Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 29 maj 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 Mål C-112/05, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-8995).

3 Lag av den 21 juli 1960 om privatisering av andelarna i Volkswagenwerk, som är ett bolag med begränsat ansvar (Gesetz über die Überführung der Anteilsrechte an der Volkswagenwerk Gesellschaft mit beschränkter Haftung in private Hand, BGBl 1960 I nr 39, s. 585, och BGBl 1960 III s. 641-1-1).

4 Lag om ändring av lagen om privatisering av andelarna i Volkswagenwerk, som är ett bolag med begränsat ansvar (Gesetz zur Änderung des Gesetzes über die Überführung der Anteilsrechte an der Volkswagenwerk Gesellschaft mit beschränkter Haftung in private Hand), BGBl 2008 I nr 56, s. 2369.

5 Aktiebolagslagen I, 1965, nr 48, s. 1089 (Aktiengesetz), BGBl 1965 I nr 48, s. 1089.

6 Efter ändringen av rättegångsreglerna återfinns denna bestämmelse nu i artikel 158 i dessa.

7 Se punkt 75 och följande punkter nedan.

8 Se, i detta avseende, dom av den 12 juli 2005 i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2005, s. I-6263), punkt 92.

9 Dom av den 10 september 2009 i mål C-457/07, kommissionen mot Portugal (REG 2009, s. I-8091), punkt 47. Se även dom av den 19 december 2012 i mål C-68/11, kommissionen mot Italien, punkterna 50 och 51 och där angiven rättspraxis avseende kravet på konsekvens och precision i den ansökan varigenom kommissionen väcker talan om fördragsbrott.

10 Under förhandlingen uppmanades kommissionen att klargöra sin ståndpunkt i detta avseende. Med hänsyn till kommissionens vaga svar antar jag att kommissionen inte enbart avsåg att framföra anmärkningar mot 4 § tredje stycket i VW-lagen. Med andra ord förefaller det som om dess argumentation avseende bolagsordningen inte enbart framfördes för att klargöra det sammanhang i vilket diskussionerna fördes.

11 I den tyska autentiska versionen av 2007 års dom används i detta sammanhang begreppet in Verbindung mit.

12 Såsom Förbundsrepubliken med rätta påpekat i sina muntliga yttranden kunde domstolen, såsom den bland annat gjorde i dom av den 6 december 2007 i de förenade målen C-463/04 och C ‑464/04, Federconsumatori m.fl. (REG 2007, s. I-10419), punkt 43, ha preciserat att de angripna bestämmelserna ensamma eller, jämförda med andra relevanta bestämmelser utgör otillåtna inskränkningar.

13 Dom av den 29 juni 2010 i mål C-526/08, kommissionen mot Luxemburg (REU 2010, s. I‑6151), punkt 29. Se även dom av den 16 mars 1978 i mål 135/77, Bosch (REG 1978, s. 855), punkt 4.

14 Punkt 30 i 2007 års dom.

15 Tvärtemot vad kommissionen har hävdat saknar innehållet i stämningsansökan i mål C‑112/05 enligt min mening relevans för tolkningen av 2007 års dom såtillvida som detaljerna i innehållet inte framgår av själva domen.

16 Se särskilt punkterna 40, 50 och 81 i 2007 års dom.

17 Punkt 43 i 2007 års dom.

18 Dom av den 20 maj 2008 i mål C-194/06, Orange European Smallcap Fund (REG 2008, s. I-3747), punkt 100 och där angiven rättspraxis.

19 Ibidem, punkt 101. Se även punkt 18 i 2007 års dom och där angiven rättspraxis.

20 Dom av den 11 november 2010 i mål C-543/08, kommissionen mot Portugal (REU 2010, s. I‑11241), punkt 47 och där angiven rättspraxis.

21 Punkt 54, första meningen i 2007 års dom.

22 Punkt 54, andra meningen i 2007 års dom.

23 Se särskilt punkterna 52 och 54 in fine i 2007 års dom.

24 Punkt 81 i 2007 års dom.

25 Se ovan punkt 45.

26 Punkt 83 i 2007 års dom.

27 Detta stämmer oberoende av den omständigheten att domstolen ogillade kommissionens talan i den del den avsåg ett åsidosättande av artikel 43 EG, eftersom två av de tre angripna bestämmelserna ansågs vara rättsstridiga i detta mål.

28 Se generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 13 februari 2007 i mål C-112/05, punkt 40 och följande punkter.

29 Se särskilt punkterna 18, 72 och 73 i 2007 års dom.

30 Avseende skillnaderna mellan de omständigheter som föranledde 2007 års dom och de som låg till grund för domstolens rättspraxis avseende golden shares se generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i mål C-112/05 (ovan fotnot 28).

31 Se, framför allt, punkterna 103 och 107 i detta förslag till avgörande.

32 I detta sammanhang ska principen res judicata beaktas, som även är tillämplig på fördragsbrottsförfaranden. Principen omfattar emellertid enbart de sak- och rättsfrågor som faktiskt eller med nödvändighet har avgjorts genom en fastställelsedom som meddelats i enlighet med artikel 258 FEUF. En medlemsstat kan således inte mot bakgrund av innehållet i kommissionens anmärkningar göra gällande rättskraften hos en tidigare dom såvida de rättsliga och faktiska omständigheterna i de relevanta målen inte är i huvudsak identiska. Se dom av den 29 juni 2010 i mål C‑526/08, kommissionen mot Luxemburg (REU 2010, s. I‑6151), punkterna 27 och 34 och där angiven rättspraxis.

33 Se domen i målet kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 8), punkt 86.

34 Dom av den 10 januari 2008 i mål C-70/06, kommissionen mot Portugal (REG 2008, s. I-1), punkterna 34 och 38 samt där angiven rättspraxis.

35 SEK(2005) 1658.

36 Kommissionen har i ansökan åberopat uppgifter som grundar sig på kommissionens meddelande Uppdatering av de uppgifter som används för att beräkna schablonbelopp och löpande viten i fördragsbrottsförfaranden (SEK(2011) 1024).

37 Dom av den 11 december 2012 i mål C‑610/10, kommissionen mot Spanien, punkt 119 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 4 juli 2000 i mål C-387/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-5047), punkt 92, och dom av den 25 november 2003 i mål C-278/01, kommissionen mot Spanien, (REG 2003, s. I-14141), punkt 52.

38 Domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 8), punkt 104. Se även domen i det ovannämnda målet C-387/97, kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 37), punkt 92.

39 Med avseende på vite se domen i målet kommissionen mot Spanien (ovan fotnot 37), punkt 118 och där angiven rättspraxis. Samma princip är tillämplig på schablonbelopp. Se, i detta avseende, dom av den 4 juni 2009 i mål C-568/07, kommissionen mot Grekland (REG 2009, s. I-4505), punkt 47 och där angiven rättspraxis.

40 Dom av den 31 mars 2001 i mål C-407/09, kommissionen mot Grekland (REU 2011, s. I-2467), punkt 42, domen i målet kommissionen mot Spanien (ovan fotnot 37), punkt 131, och dom av den 19 december 2012 i mål C-279/11, kommissionen mot Irland, punkterna 78 och 79.

41 Se även generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande av den 21 mars 2013 i mål C‑241/11, kommissionen mot Republiken Tjeckien, punkt 86.

42 Kommissionens meddelande Uppdatering av de uppgifter som används för att beräkna de schablonbelopp och löpande viten som kommissionen föreslår domstolen inom ramen för överträdelseförfaranden (C(2012) 6106 final).

43 Ibidem, s. 3 och följande sida.

44 Se särskilt domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 8), punkt 91.

45 Vad gäller rättssäkerhetsprincipen och rätten till försvar se domen i det ovannämnda målet C‑304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 8), punkterna 85–97.

46 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-503/04, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-6153), punkt 16.

47 Domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 8), punkt 97.

48 Ibidem.

49 Se även generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande av den 24 november 2005 i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike (REG 2006, s. I-2461), punkt 70. I det målet följde domstolen emellertid inte generaladvokatens förslag till avgörande. Se punkt 78 i domen.

50 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-503/04, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-6153), punkt 15. När artikel 260 FEUF är tillämplig så begränsas inte överträdelsen till det bakomliggande fördragsbrottet enligt artikel 258 FEUF utan utgör en sammansatt överträdelse som inte enbart innefattar den ursprungliga överträdelsen utan även överträdelser av förpliktelser enligt artikel 260.1 FEUF. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Fenelly av den 9 december 1999 i mål C-197/98, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-8609), punkt 19.

51 Domstolen har i sin bedömning beaktat huruvida medlemsstaternas förpliktelser var klart definierade i de relevanta bestämmelserna. Se i detta avseende dom av den 14 mars 2006 i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike (REG 2006, s. I-2461), punkt 72.

52 Se, bland annat, dom av den 21 januari 2010 i mål C-546/07, kommissionen mot Tyskland (REG 2010, s. I-439), punkterna 21 och 22 och där angiven rättspraxis. Enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 258 FEUF behöver kommissionen inte iaktta någon viss tidsfrist, under förutsättning att det administrativa förfarande som föreskrivs i denna bestämmelse inte tar orimligt lång tid i anspråk och gör det mycket svårare för den berörda medlemsstaten att bemöta kommissionens argument och därigenom medför att dess rätt till försvar åsidosätts.

53 I artikel 260.2 FEUF första meningen föreskrivs följande: Om kommissionen anser att den berörda medlemsstaten inte har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom, får kommissionen, efter att ha gett staten tillfälle att framföra sina synpunkter, väcka talan vid Europeiska unionens domstol. Se även generaladvokaten Fenellys förslag till avgörande i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 50), punkt 19.

54 Detta förefaller även vara den rådande uppfattningen i doktrinen. Se, bland annat, Bonnie, A., Commission discretion under Art. 171(2) EC, European Law Review, 1998, 23(6), s. 544, och Masson, B., L’obscure clarté de l’article 228, par. 2, CE, Revue trimestrielle du droit européen, 2004, 4(4), s. 639–668.

55 Se ovan punkt 76.

56 Dom av den 24 april 2007 i mål C-523/04, kommissionen mot Nederländerna (REG 2007, s. I-3267), punkt 27. Se även dom av den 16 maj 1991 i mål C-96/89, kommissionen mot Nederländerna (REG 1991, s. I-2461), punkt 16.

57 För de kriterier som är tillämpliga vid bedömningen av rätten till försvar se domen i målet kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 8), punkt 97.

58 Se, i detta avseende, dom av den 19 december 2012 i mål C-374/11, kommissionen mot Irland, punkt 21 och där angiven rättspraxis.

59 Ett sådant krav skulle också förutsätta en komplicerad och detaljerad bedömning av vad som avses med en rimlig tidsfrist i varje enskilt fall.

60 Detta syfte är av särskild betydelse mot bakgrund av de ändringar som genom Lissabonfördraget gjordes i artikel 260 FEUF, enligt vilken kommissionen kan väcka talan vid domstolen mot den berörda medlemsstaten utan att först avge något motiverat yttrande. Trots att det administrativa förfarandet i förevarande mål avslutades innan Lissabonfördraget trädde i kraft så att det också här innefattade ett motiverat yttrande belyser ändringen att syftet med förfarandet är att säkerställa att ett åsidosättande avhjälps snabbt och effektivt. Se även Europeiska konventets sekretariat, Slutrapport från arbetsgruppen om domstolens arbetssätt, (dokument CONV 636/03), punkt 28.

61 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet C-374/11, kommissionen mot Irland (ovan fotnot 58), punkt 21 och där angiven rättspraxis.

62 Detta gäller framför allt av det skälet att medlemsstaten kan försena talans väckande genom att dra ut förhandlingarna med kommissionen på tiden. I sådana fall skulle förseningen att väcka talan på ett otillbörligt sätt gynna den medlemsstat som underlåtit att uppfylla sina skyldigheter.

63 Se även generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i det ovannämnda målet C-241/11, kommissionen mot Republiken Tjeckien (ovan fotnot 41), punkt 70.

64 Däremot skulle nödvändigtvis en annan slutsats dras om Förbundsrepubliken Tyskland hade inkommit med en sådan begäran till domstolen och domstolen hade slagit fast att det i 2007 års dom hade fastställts att det förelåg en överträdelse på grund av 4 § tredje stycket i VW-lagen. Med utgångspunkt i det skulle medlemsstatens tillvägagångssätt klart ge till känna dess avsikt att få överträdelsen att upphöra så snart som möjligt.

65 Se domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 8), punkt 103.

66 Artikel 56.1 EG.

67 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2009 i mål C-109/08, kommissionen mot Grekland (REG 2009, s. I-4657), punkt 33, och domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 8), punkterna 105 och 107.

68 Domen i det ovannämnda målet C-287/01, kommissionen mot Spanien (ovan fotnot 37), punkt 27 och där angiven rättpraxis.

69 Dom av den 17 november 2011 i mål C‑496/09, kommissionen mot Italien (REU 2011, s. I‑11483), punkt 65 och där angiven rättspraxis.

70 Kommissionens meddelande COM(2012) 6106 final, s. 5.

71 Se, i tillämpliga delar, dom av den 2 juli 1996 i mål C-473/93, kommissionen mot Luxemburg (REG 1996, s. I-3207), punkterna 51 och 52.

72 Förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro av den 26 januari 2006 i mål C-119/04, kommissionen mot Italien (REG 2006, s. I-6885), punkt 46 och där angiven rättspraxis. Avseende schablonbeloppets roll se dom av den 7 juli 2009 i mål C-369/07, kommissionen mot Grekland (REG 2009, s. I-5703), punkt 140 och där angiven rättspraxis.

73 Dom av den 9 december 2008 i mål C-121/07, kommissionen mot Frankrike (REG 2008, s. I-9159), punkt 58, och generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 26 januari 2006 i mål C‑119/04 (ovan fotnot 72), punkt 46. Se även generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande av den 21 mars 2013 i mål C‑241/11, kommissionen mot Republiken Tjeckien, punkterna 34 och 35 avseende den repressiva karaktären hos schablonbelopp.

74 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet C‑279/11, kommissionen mot Irland (ovan fotnot 40), punkt 67 och där angiven rättspraxis.

75 Se domen i det ovannämnda målet C‑610/10, kommissionen mot Spanien (ovan fotnot 37), punkt 144 och där angiven rättspraxis.

76 En brist på insyn kan enligt min mening ha en avskräckande effekt enbart när ett bötesbelopp är överskattat av de berörda parterna. Detta förefaller inte vara fallet enligt artikel 260 FEUF, eftersom det inte är ovanligt att domstolen enligt dess fria skön fastställer ett lägre belopp än vad som föreslagits av kommissionen utan att nödvändigtvis ange klara kriterier för att göra detta.

77 Kommissionens meddelande COM(2012) 6106.

78 Kommissionens meddelande COM(2012) 6106 final, s. 5.