Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 14 december 2004

1 Originalspråk: franska.

2 EGT 1972, L 299, s. 32: svensk utgåva, C 15,1997, s. 30. I dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1, och-i ändrad lydelse-s. 77; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, C15,1997, s. 26), enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1; svensk utgåva, C 15,1997, s. 43) och enligt konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT 1997, C 15, s. 1) (nedan kallad Brysselkonventionen eller konventionen). En konsoliderad version av konventionen, i dess lydelse enligt de fyra anslutningsfördragen, finns i EGT 1998, C 27, s. 1.

3 Det gäller mål C-314/92, Ladenimor (beslut om avskrivning av den 21 februari 1994). Då detta mål mycket ofta omnämns under namnet Hårrods kommer Jag att använda den benämningen.

4 Yttrande 1/03. Luganokonventionen av den 16 september 1988 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område är en så kallad parallell konvention till Brysselkonventionen. Innehållet är nämligen nästan identiskt med Brysselkonventionens. Luganokonventionen är bindande för samtliga medlemsstater i gemenskapen (anslutna till Brysselkonventionen) samt Republiken Island, Konungariket Norge, Schweiziska edsförbundet och Republiken Polen. Det är tal om att revidera denna konvention för att anpassa innehållet till rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1), som nyligen har ersatt Brysselkonventionen, vilket vi kommer att se längre fram. Den begäran om yttrande som har tillställts domstolen syftar till att utröna om gemenskapen är ensam behörig att vad avser förslaget till ändrad konvention eller om behörigheten är delad mellan gemenskapen och medlemsstaterna. Denna fråga ger särskild anledning att undersöka i vilken mån konventionsförslagets territoriella eller personliga tillämpningsområde täcker förordningens, Frågan har visst samband med den som rör Brysselkonventionens territoriella eller personliga tillämpningsområde, eftersom den förordning som har ersatt denna konvention i allt väsentligt innehåller konventionens bestämmelser.

5 Dom av den 27 april 2004 i mål C-159/02, Turner (REG 2004, s. I-3565).

6 Se punkt 35.

7 I denna artikel föreskrivs följande: Medlemsstaterna skall i den utsträckning det är nödvändigt, inleda förhandlingar med varandra i syfte att till förmån för sina medborgare säkerställa ... förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden ...

8 Dessa valfria behörighetsregler skall bland annat tillämpas om talan avser avtal (artikel 5.1: konkurrerande behörighet för domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser skall uppfyllas), om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden (artikel 5.3: konkurrerande behörighet för domstolen i den ort där skadan inträffade), om talan avser konsumenttvister (artikel 14 första stycket: konkurrerande behörighet för domstolarna i den konventionsstat där konsumenten har sin hemvist) och om det finns flera svaranden (artikel 6.1: konkurrerande behörighet för den domstol där någon av svarandena har sin hemvist).

9 Dessa behörighetsregler skall i synnerhet tillämpas om talan avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom (artikel 16.1 a: exklusiv behörighet för domstolarna i den konventionsstat där egendomen är belägen), samt i situationer av uttrycklig avtal om domstols behörighet (artikel 17: endast den domstol eller de domstolar som har utvalts av parterna inom ramen för ett avtal om domstols behörighet, om inte annat följer av de exklusiva behörighetsreglerna i artikel 16).

10 Enligt artikel 18 i Brysselkonventionen har domstolen i en konventionsstat vid vilken svaranden går i svaromål behörighet, trots att denne inte har sin hemvist i denna stat, utom om svaranden gick i svaromål endast för att bestrida domstolens behörighet eller om en annan domstol har exklusiv behörighet enligt artikel 16 i denna konvention. Man talar då om tyst prorogation om behörighet.

11 Trots att förordning nr 44/2001 Inte är tillämplig på tvisten vid den nationella domstolen vill )ag påpeka att det i artikel 4 i denna förordning finns ett extra förbehåll för de exorbitanta behörighetsregler som avser parternas vilja.

12 Denna särskilda situation följer av protokollet om Konungariket Danmarks ställning, vilket är bifogat till EU-och EG-fördragen. Härav följer att förordning nr 44/2001 inte är tillämplig i Danmark, men att Brysselkonventionen fortfarande skall tillämpas mellan denna medlemsstat och de medlemsstater som är bundna av förordningen. En jämförbar situation har förbehållits Förenade kungariket och Irland genom ett protokoll angående dessa båda länder som också är bifogat till EU-och EG-fördragen. I enlighet med artikel 3.1 i detta protokoll har dock Förenade kungariket och Irland anmält sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av förordning nr 44/2001, vilket innebär att förordningen är tillämplig på dessa länder.

13 Nedan kallat målet Spiliada 1987, AC 460. De principer som fastställs i denna dom förefaller motsvara dem som tillämpas i Jamaica. Se, för ett motsvarande synsätt, N.B. Jacksons yttrande. N.B. Jackson är första svarande i tvisten vid den nationella domstolen (punkt 25).

14 Se s. 476 i domen i det ovannämnda målet Spiliada.

15 Ibidem, s. 474.I detta avseende kan den mekanism för forum non conveniens som är tillämplig på en talan som riktas mot en svarande i England (vilket i engelsk rätt innebär att en så kallad ordinär behörighetsregel tillämpas) liknas vid den som tillämpas vid forum conveniens, Enligt denna sistnämnda mekanism kan den engelska domstolen vägra att tillåta att stämningsansökan delges i utlandet, när en talan riktas mot en svarande som inte befinner sig i England (vilket i engelsk rätt innebär att en så kallad extraordinär behörighetsregel tillämpas), när den utländska domstolen utgör forum conveniens, så att förfarandet i fråga inte kan fullföljas i England. Se, i detta sammanhang, s. 480-482.

16 Se s. 477 (c) i domen i det ovannämnda malet Spiliada.

17 Ibidem, s. 477 och s. 478 (d).

18 Det skall påpekas att det i common law-länderna läggs särskild vikt vid hörandet av vittnen vid det muntliga förfarandet. Bland vittnena ingår biand annat experter.

19 Se s. 478 (d) i domen i det ovannämnda malet Spliiada.

20 Ibidem, s. 482.

21 Detta uttryck användes av House of Lords i en dom som meddelades efter domen i målet Spiliada, nämligen domen i milet Lubbe mot Cape pk (2000,1 WLR, 1545, HL) (nedan kallat målet Lubbe).

22 Ibidem.

23 Se s. 482 i domen i det ovannämnda malet Spiliada.

24 Se, för ett motsvarande synsätt, House of Lords rättspraxis som omnämns av A. Nuyts i L'exception de forum non conveniens (étude de droit international privó comparé), tes ULB, 2001-2002, vol. II, punkt 218. Se, närmare bestämt, dom i malet Cornelly mot RTZ Corporation pic (1998, AC 854, s. 873 och s. 874) och i det ovannämnda målet Lubbe.

25 Se det ovannämnda verket av A. Nuyts, punkt 202.

26 Sedan de civilprocessrättsliga reglerna reformerades år 1998 skall en invändning om forum non conveniens enligt engelsk rätt göras inledningsvis, det vill säga före svaromålet i sakfrågan, och inte när som helst under förfarandet Se, i det sammanhanget, ovannämnda verk av A. Nuyts, punkt 204.

27 Se det ovannämnda verket av A. Nuyts, punkt 208.

28 Se, för ett motsvarande synsätt, domarna i målen Berisford plc mot New Hampshire Insurance Co. (1990, 2 QB 631) och Arkwright Mutual Insurance Co. mot Bryanston Insurance Co. Ltd (1990, 2 QB 649). I dessa domar fastslog High Court att Genomförandet av mekanismen forum non conveniens strider mot den tvingande karaktären hos artikel 2 i Brysselkonventionen och inverkar menligt på den enhetliga tillämpningen av behörighetsreglerna i konventionsstaterna.

29 Nedan kallat Harrods (1992, Ch. 72, CA). Denna dom meddelades inom ramen för en tvist mellan ett engelskt bolag som var etablerat i England, men som bedrivit all sin verksamhet i Argentina, där dess beslutsfattande och administrativa organ (bolaget Harrods Buenos Aires) samt dess huvuddelägare (det schweiziska bolaget Intercomfinanz) var belägna, och dess minoritctsdelägarc (det schweiziska bolaget Ladenimor) avseende en meningsskiljaktighet om förvaltningen av ovannämnda engelska bolag.

30 Ibidem, s. 96 och s. 103.

31 Ibidem, s. 97 och s. 98.

32 Ibidem, s. 97.

33 Ibidem, s. 103 (d).

34 Tolkningsfrågorna var formulerade på följande sätt:1) Reglerar 1968 års konvention behörigheten för domstolarna i en konventionsstat när det inte föreligger någon behörighetskonflikt med domstolarna i en annan konventionsstat? 2) a) Utgör 1968 års konvention hinder för att en domstol i en konventionsstat, när dess behörighet grundas på artikel 2 i denna konvention, utövar det utrymme för skönsmässig bedömning som den har enligt den nationella lagen och avstår från att pröva en talan som riktas mot en person med hemvist i denna konventionsstat, till förmån för domstolar belägna i en tredje stat, om den behörighet som domstolarna i de andra Konventionsstaterna har enligt denna konvention inte är ifrågasatt? b) Om svaret på frågan är jakande, utgör konventionen då alltid hinder för detta eller endast i vissa fall och, om så är fallet, i vilka fall? 3) a) Om svaret på fråga 2 är jakande, kan då en domstol i en konventionsstat enligt 1968 års konvention ändå utöva det utrymme för skönsmässig bedömning som den har enligt den nationella lagen och avstå från att pröva en talan som riktas mot en medsvarande som inte har hemvist i en konventionsstat, till förmån för en tredje stat? b) Blir svaret på fråga 3 annorlunda om den omständigheten att domstolen väljer att inte pröva talan som riktas mot en av medsvarandena medför att talan avvisas i den del som är riktad mot den andra medsvaranden, som har hemvist i den berörda konventionsstaten?

35 Se fotnot 21.

36 Se punkt 28 i mitt förslag till avgörande.

37 Se, bland annat, det ovannämnda verket av A. Nuyts, punkt 181, och R. Fcntiman, Outsting Jurisdiction in the European Judicial Area, Cambridge Yearbook of European Legal Studies. 2000, s. 109, samt Stays and the European Conventions: End-Game?, CLJ 10, 2001, s. 11.

38 Nedan kallad den första svaranden.

39 Nedan kallad den tredje svaranden.

40 Nedan kallad den fjärde svaranden.

41 Nedan kallad den sjätte svaranden.

42 Mål C-412/98 (REG 2000, s. I-5925).

43 I det sammanhanget hänvisade Bentley QC särskilt till punkterna 59-61 i domen i det ovannämnda målet Group Josi.

44 Se punkterna 35-39 i mitt förslag till avgörande.

45 Det är vad som faktiskt följer av artikel 21 protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område.

46 Se punkt 47 1 beslutet om hänskjutande.

47 Se punkterna 33-35 i beslutet om hänskjutande.

48 Se punkterna 47 och 48 samt punkterna 82-88 i kommissionens skriftliga yttrande.

49 Se punkt 32 i Andrew Owusus skriftliga yttrande.

50 Det är vad som tycks framgå av punkterna 44 och 45 i beslutet om hänskjutande, samt av punkterna 48.5, 55 och 56 där det redogörs för de argument som parterna i tvisten vid den nationella domstolen har anfört och som till stor del överensstämmer med argumenten i målet Harrods, till vilka Court of Appeal redan tagit ställning.

51 Se, bland annat, dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59, av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099), punkt 38, av den 22 januari 2002 i mål C-390/99, Canal Satélite Digital (REG 2002, s. I-607), punkt 18, av den 21 mars 2002 i mål C-451/99, Cura Anlagen (REG 2002, s. I-3193), punkt 16, och av den 30 mars 2004 i mål C-147/02, Alabaster (REG 2004, s. I-3107), punkt 54.

52 EGT C 59, 1979, s. 1.

53 Se s. 8 i rapporten.

54 Mål 12/76 (REG 1976, s. 1473; svensk specialutgåva, volym 3, s. 177), punkt 9.

55 Mål C-365/88 (REG 1990, s. I-1845), punkt 17.

56 Se punkterna 99 och 100 samt 126-131 i mitt förslag till avgörande.

57 För denna del av den engelska doktrinen, se L. Collins. 1990, 106 LQR, s. 538 och s. 539, som Court of Appeal hänvisade till i domen i målet Harrods (s. 103), och P. Kaye, Civil ļurisdiction and enforcement of foreign judgments, Professional Books Limited, 1987, s. 216-225.

58 Se G. Droz, Compétence judiciaire et effets des jugements dans le marché commun (Élude de la convention de Bruxelles du 27 septembre 1968), 1972, s. 23-25.

59 Se, bland annat, angående den belgiska doktrinen, F. Rigaux och M. Fallon, Droit international privé, Maison Larcier, 2:a omarbetade upplagan, 1993, band II, Droit positif belge, s. 173; M. Weser, Convention communautaire sur la compétence judiciaire et l'exécution des décisions, CIDC, och A. Pedone, 1975, s. 215-217; angående den tyska doktrinen, R. Geimer och R. Schütze, Internationale Urteilsanerkennung, C.H. Beck'sche Verlagsbuchhandlung, 1983, band I, 1. Halbband, s. 220-222, R. Geimer, The right ol acces to the Courts under the Brussels convention, Civil Jurisdiction and Judgments in Europe, Proceedings of the Colloquium on the Interpretation of the Brussels Convention by the Court of Justice considered in the context of the European Judicial Area, Luxemburg, 11 och 12 mars 1991, Butterworths. 1992, s. 39 och s. 40 (angående den dom som avkunnades av Court of Appea! i malet Harrods); angäcnde den nederländska doktrinen, H. Duintier Tebbcns, The cnglish Court of Appeal in re Harrods; An unwelcome Interpretation of the Brussels Convention, Law and Reality: Essays on National and International Procedural Law in Honour of Cornells Carel Albert Voskuil, Martinus Nijhofī Publishers. 1992, sidan 47 och följande sidor.

60 Enligt Georges Droz borde detsamma gälla för bestämmelserna om exklusiv behörighet i artikel 16 i konventionen.

61 Enligt större delen av doktrinen borde detsamma gälla när den utsedda domstolen är belägen i en annan konventionsstat än den där parterna har hemvist. Avtal om domstols behörighet är i allmänhet illa sedda i nationell rätt, vilket innebär att deras godkännande, i enlighet med artikel 17 i konventionen, torde vara begränsat till rättsliga förhållanden som har en väsentlig internationell karaktär, oberoende av var den utsedda domstolen är belägen. Se, för ett liknande resonemang, H. Gaudemet-Tallon, Compétence et exécution des jugements en Europe, LGDJ, 3:e utgåvan, 2002, s. 97, som innehåller flera hänvisningar till doktrin.

62 Se, bland annat, J. Kropholler, Europäisches Zivilprozeßrecht — Kommentar zu EuGvO und Lugano-Übereinkommen, Verlag Recht und Wirtschaft GmbH, 2002, s. 106

63 Ī detta mål har kommissionen endast hävdat att tillämpningen av artikel 2 i konventionen inte utesluts till följd av att käranden har hemvist i samma konventionsstat som den första svaranden och att tvisten vid den nationella domstolen har uppkommit inom ramen för ett förhållande mellan en konventionsstat och en tredje stat. Kommissionen har inte tagit ställning till frägan huruvida det för tillämpning av artikel 2 krävs att tvisten skall vara internationell och, om så är fallet, huruvida det räcker att den erfordrade utländska faktorn kan härledas till i en tredje stat. Mot denna bakgrund påpekar jag att kommissionen, inom ramen för yttrande 1/03 om den framtida reviderade Luganokonventionen, bekräftade (i punkt 170 i sitt skriftliga yttrande) att varje tvist som anhängiggjorts vid en domstol i en medlemsstat och som har en koppling till en annan stat omfattas av förordning nr 44/2001, oavsett om det är fråga om en medlemsstat eller inte. Kommissionen tillade att denna förordning inte lämnar några andra än rent interna tvister (där samtliga anknytningsfaktorer kan härledas till samma stat) utanför sitt tillämpningsområde.

64 Se punkt 30.

65 Ibidem, punkt 57.

66 Ibidem, punkt 58 (min kursivering).

67 Ibidem, punkt 59.

68 Se, bland annat, dom av en 17 juni 1992 i mål C-26/91, Handle (REG 1991, s. I-3967,-svensk specialutgåva, volym 12, s. 137), punkt 14, av den 19 januari 1993 i mål C-89/91, Shearson Lehman Hutton (REG 1993, s. I-139), punkterna 15 och 16, av den 3 juli 1997 i mål C-269/95, Benlncasa (REG 1997, s. I-3767), punkt 14, av den 27 oktober 1998 i mål C-51/97, Reunion européenne m.fl. (REG 1998, s. I-6511), punkt 16, samt domen i det ovannämnda målet Group josi, punkterna 36-40, och, senare, av den 10 juni 2004 i mål C-168/02, Kronhofer (REG, s. I-6009), punkterna 12 och 13.

69 Se, bland annat, angående artikel 5.1, avseende talan som avser avtal, dom av den 17 januari 1980 i mål 56/79, Zeiger (REG 1980, s. 89), punkt 3, angående artikel 5.3, avseende talan som avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, dom av den 30 november 1976 i mål 21/76, Bier, kallat Mines de potasse d'Alsace (REG 1976, s. 1735; svensk specialutgåva, volym 3, s. 209), punkt 11, angående artikel 6.1, när det finns flera svaranden, dom av den 27 september 1988 i mål 189/87, Kalfelis mot Schröder (REG 1988, s. 5565; svensk specialutgåva, volym 9, s. 729), punkt 11, och, angående artikel 6.2, avseende talan som avser återgångskrav eller annat liknande, domen i det ovannämnda målet Hagen, punkt 11.

70 Det är fallet med den underhållsberättigade (artikel 5.2) och med konsumenten (artiklarna 13 och 14) och försäkringstagaren (artiklarna 8,9 och 10), som är parter i ett avtal och som måste anses vara den svagare parten i avtalsförhållanden och mindre erfaren i rättsliga angelägenheter än motparten. Angående syftet med artiklarna 13 och 14 i konventionen, se, bland annat, dom av den 11 juli 2002 i mål C-96/00, Gabriel (REG 2002, s. I-6367), punkt 39.

71 Det är vad domstolen betonade angående artikel 13 andra stycket i dom av den 15 september 1994 i mål C-318/93, Brenner och Noller (REG 1994, s. I-4275), punkt 18.

72 Se, bland annat, för elt liknande resonemang, domen 1 det ovannämnda målet Group Josi (punkt 46).

73 Ibidem.

74 Se, bland annat, H. Gaudemet-Tallon (ovan fotnot 61), s. 71.

75 Denna fraga förblir obesvarad. Som jag redan har nämnt i punkt 70 lämnar jag den därhän eftersom tvisten i malet vid den nationella domstolen inte kräver att den prövas.

76 Se, bland annat, dom av den 27 juni 1991 i mål C-351/89, Overseas Union Insurance mil. (REG 1991, s. I-3317), punkt 16, och av den 9 december 2003 i mål C-116/02, Gasser (REG, s. I-14693), punkt 41.

77 Se domarna i de ovannämnda målen Gasser och Turner, punkt 24.

78 C-129/92 (REG 1994, s. I-117), punkt 25.

79 Ibidem, punkt 37.

80 Se punkt 14.

81 Se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 11 juni 1985 i mål 49/84, Debaecker och Motivier (REG 1985, s. 1779), angående tillämpning av artikel 27.2 i konventionen inom ramen för erkännande i Nederländerna av ett avgörande som en belgisk domstol meddelat i en tvist mellan parter med hemvist i Belgien angående hyra av en fastighet som också var belägen i Belgien.

82 Se, i det sammanhanget, F. Juenger, La Convention de Bruxelles du 27 septembre 1968 et la courtoisie internationale — Réflexions d'un Américain, RC, 1983, s. 37.

83 Les frontières extérieures de l'espace judiciaire européen: quelques repères, E Pluribus Unum — Liber Amicorum Georges A. L. Droz, Martinus Nijhoff Publishers. 1996, s. 85, särskilt s. 103 och s. 104.

84 Se, bland annat, dom av den 4 mars 1982 i mål 38/81, Effer (REG 1982, s. 825), punkt 6, av den 13 juli 1993 i mâl C-125/92, Mulox IBC (REG 1993, s. I-4075; svensk specialutgåva, volym 14, s. 285), punkt 11, i det ovannämnda målet Benincasa, punkt 26, av den 17 september 2002 i mål C-334/00, Tacconi (REG 2002, s. I-7357), punkt 20, av den 5 februari 2004 i mål C-18/02, DFDS Torline (REG 2004, s. I-1417), punkt 36, och i det ovannämnda målet Kronhofer, punkt 20.

85 Se, bland annat, dom av den 29 juni 1994 i mål C-288/92, Custom Made Commercial (REG 1994, s. I-2913; svensk specialutgåva, volym 15, s. 261), punkt 15, och av den 19 februari 2002 i mål C-256/00, Besix (REG 2002, s. I-1699), punkt 25.

86 Se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen Effer, punkt 6, Owens Bank, punkt 32, Custom Made Commercial, punkt 18, Besix, punkterna 24-26, samt dom av den 28 september 1999 i mål C-440/97, GIE Groupe Concorde mil. (REG 1999, s. I-6307), punkt 23, och av den 6 juni 2002 i mål C-80/00, Italian Leather (REG 2002, s. I-4995), punkt 51.

87 Se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen Handte, punkt 14, och Group Josi, punkt 35.

88 Se, bland annat, dom av den 21 maj 1980 i mâl 125/79, Denilauler (REG 1980, s. 1553; svensk specialutgåva, volym 5, s. 197), punkt 13.

89 Se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen Handte, punkt 14, och Group Josi, punkt 36,

90 Punkt 48 i beslutet om hänskjutande.

91 Punkt 21 i det skriftliga yttrandet.

92 Se N. Quoc Dinh, P. Daillier, och A. Pellet, Droit inter-national public, 6:e helt omarbetade upplagan, 1999, LGDJ, sidan 239 och följande sidor.

93 Se ovannämnda verk av N. Quoc Dinh m.fl., s. 249. Det hänvisas bland annat till Brysselkonventionen av den 29 november 1969 om ingripande på det fria havet vid olyckor som är ägnade att leda till förorening genom olja. Stater som är parter i denna konvention förbehåller sig rätten att intervenera på öppet hav utanför sina kuster även gentemot fartyg under tredje stats flagg.

94 EGT L 266, 1980, s. 1.

95 Se, i det sammanhanget, Guilianos och Lagardes gemensamma rapport om Romkonventionen, EGT C 282,1980, s. 1. Se, särskilt, punkt 8 i inledningen och kommentaren till artikel 1.1 och artikel 2 i denna konvention.

96 Se, i det sammanhanget, kommentaren till artikel 2 i Romkonventionen i ovannämnda rapport och J.-M. Jacquet, Aperçu de la convention de Rome, L'européanisation du droit international privé, Académie de droit européen de Trèves. 1996, s. 21.

97 Mål C-398/92 (REG 1994, s. I-467; svensk specialutgåva, volym 15, s. 37), punkt 11 (min kursivering).

98 Se punkt 12. Se även, för ett motsvarande synsätt, domen i det ovannämnda målet Tessili, punkt 9.

99 Se punkt 8.

100 Se punkt 24 i dess skriftliga yttrande.

101 De förenade målen C-465/00, C-138/01 och C-139/01 (REG 2003, s. I-4989), punkt 41. Se även, för ett motsvarande synsätt, bland annat dom av den 18 februari 1987 i mal 98/86, Mathot (REG 1987, s. 809), punkt 11, av den 12 december 1990 i mål C-241/89, SARPP (REG 1990, s, I-4695), punkt 16, angående rädets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT L 33, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130), dom av den 25 april 1996 i mål C-87/94, kommissionen mot Belgien (REG 1996, s. I-2043), punkterna 30-33, angående rådets direktiv 90/531/EEG av den 17 september 1990 om upphandlingsförfaranden för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport-och telekommunikationssektorer (EGT L 297, s. 1). Se M. Fallon, Les conflits de lois et de juridictions dans un espace économique intégré — L'expérience de la Communauté européenne, Recueil des cours, Académie de droit international, Martinus Nijhoff Publishers. 1996, s. 49, s. 182 och s. 183.

102 Se domen i det ovannämnda målet Österreichischer Rundfunk m.fl., punkt 41.

103 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31).

104 Se domen i det ovannämnda målet Österreichischer Rundfunk m.fl., punkt 42.

105 Ibidem.

106 Dom av den 6 november 2003 i mål C-101/01, Lindqvist (REG 2003, s. I-12971), punkterna 40 och 41.

107 För elt motsvarande synsätt, se, bland annat, dom av den 9 september 2004 i mil C-70/03, kommissionen mot Spanien (REG 2004, s. I-7999), punkt 30, angående rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

108 Se J. Aussant, R. Fornasicr, J.-V. Louis, ).-C. Seché och S. Van Raepenbusch, Commentaire J. Mégret — Le droit de la EGE, vol. 3, Université de Bruxelles. 2 uppl., sidan 113 och följande sidor, samt ovannämnda verk av M. Fallon, sidan 43 och följande sidor (särskilt s. 45 och s. 46).

109 Ibidem. Se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 12 december 1974 i mål 36/74, Walrave och Koch (REG 1974, s. 1405; svensk specialutgåva, volym 2, s. 409), punkterna 26-28, och av den 12 juli 1984 i mål 237/83, Prodest (REG 1984, s. 3153), punkt 6, allmänt angående gemenskapsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen och, i synnerhet, rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33).

110 Se, för ett motsvarande synsätt, bland annat, dom av den 23 oktober 1986 i mål 300/84, Van Roosmalen (REG 1986, s. 3097), punkterna 30 och 31, och av den 9 juli 1987 i de förenade målen 82/86 och 103/86, Laborero och Sabato (REG 1987, s. 3401), punkterna 25-28.

111 Min kursivering.

112 Det förefaller som om denna teori även är genomförd i Nederländerna, dock i mycket mindre utsträckning.

113 Redan år 1972 hävdade Georges Droz kraftfullt att denna princip inte hörde hemma i Brysselkonventionen och fastslog att det är bättre att kväva denna anledning till lagvrängning i sin linda, G. Droz, Droits de la demande dans les relations privées internationales, TCFDIP, 1993-1995, s. 97.

114 EGT C 59, 1979, s. 71, punkterna 77 och 78.

115 Se, bland annat, dom av den 5 december 1967 i mål 19/67, Van der Vecht (REG 1967, s. 445), av den 6 oktober 1982 i mål 283/81, Cilfit m.fl. (REG 1982, s. 3415; svensk specialutgåva, volym 6, s. 513), punkt 18, av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Fernere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 15, och av den 29 april 2004 i mål C-371/02, Björnekulla Fruktindustrier (REG 2004, s. I-5791), punkt 16.

116 Se, bland annat, dom av den 14 juli 1977 i de förenade målen 9/77 och 10/77, Bavaria Fluggesellschaft och Germanair mot Bedarfsluftfahrt (REG 1977, s. 1517), punkt 4, av den 22 november 1978 i mål 33/78, Somafer (REG 1978, s. 2183; svensk specialutgåva, volym 4, s. 209), punkt 8, och av den 15 november 1983 i mål 288/82, Duijnstee (REG 1983, s. 3663), punkt 13.

117 Se punkt 27 i mitt förslag till avgörande.

118 Se punkt 29, i förlängningen av domen i det ovannämnda målet Hagen, punkt 20.

119 Se, för ett motsvarande synsätt, H. Gaudemet-Tallon (ovan fotnot 61), sidan 57 och följande sidor.