Kommissionens beslut av den 20 december 2006 om den stödordning som Frankrike har genomfört enligt artikel 39 CA i den allmänna skattelagstiftningen – Statligt stöd C46/2004 (f.d. NN65/2004) [delgivet med nr K(2006) 6629] (Endast den franska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (2007/256/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2, första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den stödordning som anges i artikel 39 CA i den allmänna skattelagstiftningen, som Frankrike har genomfört i strid med artikel 88.3 i fördraget är, med undantag för de stödåtgärder som det hänvisas till i artikel 2, oförenlig med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Beviljande av stödet genom den stödordning som avses i artikel 1 är förenligt med den gemensamma marknaden när det beviljas inom

1. sjötransportsektorn och luftfartssektorn, till högsta tillåtna belopp enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport eller motsvarande riktlinjer för statligt stöd till luftfart, med hänsyn till eventuellt stöd som redan beviljats under den berörda perioden,

2. järnvägssektorn,

3. industrisektorn, till högsta tillåtna stöd enligt riktlinjerna om statligt stöd för regionala ändamål.

Med hänsyn till leasingtransaktionernas allmänna karaktär enligt stödordningen, kan stödet till sjötransport-, luftfarts-, järnvägs- och industrisektorn anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, inte bara vad gäller leasingtagarna av tillgångarna i fråga, utan också vad gäller de operatörer i finanssektorn som är medlemmar i de berörda ekonomiska intressegrupperingarna.

Artikel 3

Frankrike skall avsluta den stödordning som avses i artikel 1 i den mån den är oförenlig med den gemensamma marknaden och inte godkänna något nytt stöd inom ramen för denna.

Artikel 4

1. Frankrike skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att från stödmottagarna återkräva stöd som olagligt beviljats på grundval av den stödordning som avses i artikel 1, med undantag för stöd som beviljats inom ramen för finansieringstransaktioner för vilka de behöriga nationella myndigheterna åtagit sig att bevilja förmåner enligt nämnda stödordning genom en juridiskt bindande rättsakt som antogs före den 13 april 2005 och det stöd som det hänvisas till i artikel 2.

2. Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarnas förfogande till den dag det faktiskt har återbetalats. Räntorna beräknas i enlighet med bestämmelserna i kapitel V i kommissionens förordning nr 749/2004.

Artikel 5

Frankrike skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Frankrike skall lämna dessa uppgifter till kommissionen genom formuläret i bilaga II och skall upprätta en uttömmande förteckning över de företag som tagit emot stöd från den stödordning som det hänvisas till i artikel 1 och som beviljats enligt villkoren i artikel 4.1, för de rörliga transporttillgångar som avses och de belopp som utbetalats i varje ärende.

Frankrike skall också upprätta en förteckning över de företag som har tagit emot stöd som det hänvisas till i artikel 4.1, och ange det stödbelopp som varje företag har tagit emot. För detta ändamål skall Frankrike använda formulären i bilaga III.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

1 EUT C 89, 13.4.2005, s. 15.

2 Frankrikes officiella tidning nr 152, 3.7.1998, s. 10127.

3 EUT C 89, 13.4.2005, s. 15.

4 Se artiklarna L 251–1 till L 251–23 i handelsförfattningen och artikel 239 c i den allmänna skattelagstiftningen. Enligt dessa artiklar består en ekonomisk intressegruppering, som är en juridisk person, av två eller flera fysiska och juridiska personer. Syftet är att underlätta eller utveckla medlemmarnas ekonomiska verksamhet, och förbättra eller öka inkomsterna från denna verksamhet. Verksamheten måste vara relaterad till medlemmarnas ekonomiska verksamhet och måste vara underordnad denna. Den ekonomiska intressegrupperingen omfattas i princip inte av företagsskatt. Varje medlem i grupperingen är dock skyldig att betala inkomstskatt eller bolagsskatt för den del av vinsten som motsvarar medlemmens rättigheter. Medlemmarna i den ekonomiska intressegrupperingen (EIG) är solidariskt ansvariga för att från sina egna tillgångar betala för grupperingens skulder.

5 De tillgångar som är stödberättigande skall vara nya, med undantag för fartyg som kan vara begagnade.

6 Enligt artikel 39 CA i den allmänna skattelagstiftningen är underskotten i intressegrupperingarna, vars resultat påverkas av de avskrivningar som förs in i bokföringen under de tolv första månaderna som tillgången skrivs av, bara avdragsgilla upp till en fjärdedel av de vinster som beskattas till den normala skattesats som gäller för företag, som varje medlem i ekonomiska intressegrupperingar tjänar på resten av sin verksamhet.

7 Se skäl 12.

8 Se skäl 12.

9 Det franska författningsrådets beslut nr 87–237 DC av den 30 december 1987.

10 EGT L 146, 20.6.1996, s. 42.

11 Kommissionens beslut av den 3 maj 1996, statligt stöd nr N 85/96 – Frankrike – skatteåtgärd inom sjöfartssektorn, SG (96) D/4527.

12 EGT C 205, 5.7.1997, s. 5 respektive EUT C 13, 17.1.2004, s. 3.

13 Se fotnot12.

14 Se fotnot 12.

15 EGT L 12, 15.1.2002, s. 33.

16 Kommissionens skrivelse D/7119 av den 18 maj 2000 till de franska myndigheterna om eventuella stödåtgärder som skulle ha gynnat rederiet Sea France och dessa myndigheters svar till kommissionen av den 10 juli 2000. Skrivelse D (2003) 288 av den 15 januari 2003 från kommissionen till de franska myndigheterna om eventuella stödåtgärder som skulle ha gynnat rederiet BAI och dessa myndigheters svar till kommissionen av den 2 april 2003.

17 Domstolens dom av den 26 september 1996, Frankrike mot kommissionen (C-241/94, REG 1996, s. I-4551) och av den 1 december 1998, Ecotrade mot Altiforni e Ferriere di Servola (C-200/97, REG. 1998, s. I-7907) samt förstainstansrättens beslut av den 6 mars 2002, Diputación Foral de Álava mot kommissionen (T-92/00 och T-103/00, REG. 2002, s. II-1385).

18 Se fotnot 9.

19 Se fotnot 12.

20 Artikel 39 CA i den allmänna skattelagstiftningen skall ha nämnts i de franska myndigheternas skrivelser av den 10 juli 2000 och den 2 april 2003 (se fotnot 16) som svar på kommissionens skrivelser D/7719 av den 18 maj 2000 och D (2003) 288 av den 15 januari 2003. Kommissionen skall också ha bedömt stödordningen i fråga i ärendena C 03/03 (f.d. NN 42/02) – Undsättnings- och omstruktureringsstöd till företaget Air Lib (EUT C 88, 11.4.2003, s. 2) och C 58/03 (f.d. NN 70/03) – Stöd till förmån för Alstom (EUT C 269, 8.11.2003, s. 2).

21 Se kommissionens beslut 92/329/EEG av den 25 juli 1990 om stöd som den italienska regeringen beviljat en tillverkare av oftalmologiska produkter (Industrie ottiche riunite – IOR) (EGT L 183, 3.7.1992, s. 30).

22 Se skäl 41 och fotnot 15.

23 Se kommissionens beslut 2001/168/EKSG av den 31 oktober 2000 om den spanska lagstiftningen om företagsbeskattning (EGT L 60, 1.3.2001, s. 57, punkt 25, in fine). Se även kommissionens beslut 2004/76/EG av den 13 maj 2003 om den stödordning som Frankrike genomfört till förmån för samordningscentraler och logistikcentrum (EUT L 23, 28.1.2004, s. 1), kommissionens beslut 2003/515/EG av den 17 februari 2003 om den stödåtgärd som Nederländerna har genomfört till förmån för internationell finansieringsverksamhet (EUT L 180, 18.7.2003, s. 52, särskilt punkt 39 och därpå följande punkter), kommissionens beslut 2003/601/EG av den 17 februari 2003 om stödordning C54/2001 (f.d. NN 55/2000) Irland – Inkomster från utlandet (EUT L 204, 13.8.2003, s. 51, särskilt punkt 59 och därpå följande punkter).

24 Domstolens dom av den 24 november 1987, RSV mot kommissionen (223/85, REG. 1987, s. 4617).

25 Se fotnot 15.

26 Domstolens dom av den 11 december 1973, Lorenz GmbH mot Bundesrepublik Deutschland m.fl. (120/73, REG 1973, s. 1471).

27 Se fotnot 15.

28 Se exempelvis domstolens dom av den 10 januari 2006, Ministero dell’Economia e delle Finanze mot Cassa di Risparmio di Firenze (C-222/04, REG. 2006, s. I-289, punkt 129).

29 Första instansrättens beslut av den 1 juli 2004, Salzgitter mot kommissionen (T-308/00, REG. 2004, s. II-1933, punkt 79) och nämnda rättspraxis.

30 Första instansrättens beslut i målet Salzgitter mot kommissionen, se fotnot 29, punkt 81. Se även kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (EGT C 384, 10.12.1998, s. 3, punkt 16).

31 Domstolens dom av den 6 september 2006, Portugal mot kommissionen (C-88/03, ännu inte offentliggjord i rättsfallssamlingen, punkt 56).

32 Enligt denna artikel kan inte avskrivningsbeloppet för de tillgångar som får dras av från skatteunderlaget, under samma budgetår, överskrida hyresbeloppet för leasingen, minskat med avgifterna för dessa tillgångar.

33 En ekonomisk intressegruppering, med en öppen och genomblickbar skattestruktur, är inte skattskyldig och kan därför inte betraktas som mottagare av stöd enligt skatteordningen i artikel 39 CA i den allmänna skattelagstiftningen.

34 Den franska senatens rapport nr 413 om utkastet till lag om olika ekonomiska och finansiella bestämmelser, på uppdrag av kommissionen för finanser, budgetkontroll och nationalräkenskaper, utarbetad av Alain Lambert, huvudföredragande, och Philippe Marini, på uppdrag av finansutskottet (allmän session 1997–1998).

35 Skatteinstruktion 4D-3–99 nr 120 av den 29 juni 1999, punkt 47 (som de franska myndigheterna överlämnat som bilaga till sina synpunkter av den 3 maj 2004).

36 Se, exempelvis, domstolens dom av den 29 april 2004, Grekland mot kommissionen (C-278/00, REG. 2004, s. I-3997, punkt 24).

37 Se skälen 86 och 87.

38 Det skall påpekas att det framgår av den franska senatens rapport nr 413 (se fotnot 34), att undantaget från skatt för realisationsvinst vid överlåtelse får till effekt en multiplikation med två på den skatteförmån som är en följd av den första delen i skatteordningen (ingen övre gräns av det avdragsgilla avskrivningsbeloppet och höjning av avskrivningskoefficienten).

39 Det skall i detta sammanhang påpekas att lagligheten i kommissionens beslut skall bedömas i förhållande till de sakliga och rättsliga inslag som förekommer vid den tidpunkt när rättsakten antogs och beror inte på en bedömning i efterhand (se särskilt förstainstansrättens beslut av den 25 juni 1998, British Airways m.fl. och British Midland Airways mot kommissionen, T-371/94, REG 1998, s. II-2405, punkt 81).

40 Se särskilt domstolens dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke (C-143/99, REG. 2001, s. I-8365, punkt 38), domstolens dom av den 15 juli 2004, Spanien mot kommissionen (C-501/00, REG. 2004, s. I-6717, punkt 90), och nämnda rättspraxis. Domstolens dom av den 15 december 2005, Italien mot kommissionen (C-66/02, REG. 2005, s. I-10901, punkt 77) och av den 10 januari 2006, Ministero dell’Economia e delle Finanze mot Cassa di Risparmio di Firenze, se fotnot 28, punkt 131 och nämnda rättspraxis.

41 Se, exempelvis, domstolens dom av den 15 mars 1994, Banco Exterior de España (C-387/92, REG 1994, s. I-877, punkt 14).

42 Se domarna i målet Frankrike mot kommissionen, fotnot 17, punkt 24, målet Ecotrade mot Altiforni e Ferriere di Servola, som nämns i fotnot 17, punkterna 40 och 41 och förstainstansrättens beslut av den 29 september 2000, CETM mot kommissionen (T-55/99, REG. 2000, s. II-3207, punkt 39). Se också kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag, fotnot 30, punkt 18.

43 Se domen i målet Salzgitter mot kommissionen, fotnot 29, punkt 38.

44 Se fotnot 34.

45 Se domstolens dom av den 15 december 2005, Unicredito Italiano (C-148/04, REG. 2005, I-11137, punkterna 45–47) om en skatteåtgärd som bara gynnar företag som bedriver en viss sorts verksamhet.

46 Se fotnot 35.

47 Se punkt 70 i skatteinstruktion nr 120, som nämns i fotnot 35.

48 Se fotnot 34.

49 Rapport nr 66 – session 1998–1999, huvudföredragande: M. P. Marini, senator/volym III.

50 På grundval av uppgifter från de franska myndigheterna konstateras att mindre än 4 % av ansökningarna om godkännande och mindre än 3 % av de godkännanden som beviljas rör en annan sektor än transportsektorn (se tabellen i skäl 17).

51 Se domstolens dom av den 13 februari 2003, Spanien mot kommissionen (C-409/00, REG. 2003, s. I-1487, punkt 48) och nämnda rättspraxis.

52 Se förstainstansrättens beslut i målet Salzgitter mot kommissionen, som nämns i fotnot 29, punkt 81.

53 Se särskilt domstolens dom av den 29 april 2004, Italien mot kommissionen (C-372/97, REG. 2004, s. I-3679, punkt 67) och den rättspraxis som nämns samt domstolens dom av den 3 mars 2005, Heiser mot Finanzamt Innsbruck (C-172/03, REG. 2005, s. I-1627, punkt 54).

54 Se domstolens dom av den 22 mars 1977, Steinike & Weinlig (78/76, REG 1977, s. 595, punkt 24, svensk specialutgåva) och förstainstansrättens dom av den 30 april 1998, Het Vlaamse Gewest mot kommissionen (T-214/95, REG 1998, II-717, punkt 54).

55 Domstolens dom av den 17 juni 1999, Piaggio (C-295/97, REG. 1999, s. I-3735, punkt 39) och den rättspraxis som nämns där och domstolens dom av den 6 mars 2002, Diputación Foral de Álava mot kommissionen, fotnot 17, punkt 31.

56 Se domstolens dom av den 15 juli 2004, Spanien mot kommissionen, fotnot 40, punkterna 120 och 121, och nämnda rättspraxis.

57 Det skall påpekas att av de 22 besluten om att avslå ett godkännande berodde sju av dessa, enligt de franska myndigheterna, på avsaknaden av ett betydande ekonomiskt och socialt intresse.

58 Se fotnot 34.

59 Se fotnot 9.

60 Förstainstansrättens beslut av den 6 mars 2002, Diputación Foral de Álava mot kommissionen, fotnot 17, punkt 35, och förstainstansrättens beslut av den 21 oktober 2004, Lenzing mot kommissionen (T-36/99, REG. 2004, s. II-3597, punkt 132).

61 Förstainstansrättens beslut av den 11 juli 2002, HAMSA mot kommissionen (T-152/99, REG. 2002, s. II-3049, punkt 158).

62 Förstainstansrättens beslut av den 29 september 2000, CETM mot kommissionen, fotnot 42, punkt 49.

63 Se fotnot 34.

64 Domstolens dom av den 13 februari 2003, Spanien mot kommissionen, fotnot 51, punkterna 52 och 53, samt förstainstansrättens beslut av den 6 mars 2002, Diputación Foral de Álava mot kommissionen, fotnot 17, punkt 60, och nämnda rättspraxis. Denna rättspraxis har tagits upp i kommissionens meddelande av den 10 december 1998 om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (se fotnot 30).

65 Kommissionen anser det lämpligt att, analogt, hänvisa till domstolens dom av den 29 april 2004, Gil Insurance m.fl. (C-308/01, REG. 2004, s. I-4777, punkterna 74 och följande punkter), i vilken domstolen ansett en åtgärd vara berättigad genom arten och funktionen på det nationella systemet för beskattning av försäkringar vars målsättning var att bekämpa beteenden som syftade till att dra fördel av skillnaden mellan den normala skattesatsen på skatt på premieförsäkringar och den för mervärdesskattesatsen genom att manipulera priset för att hyra eller sälja apparater och försäkringarna kopplade till dessa.

66 Domstolens dom av den 29 april 2004, Nederländerna mot kommissionen (C-159/01, REG. 2004, s. I-4461, punkt 51) och nämnda rättspraxis.

67 Se, vad gäller selsektiva undantag från sociala avgifter, domstolens dom av den 2 juli 1974, Italien mot kommissionen (173/73, REG s. 709, punkterna 27 och 28). Se också förstainstansrättens beslut av den 29 september 2000, CETM mot kommissionen, fotnot 42, punkt 53, och av den 6 mars 2002, Diputación Foral de Álava m.fl. mot kommissionen (T-127/99, REG. 2002, s. II-1275, punkt 168).

68 Se exempelvis förstainstansrättens beslut av den 6 mars 2002, Diputación Foral de Álava mot kommissionen, fotnot 17, punkt 51.

69 Målet CETM mot kommissionen, fotnot 42, punkt 53 och domstolens dom av den 26 september 2002, Spanien mot kommissionen (C-351/98, REG. 2002, s. I-8031).

70 Se, i detta avseende domstolens domar av den 7 juni 1988, Grekland mot kommissionen (57/86, REG 1998, s. 2855, punkt 10) och av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke, fotnot 40, punkt 41) och nämnda rättspraxis.

71 Se domstolens dom av den 19 september 2000, Tyskland mot kommissionen (C-156/98, REG. 2000, s. I-6857, punkt 30) och nämnda rättspraxis.

72 Se särskilt domstolens dom av den 17 september 1980, Philip Morris mot kommissionen (730/79, REG 1980, s. 2671, punkterna 11 och 12, svensk specialutgåva) och förstainstansrättens dom av den 30 april 1998, Vlaams Gewest mot kommissionen, fotnot 54, punkterna 48–50).

73 Det skall påpekas att det inte är nödvändigt att det stödmottagande företaget självt deltar i handelsutbytet inom gemenskapen. När en medlemsstat beviljar stöd till ett företag kan den interna verksamheten bevaras eller ökas, vilket får till följd att chanserna för företag etablerade i andra medlemsstater att komma in på denna medlemsstats marknad minskar. Dessutom kan förstärkningen av ett företag som hittills inte deltog i handeln inom gemenskapen försätta det i en situation som gör det möjligt för det att komma in på en annan medlemsstats marknad (se särskilt domstolens dom av den 7 mars 2002, Italien mot kommissionen, REG. s. I-2289, punkt 84).

74 Se fotnot 34.

75 Domstolens dom av den 29 april 2004, Italien mot kommissionen (C-372/97, REG. 2004, s. I-3679, punkterna 44 och 45) och, vad gäller skatteordningens olagliga karaktär, punkterna 153–155.

76 Se kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (fotnot 30, punkt 35).

77 Se fotnot 35.

78 Se tabellen i skäl 17.

79 EGT C 350, 10.12.1994, s. 5.

80 EGT C 258, 9.9.2000, s. 5.

81 EUT C 312, 9.12.2005, s. 1.

82 EGT L 240, 24.8.1992, s. 8.

83 Se fotnot 12. Kommissionen påpekar att bokföringen av stöd som olagligt beviljats skall bedömas mot bakgrund av de materiella regler som fastställs i varje instrument som gäller vid den tidpunkt då stödet beviljades (se kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt, EGT C 119, 22.5.2002, s. 22). Om man antar att stödåtgärder har beviljats, genom tillämpning av artikel 39 CA i den allmänna skattelagstiftningen, efter det att gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport från 2004 trädde i kraft, är det bara dessa riktlinjer som är tillämpliga. De relevanta reglerna har inte ändrats, utom vad gäller bogserbåtar och mudderverk (se skäl 170).

84 Se skäl 38.

85 Se skälen 25 och 26.

86 Se skäl 57.

87 Se punkt 3.1, tolfte till sextonde stycket, i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport från 2004, som nämns i fotnot 12.

88 Kommissionens beslut C (2003) 1476 FIN av den 13 maj 2003 – Statligt stöd N 737/2002.

89 EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

90 EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

91 Se domstolens dom av den 24 november 1987, RSV mot kommissionen, som nämns i fotnot 24.

92 Se domstolens dom av den 24 september 2002, Falck et Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (C-74/00 P och C-75/00 P, REG. 2002, s. I-7869, punkt 140).

93 Kommissionen har inte lämnat några tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkranden av sådant slag att de kan ha gett upphov till berättigade förhoppningar från de franska myndigheternas sida eller från stödmottagarna om att stödordningen i fråga var laglig (se definitionen av principen om berättigade förväntningar, domstolens dom av den 11 mars 1987, Van den Bergh en Jurgens mot kommissionen, 265/85, REG 1987, s. 1155, punkt 44, och av den 26 juni 1990, Sofrimport mot kommissionen, C-152/88, REG 1992, s. I-2477, punkt 26, förstainstansrättens dom av den 18 januari 2000, Mehibas Dordtselaan mot kommissionen, T-290/97, REG. 2000, s. II-15, punkt 59, samt av den 9 juli 2003, Kyowa Hakko Kogyo mot kommissionen, T-223/00, REG. 2003, s. II-2553, punkt 51, se med avseende på stödmottagarnas avsaknad av berättigade förväntningar avseende ett stöd som olagligt beviljats, domstolens dom av den 11 november 2004, Demesa et Territorio Histórico de Álava mot kommissionen, C-183/02 P och C-187/02 P, REG. 2004, s. I-10609, punkterna 44 och 45 och nämnda rättspraxis).

94 Se skälen 153–155.

95 Kommissionen påpekar dock att denna omständighet inte kan upprepas efter ikraftträdandet av förordning nr 659/99 (fotnot 90) och kommissionens förordning (EG) nr 784/2004 av den 21 april 2004 om dess genomförande (EGT L 40, 30.4.2004, s. 1). Båda förordningarna påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att på förhand anmäla varje förslag om beviljande av nytt stöd. Det praktiska tillvägagångssättet för att göra sådana anmälningar, som användningen av standardformulär, anges tydligt.

96 Se fotnot 16.

97 Se fotnot 15.

98 Se, förstainstansrättens beslut av den 14 januari 2004, Fleuren Compost mot kommissionen, T-109/01, REG. 2004, s. II-127, punkt 74 och efterföljande punkter.

99 Se skälen 150–152.

100 Se domstolens dom av den 10 juni 1993, kommissionen mot Grekland (C-183/91, REG 1993, s. I-3131, punkt 16 i slutet).

101 EUT L 140, 30.4.2005, s. 1.

BILAGA I

1.: Méridionale de Navigation

2.: Caisse d'Epargne

3.: Broström

4.: Calyon

5.: BNP Paribas

6.: Brittany Ferries

7.: CMA CGM

8.: Bourbon Maritime

9.: Société Générale Corporate and Investment Banking

10.: Gaz de France

11.: Louis Dreyfus Armateurs

12.: Anonym

13.: Fouquet Sacop

14.: Pétro Marine

15.: Air France

16.: Anonym

BILAGA II

1. Totalt antal stödmottagare och totalt stödbelopp som skall återkrävas i enlighet med artikel 4.1 i detta beslut

1.1 Ange utförligt hur det stödbelopp som skall återkrävas från de enskilda stödmottagarna skall beräknas, fördelat på

kapital, och

ränta.

1.2 Ange det totala stödbelopp som olagligen beviljats inom ramen för den berörda ordningen och som skall återkrävas (i bruttobidragsekvivalent och i... års priser).

1.3 Ange det totala antalet stödmottagare från vilka de olagliga stöden, som beviljats inom ramen för den berörda stödordningen, skall återkrävas.

2. Åtgärder som planeras eller som redan har vidtagits för att återkräva stödet

2.1 Ange utförligt vilka åtgärder som planeras och vilka åtgärder som redan har vidtagits för att omedelbart och effektivt återkräva stödet. Ange den rättsliga grunden för åtgärderna.

2.2 När kommer stöden att ha återbetalats helt?

3. Uppgifter om de enskilda stödmottagarna

Lämna i nedanstående tabell följande detaljerade uppgifter för varje stödmottagare som skall betala tillbaka olagligt stöd som beviljats inom ramen för stödordningen:

Stödmottagarens namn | Olagligt beviljat stödbelopp Valuta:.... | Återbetalt stödbelopp Valuta:…

1 Belopp som har betalats ut till stödmottagaren (i bruttobidragsekvivalent och i ... års priser).

2 (o) Återbetalda bruttobelopp (inklusive ränta).

BILAGA III

A – SJÖTRANSPORT OCH LUFTTRANSPORT (skall översändas till generaldirektoratet för energi och transport) FÖR VARJE SJÖTRANSPORT- ELLER LUFTTRANSPORTFÖRETAG

A. Investeringens art och berättigande enligt tillämpliga riktlinjer. För lufttransport: lokalisering i de yttersta randområdena, merkostnader för drift, högsta stödberättigande kostnader som tillåts enligt riktlinjerna, osv.

B. Beräkning av det stöd som skall återbetalas Om (5) är positiv, måste den berörda ekonomiska intressegrupperingen återbetala: (5) * [1- (1)] och företaget måste återbetala: (5) * (1)

(1) Andel av förmånen som ekonomiska intressegrupperingar överlåter till företaget.

(2) Belopp för den förmån som företaget tar emot enligt artikel 39 CA för hela sin luftfartsflotta eller sjöfartsflotta under den berörda perioden.

(3) Belopp för andra stöd som beviljats företaget genom tillämpning av de riktlinjer som gäller under den berörda perioden.

(4) Högsta tillåtna stödbelopp som kan beviljas företaget genom tillämpning av gällande riktlinjer.

(5) = (2) + (3) – (4) är beloppet för eventuellt oförenligt stöd som skall återbetalas

B – INDUSTRIINVESTERINGAR OCH MOTSVARANDE EKONOMISKA INTRESSEGRUPPERINGAR (skall översändas till generaldirektoratet för konkurrens)

A. Investeringsbelopp, region i vilken den genomförs och betalning av stödmottagarens bidrag på 25 %

B. Övre gräns för stöd för regionala ändamål för den berörda regionen

C. Beräkning av det stöd som skall återbetalas Om (5) är positiv, måste den berörda ekonomiska intressegrupperingen återbetala: [(1) – (2)] x (5)/(1). och företaget måste återbetala: (5) * (2)/(1)

(1) Beloppet på förmånen enligt ministeriets instruktion

(2) Beloppet på företagets del av förmånen enligt artikel 39 CA

(2) = (1) x del somekonomiska intressegrupperingar överlåter till företaget i enlighet med godkännandet

(3) Belopp för andra stöd för regionala ändamål som erhållits för samma investering

(4) Högsta tillåtna belopp för stöd för regionala ändamål enligt den övre gränsen för B

(5) = (2) + (3) – (4) är det belopp för eventuellt oförenligt stöd som skall återbetalas