T‑540/20).

45 Jag kan tillägga att det omvända skulle innebära att antisubventionsinstrumentet kan tillämpas beroende på var ifrågavarande finansiella flöden kommer ifrån, vilket mycket väl skulle kunna möjliggöra ett kringgående av tillämpningsområdet för den grundläggande antisubventionsförordningen, även i fall där kapitalrörelserna skulle kunna spåras med rimlig noggrannhet.

46 Se, exempelvis, den franska språkversionen (une contribution financière par les pouvoirs publics ou tout organisme public, sur le territoire d’un pays), den tyska språkversionen (eine Regierung oder eine öffentliche Körperschaft im Gebiet eines Landes eine finanzielle Beihilfe leistet), den spanska språkversionen (una contribución financiera por los poderes públicos o un organismo público en el territorio de un país), den italienska språkversionen (un contributo finanziario da parte di una pubblica amministrazione o di un ente pubblico nel territorio di un paese), den irländska språkversionen (ranníocaíocht airgeadais ó rialtas nó ó chomhlacht poiblí éigin laistigh de chríoch tíre), den kroatiska språkversionen (financijski doprinos vlade ili javnog tijela na državnom području zemlje) och den danska språkversionen (en statslig eller en offentlig myndighed har ydet et finansielt bidrag inden for et lands område).

47 Min kursivering. Hela det skälet har följande lydelse: När förekomsten av en subvention fastställs är det nödvändigt att visa att ett finansiellt bidrag har beviljats av en offentlig myndighet eller annat offentligt organ inom ett lands territorium, eller att någon annan form av inkomst- eller prisstöd enligt artikel XVI i [allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt)] 1994 har förelegat och att ett mottagande företag härigenom har beviljats en förmån.

48 Se rådets förordning (EEG) nr 459/68 av den 5 april 1968 om skydd mot dumpning eller bidrag eller subventioner från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 93, 1968, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 3, s. 0108).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1988, Fediol/kommissionen ( 187/85, EU:C:1988:399, punkt 14), av vilken framgår att en subvention omfattas av tillämpningsområdet för den grundläggande antisubventionsförordningen om den ekonomiska fördel som beviljas inverkar menligt på den normala konkurrensen eftersom den beviljas ett företag eller sektorsvis, till en grupp av företag. Se även, analogt, dom av den 3 oktober 2000, Industrie des poudres sphériques/rådet ( C‑458/98 P, EU:C:2000:531, punkt 91), och dom av den 8 juni 2023, Severstal och NLMK/kommissionen ( C‑747/21 P och C‑748/21 P, EU:C:2023:459, punkt 73), i vilka handelspolitiska skyddsinstrument betecknas som skyddsåtgärder mot illojal konkurrens … [för att] återställa en bristande jämvikt … på den inhemska marknaden.

50 Båda dessa avtal godkändes av Europeiska unionen inom ramen för dess godkännande av avtalet om upprättande av WTO; se rådets beslut 94/800/EC av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1).

51 Se, bland annat, dom av den 30 april 1974, Haegeman ( 181/73, EU:C:1974:41, punkterna 5 och 6), och dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

52 Se, särskilt, dom av den 5 oktober 1994, Tyskland/rådet ( C‑280/93, EU:C:1994:367, punkterna 106–109), och dom av den 23 november 1999, Portugal/rådet ( C‑149/96, EU:C:1999:574, punkt 47).

53 Det åtagandet återfinns i artikel 216.2 FEUF.

54 Se även, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Changmao Biochemical Engineering/kommissionen ( C‑123/21 P, EU:C:2022:890, punkt 34).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2022, kommissionen/Hubei Xinyegang Special Tube ( C‑891/19 P, EU:C:2022:38, punkterna 31 och 32).

56 Det vill säga Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

57 Se, e contrario, dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal ( C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkterna 52 och 53).

58 Se de överklagade domarna, punkt 99 (T‑480/20) respektive punkt 66 (T‑540/20).

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2022, kommissionen/Hansol Paper ( C‑260/20 P, EU:C:2022:370, punkt 82), och dom av den 27 februari 2024, EUIPO/The KaiKai Company Jaeger Wichmann ( C‑382/21 P, EU:C:2024:172, punkt 74). För en konkret tillämpning av ett fall där en sådan tolkning var möjlig, se dom av den 20 januari 2022, kommissionen/Hubei Xinyegang Special Tube ( C‑891/19 P, EU:C:2022:38, punkterna 30 och 34).

60 Min kursivering.

61 Se rapporten från WTO:s överprövningsorgan med titeln United States – Countervailing Duties on Certain Corrosion-Resistant Carbon Steel Flat Products from Germany (WT/DS213/AB/R), punkt 73. Se även, för ett liknande resonemang, rapporten från WTO:s överprövningsorgan med titeln United States – Final Countervailing Duty Determination with respect to certain Softwood Lumber from Kanada (WT/DS257/AB/R), punkt 95.

62 Jag vill understryka att enbart den omständigheten att en åtgärd utgör en subvention i den mening som avses i artikel VI i Gatt 1994 inte nödvändigtvis innebär att varje typ av reglering på marknaden med nödvändighet omfattas av SCM-avtalets tillämpningsområde; se rapporten från WTO:s överprövningsorgan med titeln United States – Countervailing Duty Investigation on Dynamic Random Access Memory Semiconductors (DRAMS) from Korea (WT/DS296/AB/R), punkt 115.

63 Se även WTO:s analytiska index, Article VI - Anti-Dumping and Countervailing Duties, s. 239, där det med avseende på begreppet vederlag eller subvention hänvisas till expertgruppens andra rapport Anti-Dumping and Countervailing Duties från den 29 januari 1960 (L/1141) och förklaras att tre experter ansåg att ordet skulle ges en bredare tolkning och att det omfattade alla subventioner, oavsett deras art och ursprung, inbegripet även subventioner som beviljats av privata organ.

64 Även om förhandlingstexten till (den dåvarande) artikel 3.1 a ändrades så att begreppet regering även innefattar alla offentliga myndigheter på en WTO‑medlems territorium, finns det, såsom kommissionen har förklarat, i själva verket inget som tyder på att den ändringen av texten, eller någon annan ändring, gjordes i syfte att begränsa det territoriella tillämpningsområdet för finansiella bidrag som kan tillskrivas en WTO-medlem. Se förhandlingsgruppen för subventioner och utjämningsåtgärder (Negotiating Group on Subsidies and Countervailing Measures), Status of Work in the Negotiating Group, Report by the Chairman to the Group of Negotiation on Goods, dokument MTN.GNG/NG10/W/38 (den 18 juli 1990), s. 2 och dokument MTN.GNG/NG10/W/38/Rev.1 (den 4 september 1990), s. 2.

65 Till stöd för denna slutsats, se även Crochet, och V., Hegde, V., China’s Going Global policy: Transnational protection subsidies under the WTO SCM Agreement, 23 Journal of International Economic Law (2020), s. 847 och Reinhold, P., Strategische Autonomie und Handelsschutz – Länderübergreifende Subventionen vor den EU-Gerichten, Jean Monnet Working Paper nr 1/24, s. 7, som båda förklarar att artikel 1.1 a 1) i SCM-avtalet inte anger var mottagaren av det finansiella bidrag som beviljats av en regering eller en offentlig myndighet ska vara belägen.

66 I överklagandena ifrågasätts de överklagade domarna vad gäller punkterna 167–169 (T‑480/20) respektive punkterna 134–136 (T‑540/20).

67 Som fjärde grund för överklagandet i mål C‑269/23 P och i den tredje grunden för överklagandet i mål C‑272/23 P, har klagandebolagen även åberopat ett åsidosättande av artikel 3.1 a ii och 3.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Bolagen har emellertid inte utvecklat det påstådda åsidosättandet av de bestämmelserna i sina yrkanden. Därför anser jag att överklagandena ska ogillas i denna del eftersom de inte uppfyller kraven i artikel 169.2 i domstolens rättegångsregler. Se i det avseendet dom av den 28 september 2023, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen ( C‑123/21 P, EU:C:2023:708, punkt 87).

68 Såsom tribunalen har förklarat anser WTO:s överprövningsorgan att kravet på att fastställa en lämplig jämförbar situation följer av artikel 1.1 a 1 ii) i SCM-avtalet (se de överklagade domarna, punkt 164 (T‑480/20) respektive punkt 131 (T‑540/20)). I synnerhet vad gäller formuleringen normalt sett efterskänks i artikel 1.1 a 1 ii) i SCM-avtalet, har WTO:s överprövningsorgan påpekat att ett avstående från intäkter som normalt sett ska tas ut innebär att regeringen har erhållit mindre intäkter än vad som skulle ha varit fallet i en annan situation. Den rätt till intäkter som det avstås från på detta sätt ska fastställas med hänvisning till vissa fastställda, normativa riktmärken mot vilka en jämförelse kan göras mellan de intäkter som faktiskt erhålls och de intäkter som normalt sett skulle ha erhållits. Se rapporten från WTO:s överprövningsorgan med titeln United States – Measures Affecting Trade in Large Civil Aircraft (Second Complaint) (WT/DS353/AB/R), punkt 806. Se, även, WTO:s överprövningsorgan, United States – Tax Treatment for Foreign Sales Corporations (WT/DS108/AB/R), punkt 90.

69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 1987, NTN Toyo Bearing m.fl./rådet ( 240/84, EU:C:1987:202, punkt 19), där det förklaras att när det i unionslagstiftningen inte föreskrivs någon särskild metod, förutsätter valet mellan de olika metoderna för att uppnå det mål som föreskrivs i unionsrätten en bedömning av komplicerade ekonomiska förhållanden angående vilka domstolen endast undersöker huruvida uppenbara fel föreligger.

70 Se de överklagade domarna, punkt 168 (T‑480/20) respektive punkt 135 (T‑540/20).

71 Såsom kommissionen har förklarat i de omtvistade förordningarna beslutade Egyptens regering [under 2016] att ändra den fasta växelkursen för det egyptiska pundet (EGP) till en rörlig växelkurs, på grundval av en rekommendation från Internationella valutafonden. Till följd av detta förlorade det egyptiska pundet omkring hälften av sitt värde mot andra större valutor såsom US-dollarn och euron inom en månad. För att hantera denna plötsliga valutafluktuation utfärdade de egyptiska myndigheterna en särskild redovisningsstandard samt en särskild skattebestämmelse för att hantera växelkursdifferenser. Till följd av detta tilläts företag att i större utsträckning göra avdrag för växelkursdifferenser, på grund av devalveringen av det egyptiska pundet, från sin beskattningsbara inkomst. Se skäl 860 i GFM-förordningen och skäl 287 i GFR-förordningen.

72 Se dom av den 1 juni 1994, kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl. ( C‑136/92 P, EU:C:1994:211, punkt 49), av vilken framgår att tribunalen visserligen är ensam behörig att bedöma de faktiska omständigheterna, men när [tribunalen] har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna, är domstolen däremot behörig … att pröva [tribunalens] rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav.

73 Se, för ett liknande resonemang, rapporten från WTO:s överprövningsorgan med titeln United States – Measures Affecting Trade in Large Civil Aircraft (Second Complaint) – Recourse to Article 21.5 of the DSU by the European Union (WT/DS353/AB/RW), punkt 5.1813. Se även, för ett liknande resonemang, Rubini, L., The Definition of Subsidy and State Aid: WTO and EC Law in Comparative Perspective (Oxford University Press, Oxford, 2009), s. 373 och följande sidor.

74 Se, för ett liknande resonemang och analogt, inom området för statligt stöd, dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket ( C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkt 106), där domstolen slog fast följande: [D]et förhållandet att offshorebolagen undgår beskattning [är] inte … en slumpartad följd av den aktuella ordningen. Detta är tvärtom en oundviklig konsekvens av att beskattningsunderlagen utformats just på ett sådant sätt att offshorebolag, vilka till sin natur varken har anställda eller nyttjar affärslokaler, inte har något beskattningsunderlag i den mening som avses med beskattningsunderlag i förslaget till skattereform.

75 De överklagade domarna, punkterna 176 och 177 (T‑480/20) respektive punkterna 143 och 144 (T‑540/20).

76 Se, skäl 861 i GFR-förordningen och skäl 288 i GFM-förordningen, där följande anges: [På grund av den särskilda redovisningsstandarden] förefaller företag som bedriver verksamhet i en utländsk valuta vara förlustbringande i skattehänseende, även om deras ekonomiska situation kan uppvisa en god vinst. Däremot har de egyptiska företag som använder egyptiska pund för sina affärer drabbats av faktiska förluster som haft en verklig inverkan på verksamheten, vilket hanterades genom den särskilda skattebestämmelse som utfärdades av de egyptiska myndigheterna.

77 Se skäl 862 i GFR-förordningen och skäl 289 i GFM-förordningen, där följande anges: [Klagandebolagen] är nästan uteslutande exportinriktade, importerar nästan all sin utrustning, och deras lån samt en större del av deras materialinköp är i angivna utländsk valuta. Som en följd är de förluster som registrerats av [klagandebolagen] på grund av devalveringen av det egyptiska pundet, i synnerhet på grund av de betydande lånen i utländsk valuta, inte faktiska förluster, utan förlusterna utnyttjas endast för skatteändamål för att minska den beskattningsbara inkomsten.

78 De överklagade domarna, punkt 176 (T‑480/20) respektive punkt 143 (T‑540/20).

79 De överklagade domarna, punkt 177 (T‑480/20) respektive punkt 144 (T‑540/20).

80 Klagandebolagen till stöd för sitt överklagande hänvisat till punkterna 32, 37, 42, 43, 46‑48, 51–55 och 58 i domen Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen.

81 Dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen ( T‑300/16, EU:T:2019:235).

82 Dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen ( T‑300/16, EU:T:2019:235), punkterna 207, 210 och 211.

83 Enligt klagandebolagen skulle detta ha resulterat i en total utjämningstullsats på 4,6 procent i stället för den på 10,9 procent som kommissionen hade fastställt.

84 Se domen Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics och Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen, punkt 47, där det hänvisas till rapporten från WTO:s överprövningsorgan med titeln United States – Countervailing Measures Concerning Certain Products from the European Communities (WT/DS212/AB/R, punkt 108), där följande konstaterades: Begreppet mottagare kan tolkas på så sätt att det avser både ett företag … och dess ägare …. Begreppet grupp av personer kan tolkas på så sätt att det avser en grupp av fysiska personer, en grupp av fysiska och juridiska personer eller en grupp bestående enbart av juridiska personer.

85 Klagandebolagens hänvisningar till hur de behandlades i de parallella antidumpnings- och antisubventionsundersökningarna är malplacerade. Även om beslutspraxis på området för handelspolitiska skyddsåtgärder skulle kunna vara bindande för kommissionen (vilket inte är fallet; se dom av den 24 februari 2022, Eurofer/kommissionen ( C‑226/20 P, EU:C:2022:122, punkt 60 och där angiven rättspraxis)), har kommissionen förklarat att det endast var Jushi Egypt som var den exporterande tillverkaren av glasfiberroving till Europeiska unionen, varför det inte var nödvändigt att undersöka möjligheten att överföra förmånen från Jushi Egypt till Hengshi Egypt. Se, för ett liknande resonemang, domen Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen, punkt 55.

86 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 1984, Intermills/kommissionen ( 323/82, EU:C:1984:345, punkterna 11 och 12), och dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkterna 112–114) (inom området för statligt stöd), och dom av den 12 juli 1984, Hydrotherm Gerätebau ( 170/83, EU:C:1984:271, punkt 11), och dom av den 6 oktober 2021, Sumal ( C‑882/19, EU:C:2021:800, punkt 48 och där angiven rättspraxis) (inom området för konkurrensrätten).

87 Se domen Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics och Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen, punkt 47.

88 Se även domen Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics och Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen, punkt 56, och hänvisningen till rapporten från WTO:s överprövningsorgan med titeln United States – Final Countervailing Duty Determination with Respect to Certain Softwood Lumber from Kanada (WT/DS257/AB/R, punkt 146). Se även, i fråga om statligt stöd, dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkt 114).

89 Artikel 1.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen.