Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 25 januari 2007

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets direktiv 83/183/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom (EGT L 105, s. 64; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 117), i dess lydelse enligt rådets direktiv 89/604/EEG av den 23 november 1989 (EGT L 348, s. 28; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 18).

3 Därutöver innehåller artiklarna 2-5 tillsammans med artikel 7.1 a i direktiv 83/183 ytterligare förutsättningar avseende undantag från beskattning. Dessa bestämmelser är inte relevanta i det här förfarandet.

4 Rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33).

5 Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57).

6 FEK A' 48.

7 FEK B' 195.

8 FEK A' 16.

9 Enligt artikel 6 fjortonde stycket i lag NR 2459/1997 trädde artikel 6 i kraft den 1 januari 1997 med undantag för den egendom och de fordon för vilka tulldokumenten inkommit senast den 31 december 1996 och vilka uppfyllde villkoren för skattebefrielse vid denna tidpunkt.

10 FEK A' 17.

11 Artikel 32 första stycket i lag 2523/1997 (FEK A' 179).

12 Enligt uppgifter från Georgios Alevizos var köpet av bilen undantaget från mervärdesskatt enligt artikel 14.1 g samt artiklarna 28c A a och 28c B b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) i dess dåvarande lydelse.

13 Denna punktskatt beräknades enligt artikel 6 trettonde och fjortonde styckena i lag 2459/1997 samt artikel 32 första stycket i lag 2523/1997, baserad på den reducerade koefficienten i den mening som avses i artikel 37 i lag 1882/1990.

14 Georgios Alevizos anför att han i Grekland dessutom påförts mervärdesskatt om 2213450 GRD (6495,82 euro). Detta belopp återbetalades dock i december 1997 med tillämpning av finansministerns förordning D.1633/721 av den 9 december 1997, efter ett motsvarande besked från statens rättsliga råd (Νομικό Συμβούλιο του Κράτους).

15 Förvaltningsdomstolen i första instans i Aten.

16 Förvaltningsdomstolen i andra instans i Aten.

17 Högsta förvaltningsdomstolen.

18 Artikel 25 andra stycket och artikel 3 i förordning D.245/11 (se ovan punkterna 14 och 15 i detta förslag till avgörande).

19 Jämför artikel 2.2 i direktiv 91/680.

20 Första skälet i direktiv 92/12.

21 Tjugonde skälet i direktiv 92/12.

22 Tjugotredje skälet i direktiv 92/12.

23 Domstolens dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA und ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 76, med vidare hänvisningar.

24 Se, i detta avseende, domstolens fasta rättspraxis. Jämför till exempel domstolens dom av den 14 april 2005 i mål C-110/03, Belgien mot kommissionen (REG 2005, s. I-2801), punkt 30, av den 21 februari 2006 i mål C-255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I-1609), punkt 72, och av den 26 oktober 2006 i mål C-248/04, Koninklijke Coöperatie Consun (REG 2006, s. I-10211), punkt 79.

25 Se domen i målet Koninklijke Coöperatie Consun (ovan fotnot 24), punkt 79. Jämför även domstolens dom av den 15 december 1987 i mål 326/85, Nederländerna mot kommissionen (REG 1987, s. 5091), punkt 24, av den 12 februari 2004 i mål C-236/02, Slob (REG 2004, s. I-1861), punkt 37, och av den 16 mars 2006 i mål C-94/05, Emsland-Stärke (REG 2006, s. I-2619), punkt 43.

26 I Georgios Alevizos fall är de ekonomiska konsekvenserna kända. För honom rör det sig totalt om 5607188 GRD, som han har erlagt i form av skatt för införseln av sitt fordon. Detta belopp utgör mer än hälften av det av honom själv angivna värdet på fordonet (för detaljer, se punkt 19 i detta förslag till avgörande).

27 Tredje skälet i direktiv 92/12.

28 1 sistnämnda avseende, se domstolens dom av den 2 april 1998 i mål C-296/95, EMU Tabac m.fl. (REG 1998, s. I-1605), punkt 22, av den 5 april 2001 i mål C-325/99, Van de Water (REG 2001, s. I-2729), punkt 39, av den 12 december 2002 i mål C-395/00, Cipriani (REG 2002, s. I-11877), punkt 41, och av den 23 november 2006 i mål C-5/05, Joustra (REG 2006, s. I-11075), punkt 27.

29 Se i detta avseende särskilt artiklarna 5-10 samt artikel 22 i direktiv 92/12.

30 Till och med för varor i den mening som avses i artikel 3.1 medför direktiv 92/12 endast delvis en harmonisering. Se domstolens dom av den 24 februari 2000 i mål C-434/97, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-1129), punkt 17, och av den 29 april 2004 i mål C-240/01, kommissionen mot Tyskland (REG 2004, s. I-4733), punkt 40. Se, för ett liknande resonemang, även de domar som angetts i fotnot 28. Enligt denna rättspraxis syftar direktiv 92/12 till att fastställa ett antal regler vad gäller innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor (se till exempel domen i målet Joustra (ovan fotnot 28), punkt 27. Min kursivering).

31 Se i detta avseende även det tredje skälet i direktiv 92/12.

32 Andra skälet i direktiv 83/183.

33 Sålunda fann domstolen i dom av den 29 april 2004 i mål C-387/01, Weigel (REG 2004, s. I-4981), punkterna 46-49, och av den 15 juli 2004 i mål C-365/02, Lindfors (REG 2004, s. I-7183), punkterna 26-28, att direktiv 83/183 inte var tillämpligt i materiellt hänseende - men domstolen uttalade sig inte i frågan huruvida direktivet vid den tidpunkten var i kraft. I båda målen hade de i målet aktuella omständigheterna ägt rum efter den 31 december 1992 (se domarna i målen Weigel, punkterna 26 och 27, och Lindfors, punkterna 11 och 12). Se även domstolens dom av den 16 juni 2005 i mål C-138/04, kommissionen mot Danmark (nedan kallad kommissionen mot Danmark III) (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkterna 13-15. Målet gällde ett överträdelseförfarande som avsåg tiden efter den 31 december 1992.

34 Se, i detta avseende, redan domstolens dom av den 15 mars 1989 i de förenade målen 389/87 och 390/87, Echternach och Moritz (REG 1989, s. 723), punkt 14, och av den 22 november 1995 i mål C-443/93, Vougioukas (REG 1995, s. I-4033), punkterna 19 och 20. I fråga om de krav som skall vara uppfyllda för att artikel 39.4 EG skall tillämpas, se till exempel domstolens dom av den 30 september 2003 i mål C-47/02, Anker m.fl. (REG 2003, s. I-10477, särskilt punkterna 57-63 med vidare hänvisningar).

35 Avseende tjänstemäns i internationella institutioner ställning som arbetstagare, se domstolens domar av den 16 februari 2006 i mål C-137/04, Rockier (REG 2006, s. I-1441), punkt 15, och i mål C-185/04, Öberg (REG 2006, s. I-1453), punkt 12. Se även domstolens dom av den 13 juli 1983 i mål 152/82, Forcheri (REG 1983, s. 2323; svensk specialutgåva, volym 7, s. 211), punkterna 9 och 19, och domen i målet Echternach och Moritz (ovan fotnot 34), punkt 11, samt domstolens dom av den 13 november 2003 i mål C-209/01, Schilling (REG 2003, s. I-13389), punkt 28, och av den 16 december 2004 i mål C-293/03, My (REG 2004, s. I-12013), punkt 37.

36 1 den danska språkversionen används ordet privatpersoners, i den grekiska ιδιώτες, i den engelska individuals, i den franska particuliers, i den italienska privati och i den nederländska particulieren.

37 Första skälet i direktiv 83/183.

38 Andra skälet i direktiv 83/183.

39 Av domstolens rättspraxis framgår att medlemsstaternas försvarsmakt inte undantas från gemenskapsrättens tillämpningsområde och att berörda personer enskilt kan åberopa gemenskapsrätten i den mån som inga konkreta undantagsbestämmelser är tillämpliga (se domstolens dom av den 26 oktober 1999 i mål C-273/97, Sirdar, REG 1999, s. I-7403, punkterna 15-19 och 23-27, av den 11 januari 2000 i mål C-285/98, Kreil, REG 2000, s. I-69, punkterna 15-24, och av den 11 mars 2003 i mål C-186/01, Dory, REG 2003, s. I-2479, punkterna 30-36).

40 Fast rättspraxis. Se domstolens dom av den 23 april 1991 i mål C-297/89, Ryborg (REG 1991, s. I-1943), punkt 21, av den 18 november 1999 i mål C-107/98, Teckal (REG 1999, s. I-8121), punkt 33, av den 12 juli 2001 i mål C-262/99 Louloudakis (REG 2001, s. I-5547), punkt 50 och följande punkter, och av den 19 september 2006 i mål C-506/04, Wilson (REG 2006, s. I-679), punkterna 34 och 35.

41 Se domarna i målen Weigel, punkt 47, Lindfors, punkterna 26-28, och kommissionen mot Danmark III, punkt 13 (samtliga ovan fotnot 33).

42 Andra skälet i direktiv 83/183. Se även domen i målet kommissionen mot Danmark III (ovan fotnot 33), punkt 11.

43 Se, i detta avseende, domarna i målen Weigel (ovan fotnot 33), punkt 55, och Lindfors (ovan fotnot 33), punkt 34. Se även domstolens dom av den 12 juli 2005 i mål C-403/03, Schempp (REG 2005, s. I-6421), punkt 45.

44 Se domarna i målen Lindfors (ovan fotnot 33), punkt 26, och kommissionen mot Danmark III (ovan fotnot 33), punkt 13.

45 Se domen i målet Lindfors (ovan fotnot 33), punkt 24.

46 Ett uppbärande av skatt vid själva inresan är för övrigt förbjudet även av en annan grund. Det skulle strida mot förbudet mot gränsformaliteter i handeln mellan medlemsstaterna enligt artikel 3.3 i direktiv 92/12.

47 Se, i detta avseende, domarna i målen Weigel (ovan fotnot 33), punkt 47, Lindfors (ovan fotnot 33), punkterna 25-28, och kommissionen mot Danmark III (ovan fotnot 33), punkterna 12-15.

48 Domstolens dom av den 2 augusti 1993 i mål C-9/92, kommissionen mot Grekland (REG 1993, s. I-4467), punkterna 8 och 28.

49 Domarna i målen Ryborg (ovan fotnot 40), punkterna 19, 20 och 28 med vidare hänvisningar, och Louloudakis (ovan fotnot 40), punkterna 51, 55 och 57. Dessa två domar gäller visserligen artikel 7 i direktiv 83/182 men kan tillämpas i sin helhet på artikel 6 i direktiv 83/183. De två direktiven har ett nära samband med varandra och syftar båda till att skapa betingelser inom gemenskapen som liknar dem som råder på en inhemsk marknad och att undanröja skattemässiga hinder för den fria rörligheten för personer. De ifrågavarande bestämmelserna om normal hemvist i artikel 6 i direktiv 83/183 och i artikel 7 i direktiv 83/182 har också samma ordalydelse.

50 Naturligtvis gäller även i detta sammanhang att domstolen skall tillhandahålla den hänskjutande domstolen alla sådana uppgifter om gemenskapsrättens tolkning som kan vara till nytta för den hänskjutande domstolen när den skall avgöra tvisten (ovan punkt 49 i detta förslag till avgörande).

51 Se domen i målet Louloudakis (ovan fotnot 40), punkt 53.

52 Ovan punkt 59 i detta förslag till avgörande.

53 1 domen i målet Louloudakis (ovan fotnot 40), punkt 50, hänvisar domstolen dessutom till kriteriet om stadigvarande vistelse under 185 dagar, vilket inte utesluter att samma person, likaledes på grund av personlig och yrkesmässig anknytning, vistas på en annan plats under resten av kalenderåret.

54 Se, i detta avseende, domen i målet Louloudakis (ovan fotnot 40), punkt 53.

55 Första och andra skälen i direktiv 83/183. Som domstolen har betonat i domen i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 48), punkt 6, är tolkningen av begreppet normal hemvist särskilt viktig för att uppnå dessa mål. Begreppet bildar grundvalen för systemet som inrättats genom direktiv 83/182. Detsamma gäller för direktiv 83/183. Se, i detta avseende, även domstolens dom i målet Louloudakis (ovan fotnot 40), punkt 58.

56 Domstolens dom i målet Louloudakis (ovan fotnot 40), punkt 55.

57 Domstolens dom i målet Louloudakis (ovan fotnot 40), punkt 55.

58 Domstolens dom i målet Louloudakis (ovan fotnot 40), punkterna 53 och 60.

59 Fast rättspraxis. Se domstolens dom av den 2 februari 1994 i mål C-315/92, Verband Sozialer Wettbewerb, kallad Clinique (REG 1994, s. I-317; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-13), punkt 7, och av den 23 februari 2006 i mål C-471/04, Keller Holding (REG 2006, s. I-2107), punkt 26, samt i målet Lindfors (ovan fotnot 33), punkt 32.

60 Jämför punkterna 50-56 i detta förslag till avgörande.

61 Domstolens dom i målet Weigel (ovan fotnot 33), punkt 43.

62 Domstolens domar i målen Weigel (ovan fotnot 33), punkt 50 och följande punkter, Lindfors (ovan fotnot 33), punkt 31 och följande punkter, och kommissionen mot Danmark III (ovan fotnot 33), punkt 16.

63 Se, i detta avseende, till exempel domstolens fasta rättspraxis avseende direkt beskattning (domstolens dom av den 12 december 2006 i mål C-374/04, Test Claimants in the Class IV of the ACT Group Litigation, REG 2006, s. I-11673, punkt 36, och i mål C-446/04, Test Claimants in the FII Group Litigation, REG 2006, s. I-11753, punkt 35, med vidare hänvisningar i respektive dom) samt, särskilt avseende avgift på motorfordon, domstolens dom av den 15 september 2005 i mål C-464/02, kommissionen mot Danmark, kallad kommissionen mot Danmark II (REG 2005, s. I-7929), punkt 74.

64 Se ovan punkt 42 i detta förslag till avgörande.

65 Fast rättspraxis. Se till exempel domstolens dom av den 7 juli 1992 i mål C-370/90, Singh (REG 1992, s. I-4265; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-19), punkt 23, och av den 31 mars 1993 i mål C-19/92, Kraus (REG 1993, s. I-1663; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-167), punkterna 15 och 16, samt i målet Schilling (ovan fotnot 35), punkt 27.

66 1 stället för att citera den stora mängden domar skall här endast hänvisas till domstolens dom av den 26 november 2002 i mål C-100/01, Oteiza Olazabal (REG 2002, s. I-10981), punkt 26, och av den 9 november 2006 i mål C-520/04, Turpeinen (REG 2006, s. I-10685), punkterna 13 och 17.

67 Domstolens dom i målet Weigel (ovan fotnot 33), punkterna 66-81 samt 85-89, behandlar även denna bestämmelse.

68 Domstolens dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 93.

69 Domstolens dom av den 27 januari 2000 i mål C-190/98, Graf (REG 2000, s. I-493), punkt 18, och i målet Weigel (ovan fotnot 33), punkterna 51 och 52. Jämför även domstolens dom i målet Bosman (ovan fotnot 68), punkt 96.

70 En skatt eller avgift som påförs med anledning av införseln skall, som redan nämnts ovan i punkterna 50-56 och 75 i detta förslag till avgörande, prövas med stöd av direktiv 83/183.

71 Se domen i målet Weigel (ovan fotnot 33), punkt 54 och 53, bekräftat genom domen i målet kommissionen mot Danmark III (ovan fotnot 33), punkt 16.

72 Se domen i målet Weigel (ovan fotnot 33), punkt 55. Jämför även domarna i målen Lindfors (ovan fotnot 33), punkt 34, och Schempp (ovan fotnot 43), punkt 45.

73 Se punkt 52 i detta förslag till avgörande.

74 Se till exempel mitt förslag till avgörande av den 28 oktober 2004 i mål C-134/03, Viacom Outdoor, där domstolen meddelade dom den 17 februari 2005 (REG 2005, s. I-1167), punkterna 64 och 65. Se, med samma innebörd, domstolens dom av den 8 september 2005 i de förenade målen C-544/03 och C-545/03, Mobistar och Belgacom Mobile (REG 2005, s. I-7723), punkt 31.

75 Jag har framfört detta resonemang tidigare i mitt förslag till avgörande i målet Viacom Outdoor (ovan fotnot 74), punkterna 62 och 63. Frågan rörande den hindrande karaktären av en skatt antyds till exempel i domstolens dom av den 4 april 1968 i mål 31/67, Stier (REG 1968, s. 352, s. 361), och av den 11 december 1990 i mål C-47/88, kommissionen mot Danmark, kallad kommissionen mot Danmark I (REG 1990, s. I-4509), punkt 12, avseende artikel 90 EG (tidigare artikel 95 i EEG-fördraget) och den fria rörligheten för varor.

76 Se, i detta avseende, domen i målet kommissionen mot Danmark III (ovan fotnot 33), punkt 16 sista stycket.

77 Liknande överväganden inom tillämpningsområdet för artikel 90 EG har domstolen till exempel fört fram i domen i målet kommissionen mot Danmark I (ovan fotnot 75), punkt 18, och i domstolens dom av den 5 oktober 2006 i de förenade målen C-290/05 och C-333/05, Nådasdi (REG 2006, s. I-10115), punkterna 45-57.