Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 3 februari 1998

1 Originalspråk: franska.

2 T-145/89, REG s. II-987.

3 IV/31.553 —Armeringsstål, EGT L 260, s. 1.

4 Sc I A.3 i det omtvistade beslutet. Enligt förstainstansrättcn medgav klaganden att den fjärde kategorin armeringsstål, katalognät av typen Lettermatten eller halvstandardiserat nät, ligger nära standardnät (punkt 38 i domen).

5 Verkställande direktör för BStG samt ordförande för Fachverband Betonstahlmatten (punkt 25). Det sistnämnda organet är ... den sammanslutning av tyska producenter av armcringsslil dit nästan alla producenter hör (punkt 18 fotnot 2 i det omtvistade beslutet).

6 Punkt 59.

7 Punkt 69.

8 Punkt 83.

9 Punkt 95.

10 Punkt 96.

11 Punkt 110.

12 Punkt 123.

13 Punkt 124.

14 EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 89.

15 Förordning av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

16 Sidan 2 i överklagandet.

17 Punkt 6 i överklagandet.

18 Dom av den 29 maj 1997 i mål C-299/95, Krcmzow (REG 1997, s. I-2629), punkt 14. Beträffande rättspraxis utveckling, se bland annat dom av den 14 maj 1974 i mål 4/73, Nold mot kommissionen (REG 1974, s. 491; svensk specialutgåva, volym 2, s. 291), punkt 13, av den 28 oktober 1975 i mål 36/75, Rutili (REG 1975, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 485), punkt 32, av den 10 juli 1984 i mål 63/83, Kirk (REG 1984, s. 2689; svensk specialutgåva, volym 7, s. 623), punkt 22, av den 1 april 1987 i mil 257/85, Dufay mot parlamentet (REG 1987, s. 1561), punkt 10, och av den 5 oktober 1994 i mål C-404/92 P, X mot kommissionen (REG 1994, s. I-4737), punkt 17.

19 Låt mig erinra om att denna bestämmelse har följande lydelse: Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

20 Skillnaden mellan grundläggande rättigheter och andra allmänna rättsprinciper är vansklig, särskilt när såväl de förstnämnda som de sistnämnda skyddas av konventionen, eftersom denna eftersträvar skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och inte tar upp denna skillnad. Skiljelinjen mellan mänskliga rättigheter och grundläggande friheter kan klargöras genom uppfattningen att i jämförelse med de allmänna principerna har begreppet grundläggande rättigheter tvärtom framför allt förbehållits för de mänskliga rättigheterna, det vilt säga objektiva inneboende och väsentligen individuella rättigheter för människor. (J.-P. Puissochet, La Cour de justice et les principes généraux du droit, Xe congres de l'Union des avocats européens sur La protection juridictionnelle des droits dans le système communautaire, Les annonces de la Seine, 10 oktober 1996, nr 69, s. 3.) Vad galler konventionen och de nationella konstitutionella traditionerna samt andra, än grundläggande rättigheter, se dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8), punkt 18, av den 15 oktober 1987 i mål 222/86, Heylens m. fl. (REG 1987, s. 4097; svensk specialutgåva, volym 9), punkt 14, och av den 12 december 1996 i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, X (REG 1996 s I-6609), punkt 25.

21 Se exempelvis domarna i de ovannämnda målen Dufay mot parlamentet och X mot kommissionen.

22 Se exempelvis dom av den 17 oktober 1989 i mål 85/87, Dow Benelux mot kommissionen (REG 1989, s. 3137), punkt 22 och följande punkter, och av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem mot kommissionen (REG 1989, s. 3283; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 30.

23 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet Johnston, punkt 18, i fråga om principen om effektiv domstolskontroll som föreskrivs i ett gemenskapsdirektiv, och domen i det ovannämnda målet ERT, punkt 41 och följande punkter, vad gäller beaktande av principen om yttrandefrihet för att pröva hur medlemsstaterna använder sin behörighet att av vissa skäl begränsa friheten att tillhandahålla tjänster.

24 Se exempelvis dom av den 5 mars 1980 i mål 98/79, Pecastaing (REG 1980, s. 691; svensk specialutgåva, volym 5, s. 57), punkterna 21 och 22, av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80— 103/80, Musique Diffusion française m. fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 6 och följande punkter, domen i det ovannämnda målet Johnston, domen i det ovannämnda målet Dufay mot parlamentet, dom av den 10 november 1993 i mål C-60/92, Otto (REG 1993, s. I-5683; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 11, av den 3 december 1992 i mål C-97/91, Oleificio Borelli mot kommissionen (REG 1992, s. I-6313; svensk specialutgåva, volym 13), punkt 13 och följande punkter, och av den 6 juli 1993 i de förenade målen C-121/91 och C-122/91, CT Control (Rotterdam) och JCT Benelux mot kommissionen (REG 1993, s. I-3873), punkt 50 och följande punkter. Hittills förefaller det emellertid inte som om domstolen har ansett att principen om opartisk rättegång eller en av de rättigheter som den innefattar utgör en grundläggande rättighet.

25 I dom av den 16 september 1997 i mål C-362/95 P, Blackspur DIY m. fl. mot rådet och kommissionen (REG 1997, s. I-4775), punkt 26, anfördes grunden all förstainstansrätten hade åsidosatt rätten till en opartisk rättegång. Domstolen förklarade att överklagandet inte kunde vinna bifall på den grunden.

26 Det är i detta avseende tillräckligt att erinra om innehållet i det yttrande som Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna avgav den 30 maj 1991 och som kan tillämpas på detta fall. Kommissionen ansåg i fråga om böter som en nationell myndighet hade ålagt ett företag rörande en konkurrensrätlslig fråga att ... ministerns Beslut att ålägga böter utgjorde, med avseende på konventionen, ett avgörande i frågan om en anklagelse om brott var riktig och hade karaktären av en straffpåföljd (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, målet Société Stenuit mot Frankrike, serie A nr 232, punkt 65). Kommissionen för de mänskliga rättigheterna ansåg (i punkt 62) att det omtvistade beslutet ... påverkade bolagets allmänna intressen som vanligtvis skyddas genom straffrätten.... Kommissionen konstaterade sedan (i punkt 63) att ... överträdelser för vilka gärningsmännen kan dömas till avskräckande straff som i allmänhet utgörs av frihetsberövande och böter vanligtvis faller inom straffrätten (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, dom [av den 21 februari 1984], Öztürk... [serie A nr 73]), innan den slöt sig till att tvisten utgjorde ett brottmål i den mening som avses i konventionen.

27 Punkt 30 i domen i det ovannämnda målet Orkcm mot kommissionen börjar enligt följande: När det gäller artikel 6 i Europakonventionen, ... även om denna bestämmelse kan åberopas av ett företag som är föremal för en undersökning på konkurrensrättens område Förbehållet beträffande frågan om bestämmelsen i allmänhet kan tillämpas på juridiska personer är endast skenbart, eftersom det i själva verket avser bestämmelsens tillämpning i undersökningsskedet.

28 I yttrandet i det ovannämnda målet Société Stenuit mot Frankrike ansåg kommissionen ... att en juridisk person kan åberopa artikel 6 i konventionen när den är föremål för en straffrättslig anklagelse (punkt 66).

29 Delta framgår av en a contrario-läsning av punkt 31 i domstolens dom av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), i vilken domstolen ansåg att ... det inte är domstolens uppgift au, när den uttalar sig om rättsfrågor inom ramen för ett överklagande, av skälighetsskäl sätta sin bedömning i stället för den bedömning som förstainstansrätten, i sin fulla prövningsrätt, har gjort avseende beloppet av de böter som har ålagts företag på grund av deras åsidosättande av gemenskapsrätten (dom av den 6 april 1995 i mål C-310/93 P, BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen, REG 1995, s. I-865, punkt 34).

30 Dom av den 2 december 1992 i mål C-370/89 (REG 1992, s. I-6211; svensk specialutgåva, volym 13).

31 Punkt 14 i förslaget till avgörande.

32 Punkt 16 i domen.

33 Vad gäller den problematik som följer av principen om gemenskapsdomstolarnas ansvar, se Ban, B., Les principes généraux communs et la responsabilité non contractuelle de a Communauté, Cahiers de droit européen, 1997, nr 4, s. 397.

34 Beslut 93/350/EKSG, EEG, Euratom om ändring av rådets beslut 88/591 (EGT L 144, s. 21; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 21).

35 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har inte nöjt sig med att göra en subjektiv bedömning av ifrågavarande domstols opartiskhet, utan har också gjort en objektiv bedömning: I enlighet med artikel 6.1 skall opartiskheten avgöras enligt ett subjektivt kriterium, pä grundval av en viss domares personliga övertygelse vid ett visst tillfälle, och även enligt ett objektivt kriterium, nämligen på grundval av om domaren erbjöd tillräckliga garantier för att utesluta allt befogat tvivel... (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, domen Hauschildt av den 24 maj 1989, seric A nr 154, punkt 46). Domstolen tillade att [v]ad beträffar denna fråga kan även intryck vara av betydelse (punkt 48). Exemplet med en domstol som har att avgöra om dess eget handlande har varit oriktigt eller rättsstridigt, för au avgöra ett skadeståndsyrkande, förefaller mig utgöra en träffande beskrivning av en kränkning av principen om opartiskhet, även om domstolens sammansättning ändrades för att undvika att de domare som avgjorde det ursprungliga målet skulle vara desamma som skall pröva om domstolen är ansvarig.

36 Se artikel 46 försu stycket i dess ändrade lydelse och artikel 18 första stycket i EG-sladgan för domstolen och artikel 53 och följande artiklar i förstainsunsrättens rättegångsregler av den 2 maj 1991 (EGT L 136. 1991, s. 1, rättelse EGT L 317, 1991, s. 34; svensk specialutgåva, område 1, volym 5).

37 Följande beskrivning av denna princip i fransk straffrätt kan i huvudsak tillämpas: Domstolarna skall i princip ta ställning på grundval av den bevisning som företes för dem muntfigen och direkt, det vill säga det som de hör (eller ser), vid ett sammanträde och inte på grundval av skriftliga handlingar från förhörsprotokollet eller förundersökningen. Det är nämligen önskvärt att domarna inte avgör ett mål enbart på grundval av en akt utan ur hänsyn till en personlig och mänsklig kännedom om gärningsmännen och vittnena till brottet. (Bouzat, P. och Pinatel, J., Traité de droit pénal et de criminologie, volym II, 1970, punkt 1336.)

38 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, domarna i målen Unión Alimentaria Sanders S. A. av den 7 juli 1989, seric A nr 157, punkterna 36 och 41, Biondi av den 26 februari 1992, serie A nr 228-C, punkt 18, och Moor mot Belgien av den 23 juni 1994, seric A nr 292-A, punkt 67.

39 Se punkterna 24 och 25 i detta förslag till avgörande.

40 Artikel 6.1 har följande lydelse: Envar skall... vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång... (min kursivering). Så lyder även artikel 14.1 i Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter av den 19 december 1966 (se Lillich, R., International human rights instruments, 1990, s. 170.6). Konventionen innehåller emellertid inte någon princip avseende den tid som en domstol använder efter sammanträdel för att fatta sina avgöranden.

41 Försuinstansrältcn upprepade samma resonemang avseende flera åsidosättanden i följande fyra delar av domen: punkterna 67 och 68, 93 och 94, 119 och 120 samt 137 och 138.

42 Se punkt 36 i överklagandet.

43 Se bland annat dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzclli Lualdi m. fl. (REG 1994, s. I-1981), punkterna 47—49 och 66, beslut av den 17 september 1996 i mal C-19/95 P, San Marco mot kommissionen (REG 1996, s. I-4435), punkt 36—41, dornen i det ovannämnda målet Biackspur DIY m. fl. mot rådet och kommissionen, punkt 29, och beslut av den 6 oktober 1997 i mil C-55/97 P, AIUFFASS och AKT mot kommissionen (REG 1997, s. I-5383), punkterna 24 och 25.

44 Se bland annat dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkt 42, och domen i det ovannämnda målet Blackspur DIY m. fl. mot rådet och kommissionen, punkt 29.

45 Artiklarna 33 och 46 första stycket i EG-stadgan för domstolen. Se exempelvis beslut av den 16 september 1997 i mil C-59/96 P, Koelman mot kommissionen (REG 1997, s. I-4809), punkterna 54 och 55, och beslutet i det ovannämnda målet AIUFFASS och AKT mot kommissionen, punkt 23.

46 Domstolen har redan ansett att den situationen att förstainstansrätten har underlåtit att beakta viss bevisning faller inom domstolens behörighetsområde, men att denna underlåtenhet först skall bevisas innan konsekvenserna av detta kan dras (se dom av den 22 december 1993 i mål C-244/91 P, Pincherle mot kommissionen (REG 1993, s. I-6965, punkterna 32 och 33). Denna lösning gäller i ännu större utsträckning för det fall en part gör gällande en underlåtenhet att beakta dess förklaringar med avseende på de faktiska omständigheter för vilka den påstås vara ansvarig så att de framstår i bättre dager.

47 Se bland annal beslutet i det ovannämnda milet San Marco mot kommissionen, punkt 40.

48 Bestämmelsen i artikel 14.3 c i Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter är likalydandc.

49 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, serie A nr 235-B, punkt 33.

50 Min kursivering.

51 Beslut av den 16 okiober 1997 i mål C-140/96 P, Dimitriadis mot revisionsrätten (REG 1997, s. I-5635), punkterna 27 och 28. Domstolen har även godtagit att förstainstansrätten kunde avslå en begäran om ett sakkunnigförhör, eftersom den begärda åtgärden för bevisupptagning ... inte [var] ändamålsenlig för förstainstansrätten som anser sig ha inhämtat tillräckliga upplysningar under rättegången. Del skall påpekas att anmärkningen inte direkt riktades mot detta skäl (dom av den 2 juni 1994 i mål C-326/91 P, De Compte mot parlamentet, REG 1994, s. I-2091, punkt 123).

52 Se dom av den 11 juli 1968 i mål 35/67, Van Eick mot kommissionen (REG 1968, s. 481).

53 Punkterna 13 och 14 i den överklagade domen.

54 Punkt 29 t kommissionens svaromål.

55 Punkt 105 i detu förslag till avgörande.

56 Min kursivering.

57 Punkt 114 i detta förslag till avgörande.

58 Punkt 34 i domen.

59 Ibidem, punkt 35.

60 Se punkt 87 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen.

61 KOM(94) 161 slutlig. Kommissionen har nyligen närmare angett de förfaranderegier som syftar till att bringa iakttagandet av rätten till försvar, som förutsätter faktisk tillgång till handlingarna, i samklang med skyddet av företagens konfidentiella uppgifter. Kommissionen har gjort en extensiv definition av begreppet kommunicerbara handlingar, frän vilket endast handlingar som utgör affärshemligheter, konfidentiella handlingar och kommissionens interna handlingar är uteslutna (meddelande från kommissionen 97/C 23/03 om interna förfaranderegier för behandling av förfrågningar om tillgång till handlingar enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget, av artiklarna 65 och 66 i Parisfördraget och av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 (EGT L 23, s. 3)).

62 Punkt 23 i domen.

63 Ibidem, punkt 24, min kursivering.

64 Ibidem, punkt 34.

65 Se punkterna 119 och 120 i mitt färslag till avgörande i det ovannämnda målet BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen.

66 Punkt 120 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen. Se med samma innebörd generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande föredraget den 15 juli 1997 i mil C-199/92 P, Hüts mot kommissionen (ännu inte publicerad i REG), punkt 52— 56.

67 Det förefaller som om problemet med alt identifiera de handlingar som är till nytta för alt försvara företag som har ifrågasatts under undersökningen av en misstänkt överträdelse i dag har lösts genom kommissionens ovannämnda meddelande, där det föreskrivs att en förteckning över handlingarna skall upprättas med löpande numrering av alla sidor i ärendeakten (punkt 1.4).

68 Punkt 24.

69 Punkt 148 i detta förslag till avgörande.

70 Punkt 126 och följande punkter i det omtvistade beslutet.

71 Punkt 41 i domen.

72 Se bland annat domen i det ovannämnda målet De Compte mot parlamentet, punkt 123. Vad gäller riktigheten av en dom som innehåller vissa skäl som strider mot gemenskapsrätten men där domslutet förefaller grundat på andra rättsgrunder, se bland annat dom av den 9 juni 1992 i mal 30/91 P, Lestelle mot kommissionen (REG 1992, s. I-3755), punkt 28, och av den 19 maj 1994 i mål C-36/92 P, SEP mot kommissionen (REG 1994, s. I-1911; svensk specialutgåva, volym 15), punkt 33.

73 Punkt 39 i domen.

74 Punkt 40 i domen, min kursivering.

75 Ibidem.

76 Ibidem, punkt 38.

77 Se punkt 173 och därtill hörande fotnot samt punkt 174 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

78 Punkt 63 i domen.

79 Ibidem, punkt 64.

80 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Braz zelli Lualdi m. fl., punkt 57— 59, beslutet i det ovannämnda målet San Marco mot kommissionen, punkterna 49 och 50, och beslut av den 12 december 1996 i mål C-49/96 P, Progoulis mot kommissionen (REG 1996, s. I-6803), punkt 31—33.

81 Se bland annal domstolens avgöranden som nämnts i fotnot 42 samt beslut av den 26 september 1994 i mil C-26/94 P, X mot kommissionen (REG 1994, s. I-4379), punkt 10— 13, och beslutet i det ovannämnda målet Koelman mot kommissionen, punkterna 52 och 53. Se närmare bestämt punkterna 59 och 60 i beslutet i det ovannämnda målet San Marco mot kommissionen.

82 Se punkt 198 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

83 Punkterna 102 och 103 i domen.

84 Ibidem, punkt 103.

85 Ibidem, punkt 105.

86 Min kursivering.

87 Punkt 17 i repliken.

88 BStG har anfört att kommissionen godtog de omtvistade avtalen för att stödja grunden att dessa avtal var undantagna i enlighet med förordning nr 67/67. Denna anfördes i samband med att talan väcktes vid förstainstansrätten. Av repliken framgår att klaganden ansåg att undantaget bekräftades av att kommissionen inte reserverade sig efter underrättelsen. Vad beträffar skillnaden mellan argument och grund, se bland annat dom av den 29 maj 1997 i mil C-153/96 P, De Rijk mot kommissionen (REG 1997, s. I-2901), punkt 19, och mitt förslag till avgörande i detta mål, punkt 21.

89 Punkt 137 i domen.

90 Punkterna 105 och 198 samt följande punkter i detu förslag till avgörande.

91 Punkt 135 i domen.

92 Ibidem, punkt 92.

93 Ibidem, punkt 131.

94 Punkt 179—182 i detta förslag till avgörande.

95 Punkt 136 i domen.

96 Ibidem, punkt 131.

97 Ibidem, punkt 132.

98 Punkterna 91 och 93 i överklagandet.

99 Se bland annal dom av den 6 april 1995 i de förenade målen C-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen (REG 1995, s. I-743), punkt 95 och följande punkter, domen i det ovannämnda målet BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen, punkterna 6 och 11, dom av den 15 maj 1997 i mil C-278/95 P, Siemens mot kommissionen (REG 1997, s. I-2507), punkt 10 och följande punkter, och beslutet i det ovannämnda målet Koelman mot kommissionen, punkt 62 och följande punkter.

100 Ifrågavarande punkter i domen, vilka hänför sig till de relevanta styckena i det omtvistade beslutet, har räknats upp i de fotnoter som nämns i punkt 6 i detta förslag till avgörande.

101 Punkt 146 i domen.

102 Ibidem, punkt 149.

103 Ibidem, punkt 147, min kursivering.

104 Punkt 199 och följande punkter i det omtvistade beslutet.

105 Dom av den 6 april 1995 i mål T-142/89, REG 1995 s. II-867.

106 Punkt 126 och följande punkter i det omtvistade beslutet.

107 Punkt 55 i domen.

108 I punkt 174 i beslutet angav kommissionen att kartellavtalet inte enbart begränsade konkurrensen mellan kartellens medlemmar på den tyska marknaden, utan även snedvred konkurrensen inom handeln mellan medlemsstater. Kommissionen tillade att detta avtal kunde påverka handeln mellan medlemsstaterna.

109 Punkt 142 i domen.

110 Domen i det ovannämnda målet Ferriere Nord mot kommissionen, punkt 33. Se även bland annat domen t det ovannämnda målet Musique Diffusion française m. fl. mot kommissionen, punkt 120, och beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m. fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), punkt 54.

111 Se avseende denna fråga generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande av den 15 juli 1997 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG s. I-0000, punkt 29, där han förordade att domstolen skulle tillämpa en striktare kontroll av de kriterier som används vid bedömningen av hur allvarligt ett visst handlande har varit.

112 Se punkt 193 i detta förslag till avgörande.

113 Se särskilt punkt 56 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

114 Se punkt 198 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

115 Se punkterna 153 och 154 i domen avseende åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

116 Punkt 159 i domen.

117 Ibidem, punki 148.

118 Ibidem, punkt 160.

119 Se punkterna 293 och 294 i delta förslag till avgörande.

120 Punkt 158 i domen, min kursivering.

121 Se, nyligen, domen i det ovannämnda målet Ferriere Nord mot kommissionen, punkt 31,