Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 17 juni 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Diário da República I – serie A, nr 145.

3 Dom av den 31 mars 1992 i mål C-362/90, kommissionen mot Italien (REG 1992, s. I-2353).

4 Se dom av den 31 januari 1984 i mål 74/82, kommissionen mot Irland (REG 1984, s. 317), punkt 20, av den 28 mars 1985 i mål 274/83, kommissionen mot Italien (REG 1985, s. 1077), punkt 21, av den 17 september 1996 i mål C-289/94, kommissionen mot Italien (REG 1996, s. I-4405), punkt 16, och av den 6 november 2003 i mål C-358/01, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I-13145), punkt 29.

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkt 25, och av den 18 maj 2006 i mål C-221/04, kommissionen mot Spanien (REG 2006, s. I-4515), punkt 33.

6 Förslag till avgörande i mål C-237/05, där domstolen meddelade dom den 11 oktober 2007 (REG 2007, s. I-8203).

7 Förslag till avgörande i mål C-456/05, där domstolen meddelade dom den 6 december 2007 (REG 2007, I-10517).

8 Se dom av den 1 februari 2001 i mål C-333/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-1025), punkt 23, av den 2 juni 2005 i mål C-394/02, kommissionen mot Grekland (REG 2005, s. I-4713), punkterna 14 och 15, och av den 8 december 2005 i mål C-33/04, kommissionen mot Luxemburg (REG 2005, s. I-10629), punkt 65.

9 Se bland annat dom av den 6 mars 2008 i mål C-196/07, kommissionen mot Spanien, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 25, av den 11 januari 2007 i mål C-183/05, kommissionen mot Irland (REG 2007, s. I-137), punkt 17, och av den 13 april 2000 i mål C-348/99, kommissionen mot Luxemburg (REG 2000, s. I-2917), punkt 8.

10 Förslag till avgörande i ovannämnda mål, kommissionen mot Italien, där domstolen meddelade dom den 31 mars 1992.

11 Se punkt 11 i nämnda förslag till avgörande.

12 Se dom av den 15 januari 2002 i mål C-439/99, kommissionen mot Italien (REG 2002, s. I-305), punkterna 15–17. Det rörde sig i det fallet om en delvis avvisning i den del som fördragsbrottstalan avsåg två regionala lagar om mässor, utställningar och marknader.

13 Se bland annat domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkterna 22–26, samt dom av den 25 april 2002 i de förenade målen C-418/00 och C-419/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2002, s. I-3969), punkterna 28–30, och av den 21 juli 2005 i mål C-149/03, kommissionen mot Belgien, ej publicerad i rättsfallssamlingen. I detta mål prövade domstolen inte om fördragsbrottstalan kunde tas upp till sakprövning förrän nästan två år efter den sista omtvistade fiskeperioden.

14 Se punkt 22 i domen av den 1 februari 2001 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike.

15 Se punkterna 23–25 i domen.

16 I domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland prövade domstolen mycket riktigt invändningen om rättegångshinder om att det inte förelåg något aktuellt åsidosättande av fördraget oberoende av och innan den prövade invändningen om att kommissionen inte hade något intresse av att få saken prövad.

17 Se dom av den 9 juli 1970 i mål 26/69, kommissionen mot Frankrike (REG 1970, s. 565, punkterna 2–13), och punkt 12 i generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien.

18 Dom av den 1 juni 1994 i mål C-317/92 (REG 1994, s. I-2039).

19 Dom av den 18 juni 1998 i mål C-35/96 (REG 1998, s. I-3851).

20 Dom av den 1 juni 1994 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 2.

21 Se dom av den 18 juni 1998 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkterna 21–31.

22 Även om domstolen skulle besluta sig för att låta sig vägledas av en sådan riktning i rättspraxis i det aktuella fallet, skulle talan om fördragsbrott ändå tas upp till sakprövning, eftersom det enligt den riktningen inte krävs bevis för att det föreligger en överträdelse vid utgången av fristen i det motiverade yttrandet.

23 Se särskilt dom av den 28 oktober 1999 i mål C-328/96, kommissionen mot Österrike (REG 1999, s. I-7479), punkterna 42–44, av den 10 april 2003 i de förenade målen C-20/01 och C-28/01, kommissionen mot Tyskland (REG 2003, s. I-3609), punkterna 32–37, av den 9 september 2004 i mål C-125/03, kommissionen mot Tyskland, punkterna 12 och 13, ej publicerad i rättsfallssamlingen, av den 4 oktober 2007 i mål C-217/06, kommissionen mot Italien, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 21, och av den 2 juni 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkterna 18 och 19.

24 Se dom av den 11 oktober 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkterna 29–35.

25 Se dom av den 27 oktober 2005 i mål C-525/03, kommissionen mot Italien (REG 2005, s. I-9405), punkterna 15 och 16.

26 Dom av den 4 maj 2006 i mål C-508/03, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2006, s. I-3969), punkt 73, i vilken domstolen hänvisar till domen av den 31 mars 1992 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien.

27 EGT L 175, s. 40.•

28 Dom av den 18 maj 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkterna 23–26, i vilken domstolen hänvisar till domen av den 31 mars 1992 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien och domen av den 27 oktober 2005 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien.

29 EGT L 206, s. 7.

30 Domen av den 6 december 2007 i det ovannämnda målet.

31 Punkt 16 i den ovannämnda domen av den 6 december 2007. Domstolen har i den punkten hänvisat till tre domar som meddelats i mål som rör offentlig upphandling, nämligen de ovannämnda domarna av den 10 april 2003 i målet kommissionen mot Tyskland, av den 9 september 2004 i målet kommissionen mot Tyskland och av den 27 oktober 2005 i målet kommissionen mot Italien.

32 Punkt 18 i domen.

33 Punkt 20 i domen.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2001 i mål C-1/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-9989), punkt 64.

35 Jag anser att det inte har någon avgörande betydelse att medlemsstaten i beslutsdelen av det motiverade yttrandet har kritiserats för att endast ha gett innehavarna av statspapper utgivna av den portugisiska staten förmånsbehandlingen. Kommissionen har nämligen inom ramen för fördragsbrottsförfarandet inte behörighet att tvinga en medlemsstat till ett visst handlingsätt gentemot sina egna medborgare i en inhemsk situation. Den har därför inte kunnat ifrågasätta den portugisiska lagstiftarens beslut att bevilja dem som innehar statspapper utgivna av portugisiska staten en skattesats på 2,5 procent för att reglera deras skattesituation. Det förhöll sig i stället så, om man utgår ifrån detta antagande, att kommissionen uppmanade denna medlemsstat att säkerställa en likabehandling enligt fördragsbestämmelserna. Detta innebär inte på något sätt att medlemsstaten, för att kunna uppnå detta mål och följa det motiverade yttrandet, inte själv kan ifrågasätta sitt ursprungliga beslut att bevilja de berörda portugisiska skattskyldiga personerna en skattesats på 2,5 procent, om detta förefaller vara den lämpligaste eller mest realistiska lösningen.

36 Dom av den 31 mars 1992.

37 Se dom av den 31 mars 1992 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 12.

38 Domen i målet kommissionen mot Tyskland.

39 Dom av den 13 december 2001 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 65 och där angiven rättspraxis.

40 Dom av den 13 december 2001.

41 Se domstolens dom av den 28 oktober 1999 i mål C-328/96, kommissionen mot Österrike (REG 1999, s. I-7479), punkt 54.

42 Domen av den 6 december 2007 i målet kommissionen mot Tyskland.

43 Se bland annat punkt 56 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland.

44 Dom av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), punkterna 43 och 44.

45 OECD-rapporter, Améliorer l’accès aux renseignements bancaires à des fins fiscales, 2000, s. 19, och Améliorer l’accès aux renseignements bancaires à des fins fiscales: rapport d’étape, 2007, s. 26.

46 EGT L 157, s. 38.

47 Dom av den 14 november 1995 i mål C-484/93, Svensson och Gustavsson (REG 1995, s. I-3955), punkt 10, av den 14 oktober 1999 i mål C-439/97, Sandoz (REG 1999, s. I-7041), punkt 19, och av den 26 september 2000 i mål C-478/98, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-7587), punkt 18.

48 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 11 juni 2009 i mål C-521/07, kommissionen mot Nederländerna (REG 2009, s. I-4873), punkt 33, och av den 19 november 2009 i mål C-540/07, kommissionen mot Italien (REG 2009, s. I-10983), punkt 66.

49 Se dom av den 4 juni 2002 i mål C-367/98, kommissionen mot Portugal (REG 2002, s. I-4731), punkt 49, och dom av den 14 februari 2008 i mål C-274/06, kommissionen mot Spanien, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 35.

50 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2000 i mål C-54/99, Église de scientologie (REG 2000, s. I-1335), punkt 18, och av den 4 juni 2002 i mål C-503/99, kommissionen mot Belgien (REG 2002, s. I-4809) punkt 45, samt domen av den 4 juni 2002 i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal, punkt 49 och domen av den 14 februari 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 36.

51 Se, när det gäller bekämpningen av skatteflykt, bland annat domen av den 26 september 2000 i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 39, samt dom av den 13 december 2005 i mål C-446/03, Marks & Spencer (REG 2005, s. I-10837), punkterna 49 och 51, och av den 18 juli 2007 i målet C-231/05, Oy AA (REG 2007, s. I-6373), punkt 60, och, när det gäller bekämpningen av skatteundandragande, dom av den 23 februari 1995 i de förenade målen C-358/93 och C-416/93, Aldo Bordessa m.fl. (REG 1995, s. I-361), punkterna 21 och 22, och av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. (REG 1995, s. I-4821), punkt 22, samt domen av den 19 november 2009 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 55.

52 Se domen i det ovannämnda målet Aldo Bordessa m.fl., punkt 21, och domen av den 26 september 2000 i målet kommissionen mot Belgien, punkt 40.

53 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Verkooijen, punkt 48. Vad beträffar omöjligheten att motivera nationella åtgärder som begränsar den fria rörligheten för kapital för att förhindra bortfall i skatteintäkter, se särskilt dom av den 27 januari 2009 i mål C-318/07, Persche (REG 2009, s. I-359), punkt 46 och där angiven rättspraxis.

54 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 69. Republiken Portugal har framför allt aldrig hävdat, i motsats till Republiken Italiens argumentation i det mål som ledde till den domen, att den förmånliga skattebehandlingen enligt RERF infördes och var nödvändig för att kompensera avsaknaden av bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstaternas skattemyndigheter och skattemyndigheterna i de Eftaländer som är parter i EES-avtalet.