Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 7 september 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1) (nedan kallat rambeslutet).

3 Nedan kallad den verkställande rättsliga myndigheten.

4 Nedan kallad stadgan.

5 Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990 (EGT L 239, s. 19) (nedan kallad Schengenkonventionen).

6 Skäl 5 i nämnda beslut.

7 Skäl 6.

8 Skäl 10.

9 Nedan kallad den utfärdande rättsliga myndigheten.

10 Artiklarna 13.1 och 27.2 i nämnda beslut.

11 Artikel 14.

12 Det kan således antas att denna princip redan i sig ingår i talionsprincipen som utgjorde den första eller en av de första begränsningarna i rätten att straffa genom att påföljden begränsades till den skada som gärningsmannen orsakat. Se även de exempel som generaladvokaten Sharpston har angett i punkt 72 i sitt förslag till avgörande i det mål som mynnade ut i dom av den 28 september 2006 i mål C-467/04, Gasparini m.fl. (REG 2006, s. I-9199).

13 Enligt de uppgifter som förekommer på Europarådets webbplats hade den 18 mars 2010, med undantag av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, alla medlemsstaterna undertecknat detta protokoll. Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Nederländerna hade ännu inte ratificerat ovannämnda protokoll.

14 Artikel 54 i Schengenkonventionen är bindande för de 27 medlemsstaterna, däri inbegripet Förenade kungariket och Irland (se rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, s. 43) och rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, s. 20)).

15 Dom av den 11 februari 2003 i de förenade målen C-187/01 och C-385/01, Gözütok och Brügge (REG 2003, s. I-1345), punkt 38, och av den 11 december 2008 i mål C-297/07, Bourquain (REG 2008, s. I-9425), punkt 41.

16 Domen i det ovannämnda målet Gözütok och Brügge, punkt 33.

17 Såsom det anges i den förklaring om stadgan som bifogats som bilaga till fördragen utvidgar denna inte tillämpningsområdet för unionsrätten.

18 Enligt Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009 har stadgan blivit bindande, eftersom den enligt artikel 6.1 FEU framdeles har samma rättsliga värde som fördragen.

19 Weyembergh, A., Le principe ne bis in idem: pierre d’achoppement de l’espace pénal européen?, Cahiers de droit européen, 2004, nr 3 och 4, s. 337.

20 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-288/05, Kretzinger (REG 2007, s. I-6441).

21 Domen i det ovannämnda målet Gasparini m.fl.

22 Dom av den 28 september 2006 i mål C-150/05, Van Straaten (REG 2006, s. I-9327).

23 Domen i det ovannämnda målet Bourquain.

24 Domen i det ovannämnda målet Gözütok och Brügge.

25 Dom av den 10 mars 2005 i mål C-469/03, Miraglia (REG 2005, s. I-2009).

26 Dom av den 22 december 2008 i mål C-491/07, Turansky (REG 2008, s. I-11039).

27 Dom av den 9 mars 2006 i mål C-436/04, Van Esbroeck (REG 2006, s. I-2333).

28 Domen i det ovannämnda målet Van Straaten.

29 Se Europadomstolens dom av den 10 februari 2009 i målet Sergueï Zolotoukhine mot Ryssland.

30 BGBl. 2006 I, s. 1721.

31 EGT L 114, s. 56.

32 Det är fråga om Republiken Tjeckien, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Konungariket Nederländerna och Republiken Polen.

33 Dom av den 6 oktober 2009 i mål C-123/08, Wolzenburg (REG 2009, s. I-9621), punkterna 57–59.

34 Dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. 2609), punkt 19, och av den 4 juni 2009 i mål C-241/07, JK Otsa Talu (REG 2009, s. I-4323), punkt 46 och där angiven rättspraxis.

35 Se, vad avser tillämpningen av de grundläggande rättigheterna inom Euratomfördragets tillämpningsområde, dom av den 27 oktober 2009 i mål C-115/08, ČEZ (REG 2009, s. I-10265), punkt 91.

36 Dom av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 45.

37 Enligt artikel 3.1 i rambeslutet ska verkställighet av den europeiska arresteringsordern vägras om det brott som ligger till grund för denna order omfattas av amnesti i den verkställande medlemsstaten då denna var behörig att lagföra brottet enligt sin egen strafflag. I artikel 3.1 i rambeslutet föreskrivs att verkställighet av den europeiska arresteringsordern ska vägras om den person som är föremål för denna order på grund av sin ålder ännu inte kan ställas till straffrättsligt ansvar för de gärningar som ligger till grund för denna order enligt den verkställande medlemsstatens lag.

38 Dom av den 18 oktober 2007 i mål C-195/06, Österreichischer Rundfunk (REG 2007, s. I-8817), punkt 24 och där angiven rättspraxis.

39 Dom av den 17 juli 2008 i mål C-66/08, Kozłowski (REG 2008, s. I-6041), punkt 42.

40 Se domarna i de ovannämnda målen Gözütok och Brügge, punkt 38, Gasparini m.fl., punkt 27, och Van Straaten, punkt 57.

41 Se domen i det ovannämnda målet Gasparini m.fl., punkt 27.

42 Domen i det ovannämnda målet Kretzinger, punkt 34.

43 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-367/05, Kraaijenbrink (REG 2007, s. I-6619).

44 Punkt 29.