Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 7 juni 2005

1 Originalspråk: italienska.

2 Dom av den 9 juli 2003 i mål T-224/00, Archer Daniels Midland Company och Archer Daniels Midland Ingredients Ltd mot kommissionen (REG 2003, s. II-2597).

3 EGT L 152, 2001, s. 24.

4 EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8.

5 EGT C 9, 1998, s. 3.

6 I riktlinjerna fastställs, i förhållande till överträdelsens allvar, schablonmässigt beräknade belopp som i förening med bedömningen av överträdelsens varaktighet skall utgöra grundbeloppet för beräkningen av böterna. Det tillämpliga bötesbeloppet är för de mindre allvarliga överträdelserna lägs. 1000 euro och högs. 1 miljon euro, för de allvarliga överträdelserna lägs. 1 miljon euro och högs. 20 miljoner euro och för de mycket allvarliga överträdelserna över 20 miljoner euro (punkt 1 del A i riktlinjerna).

7 I punkt 2 i riktlinjerna föreskrivs att [g]rundbeloppet [för böterna] kan ökas vid särskilda försvårande omständigheter som t.ex. att ett eller flera företag upprepar överträdelser av samma typ, att företaget vägrar att samarbeta eller till och med försöker hindra undersökningen, att företaget har haft en ledande roll eller uppmuntrat till överträdelsen, att företaget har vidtagit bestraffningsåtgärder mot andra företag i syfte att få dem att respektera de olagliga förfarandena, att det är nödvändigt att öka bötesbeloppet för att överskrida beloppet av de olagliga vinster som erhållits tack vare överträdelsen, om det är objektivt möjligt att uppskatta detta belopp, övrigt.

8 I punkt 3 i riktlinjerna specificeras i detta avseende att [g]rundbeloppet kan minskas vid förmildrande omständigheter som t.ex. att företaget har haft en uteslutande passiv eller efterföljande roll i genomförandet av överträdelsen, att företaget i praktiken inte har tillämpat avtal eller förfaranden som utgör överträdelser, att företaget har upphört med överträdelsen vid kommissionens första ingripanden (bland annat kontroller), att det från företagets sida har förekommit rimliga tvivel angående det begränsande förfarandets karaktär av överträdelse, att överträdelsen har begåtts av oaktsamhet och inte med avsikt, att företaget har samarbetat effektivt i förfarandet utanför tillämpningsområdet för kommissionens meddelande av den 18 juli 1996 om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden, övrigt

9 Jag erinrar om att det i artikel 1 i det ifrågasatta beslutet har fastställts att ADM Company och ADM Ingredients hade medverkat i det avtal som beivrats från den 23 juni 1992 till den 27 juni 1995.

10 Den överklagade domen, punkt 191.

11 Ibidem, punkt 41.

12 Ibidem, punkt 51.

13 Ibidem, punkterna 70–73.

14 Ibidem, punkt 208.

15 Ibidem, punkt 210.

16 Ibidem, punkterna 212 och 213.

17 Ibidem, punkterna 89–91.

18 Ibidem, punkt 92.

19 Dom av den 14 december 1972 i mål 7/72, Boehringer mot kommissionen (REG 1972, s. 1281; svensk specialutgåva, volym 2, s. 61).

20 Den överklagade domen, punkt 98.

21 Ibidem, punkterna 99 och 100.

22 Ibidem, punkterna 101 och 102.

23 Ibidem, punkterna 103 och 104.

24 Ibidem, punkt 197.

25 Ibidem, punkt 200. Min kursivering.

26 Ibidem, punkterna 204 och 205.

27 Ibidem, punkterna 142 och 169.

28 Ibidem, punkt 171.

29 Ibidem, punkterna 371–380.

30 Dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80–103/80, Musique Diffusion Française mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133).

31 Förslag till avgörande av den 8 juli 2004 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-231/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. (REG 2004, s. I-5425).

32 Ibidem, punkterna 159–165.

33 Ibidem, punkterna 155–160.

34 Den överklagade domen, punkt 92.

35 Beslut av den 2 november 1987, AP mot Italien, meddelande nr 204/1986. Min kursivering.

36 Min kursivering.

37 Decision on the Defence Motion on the Principle of Non-bis in-idem, Prosecutor v. Tadic, Case No. IT-94-1, T.Ch. II, 14 Nov. 1995. Min kursivering.

38 Det skall för övrigt påpekas att, såvitt framgår, i de flesta rättsordningar i staterna i det internationella samfundet föreskrivs visserligen principen om ne bis in idem, men i regel föreskrivs det att denna princip endast kan tillämpas nationellt. Om jag inte tar fel är det exempelvis bland rättsordningarna i Europeiska unionens medlemsstater endast den nederländska rättsordningen som tillerkänner utländska domar verkan som hinder mot att ny rättegång förs motsvarande vad som gäller nationella domar.

39 Dom av den 31 mars 1987, 2 BvM 2/86. Icke officiell översättning.

40 Corte Costituzionale (Italien) av den 18 april 1967, nr 48, Giur. Cost., 1967, I, s. 299, och av den 8 april 1976, nr 69, Giur. Cost., 1976, s. 432.

41 Beträffande denna konvention är det enligt min mening av betydelse att det, även om principen om ne bis in idem i förhållandena mellan de avtalsslutande staterna föreskrivs i denna, i artikel 55 föreskrivs en möjlighet att under en rad omständigheter göra undantag från denna princip.

42 Dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkt 338.

43 Den överklagade domen, punkt 90. Min kursivering. Se även dom av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena (REG 1987, s. 4587), i vilken domstolen inte ansåg att principen om ne bis in idem hade åsidosatts, eftersom de två formerna av säkerhet som krävdes av samma person avseende samma omständigheter tjänade helt olika ändamål (punkterna 22 och 23).

44 Se domen i de ovannämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl., punkt 338: [principen om ne bis in idem] innebär … ett förbud mot att sanktionsåtgärder vidtas mot samma person mer än en gång för samma rättsstridiga beteende i syfte att skydda samma rättsliga intresse. Min kursivering.

45 Se den överklagade domen, punkt 99 och däri angiven rättspraxis.

46 Domen i det ovannämnda målet Walt Wilhelm, punkt 3.

47 Domen i det ovannämnda målet Boehringer, punkt 3.

48 Domen i det ovannämnda målet Walt Wilhelm, punkt 11.

49 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1). Jag erinrar om att det genom detta nya system har införts ett system med parallella befogenheter, det vill säga ett system som bygger på att fördragets antitrustregler tillämpas i samma syfte av kommissionen och av de nationella myndigheterna och domstolarna. I synnerhet kan de nationella myndigheterna och domstolarna numera tillämpa artikel 81.3 EG, vari föreskrivs möjligheten att göra undantag från förbudet i artikel 81.1 EG.

50 Se den överklagade domen, punkt 99 och däri angiven rättspraxis.

51 Såsom förstainstansrätten med rätta har påpekat har dom stolen i domen i målet Boehringer endast hypotetiskt nämnt en eventuell skyldighet för kommissionen att även beakta påföljder som ålagts av myndigheterna i en tredje stat. Se domen i det ovannämnda målet Boehringer, punkt 3.

52 Se det ifrågasatta beslutet, särskilt punkterna 186–212.

53 Se exempelvis dom av den 14 maj 1998 i mål C-259/96 P, rådet mot de Nil och Impens (REG 1998, s. I-2915), punkterna 32–34, och av den 17 maj 2001 i mål C-449/98 P, IECC mot kommissionen (REG 2001, s. I-3875), punkt 70.

54 Domen i de ovannämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl., punkt 372.

55 Den överklagade domen, punkt 94.

56 Ibidem, punkt 169.

57 Se särskilt dom av den 21 juni 2001 i de förenade målen C-280/99 P–C-282/99 P, Moccia Irma m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. I-4717), punkt 78, och domen i de ovannämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl., punkt 49.

58 Domen i de ovannämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl., punkt 50.

59 Se särskilt beslut av den 9 juli 1998 i mål C-317/97 P, Smanor m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-4269), punkt 21, och dom av den 4 juli 2000 i mål C-352/98 P, Bergaderm och Goupil mot kommissionen (REG 2000, s. I-5291), punkt 35, samt domen i de ovannämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl., punkt 51.

60 Se punkterna 261-296 i kommissionens beslut och punkterna 153-160 i den överklagade domen. I synnerhet påpekade förstainstansrätten i punkt 160 att ADM egentligen inte förnekat det samband som kommissionen konstaterat mellan prisöverenskommelserna och det pris som kartellmedlemmarna faktiskt tillämpat på marknaden. beakta företagens omsättning på den relevanta marknaden.

61 Den överklagade domen, punkterna 161-169.

62 Dom av den 16 november 2000 i mål C-248/98 P, KNP BT mot kommissionen (REG 2000, s. I-9641).

63 Förstainstansrättens dom av den 14 juli 1994 i mål T-77/92, Parker Pen mot kommissionen (REG 1994, s. II-549).

64 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 128, och av den 29 april 2004 i mål C-359/01 P, British Sugar mot kommissionen (REG 2004, s. I-4933), punkt 47.

65 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 31.

66 Domen i det ovannämnda målet British Sugar, punkt 48.

67 Domen i de ovannämnda förenade målen Aalborg Portland, punkt 365.

68 Min kursivering.

69 Se punkterna 69–75 och 103–105.

70 Domen i det ovannämnda målet Ferriere Nord mot kommissionen, punkt 33. Min kursivering. Se även beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommmisionen (REG 1996, s. I-1661), punkt 54.

71 Domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion Française, och dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351).

72 Domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion Française, punkt 121.

73 Det ifrågasatta beslutet, punkt 304.

74 Dom av den 10 december 2002 i mål C-312/00 P, kommissionen mot Camar et Tico (REG 2002, s. I-11355), punkt 57. Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 9 juni 1992 i mål C-30/91 P, Lestelle mot kommissionen (REG 1992, s. I-3755), punkt 28, av den 15 december 1994 i mål C-320/92 P, Finsider mot kommissionen (REG 1994, s. I-5697), punkt 37, och av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkt 58.

75 Domen i de ovannämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl., punkt 372, och dom av den 25 oktober 2001 i mål C-120/99, Italien mot rådet (REG 2001, s. I-7997), punkt 28.

76 Se den överklagade domen, punkt 205.

77 Se särskilt domstolens dom av den 13 december 1984 i mål 106/83, Sermide (REG 1984, s. 4209), punkt 28, och av den 28 juni 1990 i mål C-174/89, Hoche (REG 1990, s. I-2681), punkt 25.

78 Se särskilt den överklagade domen, punkt 205.

79 Den överklagade domen, punkt 191.

80 12,6 miljarder euro respektive 202 miljoner euro jämfört med Ajinomotos 5 miljarder euro och 183 miljoner euro.

81 Se även den överklagade domen, punkterna 211–213.