Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 20 november 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, s. 9).

3 Avtal slutet den 4 juni 1997 mellan Industrins och arbetsgivarnas centralförbund (sedermera Finlands Näringsliv) och Finlands fackförbunds centralorganisation.

4 Motparterna i målet vid den hänskjutande domstolen och den ungerska regeringen. Den hänskjutande domstolen har samma synsätt. Den franska och den polska regeringen har inte inkommit med några yttranden i denna fråga.

5 Klaganden i målet vid den hänskjutande domstolen samt den finländska, den tyska, den svenska och den norska regeringen. Kommissionen, som har ändrat sin ståndpunkt under förfarandets gång, förefaller föreslå samma tolkning.

6 När det gäller denna förtecknings icke-uttömmande karaktär, se punkt 100 i detta förslag till avgörande.

7 Den finländska, den tyska, den svenska och den norska regeringen samt, vid förhandlingen, kommissionen.

8 Den rubrik som ges i det ursprungliga lagförslaget, … direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag ändrades när de behandlades i Europaparlamentet till direktiv … om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, med motiveringen att direktivets föremål och innehåll är inte begränsat till arbetsvillkor utan sträcker sig till främjande och reglering av bemanningsföretagsbranschen, genom att även ingå i samma sammanhang som de tidigare direktiven avseende deltidsarbete och tidsbestämt arbete (se motiveringen till Europaparlamentets lagstiftningsresolution, A5-0356/2002 av den 23 oktober 2002, ändring 1).

9 I skälen 9–11 i direktivet understryks således betydelsen av nya arbetsorganisationsformer för att skapa arbetstillfällen, ett av de huvudsakliga målen för Lissabonstrategin.

10 Se skäl 18 i direktiv 2008/104.

11 Det rör sig, utöver direktiv 2008/104, om rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9) och rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43).

12 Det är detta syfte som har präglat kommissionens efter varandra följande förslag på området för atypiskt arbete. Förslag till rådets förslag om komplettering av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa för arbetstagare med tillfällig anställning KOM(90) 228 slutlig, som lades fram av kommissionen den 29 juni 1990, som misslyckades betydligt, och förslag SEC(1995)1540 som startade samrådet mellan arbetsmarknadens parter som ledde fram till antagandet av de båda ramavtalen om deltidsarbete och visstidsarbete.

13 Se gemensamma principer för flexicurity antagna av rådet den 5 och 6 december 2007 och godkända av Europeiska rådet den 14 december 2007 (rådets dokument nr 16201/07). Se även kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Gemensamma principer för flexicurity: Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet (KOM(2007) 359 slutlig av den 27 juni 2007).

14 Se Bell, M., Between flexicurity and fundamental social rights: the EU directives on atypical work, European law review, 2012, Vol. 37, nr 1, s. 36, Davies, A., Regulating atypical work: beyond equality, Resocialising Europe in a time of crisis, 2013, s. 237.

15 Denna harmonisering, med stöd av klausulen mot sociala inskränkningar som omfattas av artikel 9.2 i direktiv 2008/104, får inte leda till någon sänkning av den allmänna nivån av skydd för arbetstagare inom det berörda området.

16 Se, bland annat, Bell, M., op. cit., s. 36, Davies, A., op. cit., s. 237, Countouris, N., och Horton. R., The Temporary Agency Work Directive: Another Broken Promise, Industrial Law Journal, 2009, Vol. 38, nr 3, s. 335, Lhernould, J.-P., Le détachement des travailleurs intérimaires dans l’Union européenne, Revue de droit de travail 2012, s. 308, Weiss, M., Regulating Temporary Work in Germany, Temporary agency work in the European Union and the United States, s. 120–122, Rönnmar, M., The regulation of temporary agency work in Sweden and the impact of the (2008/104/EC) Directive, European Labour Law Journal (ELLJ), 2010, Vol. 1, nr 3, s. 422–429.

17 Engels, C., Regulating temporary work in the European Union: The Agency Directive, Temporary agency work in the European Union and the United States, 2013, nr 82, s. 14, Mitrus, L., Ochrona pracowników tymczasowych w świetle prawa unijnego a prawo polskie, respektive Sobczyk A. (red.), Z problematyki zatrudnienia tymczasowego, Wolters Kluwer Polska, 2011, s. 18.

18 Gemensamt uttalande av EuroCIETT (europeiska förbundet för bemanningsföretag) och UNI-Europa (europeiska fackföreningsförbundet) av den 28 maj 2008 om direktivet om anlitande av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, punkterna 7 och 14 (http://www.eurociett.eu/).

19 Klaganden i målet vid den hänskjutande domstolen och den finländska regeringen.

20 Se det ändrade förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag (KOM(2002) 701 slutlig av den 28 november 2002) som ersatte det ursprungliga förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag (KOM(2002) 149 slutlig av den 20 mars 2002) efter den första behandlingen i Europaparlamentet.

21 Rådets gemensamma ståndpunkt nr 24/2008 av den 15 september 2008 (ST 10599 2008).

22 Bland annat ändrade Europaparlamentet kommissionens ursprungliga förslag genom att införa tre nya skäl för att kunna motivera begränsningarna (överväganden avseende hälsa och säkerhet samt risker för vissa kategorier av arbetstagare eller vissa branscher, garanti för att arbetsmarknaden fungerar väl och behovet av att missbruk förhindras). Se Europaparlamentets resolution av den 21 november 2002 (P5_TA(2002)0562) och motiveringen (A5-0356/2002 av den 23 oktober 2002).

23 Nämnda ändring 34 delade upp den berörda bestämmelsen i artikel 4 i två skilda delar. Den första undergräver varje tvivel beträffande möjligheten att bibehålla och/eller införa, under vissa omständigheter, begränsningar och förbud avseende anlitande av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. … Den andra delen stärker de bestämmelser som föreskriver en översyn av medlemsstaterna av dessa begränsningar. Se motiveringen till Europaparlamentets lagresolution (A5-0356/2002 av den 23 oktober 2002).

24 Gemensam ståndpunkt nr 24/2008, punkt 2.2 i motiveringen.

25 Kommissionens yttrande i enlighet med artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om Europaparlamentets ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av kommissionens förslag i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget – Politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt (VMQ) (COM(2008)569 slutlig av den 18 september 2008, s. 6).

26 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 oktober 2008 [P6_TA(2008) 0507].

27 Klaganden i målet vid den hänskjutande domstolen, den finländska, den tyska, och den svenska regeringen samt, vid förhandlingen, kommissionen.

28 Se, bland annat, dom kommissionen/Europaparlamentet och rådet (C–411/06, EU:C:2009:518, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

29 Se, bland annat, dom Huber (C–336/00, EU:C:2002:509, punkt 31).

30 Se artikel 5.1 i direktiv 97/81, samt dom Michaeler m.fl. (C–55/07 och C–56/07, EU:C:2008:248) och dom Bruno m.fl. (C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329, punkt 78). Nämnda direktiv antogs på grundval av artikel 4.2 i avtalet om socialpolitik, som utgjorde bilaga till EG-fördraget, vilken sedan infördes i kapitlet om sociala bestämmelser i EG-fördraget (artikel 139.2 EG).

31 Dom Laval un Partneri (C‑341/05, EU:C:2007:809, punkt 98) och dom The International Transport Workers’ Federation och The Finnish Seamen’s Union (C‑438/05, EU:C:2007:772, punkterna 33 och 54 och där angiven rättspraxis).

32 Dom Prigge m.fl. (C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 47) och dom Erny (C‑172/11, EU:C:2012:399, punkt 50). Detta övervägande återfinns i skäl 19 i direktiv 2008/104.

33 Dom Hennigs och Mai (C‑297/10 och C-298/10, EU:C:2011:560, punkterna 68 och 78).

34 Se generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑476/12, EU:C:2014:89, punkt 51).

35 Däremot föreskrivs ett undantag i denna riktning i artikel 5.3 i direktiv 2008/104 avseende principen om likabehandling av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag.

36 Yttrande 1/09 (EU:C:2011:123, punkterna 85 och 89).

37 I sitt skriftliga yttrande föreslog kommissionen en annan tolkning, enligt vilken nämnda artikel 4 förbjuder bibehållandet av omotiverade begränsningar av anlitandet av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag.

38 Robin-Olivier, S., A French reading of Directive 2008/104 on temporary agency work, European labour law journal, 2010, Vol. 1, nr 3, s. 404.

39 Till exempel, förbud mot att sluta ett permanent anställningsavtal med en arbetstagare som hyrs ut av ett bemanningsföretag, förbud mot att anlita arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag i syfte att integrera dem i kundföretaget eller förbud mot att anlita handikappade personer som inhyrd arbetskraft (se rapport från kommissionen om expertgruppens arbeten om införlivandet av direktiv 2008/104, augusti 2011, s. 29 och 31, och rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén om tillämpningen av direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, COM(2014) 176 final av den 21 mars 2014, s. 12 och 13).

40 Se exempelvis dom kommissionen/Belgien (C‑397/10, EU:C:2011:444) samt dom Strojírny Prostějov och ACO Industries Tábor (C‑53/13 och C–80/13, EU:C:2014:2011).

41 Se punkterna 80–83 i detta förslag till avgörande.

42 Se punkterna 145 och 146 i detta förslag till avgörande.

43 Dom Portugaia Construções, (C‑164/99, EU:C:2002:40, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

44 Dom Säger (C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 15) och dom Strojírny Prostějov och ACO Industries Tábor (EU:C:2014:2011, punkt 44). Bland tvingande hänsyn till allmänintresset som domstolen redan har erkänt finns skyddet för arbetstagare (se dom Portugaia Construções, EU:C:2002:40, punkt 20).

45 Se dom Strojírny Prostějov och ACO Industries Tábor (EU:C:2014:2011). Även nationella krav i fråga om registrering, tillstånd, certifiering, finansiella garantier eller kontroll av bemanningsföretag från tillämpningsområdet för direktiv 2008/104 utesluts med stöd av dess artikel 4.4, och är således potentiellt underställda artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF.

46 Se skäl 15 i direktiv 2008/104 och punkt 7 i de generella övervägandena i det ramavtal som avses i rådets direktiv 1999/70 av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43). Se även generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i målet Jansen (C–313/10, EU:C:2011:593, punkt 57).

47 Se definitionerna av begreppen bemanningsföretag, arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och kundföretag i artikel 3.1 b–d i direktiv 2008/104.

48 Denna indikation bekräftas av rapporten COM(2014) 176 final s. 9 och 10.

49 Dom Mac Queen m.fl. (C‑108/96, EU:C:2001:67, punkterna 33 och 34).

50 Se, för ett liknande resonemang, dom Pfeiffer m.fl. (C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 101 och 119) samt generaladvokaten Ruiz-Jarabos förslag till avgörande till (EU:C:2003:245, punkt 59).

51 Domarna Marleasing (C–106/89, EU:C:1990:395, punkt 8), Pfeiffer m.fl. (EU:C:2004:584, punkt 115) och Association de médiation sociale (C–176/12, EU:C:2014:2, punkt 38).

52 Dom Dominguez (C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 42) och Association de médiation sociale (EU:C:2014:2, punkt 36).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom Laval un Partneri (C–341/05, EU:C:2007:809, punkt 98) och generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i detta mål (C–341/05, EU:C:2007:291, punkterna 159–161) och, beträffande etableringsfriheten, dom International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union (EU:C:2007:772, punkt 66).

54 Se, nyligen, generaladvokaten Cruz Villalóns förslag i målet Association de médiation sociale (C–176/12, EU:C:2013:491, punkterna 73–80).

55 Se, i detta hänseende, dom Venturini m.fl. (C–159/12–C–161/12, EU:C:2013:791, punkt 26), samt generaladvokaten Wahls förslag till avgörande i detta mål (C–159/12–C–161/12, EU:C:2013:529, punkt 35).