Förslag till avgörande av generaladvokat Siegbert Alber föredraget den 21 februari 2002
1 Originalspråk: tyska.
2 EGT L 274, s. 30
3 Kommissionens beslut nr 257/80/EKSG av den 1 februari 1980 om gemenskapsregler för särskilt stöd till stålindustrin, EGT L 29, s. 5 (nedan kallat första regelverket).
4 Kommissionens beslut nr 2320/81/EKSG av den 7 augusti 1981 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin, EGT L 228, s. 14, i dess lydelse enligt kommissionens beslut nr 1018/85/EKSG av den 19 april 1985, EGT L 110, s. 5 (nedan kallat andra regelverket).
5 Kommissionens beslut nr 3484/85/EKSG av den 27 november 1985 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin, EGT L 340, s. 1 (nedan kallat tredje regelverket).
6 Koramissionens beslut nr 322/89/EKSG av den 1 februari 1989 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin, EGT L 38, s. 8 (nedan kallat fjärde regelverket).
7 Kommissionens beslut nr 3855/91/EKSG av den 27 november 1991 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin, EGT L 362, s.57; svensk specialutgåva, område 13, volym 21, s. 189 (nedan kallat femte regelverket).
8 Kommissionens beslut nr 2496/96/EKSG av den 18 december 1996 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin, EGT L 338, s. 42 (nedan kallat sjätte regelverket).
9 Jämför exempelvis artikel 6 i tredje regelverket och artikel 6 i femte regelverket.
10 Nedan kallat beslut 91/176.
11 I sitt yttrande över skrivelserna från intervenienten i första instans (fotnot 2) har kommissionen anfört att ett belopp om 5600 miljoner ITL felaktigt har nämnts i beslutet och att det rätteligen uppgår till 6500 miljoner ITL.
12 Punkterna 32—35 i den överklagade domen.
13 Punkterna 42—47 i den överklagade domen.
14 Punkterna 59—69 i den överklagade domen.
15 Punkterna 83—99 i den överklagade domen.
16 Punkterna 111—142 i den överklagade domen.
17 Punkterna 148—161 i den överklagade domen.
18 Punkterna 160—176 i den överklagade domen.
19 Dom av den 30 mars 2000 i mål C-265/97 P, VBA mot Florimex m.fl. (REG 2000, s. I-2061).
20 Jämför Dauses/Henkel, Streithilfe durch natürliche oder juristische Personen in Verfahren vor dem EuGH und EuG (Fysiska eller juridiska personers intervention i mål i EG-domstolen och förstainstansrätten), Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 2000, s. 581 och 585.
21 För en mer detaljerad beskrivning av den roll som intervenienter i första instans har i överklagningsförfarandet, se dom av den 11 februari 1999 i mål C-390/95 P, Antillean Rice Mills NV m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-769), punkterna 20 ff.
22 Jämför Dauses/Henkel (ovan fotnot 20).
23 Se dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, Gezamenlijke Steenkolenmijnen mot Höga myndigheten (REG 1961, s. I-39; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69).
24 Jämför därvidlag även Friden, Quelques réflexions sur la recevabilité d'un pourvoi contre un arrêt du Tribunal de première instance, Revue des Affaires Européennes 2000, s. 231—233.
25 Jämför Friden (ovan fotnot 24).
26 I beslutet föreskrivs visserligen inte från vem Italien måste återkräva stödet. Det skulle även vara möjligt att — beroende på den nationella rättens utformning — vända sig mot Falck. Stöden skulle kunna ha höjt värdet av ACB och därmed också den försäljningssumma som Falck fick vid avyttringen av sin andel. Därmed har Falck ytterst berikats av stöden. Dessutom har Falck gentemot förvärvaren övertagit ansvaret för ändringar i skuldförhållandet. Beträffande liknande sakförhållanden, se dom av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1603), punkterna 38 ff. I akten finns emellertid inte något som pekar på att de italienska myndigheterna har för avsikt att vända sig mot Falck.
27 Kommissionen har härvidlag hänvisat till domar av den 4 juli 1963 i mål 12/63, Schheker mot Höga myndigheten (REG 1963, s. 173), av den 11 juli 1984 i mål 222/83, Commune de Differdange m.fl. mot kommissionen (REG 1984, s. 2889), punkterna 8 och 9, liksom till förstainstansrättens beslut av den 29 september 1997 i mål T-70/97, Région wallonne mot kommissionen (REG 1997, s. II-1513), punkterna 22 och 23.
28 Jämför dom av den 10 januari 2002 i mål C-480/99 P, Plant mot kommissionen (REG 2002, s. I-265), punkt 44.
29 Kommissionen har härvidlag hänvisat till dom av den 17 december 1981 i förenade målen 197—200, 243, 245 och 247/80, Ludwigshafener Walzmühle mot rådet och kommissionen (REG 1981, s. 3211), punkt 16.
30 Beslut av den 3 mars 1998 i mål T-610/97 R, Carlsen m.fl. (REG 1998, s. II-485), punkt 47.
31 Förslag till avgörande av den 9 mars 1995 i mål C-350/92, Spanien mot rådet (REG 1995, s. I-1985), punkt 35 med hänvisning till domstolens dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM&S mot kommissionen (REG 1982, s. 1575; svensk specialutgåva, volym 6, s. 405), punkterna 18 ff, i vilken det visserligen rörde sig om sekretessen för en advokats rådgivning till ett företag.
32 Dom av den 8 november 2000 i mål T-44/97, Piera Ghignone m.fl. mot rådet (REGP 2000, s. II-1023), punkterna 47 och 48.
33 Jämför beslut av den 18 juni 1986 i de förenade målen 142 och 156/84, BAT och Reynolds mot kommissionen (REG 1986, s. 1899).
34 Jämför beslut av den 25 januari 2001 i mål C-111/99 P, Lech-Stahlwerke mot kommissionen (REG 2001, s. I-727), punkt 36.
35 Kommissionen har åberopat dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval m.fl. (REG 1998. s. I-1719), punkt 60.
36 EGT L 83, s. 1.
37 Parterna och förstainstansrätten använder det italienska begreppet diritti della difesa. I den franska resp. den engelska lydelsen av den överklagade domen talas om droits de la défense resp. right to a fair hearing. Detta begrepp översätts till tyskan vanligtvis med begreppet Anspruch auf rechtliches Gehör, även om de ordagranna översättningarna av detta tyska begrepp egentligen skulle vara droit d'etre entendu resp. right to be heard. I den tyska lydelsen av den överklagade domen prövar förstainstansrätten emellertid ett åsidosättande av Rechte der Verteidigung. Det är inte helt klart huruvida de skilda begreppen också innehållsmässigt star för skilda koncept av dessa processuella principer. Nedan används det mer långtgående begreppet Anspruch auf rechtliches Gehör i betydelsen droit d'etre entendu eller right to be heard.
38 Sjätte regelverket och de tidigare regelverken innehåller motsvarande bestämmelser.
39 Jämför vad domstolen uttalat om artikel 88.2 EG: dom av den 14 november 1984 i mål 323/82, Intermills mot kommissionen (REG 1984, s. 3809; svensk specialutgåva, volym 7, s. 685), punkt 16 och av den 3 maj 2001 i mål C-204/97, Portugal mot kommissionen (REG 2001, s. I-3175), punkt 31.
40 Se nedan, punkterna 140 och 141.
41 Dom av den 21 mars 1990 i mål 142/87, Belgien mol kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369, nedan kallad domen i målet Tubemeuse). punkt 46, av den 10 juli 1986 i mål 234/84, Belgien mot kommissionen (REG 1986, s. 2263; svensk specialutgåva, volym 8, s. 691), punkt 27, och av den 5 oktober 2000 i mål C-288/96, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-8237), punkt 99.
42 Förstainstansrättens dom av den 25 juni 1998 i de förenade målen T-371/94 och 394/94, British Airways m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. II-2405), punkt 60.
43 Se fotnot 41.
44 Mål 70/72, kommissionen mot Tyskland (REG 1973, s. 813; svensk specialutgåva, volym 2, s. 117), punkt 19.
45 Domen i målet kommissionen mot Sytraval (ovan fotnot 35), punkt 40.
46 Förslag till avgörande av den 31 mars 1993 i mål C-198/91, Cook mot kommissionen (REG 1993, s. I-2487, 2582; svensk speciaiutgäva, volym 14, s. 201), punkt 14.
47 Jämför avseende artikel 88.2 EG: Generaladvokat Lenz förslag till avgörande av den 17 september 1992 i mâl C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125 — 1148), punkt 64. Det föreskrivs visserligen inte uttryckligen i artikel 6.4 i femte regelverket att medlemsstaten är part (se nedan punkt 140). Vidare saknas även till förordning nr 659/1999 motsvarande allmänna tillämpningsföreskrifter för EKSG-området.
48 Domen i målet kommissionen mot Sytraval (ovan fotnot 35), punkt 45.
49 Domen i målet Intermitís mot kommissionen (ovan fotnot 39), punkt 17.
50 Se ovan fotnot 10, punkt 13.
51 Jämför avseende artikel 88 EG förslag till avgörande av generaladvokat Tesauro i målet Cook mot kommissionen (ovan fotnot 46), punkt 15, med hänvisning till dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München (REG 1991, s. I-5469; svensk specialutgåva, volym 11, s. 453).
52 Dom av den 14 december 1994 i de förenade målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4103), punkt 31.
53 Detta synes i vart fall vara kommissionens praxis inom EKSG-området, trots att det saknas sådana bestämmelser i gällande lagstiftning.
54 Domen i målet Belgien mot kommissionen (ovan fotnot 41), punkt 16, och dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkt 33.
55 Jämför däremot t.ex. meddelande från kommissionen — Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön EGT C 37, 2001, s. 3), punkt 82 ; ... För oanmälda stöd kommer kommissionen att tillämpa: a) bestämmelserna i dessa riktlinjer, om stödet beviljats efter det att dessa riktlinjer offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, b) de riktlinjer som gällde di stödet beviljades i samtliga övriga fall.
56 Se första skälet till första regelverket.
57 Jämför artikel 1.1 i femte regelverket och motsvarande bestämmelser i de andra regelverken.
58 Dom av den 3 oktober 1985 i mål 214/83. Tyskland mot kommissionen (REG 1985, s. 3053), punkterna 45—47, bekräftad genom dom av den 13 juli 2000 i mil C-210/98 P, Salzgitter AG mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkterna 49— 55.
59 jämför artikel 5.1 andra strecksatsen i andra regelverket beträffande företagsstöd och artikel 1.3 andra meningen jämförd med artikel 5.1 i femte regelverket beträffande regionala investeringsstöd.
60 Domen i målet Tubemeuse (ovan fotnot 41), punkt 20, och dom av den 21 november 1991 i mål C-354/90, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon (REG 1991, s. I-5505; svensk specialutgåva, volym 11, s. 463), punkt 13; detaljerat om den parallella frågan inom tillämpningsområdet för regelverket om stöd till stenkolshantering: förstainstansrättens dom av den 9 september 1999 i mål T-110/98, RJB Mining mot kommissionen (REG 1999. s. II-2585), punkterna 65 f. (har ännu inte vunnit laga kraft).
61 Jämför dom av den 20 mats 1997 i mål C-24/95, Alean (REG 1997, s. I-1591), punkterna 51 och 52.
62 Det är i själva verket inte endast beslut 91/176 som har legat till grund för denna Kommissionens uppfattning. Jämför till exempel även kommissionens beslut 1999/720/EG, EKSG av den 8 juli 1999 (Gröditzer Stahlwerke), EGT L 292, s. 27, punkt 46: Det investeringsstöd som är relevant för EKSG skall bedömas enligt artikel 4 c i EKSG-fördraget och de gemenskapsrcgler för stöd till stålindustrin som var i kraft da stödet beviljades. Kommissionens praxis är emellertid inte enhetlig. Pá samma sätt som i det omtvistade beslutet har den gått till väga i beslut 1999/227/EKSG av den 29 juli 1998 (Georgsmarienhütte), EGT L 83, s. 72, och beslut 1999/196/EKSG av den 14 juli 1998 (Stahlwalzwerke Rötzcl), EGT L 63, s. 63.
63 Dom av den 29 februari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen (REG 1996, s. I-723), punkt 86, och dom av den 19 september 2000 i mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-6857), punkt 97.
64 Se ovan, punkterna 128—131.
65 Se ovan punkt 115.
66 Om denna hypotes skulle visa sig vara riktig inom ramen för nationella myndigheters återkrav av stödet, måste man finna en tolkning av beslutet som bäst motsvarar dess syfte. Eftersom beslutet inte hade för avsikt att på nytt ta upp det av beslut 91/176 omfattade stödet, gäller i detta avseende bestämmelserna i detta beslut, nämligen att betalning skall ske till marknadsränta från delgivningsdagen.
67 Dessa villkor synes överensstämma med dem som i själva verket har nämnts i den autonoma provinsens Bolzanos beslut nr 784.
68 Detta är även domstolens fasta rättspraxis. Jämför domen i målet C-288/96, Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 41), punkt 26 med ytterligare hänvisningar.
69 Jämför den i fotnot 54 nämnda rättspraxisen.
70 Domen i målet 30/59 (ovan fotnot 23).
71 Dom av den 22 februari 1990 i mål C-221/88, Busseni (REG 1990, s. I-495; svensk specialutgåva, volym 10, s. 323), punkt 16.
72 Förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1997 i mål T-239/94, EISA mot kommissionen (REG 1997, s. II-1839), punkt 62.
73 Kommissionen har hänvisat till dom av den 15 december 1987 i mål 328/85, Deutsche Babcock (REG 1987, s. 5119), punkt 10, och dom av den 2 maj 1996 i mål C-18/94, Hopkins m.fl. (REG 1996, s. I-2281), punkt 14.
74 Dom av den 21 juni 2001 i de förenade målen C-280/99 P, C-281/99 P och C-282/99 P, Moccia Irme m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. I-4717), punkterna 32 och 33; se även beslutet i målet Lech-Stahlwerke mot kommissionen (ovan fotnot 34), punkt 41.
75 Punkt 69 i den överklagade domen.
76 Dom av den 14 juli 1972 i mål 52/69, Geigy mot kommissionen (REG 1972, s. 787), punkterna 20—22.
77 I detta fall skulle visserligen — om ens någon — en hänvisning till artikel 40 i EKSG-stadgan ligga närmare till hands.
78 EGT L 94, s. 22; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 136.
79 EGT L 319, s. 1.
80 Jämför artikel 1 i beslut 715/78/EKSG.
81 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 27 januari 2000 i mål C-260/98, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-6537), punkterna 73 och 74.
82 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkterna 20 och 21.
83 Dom av den 24 november 1987 i mål 223/8 J, RSV mot kommissionen (REG 1987, s. 4617), punkt 17. Den av klagandena åberopade domen av förstainstansrätten av den 27 januari 2000 i de förenade målen T-194/97 och T-83/98, Branco mot kommissionen (REG 2000, s. II-69), punkt 91, handlar också om detta.
84 Jämför förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i de förenade mälen T-126/96 och 127/96, BFM och EFIM mot kommissionen (REG 1998, s. II-3437), punkt 48.
85 Förslag till avgörande av den 6 maj 1965 i mål 111/63, Lcmmerz-Werke mot höga myndigheten (REG 1965, s. 893, 922, 938).
86 Dom av den 13 juli 1965 i mål 111/63, Lemmerz-Werke mot höga myndigheten (REG 1965, s. 893), punkt I 3.
87 Domen i målet Geigy mot kommissionen (ovan fotnot 76), punkterna 20 och 21.
88 Jämför härvidlag även förslag till avgörande till domen i målet C-260/98 (ovan fotnot 81), punkterna 75 ff.
89 Klagandena har härvidlag åberopat dom av den 9 augusti 1994 i mål C-44/93, Namur (REG 1994, s. I-3829). Den är emellertid inte relevant, eftersom den till skillnad från detta mål handlar om fortlöpande, och inte nya, stöd.
90 Se ovan fotnot 83.
91 Kommissionen har i detta sammanhang Åberopat dom av den 20 september 1990 i mål C-5/89, Kommissionen mot Tyskland (REG 1990, s. I-3437: svensk specialutgåva, volym 10, s. 499), punkterna 14 ff., av den 10 juni 1993 i mål C-183/91, kommissionen mot Grekland (REG 1993, s. I-3131), punkt 18, och domen i målet Alcan (se ovan fotnot 61).
92 Dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205—215/82, Deutsche Milchkontor m.fl. (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233), punkt 33, och domen i målet C-5/89, kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 91), punkterna 13—16.
93 Dom av den 8 juli 1995 i mål T-459/93, Siemens mot kommissionen (REG 1995, s. II-1675), punkt 105.
94 Se ovan fotnot 83, punkt 17.
95 Så redan i domen i målet Deutsche Milchkontor (ovan fotnot 92), punkt 30.
96 Punkt 84 i den överklagade domen med ytterligare hänvisningar.
97 Punkt 93 i den överklagade domen.
98 Domen i målet Geigy mot kommissionen (ovan fotnot 76), punkterna 20 och 21.
99 Jämför domen i målet RSV mot kommissionen (ovan fotnot 83), punkt 17, och — med avseende på domstolsförfarandet — domen i målet Baustahlgewerbe mot kommissionen (ovan fotnot 82), särskilt punkterna 20, 21 och 26 ff.
100 Se ovan, punkt 210.
101 Kommissionen har visserligen inte gjort gällande att Italien har varit försenad vid lämnandet av upplysningar. Jämför däremot dom av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1433; svensk specialutgåva, volym 11, s. 115), punkterna 40—44.
102 Domen i målet Siemens mot kommissionen (ovan fotnot 93).
103 Jämför domen i målet Tubemeuse (ovan fotnot 41), punkt 61, och dom av den 2 februari 1989 i mål 94/87, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 175), punkt 12.
104 EGT C 31 1979, s. 9.
105 Jämför den i fotnot 63 nämnda rättspraxisen.
106 Offentliggjort i det av kommissionen utgivna verket Konkurrensrätt i de europeiska gemenskaperna, band II a (konkurrensregler för statligt stöd), 1999, s. 73.
107 S. 20 under punkt IV 1 e i överklagandet i första instans, återgivet i punkt 78 i den överklagade domen.
108 Domen i målet Tubemeuse (ovan fotnot 41), punkterna 65 och 66.