Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak den 28 mars 2012

1 Originalspråk: tyska.

2 Verordnung über Allgemeine Bedingungen für die Versorgung mit Wasser av den 20 juni 1980 (BGBl. 1980 I, s. 750, 1067).

3 Se mitt förslag till avgörande av den 28 april 2010 i mål C-185/08, Latchways och Eurosafe Solutions, där domstolen meddelade dom den 21 oktober 2010 (REU 2010, s. I-9983), punkterna 57 och 58.

4 EGT L 40, s. 12; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 185, i dess lydelse enligt rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993.

5 Artikel 3.1 i direktiv 89/106.

6 Se Jarass, H., Probleme des Europäischen Bauproduktenrechts, NZBau 2008, s. 145 och 146.

7 Ibidem, s. 147 och 148. När en harmoniserad europeisk standard saknas för en viss produkt är det naturligtvis möjligt att ansöka om ett europeiskt tekniskt tillstånd för produkten varmed produkten kommer att omfattas av tillämpningsområdet för de väsentliga skyldigheterna enligt direktiv 89/106.

8 Artikel 6.1 första stycket i direktiv 89/106 har följande lydelse: Medlemsstaterna skall inte hindra att produkter som uppfyller direktivets bestämmelser ges fri rörlighet, släpps ut på marknaden eller används inom deras territorier. Enligt artikel 6.1 andra stycket i direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att användningen av dessa produkter för avsedda ändamål inte hindras av regler eller villkor som ställs upp av offentliga organ eller av privata organ, vilka uppträder som offentliga företag eller offentliga organ i kraft av en monopolställning.

9 Dom av den 10 november 2005 i mål C-432/03, kommissionen mot Portugal (REG 2005, s. I-9665), punkt 35.

10 Förbundsrepubliken Tysklands regering har i en skrivelse av den 13 januari 2012, i vilken nämnda regering besvarar en skriftlig fråga från domstolen rörande den personkrets som berörs av skyldigheten enligt 12 § 4 AVBWasserV och skyldighetens rättsliga natur, fastställt att denna bestämmelse utgör del av ett avtal som slutits med ett distributionsföretag avseende anslutning till den offentliga vattenförsörjningen, när avtalsparterna inte har kommit överens om något annat. I samband härmed ålägger 12 § 4 AVBWasserV konsumenten en skyldighet i förhållande till det företag som distribuerar vatten.

11 Se, vad avser den fria rörligheten för varor, till exempel dom av den 1 oktober 1987 i mål 311/85, van Vlaamse Reisbureaus (REG 1987, s. 3801), punkt 30, och av den 6 juni 2002 i mål C-159/00, Sapod Audic (REG 2002, s. I-5031), punkt 74.

12 Se, till exempel, dom av den 18 maj 1989 i de förenade målen 266/87 och 267/87, Association of Pharmaceutical Importers m.fl. (REG 1989, s. 1295), punkt 13 och följande punkter, i vilken domstolen kom fram till att åtgärder som vidtas av den brittiska yrkesorganisationen för apotekare med beaktande av de särskilda befogenheter som denna getts kunde utgöra sådana åtgärder som avses i artikel 34 FEUF. Till samma resultat kom domstolen i dom av den 15 december 1993 i mål C-292/92, Hünermund m.fl. (REG 1993, s. I-6787), punkt 12 och följande punkter, rörande åtgärder som vidtogs av delstatskammaren för apotekare i Baden-Württemberg.

13 Se, till exempel, dom av den 5 november 2002 i mål C-325/00, kommissionen mot Tyskland (REG 2002, s. I-9977), punkt 14 och följande punkter, och av den 12 december 1990 i mål 302/88, Hennen Olie (REG 1990, s. I-4625), punkt 13 och följande punkter.

14 Mål C-265/95, REG 1997, s. I-6959. I denna dom fastställdes bland annat att Republiken Frankrike hade åsidosatt de primärrättsliga bestämmelserna om den fria rörligheten för varor genom att inte vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att förhindra sådana våldsdåd som begåtts av privatpersoner i Frankrike och vilka riktats mot jordbruksprodukter från andra medlemsstater, och vilka hindrade handeln inom gemenskapen med dessa produkter.

15 Mål C-112/00, REG 2003, s. I-5659. I denna dom undersökte domstolen huruvida den omständigheten att Republiken Österrike inte hade hindrat privatpersoner från att samlas på Brenner-motorvägen, vilket ledde till att trafiken helt stod still under nästan 30 timmar, och därmed till att den gränsöverskridande handeln med varor inskränktes rejält, var förenlig med de primärrättsliga bestämmelserna om fri handel för varor.

16 Generaladvokat Kokott har tolkat denna rättspraxis så, att privatpersoners agerande kan tillskrivas en medlemsstat även när dessa har handlat utan statliga instruktioner men det likväl har förelegat en positiv skyldighet för medlemsstaten att förbjuda ett sådant privat handlande. Se generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i mål C-470/03, AGM-COS.MET, där domstolen meddelade dom den 17 april 2007 (REG 2007, s. I-2749), punkt 78.

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2007 i mål C-438/05, International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union (Viking Line) (REG 2007, s. I-10779), punkt 33. Se även dom av den 10 mars 2011 i mål C-379/09, Casteels (REU 2011, s. I-1379), punkt 19, av den 16 mars 2010 i mål C-325/08, Olympique Lyonnais (REU 2010, s. I-2177), punkt 30, av den 18 juli 2006 i mål C-519/04 P, Meca-Medina och Majcen mot kommissionen (REG 2006, s. I-6991), punkt 24, av den 19 februari 2002 i mål C-309/99, Wouters m.fl. (REG 2002, s. I-1577), punkt 120, av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 82, och av den 12 december 1974 i mål 36/74, Walrave och Koch (REG 1974, s. 1405; svensk specialutgåva, volym 2, s. 409), punkt 16 och följande punkter.

18 Se, till exempel, domen i det ovannämnda målet Casteels (ovan fotnot 17), punkt 17 och följande punkter.

19 Domen i det ovannämnda målet Viking Line (ovan fotnot 17), punkt 37.

20 Dom av den 6 juni 2000 i mål C-281/98, Angonese (REG 2000, s. I-4139), punkt 36.

21 Dom av den 17 juli 2008 i mål C-94/07, Raccanelli (REG 2008, s. I-5939), punkt 46.

22 Se, till exempel, domen i det ovannämnda målet Casteels (ovan fotnot 17), punkt 22, och i det ovannämnda målet Olympique Lyonnais (ovan fotnot 17), punkterna 33 och 34.

23 Vad avser de skrivna rättfärdigandegrunderna i artikel 36 FEUF har domstolen i fast rättspraxis fastställt att proportionalitetsprincipen ligger till grund för artikel 36 andra meningen FEUF. Se dom av den 19 juni 2008 i mål C-219/07, Nationale Raad van Dierenkwekers en Liefhebbers och Andibel (REG 2008, s. I-4475), punkt 30, och av den 14 december 2000 i mål C-55/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-11499), punkt 29. Därutöver har domstolen rent allmänt fastställt att en åtgärd varigenom en av de grundläggande friheter som säkerställs i fördraget inskränks endast är befogad om proportionalitetsprincipen iakttas. Se, till exempel, dom av den 16 februari 2006 i mål C-185/04, Öberg (REG 2006, s. I-1453), punkt 19, av den 16 februari 2006 i mål C-137/04, Rockler (REG 2006, s. I-1441), punkt 22, och av den 26 november 2002 i mål C-100/01, Oteiza Olazabal (REG 2002, s. I-10981), punkt 43.

24 Även om domstolen som regel endast uttryckligen tar upp en åtgärds lämplighet och nödvändighet såsom delar i proportionalitetsprövningen ska i princip tre prövningar göras inom ramen för proportionalitetsprincipen. Förutom lämplighet och nödvändighet ska även skäligheten prövas. Se, vad avser proportionalitetsprövningens tre delar, till exempel mitt förslag till avgörande av den 8 mars 2011 i mål C-10/10, kommissionen mot Österrike, där domstolen meddelade dom den 16 juni 2011 (REU 2011, s. I-5389), punkt 67 och följande punkter.

25 Se domarna i de ovannämnda målen Casteels (ovan fotnot 17) punkt 30 och följande punkter, och Viking Line (ovan fotnot 17), punkt 75 och följande punkter.

26 Se särskilt domen i det ovannämnda målet Olympique Lyonnais (ovan fotnot 17), punkt 38 och följande punkter, i vilken domstolen utgick från principen att en regel i ett franskt fotbollsförbunds regelsamling vilken inskränkte den fria rörligheten för arbetstagare i princip kunde rättfärdigas med hänvisning till det syfte som eftersträvades med regeln, nämligen att uppmuntra rekrytering och utbildning av unga fotbollsspelare, i den mån som proportionalitetsprincipen iakttogs. Se även domen i det ovannämnda målet Bosman (ovan fotnot 17), punkt 106 och följande punkter, i vilken domstolen undersökte rättfärdigandet av en inskränkning av den fria rörligheten för arbetstagare genom ett fotbollsförbunds regler för spelarövergång mot bakgrund av de mål som eftersträvades med nämnda regler. Målen var att upprätthålla en jämvikt mellan föreningarna, genom att bevara en viss grad av lika möjligheter och en osäkerhet kring resultat, samt att uppmuntra rekryteringen och utbildningen av unga spelare.

27 Domen i det ovannämnda målet Angonese (ovan fotnot 20), punkt 42.

28 Se punkt 25 i detta förslag till avgörande.

29 Se, i detta hänseende, Forsthoff, U., i Grabitz/Hilf/Nettesheim, Das Recht der Europäischen Union, artikel 45 FEUF, punkt 176 (46:e supplementhäftet, oktober 2011).

30 Dom av den 18 december 2007 i mål C-341/05, Laval un Partneri (REG 2007, s. I-11767), punkt 98, i de ovannämnda målen Viking Line (ovan fotnot 17), punkt 57, Wouters m.fl. (ovan fotnot 17), punkt 120, Bosman (ovan fotnot 17), punkt 83, och Walrave (ovan fotnot 17), punkt 16 och följande punkter.

31 Se domarna i de ovannämnda målen Olympique Lyonnais (ovan fotnot 17), punkt 31, och Bosman (ovan fotnot 17), punkt 84.

32 Se punkt 22 i förevarande förslag till avgörande.

33 Se punkt 8 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

34 Begäran om förhandsavgörande, s. 11 och 12.

35 Se punkt 38 i förevarande förslag till avgörande och de i fotnot 26 angivna domarna.

36 Se punkt 39 i förevarande förslag till avgörande.

37 Se särskilt hänvisningen till Forsthoff (ovan fotnot 29), punkt 181.

38 Se, vad avser undvikande av kollision mellan grundläggande friheter och grundläggande rättigheter, mitt förslag till avgörande av den 14 april 2010 i mål C-271/08, kommissionen mot Tyskland, där domstolen meddelade dom den 15 juli 2010 (REU 2010, s. I-7087), punkt 178 och följande punkter.

39 Begäran om förhandsavgörande, s. 4.

40 Se, i detta hänseende, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 9), punkterna 41 och 46, och av den 17 september 1998 i mål C-400/96, Harpegnies (REG 1998, s. I-5121), punkt 35.

41 Se, vad avser denna problematik, mitt förslag till avgörande av den 16 december 2010 i mål C-28/09, kommissionen mot Österrike, där domstolen meddelade dom den 21 december 2011 (REU 2011, s. I-13525), punkt 81 och följande punkter.