Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 18 juli 2013

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, s. 29).

3 I den akademiska doktrinen, se bland annat De Mol, M., Kücükdeveci: Mangold Revisited – Horizontal Direct Effect of a General Principle of EU Law, European Constitutional Law Review, 2010, nr 6, s. 302, Hatje, A., i EU-Kommentar (red. Jürgen Schwarze), 2 uppl., Baden-Baden, 2009, artikel 51, s. 2324, marg. 20, Kingreen, T., EUV/EGV – Komentar, 3 uppl., München, 2007, artikel 51 GRCh, s. 2713, marg. 18, eller Riesenhuber, K., Europäisches Arbeitsrecht, Hamburg, 2009, § 2, s. 45, marg. 25. Beträffande de olika uppfattningar som finns i denna fråga, se generaladvokaten Trstenjaks översikt i hennes förslag till avgörande i mål C-282/10, Dominguez (dom av den 24 januari 2012).

4 Se den jämförande analysen i Bilbao Ubillos, J.M., La eficacia de los derechos fundamentales frente a particulares, Centro de Estudios Políticos y Constitucionales, Madrid, 1997, sidan 277 och följande sidor, samt sammanfattningen i Seifert, A., L’effet horizontal des droits fondamentaux. Quelques réflexions de droit européen et de droit comparé, Revue trimestrielle de droit européen, Dalloz, 2013.

5 Se, för ett liknande resonemang, Craig, P., EU Administrative Law, 2 uppl., Oxford University Press, Oxford, 2012, s. 465.

6 Se, bland annat, dom av den 12 december 1974 i mål 36/74, Walrave och Koch (REG 1974, s. 1405; svensk specialutgåva, volym 2, s. 409), punkt 17, av den 14 juli 1976 i mål 13/76, Donà (REG 1976, s. 1333; svensk specialutgåva, volym 3, s. 169), punkt 17, dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 82, dom av den 11 april 2000 i de förenade målen C-51/96 och C-191/97, Deliège (REG 2000, s. I-2549), punkt 47, av den 6 juni 2000 i mål C-281/98, Angonese (REG 2000, s. I-4139), punkt 31, av den 19 februari 2002 i mål C-309/99, Wouters m.fl. (REG 2002, s. I-1577), punkt 120, och av den 11 december 2007 i mål C-438/05, International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union, kallat Viking Line (REG 2007, s. I-10779), punkt 33.

7 Se särskilt dom av den 15 juni 1978 i mål 149/77, Defrenne (REG 1978, s. 1365; svensk specialutgåva, volym 4, s. 127).

8 Se, bland annat, Böckenförde, E.-W., Staat, Gesellschaft, Freiheit, Suhrkamp, Frankfurt, 1976, sidan 65 och följande sidor, Pace, A., Problematica delle liberà costituzionali, Parte Generale, 2 uppl., Cedam, Padua, 1990, Clapham, A., Human Rights Obligations of Non-State Actors, Oxford University Press, 2006, och Kennedy, D., The Stages of Decline of the Public/Private Distinction, University of Pennsylvania Law Review, 130, 1982.

9 Beträffande de offentliga organens skyldighet att skydda rättigheterna, se Papier, H.-J., Drittwirkung der Grundrechte, i Merten, D., och Papier, H.-J. (red.), Handbuch der Grundrechte in Deutschland und Europa, Volym II, C.F. Müller, Heidelberg, 2006, sidorna 1335 och 1336, och i synnerhet bidraget av Calliess, C., i samma verk på sidan 963 och följande sidor, samt Jaeckel, L., Schutzpflichten im deutschen und europäischen Recht, Beck, München, 2001.

10 Läran om statens positiva skyldigheter har sitt ursprung i domen i målet Airey mot Irland av den 9 oktober 1979 och den har senare bekräftats i ett stort antal domar, däribland domen i målet Lopez Ostra mot Spanien av den 9 december 1994 och domen i målet Ilascu m.fl. mot Moldavien och Ryssland av den 8 juli 2004. Se, beträffande detta, analysen i Sudre, F. m.fl., Les grands arrêts de la Cour européenne des Droits de l’Homme, 6 uppl., Puf, Paris, sidan 18 och följande sidor.

11 Så är exempelvis fallet i Tyskland och i Spanien, där författningsdomstolarna med hjälp av direkta rättsmedel för att skydda grundläggande rättigheter har utvecklat en praxis där den domstol som prövar frågor om grundläggande rättigheter får en central betydelse för skyldigheten att skydda rättigheterna. I Tyskland bygger domstolens ingripande i egenskap av offentligt organ på den tyska federala författningsdomstolens praxis, vilken har sitt ursprung i domen av den 15 januari 1958 i målet Lüth (BverfGE 7, 198). I Spanien slog författningsdomstolen redan den 7 februari 1984 fast följande i domen STC 18/1984: Dels finns det rättigheter som man bara har gentemot offentliga organ (som de som föreskrivs i artikel 24 [effektivt domstolsskydd] och dels tar sig de offentliga organens skyldighet att följa grundlagen (artikel 9.1) uttryck i en positiv skyldighet att ge verkan åt dessa rättigheter beträffande deras giltighet i samhällslivet, en skyldighet som åvilar lagstiftaren, regeringen och domstolarna inom ramen för deras respektive funktioner (FJ 6).

12 Se, beträffande detta, Seifert, A., L’effet horizontal des droits fondamentaux …, a.a., sidan 804 och följande sidor.

13 I förklaringarna anges följande: Bland exemplen på principer som erkänns i stadgan kan nämnas t.ex. artiklarna 25, 26 och 37. I vissa fall kan en artikel i stadgan innehålla inslag både av rättigheter och principer, t.ex. artiklarna 23, 33 och 34.

14 Guy Braibant, som var en framstående ledamot av det första konventet, berättar i sitt verk La Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne, Seuil, Paris, 2001, s. 44–46, hur viktigt det var att skilja mellan rättigheter och principer för att få till stånd ett brett samförstånd så att det sociala kapitlet kunde föras in i stadgan.

15 Beträffande artikel 45 i den irländska författningen och praxis vid Irlands Supreme Court, se Kelly, J.M., The Irish Constitution, 4 uppl., LexisNexis/Butterworths, Dublín, sidan 2077 och följande sidor.

16 Beträffande effekten av de vägledande principerna för den ekonomiska politiken och socialpolitiken i den spanska författningen, se Jiménez Campo, J., Derechos fundamentales. Conceptos y garantías, Trotta, Madrid, 1999, sidan 122 och följande sidor, samt Rodríguez de Santiago, J.M., La forma de vincular de los preceptos del capítulo tercero del título primero de la Constitución española, i Casas Baamonde, M.E., och Rodríguez-Piñero y Bravo-Ferrer, M., Comentarios a la Constitución española, Wolters Kluwer, Madrid, 2008, sidan 1187 och följande sidor.

17 Se, exempelvis, den jämförande analysen i Ladenburger, C., Artikel 52 Abs. 5, i Tettinger, P.J., och Stern, K., Europäische Grundrechte – Charta, Beck, München, 2004, sidan 803 och följande sidor.

18 Se Conseil Constitutionnels dom 94-359 CC av den 19 januari 1995, punkt 7. Se, beträffande detta, Burgorgue-Larsen, L., Article II-112, i Burgorgue-Larsen, L., Levade, A., och Picod, F., Traité établissant une Constitution pour l’Europe, Tome 2, Bruylant, Bryssel, 2005, s. 684.

19 Se, exempelvis, artiklarna 8.2, 7.1, 7.2 och 9a i den österrikiska federala grundlagen. Se, beträffande detta, Schäffer, H., Zur Problematik sozialer Grundrechte, i Merten, D., och Papier, H.-J. (red.), Handbuch der Grundrechte in Deutschland und Europa, Band VII/1, C.F. Müller, Heidelberg, 2006, sidan 473 och följande sidor.

20 Se, exempelvis, Sommemann, K.-P., Staatsziele und Staatszielbestimmungen, Mohr Siebeck, Tübingen, 1997.

21 Se, exempelvis, Sadurski, W., Rights Before Courts. A Study of Constitutional Courts in Postcommunist States of Central and Eastern Europe, Springer, Dordrecht, 2005, sidan 178 och följande sidor.

22 Beträffande detta finns en översikt i Iliopoulos-Strangas, J. (red.), Soziale Grundrechte in Europa nach Lissabon, Nomos/Sakkoulas/Bruylant/Facultas (red.), Baden-Baden/Aten/Bryssel/Wien, 2010.

23 Braibant, G., La Charte …, a.a., s. 252.

24 Se, beträffande detta, det tidiga verket Grimm, D., Soziale Grundrechte für Europa, som nu återfinns i Die Verfassung und die Politik. Einsprüche in Störfällen, Beck, München, 2001, sidan 275 och följande sidor.

25 För en analys av principerna som påbud inriktade på ändamålen, se Borowsky, M., Artikel 52, i Mayer, J., Charta der Grundrechte der Europäischen Union, 3 uppl., Nomos, Baden-Baden, 2010, s. 697–699, Bourgorgue-Larsen, L., Article II-112, a.a., sidan 686 och följande sidor, och Mayer, F., Artikel 6 EUV, i Grabitz/Hilf/Nettesheim, Das Recht der Europäischen Union – Kommentar, Beck, München, 2010, punkt 65 och följande punkter.

26 I förklaringen till artikel 52.5 i stadgan anges följande i här relevanta delar: ... Principerna får genomföras genom lagstiftningsakter eller verkställighetsakter (som antas av unionen i enlighet med dess befogenheter och av medlemsstaterna endast när de genomför unionsrätten), och de blir viktiga för domstolarna endast när sådana akter tolkas eller ses över. De ger dock inte upphov till krav på positiv särbehandling från unionens institutioner eller medlemsstaternas myndigheter. Detta överensstämmer både med domstolens rättspraxis ... och med inställningen i medlemsstaternas konstitutionella system till 'principer', i synnerhet inom sociallagstiftningen. (Min kursivering.)

27 Europeiska sociala stadgan, som undertecknades av Europarådets medlemsstater i Turin den 18 oktober 1961 och trädde i kraft den 26 februari 1965.

28 Rådets direktiv av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, s. 16).

29 Rådets direktiv av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EGT L 254, s. 64; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160).

30 Detta påbud ger för övrigt upphov till betydande svårigheter då det ska preciseras på överstatlig nivå. Se, beträffande detta, Cruz Villalón, J., La información y la consulta a los trabajadores en las empresas de dimensión comunitaria, La Ley, 1994, band 2, och Insa Ponce de León, F.L., Los derechos de implicación de los trabajadores en las sociedades anónimas europeas, Tirant lo Blanch, Valencia, 2010.

31 Förarbetena till stadgan visar härvidlag att konventets ledamöter aldrig uteslöt möjligheten att pröva akterna i domstol mot bakgrund av principerna, men domstolsprövningen skulle avse den abstrakta prövningen av akter och inte säkerställandet av rättigheterna, vilket framgår av Braibant, G., La Charte …, a.a., s. 46, samt en annan av konventets ledamöter, Lord Goldsmith, A Charter of Rights, Freedoms and Principles, Common Market Law Review, nr 38/2001, sidorna 1212 och 1213. På grundval av förarbetena och av lydelsen av artikel 52.2 görs det också gällande att den syftar till en objektiv prövning i Ladenburger, C., Protection of Fundamental Rights post-Lisbon – The interaction between the Charter of Fundamental Rights, the European Convention of Human Rights and National Constitutions – Institutional Report, FIDE 2012, s. 33: only one point is clear: Article 52 (5) 2nd sentence does not exclude any justiciability of principles.

32 Se, i första hand, dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723; svensk specialutgåva, volym 8, s. 457), av den 12 juli 1990 i mål C-188/89, Foster m.fl. (REG 1990, s. I-3313), av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-1), av den 7 mars 1996 i mål C-192/94, El Corte Inglés (REG 1996, s. I-1281), av den 14 september 2000 i mål C-343/98, Collino och Chiappero (REG 2000, s. I-6659), av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01 till C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835) och det ovannämnda målet Dominguez. Beträffande utvecklingen av denna praxis, se bland annat De Witte, B. Direct effect, primacy and the nature of the legal order, i Craig, P., och De Búrca, G., The Evolution of EU Law, 2 uppl., Oxford University Press, Oxford, 2011, s. 329–340, Simon, D., L’invocabilité des directives dans les litiges horizontaux: confirmation ou infléchissement?, Europe nr 3, mars 2010, och Dougan, M., When Worlds Collide: Competing Visions of the Relationship Between Direct Effect and Supremacy, Common Market Law Review, nr 44/2007.

33 Dom av den 30 april 1996 i mål C-194/94, CIA Security Internacional (REG 1996, s. I-2201), av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold (REG 2005, s. I-9981), och av den 19 januari 2010 i mål C-555/07, Kücükdeveci (REG 2010, s. I-365).

34 På denna punkt hänvisar jag till generaladvokaten Bots förslag till avgörande i det ovannämnda målet Kücükdeveci, särskilt punkt 68 och följande punkter.

35 Se, bland annat, dom av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m.fl. (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-435), punkt 35, av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame (REG 1996, s. I-1029), punkt 31, av den 26 mars 1996 i mål C-392/93, British Telecommunications (REG 1996, s. I-1631), punkt 38, av den 23 maj 1996 i mål C-5/94, Hedley Lomas (REG 1996, s. I-2553), punkt 24, av den 8 oktober 1996 i de förenade målen C-178/94, C-179/94 och C-188/94-C-190/94, Dillenkofer m.fl. (REG 1996, s. I-4845), punkt 20, och av den 2 april 1998 i mål C-127/95, Norbrook Laboratorios (REG 1998, s. I-1531), punkt 106.

36 Dom av den 18 januari 2007 i mål C-385/05, Confédération générale du travail m.fl. (REG 2007, s. I-611).

37 Domen i det ovannämnda målet CGT, punkt 38, i vilken domstolen hänvisar till punkt 28 i generaladvokatens förslag till avgörande i samma mål.

38 Domen i målet CGT, punkt 38.

39 Domen i det ovannämnda målet CGT, punkt 34, min kursivering.

40 Se, särskilt, domen i det ovannämnda målet Pfeiffer m.fl., punkt 114, dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-378/07-C-380/07, Angelidaki m.fl. (REG 2009, s. I-3071), punkterna 197 och 198, och domarna i de ovannämnda målen Kücükdeveci, punkt 48, och Dominguez, punkt 24.

41 Se dom av den 15 april 2008 i mål C-268/06, Impact (REG 2008, s. I-2483), punkt 100, och domen i de ovannämnda förenade målen Angelidaki m.fl., punkt 199.

42 Denna princip har slagits fast i artikel 4 FEU, och den ska tillämpas av såväl medlemsstaterna som unionen (se, beträffande det lojala samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna, dom av den 10 februari 1983 i mål 230/81, Luxemburg mot parlamentet (REG 1983, s. 255), punkt 38, och av den 22 oktober 2002 i mål C-94/00, Roquette Frères (REG 2002, s. I-9011), punkt 31, samt beslut av den 13 juli 1990 i mål C-2/88 Imm., Zwartveld m.fl. (REG 1990, s. I-3365), punkt 17.

43 Domen i det ovannämnda målet CGT, punkt 40.