Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 24 januari 2008

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 14, 1998, s. 9.

3 EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121.

4 EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121.

5 De två direktiven har nyligen konsoliderats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, s. 23). Omständigheterna i förevarande mål ägde dock rum innan direktiv 2006/54 antogs, och det är alltså inte tillämpligt.

6 Gazzetta ufficiale della Rupubblica italiana nr 66 av den 20 mars 2000.

7 Lagdekret 276/2003 av den 10 september 2003 (Gazzetta Ufficiale della Repubblica italiana nr 253 av den 9 oktober 2003).

8 Även om den nationella domstolen är skyldig att avstå från att tillämpa nationella bestämmelser som strider mot gemenskapsrätten (dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75), punkterna 21–24, så bör de ibland undanröjas (dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike (REG 1974, s. 359; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257), punkt 35. Detta gäller när gemenskapsrättsliga bestämmelser utgör hinder för förvaltningsrättsliga nationella bestämmelser, vars prövning och påföljande ogiltigförklaring kan åläggas domstolarna i de olika medlemsstaterna. Detta bekräftar att det inte föreligger något förhållande präglat av automatiskt företräde mellan gemenskapsrätten och den nationella rätten (grundad på tillämpligheten), i motsats till ett förhållande av överordning (grundad på giltigheten), eftersom den skillnaden i vissa fall elimineras. Ferreres Comella, V., La Constitución española ante la cláusula de primacía del Derecho de la Unión Europea, en Closa Montero, C. (ed.), Constitución española y Constitución europea. Análisis de la Declaración del Tribunal Constitucional, Centro de Estudios Políticos y Constitucionales, Madrid, 2005, s. 92.

9 Se härvidlag Alonso García, R., Derecho Comunitario. Sistema Constitucional y Administrativo de la Comunidad Europea, CEURA, Madrid, 1994, sidorna 238–244. Se även Groussot, X., Creation, Development and Impact of the General Principles of Community Law: towards a jus commune europaeum?, Lunds universitet, Lund, 2005, sidorna 16–27, som betecknar principerna som kompletterande (eller subsidiära), normerande och operativa. De förstnämnda fyller ut luckor i gemenskapsrätten, de andra har starkare normativ karaktär (friheter, subsidiaritet eller institutionell lojalitet och de tredje utgör främst en bedömningsgrund för enskilda rättsakter (proportionalitet, likabehandling, rättssäkerhet …).

10 Dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold (REG 2005, s. I-9981).

11 EGT L 303, s. 16.

12 Domen i målet Mangold (ovan fotnot 10), punkt 75.

13 Förslag till avgörande av den 15 februari 2007 i mål C-411/05, Palacios de la Villa, där domstolen meddelade dom den 16 oktober 2007 (REG 2007, s. I-8531).

14 Generaladvokaten Mazáks förslaget till avgörande i målet Palacios de la Villa är synnerligen klargörande, både med hänsyn till dess grund och den tydliga kritik mot domen i målet Mangold som framförs. Det kanske tydligaste utdraget återfinns i de avslutande anmärkningarna, där han konstaterar att … en sådan sekundärrättslig gemenskapsrättsakt i allmänhet [kan] tolkas mot bakgrund av de allmänna principer som ligger till grund för den och mätas mot dessa. De allmänna rättsprinciper – som domstolen med stöd av artikel 220 EG hänvisat till som en del av gemenskapsrättens primärrätt – kommer således till uttryck i och ges effekt genom gemenskapsrättens speciallagstiftning. … En komplicerad situation kan dock uppstå om detta begrepp mer eller mindre skulle ställas på ända, på så sätt att en allmän gemenskapsrättslig princip som … kan anses ha kommit till uttryck i en bestämd gemenskapsrättsakt, tillerkänns en sådan självständighet att den kan åberopas i stället för eller oberoende av den lagstiftningen. Ett sådant synsätt skulle inte bara väcka allvarliga farhågor beträffande rättssäkerheten, utan också äventyra kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna, och fördelningen av befogenheter enligt fördraget i allmänhet. … (punkterna 136–138).

15 I nr 1, vol. 43, 2006, framför redaktörerna för tidskriften Common Market Law Review en träffande, kritisk kommentar mot domen i målet Mangold, genom att peka på den synnerligen komplicerande inverkan den har på det gemenskapsrättsliga regelverket, se särskilt, sidorna 7 och 8.

16 Situationen blir en annan när medlemsstaterna genom direktivet åläggs att införliva detta mot bakgrund av Europeiska unionens grundläggande rättigheter. Domstolen konstaterade, i linje med generaladvokaten Mischos förslag till avgörande, i dom av den 10 juli 2003 i de förenade målen C-20/00 och C-64/00, Booker Aquaculture (REG 2003, s. I-7411), att de grundläggande rättigheterna, i egenskap av gemenskapsrättsliga principer, skall respekteras av medlemsstaterna när de införlivar ett direktiv i sin rättsordning. Det är riktigt att unionens grundläggande rättigheter inte bara utgör ett tolkningshjälpmedel, utan även styr statsmakternas handlande. Den uppgiften följer av de grundläggande rättigheternas, i materiellt hänseende, konstituerande karaktär, eftersom de inte bara medför områden av frihet för den enskilde, utan även legitimerar unionens agerande.

17 Generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande, föredraget den 3 april 2003 i mål C-77/02, Steinicke, där domstolen meddelade dom den 11 september 2003 (REG 2003, s. I-9027).

18 Domen i målet Steinicke (ovan fotnot 17), punkt 52.

19 Dom av den 12 oktober 2004 i mål C-313/02, Wippel (REG 2004, s. I-9483).

20 Generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 18 maj 2004 i mål C-313/02, Nicole Wippel, där domstolen meddelade dom den 12 oktober 2004 (REG 2004, s. I-9483), punkterna 64–67.

21 Som generaladvokaten påpekade i punkt 67 i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Wippel skall [d]iskrimineringsförbudet i direktiv 76/207 … dessutom tillämpas vid sidan av förbudet mot missgynnande av deltidsarbetande enligt ramavtalet om deltidsarbete, eftersom de båda bestämmelserna avser skilda fall och eftersträvar olika mål. Diskrimineringsförbuden i dessa bestämmelser berör olika situationer. De står inte i ett speciellt förhållande till varandra.

22 Direktivet granskas i arbeten av Ellis, E., EU Anti-Discrimination Law, Oxford University Press, Oxford, 2005, sidorna 266–267 och Barnard, C., EC Employment Law, tredje upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2006, sidorna 429–432.

23 Domen i målet Wippel (ovan fotnot 19). Jag granskar vissa frågor rörande deltidsanställningar i mitt förslag till avgörande av den 10 juli 2007 i mål C-300/06, Voß, där domstolen meddelade dom den 6 december 2007 (REG 2007, s. I-10573), punkterna 28–31.

24 Craig, P., EU Administrative Law, Oxford University Press, Oxford, 2006, sidorna 695–700. Se även Ellis, E., The Concept of Proportionality in European Community Sex Discrimination Law, i Ellis, E. (ed.), The Principle of Proportionality in the Laws of Europe, Hart Publishers, Oxford, 1999, sidorna 170 och 171.

25 Denna trefaldiga bedömning genomförs tämligen regelbundet av domstolen. Angående de tre stegen i den gemenskapsrättsliga proportionalitetsbedömningen, se Schwarze, J., European Administrative Law, Sweet & Maxwell, London, 2006; de Búrca, G., The Principle of Proportionality and its Application in EC Law, Yearbook of European Law, vol. 13, 1993; Emiliou, N., The Principle of Proportionality in European Law, Kluwer, 1996 och Ellis, E. (ed.), The Principle of Proportionality in the Law of Europe, a.a. Angående den teoretiska tolkningen av proportionalitetsprincipen ur ett metodologiskt perspektiv och med betoning på principens konstituerande aspekt, se Bernal Pulido, C., El principio de proporcionalidad y los derechos fundamentales, andra upplagan, Centro de Estudios Políticos y Constitucionales, Madrid, 2006.

26 Tridimas, T., The General Principles of EU Law, andra upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2006, kapitel 5.

27 Enligt proportionalitetsprincipen skall man först fastställa en skyddsnivå, en standard för övervakningen som domaren bör tillämpa med utgångspunkt från det faktiska, institutionella och normativa sammanhanget i det konkreta fallet. Så har man gjort i samtliga rättsordningar i medlemsstater som har godtagit denna princip. Följande uttalande återfinns i Craig, P., a.a., s. 657: In any system of administrative law the courts will have to decide not only which tests to apply to determine the legality of administrative action, but also the rigour or intensity with which to apply them. In some legal systems this is worked out to a high degree, but the issue is pertinent for all systems. The relative intensity of judicial review is just as much a live question in relation to proportionality in the EU.

28 Dom av den 9 augusti 1994 i mål C-43/93, Vander Elst (REG 1994, s. I-3803; svensk specialutgåva, volym, s. I-59).

29 Domen i målet Vander Elst (ovan fotnot 28), punkt 15.

30 Domen i målet Vander Elst (ovan fotnot 28), punkterna 18–22.

31 Domen i målet Vander Elst (ovan fotnot 28), punkterna 23–26.

32 Dom av den 9 mars 2000 i mål C-355/98, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-1221).

33 Domen i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 32), punkterna 35–40.

34 Dom av den 11 december 2003 i mål C-215/01, Bruno Schnitzer (REG 2003, s. I-14847).

35 Domen i målet Schnitzer (ovan fotnot 34), punkt 36.

36 I ett samtal mellan Villamil, som förespråkar administrativa förenklingar, och Buenaventura Pantoja, en karikerad 1800-talstjänsteman, beskriver Benito Pérez Galdós mästerligt och humoristiskt att det som drev Pantoja från vettet var att hans vän [Villamil] förordade inkomstskatten, och helt ville radera ut skatter grundade på mark, industriell verksamhet och konsumtion. Inkomstskatten, grundad på deklarationen som vägleds av egenkärlek och tillit, är ett vansinne i ett land där det nästan är nödvändigt att hota den skattskyldige med galgen för att förmå honom att betala. Förenklingen stred rent allmänt mot den gode tjänstemannens sinnelag, han som var förtjust i mycken personal, mycket trassel och en mängd pappershantering. Slutligen kände Pantoja en viss personlig motvilja, eftersom den där ivern att avskaffa skatterna gav honom känslan av att de ville avskaffa honom själv, Pérez Galdós, B., Miau, col. Austral, nr 470, Ed. Espasa Calpe, Madrid, 2007, s. 193.

37 Dom av den 16 december 1992 i mål C-210/91, kommissionen mot Grekland (REG 1992, s. I-6735), punkt 19, av den 26 oktober 1995 i mål C-36/94, Siesse (REG 1995, s. I-3573), punkt 211, och av den 7 december 2000 i mål C-213/99, De Andrade (REG 2000, s. I-11083), punkt 20.

38 Dom av den 14 juli 1977 i mål 8/77, Sagulo m.fl. (REG 1977, s. 1495; svensk specialutgåva, volym 3, s. 403), punkt 12, av den 3 juli 1980 i mål 157/79, Pieck (REG 1980, s. 2171; svensk specialutgåva, volym 5, s. 267), punkt 19, och av den 12 december 1989 i mål C-265/88, Messner (REG 1989, s. 4209; svensk specialutgåva, volym 10, s. 281), punkt 14.

39 Lenaerts, K./Arts, D./Maselis, I., Procedural Law of the European Union, andra upplagan, London, 2006, s. 83, punkt 3-001.

40 Principer som fastställts i domstolens rättspraxis sedan dom av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe mot Landwirtschaftskammer Saarland (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, volym 3, s. 261), punkt 5 och i mål 45/76, Comet (REG 1976, s. 2043), punkt 13.

41 Jag påpekar detta i punkt 47 i mitt förslag till avgörande i mål C-176/03, kommissionen mot rådet, där domstolen meddelade dom den 13 september 2005 (REG 2005, s. I-7879): Beroende på reaktionens styrka skiljs mellan straffrättsliga – som är strängare – och administrativa påföljder. Båda utgör uttryck för statens utövning av straffrätten och följer samma ontologiska principer, men det faktum att de senare är lindrigare till sin karaktär innebär att kraven på de garantier som skall omgärda påföljdens åläggande är lägre. Detta hindrar dock inte, som jag påpekade i förslaget till avgörande i målet kommissionen mot Grekland att likartade principer skall iakttas i båda fallen.

42 Angående utvecklingen av rättspraxis om dessa principer i gemenskapsrätten, se Alonso García, R., Derecho Comunitario, Derechos Nacionales y Derecho Común Europeo, Ed. Civitas, Madrid, 1989, sidorna 297–301.

43 Det sätt på vilket skulden struktureras på grundval av proportionalitetsprincipen fungerar på samma sätt i de nationella rättsordningarna. I Frankrike, exempelvis, tillämpas principen av Conseil d’États sedan domen i målet Lebon (Section 9 juin 1978 p. 245) för att reglera de administrativa påföljdernas skärpa. Den spanska lagstiftaren har bekräftat detta förfaringssätt i artikel 131 i lag 30/1992 av den 26 november om det rättsliga systemet för offentlig förvaltning och det allmänna förvaltningsrättsliga förfarandet (Ley 30/1992, de 26 de noviembre, del Régimen Jurídico de las Administraciones Públicas y del Procedimiento Administrativo Común), där metoderna för att gradera påföljdsansvaret återfinns under rubriken proportionalitetsprincipen. Om skuldkriteriets utveckling, se Peers, S., EU Justice and Home Affaire Law, andra upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2006, sidorna 417 och 418.

44 Dom av den 12 juli 2001 i mål C-262/99, Louloudakis (REG 2001, s. I-5547).

45 Domen i målet Louloudakis (ovan fotnot 44), punkt 69: Även om nödvändigheten av att beivra och förebygga överträdelser kan motivera att det i en nationell lagstiftning föreskrivs en påföljd av en viss stränghet, kan det inte uteslutas att påföljder som bestämts i enlighet med sådana regler som de som är tillämpliga i målet kan visa sig vara oproportionerliga och därmed utgöra ett hinder för ovannämnda frihet i den mån de föreskriver böter som bestämts schablonmässigt med fordonets cylindervolym som enda grund utan hänsyn till fordonets ålder och förslitning, samt en tilläggsavgift på belopp motsvarande upp till tio gånger de aktuella skatterna. En påföljd som grundas endast på cylindervolymen skulle kunna vara oproportionerlig i förhållande till överträdelsens allvar särskilt i förening med en annan hög påföljd som föranletts av samma överträdelse. Detsamma skulle kunna gälla för påföljder som kan uppgå till belopp som är flerfaldigt större än de aktuella skatterna, exempelvis tio gånger större. Det bör erinras om att domstolen endast i ett fåtal fall fastställt någon form av objektivt ansvar inom området för påföljder. I de fallen har den i rättspraxis krävt att den nationella rättsordningen skall efterleva principerna om effektivitet, likvärdighet och proportionalitet. Se även dom av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 2965; svensk specialutgåva, volym 10, s. 153), punkt 24, av den 10 juli 1990 i mål C-326/88, Hansen (REG 1990, s. I-2911; svensk specialutgåva, volym 10, s. 459), punkt 17, och av den 27 februari 1997 i mål C-177/95, Ebony Maritime och Loten Navigation (REG 1997, s. I-1111), punkt 35.

46 Dom av den 31 mars 1981 i mål 96/80, Jenkins (REG 1981, s. 911).

47 Domen i målet Jenkins (ovan fotnot 46), punkterna 11 och 12. I förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Ursula Voß, punkterna 32–38, redovisar jag utvecklingen i rättspraxis om indirekt könsdiskriminering ingående. Se även Craig, P. & de Búrca, G., EU Law, fjärde upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2007, sidorna 886–896.

48 Domen i målet Jenkins (ovan fotnot 46), punkterna 13 och 14.

49 Se angående användningen av statistiska uppgifter i domstolens rättspraxis, R. Nielsen, European Labour Law, DJØF Publishing, Köpenhamn, 2000, sidorna 217-220.

50 Den rättspraxis som följer av domen i målet Jenkins bekräftades kort senare genom dom av den 13 maj 1986 i mål 170/84, Bilka-Kaufhaus (REG 1986, s. 1607; svensk specialutgåva, volym 8, s. 583), punkt 29. Se i det avseendet även dom av den 13 juli 1989 i mål 171/88, Rinner-Kühn (REG 1989, s. 2743), punkt 11, av den 7 februari 1991 i mål C-184/89, Nimz (REG 1991, s. I-297), punkt 14, av den 27 juni 1990 i mål C-33/89, Kowalska (REG 1990, s. I-2591), punkt 13, av den 4 juni 1992 i mål C-360/90, Bötel (REG 1992, s. I-3589; svensk specialutgåva, volym 12, s. I-127) punkt 30, av den 2 oktober 1997 i mål C-100/95, Kording (REG 1997, s. I-5289), punkt 16, och av den 30 mars 2000 i mål C-236/98, JämO (REG 2000, s. I-2189), punkt 52.

51 EGT L 14, 1998, s. 6.

52 Genom direktiv 2006/54 nyanseras begreppet och indirekt diskriminering definieras på följande sätt: … när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av ett visst kön jämfört med personer av det andra könet, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. Av den nya lydelsen framgår att den kvantitativa faktorn, nämligen att ett större antal kvinnor än män påverkas, inte längre är ett avgörande kriterium utan samverkar med andra indikationer.