Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 26 juni 2012

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

3 Kommissionens beslut K(2007) 512 slutlig av den 21 februari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Ärende COMP/E-1/38.823 – Hissar och rulltrappor) (EGT C 75, 2008, s. 19).

4 Tribunalens domar av den 13 juli 2011 i mål T-138/07, Schindler Holding m.fl. mot Europeiska kommissionen (REG 2011, s. II-4819), i de förenade målen T-141/07, T-142/07, T-145/07 och T-146/07, General Technic-Otis m.fl. mot kommissionen (REG 2011, s. II-4977), i de förenade målen T-144/07, T-147/07, T-148/07, T-149/07, T-150/07 och T-154/07, ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot kommissionen (REG 2011, s. II-5129), och i mål T-151/07, Kone Oyj, Kone GmbH och Kone BV mot Europeiska kommissionen (REG 2011 s. II-5313).

5 Den i föregående not nämnda domen i målet ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot kommissionen, punkterna 303–323.

6 Jag har tidigare uttalat mig beträffande skillnaderna mellan dessa bestämmelser i mitt förslag till avgörande i mål C-137/10, Région de Bruxelles-Capitale, föredraget den 13 januari 2011 (dom av den 5 maj 2011, REG 2011, s. I-3515), punkt 46.

7 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

8 Se, bland annat, domstolens dom av den 14 april 2005 i mål C-110/03, Belgien mot kommissionen (REG 2005, s. I-2801), punkt 3, av den 15 december 2004 i mål C-272/03, Siig (REG 2004, s. I-11941), punkt 16, och av den 18 juli 2007 i mål C-325/05, Derin (REG 2007, s. I-6495), punkt 55.

9 Den ovan i fotnot 6 nämnda domen.

10 Den i föregående fotnot nämnda domen, punkt 20.

11 Se även, härvidlag, domstolens dom av den 13 november 1973 i de förenade målen 63/72-69/72, Werhahn Hansamühle mot rådet (REG 1973, s. 1229), punkt 7.

12 Förslag till avgörande i det ovannämnda målet Région de Bruxelles-Capitale, punkt 46.

13 Svarandebolagen har gjort gällande att det kan ha skett ett åsidosättande av den grundläggande rätten till privatliv, såväl beträffande skyddet av juridiska personers integritet som beträffande tystnadsplikten.

14 Denna möjlighet för de offentliga myndigheterna att vända sig till domstol säkerställs i vissa fall genom den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel. Det gäller bland annat Österrike (se, exempelvis, den österrikiska författningsdomstolens dom 11.828/1988), Tyskland (se, bland annat, den tyska författningsdomstolens domar 6, 45 (49); 21, 362 (373) och 61, 82 (104)) och Spanien (se författningsdomstolens dom 175/2001). Se, härvidlag, Velasco Caballero, F., Tutela Judicial Efectiva a las Administraciones Públicas. La Administración como titular de los derechos fundamentales del art. 24.1 de la Constitución, Bosch, Barcelona, 2003.

15 Beträffande de olika grunderna för och målen med den offentliga konkurrenspolitiken och civilrättsliga skadeståndsprocesser, se Wils, W.P.J., The Relationship between Public Antitrust Enforcement and Private Actions for Damages, World Competition, 32, nr 1, 2009, s. 5–11, och Komninos, A.P., EC Private Antitrust Enforcement. Decentralised Application of EC Competition Law by National Courts, Hart Publishing, Oxford-Portland, 2008, s. 7–12.

16 Se, bland annat, Europadomstolens domar i målen Van de Hurk mot Nederländerna – 288 (19.4.94), punkterna 45–55, Terra Woningen B.V. mot Nederländerna – Rec. 1996-VI, fasc. 25 (17.12.96), punkterna 51–55, och Sigma Radio Television Ltd mot Cypern, nr 32181/04 och 35122/05 (Sect. 5) (Eng) – (21.7.11), punkterna 147–169.

17 Dom av den 14 december 2000 i mål C-344/98, Masterfoods och HB (REG 2000, s. I-11369).

18 Domstolen slog där fast, vilket senare låg till grund för artikel 16 i förordning (EG) nr 1/2003, att [n]är en nationell domstol träffar avgörande om ett avtal eller förfarande som redan varit föremål för ett beslut av kommissionen kan den a fortiori inte träffa ett avgörande som står i strid med kommissionens beslut, även om det senare strider mot ett avgörande av en nationell domstol i första instans(domen i det ovannämnda målet Masterfoods och HB, punkt 52). Domstolen hade tidigare slagit fast samma sak beträffande fall där kommissionen ännu inte hade fattat beslut (dom av den 28 februari 1991 i mål C-234/89, Delimitis, REG 1991, s. I-935; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-65, punkt 47).

19 Samma princip har tillämpats på nationell nivå i olika medlemsstater vad gäller beslut på konkurrensområdet. I exempelvis Förbundsrepubliken Tyskland har enligt 33(4) § Gesetz gegen Wettbewerbsbeschränkungen av den 26 juli 1998 alla beslut fattade av nationella myndigheter i medlemsstaterna samma bindande verkan som kommissionens beslut. Denna princip återspeglas även i Förenade kungarikets lagstiftning, närmare bestämt i paragraferna 47A(9), 47B(5), 58 och 58A i 1998 års Competition Act.

20 Dom av den 22 oktober 1987 i mål 314/85, Foto-Frost (REG 1987, s. 4199; svensk specialutgåva, volym 9, s. 233), punkterna 12–20.

21 Se, bland annat, dom av den 21 februari 1991 i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest (REG 1991, s. I-415; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-19), punkt 17, av den 21 mars 2000 i mål C-6/99, Greenpeace France m.fl. (REG 2000, s. I-1651), punkt 54, av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 27, av den 22 juni 2010 i de förenade målen C-188/10 och C-189/10, Melki och Abdeli (REG 2010, s. I-5667), punkt 54, och av den 21 december 2011 i mål C-366/10, Air Transport Association of America m.fl. (REG 2011, s. I-13755), punkt 47.

22 Den regel som domstolen använder sig av i det här sammanhanget har formulerats på följande vis: ”[N]är en gemenskapsmyndighet vid utövandet av sitt uppdrag tvingas göra komplicerade bedömningar har den ett stort utrymme för skönsmässig bedömning som är underkastat en begränsad domstolsprövning, vid vilken gemenskapsdomstolen inte kan ersätta myndighetens bedömning av de faktiska omständigheterna med sin egen bedömning. I ett sådant fall ska gemenskapsdomstolen inskränka sig till att pröva den materiella beskaffenheten av de faktiska omständigheterna och de rättsliga kvalificeringar som myndigheten har gjort på grundval av dessa och i synnerhet om myndighetens handlande är uppenbart oriktigt eller om det är förenat med maktmissbruk eller om myndigheten klart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning (dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen 56/64 och 58/64, Consten och Grundig mot kommissionen, REG 1966, s. 429; svensk specialutgåva, volym 1, s. 277, av den 22 januari 1976 i mål 55/75, Balkan-Import Export, REG 1976, s. 19, punkt 8, av den 14 juli 1983 i mål 9/82, Øhrgaard och Delvaux mot kommissionen, REG 1983, s. 2379, punkt 14, av den 11 juli 1985 i mål 42/84, Remia m.fl. mot kommissionen, REG 1985, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 8, s. 277, punkt 34, av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen, REG 1991, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-213, punkterna 24 och 25, och av den 5 maj 1998 i mål C-157/96, National Farmers’ Union m.fl., REG 1998, s. I-2211, punkt 39).

23 Se, bland annat, Fromont, M., Droit administratif des États européens, PUF, Paris, 2006, s. 200 och följande sidor.

24 Se dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland, nr 73053/01, CEDH 2006-XIV, punkt 57, av den 22 november 1995 i målen Bryan mot Förenade kungariket – 335-A, punkterna 44–47, och av den 14 november 2006 i mål Tsfayo mot Förenade kungariket, nr 60860/00, punkt 46.

25 Det bör beaktas att det av fast rättspraxis följer att den som är direkt och individuellt berörd och som avstår från att väcka talan mot beslutet vid unionens domstolar, inte har rätt att yrka att det framställs en begäran om förhandsavgörande avseende beslutets giltighet (se, bland annat, dom av den 9 mars 1994 i mål C-188/92, TWD Textilwerke Deggendorf (REG 1994, s. I-833; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-59), punkt 23, och av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363), punkt 60 och följande punkter).

26 Domen i det ovannämnda målet Masterfoods och HB, punkt 57.

27 Domen i det ovannämnda målet Masterfoods och HB, punkt 56.

28 Se, bland annat, beslut av den 4 februari 2000 i mål C-17/98, Emesa Sugar (REG 2000, s. I-665), punkterna 8, 9 och 18, och dom av den 10 februari 2000 i de förenade målen C-270/97 och C-271/97, Deutsche Post (REG 2000, s. I-929), punkt 30.

29 Se, bland annat, förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T-23/99, LR AF 1998 mot kommissionen (REG 2002, s. II-1705), punkt 171.

30 Se, bland annat, dom av den 9 oktober 2008 i mål C-404/07, Katz (REG 2008, s. I-7607), punkt 49, och av den 2 maj 2006 i mål C-341/04, Eurofood IFSC (REG 2006, s. I-3813), punkt 66.

31 Se, bland annat, dom av den 27 juni 1968 i målet Neumeister mot Österrike – 8, av den 17 januari 1970 i målet Delcourt mot Belgien – 11, av den 30 oktober 1991 i målet Borgers mot Belgien – 214-B, och av den 27 oktober 1993 i målet Dombo Beheer B.V. mot Nederländerna – 274.

32 Dom av den 7 juni 2001 i målet Kress mot Frankrike, nr 39594/98, CEDH 2001-VI. Beträffande principen om hur rättegången framstår för en lekman och dess tillämpning på principen om parternas likställdhet i processen i Europadomstolens rättspraxis, se Alonso García, R., El enjuiciamiento por el Tribunal Europeo de Derechos Humanos del funcionamiento contencioso del Conseil d’État y del Tribunal de Justicia de las Comunidades Europeas (en concreto, del papel desempeñado, respectivamente, por el Comisario del Gobierno y por el Abogado General), Revista Española de Derecho Europeo, 2002, nr 1, s. 1 och följande, och Santamaría Dacal, A., El Tribunal de Estrasburgo, el commissaire du gouvernement y la tiranía de las apariencias, Revista de Administración Pública, nr 157, 2002.

33 Den i föregående not nämnda domen i målet Kress mot Frankrike, punkt 85.

34 Se, bland annat, dom av den 29 maj 1986 i målet Feldbrugge mot Nederländerna – 99, av den 24 februari 1994 i målet Bendenoun mot Frankrike – 284, av den 22 september 1994 i målet Hentrich mot Frankrike – 296-A, och av den 26 september 1996 i målet Miailhe mot Frankrike (nr 2) – Rec. 1996-IV, fasc. 16.

35 Se, bland annat, dom av den 26 juni 2007 i mål C-305/05, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. (REG 2007, s. I-5305), punkt 31, av den 2 december 2009 i mål C-89/08 P, kommissionen mot Irland m.fl. (REG 2009, s. I-11245), punkt 52 och följande punkter, och av den 17 december 2009 i mål C-197/09 RX-II, Omprövning M mot EMEA (REG 2009, s. I-12033), punkterna 39 och 40.

36 Denna skillnad bekräftas vid en jämförelse mellan Europadomstolens resonemang i domen i det ovannämnda målet Kress mot Frankrike och EU-domstolens resonemang i domen i det ovannämnda målet Emesa Sugar. EU-domstolen inriktar sig på den skada som faktiskt har åsamkats klaganden på grund av svårigheterna att bemöta generaladvokatens förslag till avgörande, utan att nämna principen om hur rättegången framstår för en lekman. Det innebär inte att dess skyddsnivå är lägre än Europadomstolens, eftersom Europadomstolen några år senare bekräftade den slutsats som EU-domstolen kom fram till i domen i målet Emesa Sugar (se beslutet av den 20 januari 2009 i målet Cooperatieve Producentenorganisatie van de Nederlandse Kokkelvisserij U.A. mot Nederländerna, nr 13645/05, CEDH 2009).

37 Dom av den 24 april 2003 i målet Yvon mot Frankrike, nr 44962/98, CEDH 2003-V.

38 Domen i det ovannämnda målet Yvon mot Frankrike, punkt 36.

39 Ibidem, punkt 37.

40 Se Vitbok om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler, antagen av kommissionen (KOM(2008) 165 slutlig av den 2 april 2008), punkt 2.9. Se även kommissionens arbetsdokument som åtföljer den ovannämnda vitboken, s. 84 och följande sidor. Se, härvidlag, Siracusa, M. och Rizza, C., EU Competition Law, vol. III, Claevs & Casteels, Deventer-Lovaina, 2012, s. 490 och följande sidor.

41 Även om de undantag som föreskrivs i artiklarna 12 och 15 i nämnda förordning beaktas.