Förslag till yttrande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 8 september 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp, Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo), av den 27 juni 2013, TRT/MARRAKESH/001.

3 Med begreppet verk avses litterära och konstnärliga verk i den mening som avses i artikel 2.1 i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (nedan kallad Bernkonventionen), i form av text, anteckning och därtill hörande illustrationer, som publiceras eller på annat sätt görs tillgängliga för allmänheten oavsett medium. Begreppet inbegriper verk i ljudformat, till exempel ljudböcker.

4 Med exemplar i tillgänglig format avses ett exemplar av ett verk framställt med en alternativ metod eller i en alternativ form, som ger en berättigad person tillgång till verket. Det ska användas uteslutande av berättigade personer och respektera integriteten hos originalverket.

5 Med ett godkänt organ avses en statlig institution eller annan organisation som är erkänd av regeringen och som har tillåtelse att utan vinstsyfte tillhandahålla utbildning, undervisning, anpassad läsning eller tillgång till personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp.

6 Artikel 11 ska läsas mot bakgrund av tionde skälet som anger att de fördragsslutande parterna bekräftar sina skyldigheter enligt gällande internationella fördrag om skydd av upphovsrätten samt vikten av det så kallade trestegstestet för inskränkningar i och undantag från upphovsrätten som fastställs i artikel 9.2 i Bernkonventionen.

7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

8 I skäl 34 i direktiv 2001/29 anges även att [m]edlemsstaterna bör ges möjlighet att besluta om vissa undantag och inskränkningar, t.ex. för pedagogiskt eller vetenskapligt syfte, till förmån för offentliga institutioner, t.ex. bibliotek och arkiv, för användning i nyhetsrapportering, för citat, för användning av funktionshindrade, för allmän säkerhet och för användning i administrativa och rättsliga förfaranden (min kursivering).

9 Rådets beslut om Europeiska unionens deltagande i förhandlingar om ett internationellt avtal inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten om förbättrad tillgång till böcker för personer med läshandikapp, 16259/12.

10 Rådets beslut 2014/221/EU av den 14 april 2014 om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp (EUT L 115, 2014, s. 1).

11 COM(2014) 638 final.

12 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/00 av den 6 december 2001 ( EU:C:2001:664, punkt 5).

13 Se yttrande 2/92 av den 24 mars 1995 ( EU:C:1995:83, punkt 12), och yttrande 1/08 av den 30 november 2009 ( EU:C:2009:739, punkt 112).

14 Se dom av den 1 oktober 2009, kommissionen/rådet ( C‑370/07, EU:C:2009:590, punkt 49).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2016, parlamentet/rådet ( C‑263/14, EU:C:2016:435, punkterna 43 och 44), och yttrande 2/00 av den 6 december 2001 ( EU:C:2001:664, punkterna 22 och 23 och där angiven rättspraxis).

16 Den senare regeringen har endast intagit denna ståndpunkt i andra hand, för det fall artikel 19 FEUF ensam inte skulle anses utgöra tillräcklig grund för att ingå Marrakechfördraget.

17 Se, exempelvis, dom av den 22 oktober 2013, kommissionen/rådet ( C‑137/12, EU:C:2013:675, punkt 57), dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520, punkt 51), och dom av den 12 maj 2005, Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia och ERSA ( C‑347/03, EU:C:2005:285, punkt 75).

18 Yttrande 1/78 av den 4 oktober 1979 ( EU:C:1979:224, punkterna 44 och 45). Se, även, dom av den 17 oktober 1995, Werner ( C‑70/94, EU:C:1995:328, punkt 9 och följande punkter), samt generaladvokat Kokotts förslag till avgörande, kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑178/03, EU:C:2005:312, punkt 32).

19 Se yttrande 1/94 av den 15 november 1994 ( EU:C:1994:384, punkt 41).

20 Se dom av den 26 mars 1987, kommissionen/rådet ( 45/86, EU:C:1987:163, punkt 19).

21 Se dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520, punkt 52).

22 Se fjärde skälet.

23 Se dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520, punkterna 58 och 59). Se, även, dom av den 22 oktober 2013, kommissionen/rådet ( C‑137/12, EU:C:2013:675, punkterna 60–67).

24 Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2006, Meca-Medina och Majcen/kommissionen ( C‑519/04 P, EU:C:2006:492, punkt 22).

25 Se dom av den 17 februari 1993, Poucet och Pistre ( C‑159/91 och C‑160/91, EU:C:1993:63).

26 Se dom av den 17 juni 1997, Sodemare m.fl. ( C‑70/95, EU:C:1997:301), och dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440).

27 Se dom av den 23 april 1991, Höfner and Elser ( C‑41/90, EU:C:1991:161, punkt 21).

28 Dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520).

29 Se, exempelvis, artiklarna 31 b och c och 60 i Trips-avtalet.

30 Se, exempelvis, artiklarna II.9 och IV.4 i bilagan.

31 Exempelvis i DS160, US – Section 110(5) Copyright Act, fäste panelen mycket lite avseende vid parternas argument i samband med frågan om undantagen från författares och kompositörers upphovsrätt enligt amerikansk rätt skulle begränsas till icke-kommersiell användning av verk för att uppfylla Trips-avtalet. Se panelens rapport av den 15 juni 2000 (WT/DS160/R), punkt 6.58.

32 Se appellationsorganets rapport av den 7 juni 2016 i DS461, Colombia Measures Relating to the Importation of Textiles, Apparel and Footwear (WT/DS461/AB/R), punkterna 5.34–5.36.

33 Avtal om genomförande av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet från 1994.

34 Se artikel 2.2 i WTO:s antidumpningsavtal och, vad avser unionens rättsordning, artikel 2.3–2.6 i den grundläggande antidumpningsförordningen (rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51)).

35 Se, särskilt, artikel 9.1 i Trips-avtalet. I denna fråga se Dimopoulos, A.,An Institutional Perspective II: The Role of the CJEU in the Unitary (EU) Patent System, The Unitary EU Patent System, Hart Publishing, Oxford, 2015, s. 75.

36 Se, analogt, dom av den 19 december 2012, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl. ( C‑159/11, EU:C:2012:817, punkt 29), och dom av den 4 juni 2009, Vatsouras och Koupatantze ( C‑22/08 and C‑23/08, EU:C:2009:344, punkt 27).

37 Rådets beslut 2014/243/EU av den 14 april 2014 om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av den europeiska konventionen om rättsligt skydd för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång (EUT L 128, 2014, s. 61).

38 Se dom av den 22 oktober 2013, kommissionen/rådet ( C‑137/12, EU:C:2013:675).

39 Enligt nämnda överenskommelse (som undertecknades den 14 juli 1967 och trädde i kraft den 26 april 1970) ska varor med oriktig eller vilseledande beteckning varpå anges att en av de fördragsslutande staterna, eller en plats i denna, direkt eller indirekt anges vara ursprungslandet eller ursprungsplatsen, tas i beslag vid införsel eller förbjudas sådan införsel, eller andra åtgärder eller sanktioner vidtas i samband med sådan införsel.

40 Se dom av den 12 maj 2005, Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia och ERSA ( C‑347/03, EU:C:2005:285, punkterna 71–83), och dom av den 22 oktober 2013, kommissionen/rådet ( C‑137/12, EU:C:2013:675, punkterna 60–67).

41 Se yttrande 2/00 av den 6 december 2001 ( EU:C:2001:664).

42 Se dom av den 8 september 2009, kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑411/06, EU:C:2009:518).

43 Det ska anmärkas att flera regeringar som har yttrat sig i förevarande mål verkar betona Marrakechfördragets syfte framför dess innehåll. Detta är enligt min uppfattning ett felaktigt betraktelsesätt. Såsom nämnts i punkt 33 ovan, krävs enligt domstolens rättspraxis att uttolkaren ska undersöka både rättsaktens syfte och innehåll. När allt kommer omkring kan de olika parterna i ett internationellt avtal mycket väl uppfatta målen för avtalet olika, eller lägga varierande vikt vid olika beståndsdelar (se De Baere, G., Van den Sanden, T., Interinstitutional Gravity and Pirates of the Parliament on Stranger Tides: the Continued Constitutional Significance of the Choice of Legal Basis in Post-Lisbon External Action, E.C.L. Review, vol. 12(1), Cambridge University Press, 2016, s. 85–113).

44 WTO-ministerkonferens i Doha den 20 november 2001, Förklaring om Trips-avtalet och folkhälsa, WT/MIN(01)/DEC/2.

45 Se Trips-rådets beslut av den 25–27 juni 2002 (IP/C/25) och den 6 november 2015 (IP/C/73) om en förlängning av övergångsperioden enligt artikel 66.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter i fråga om vissa skyldigheter som rör läkemedelsprodukter.

46 Se, särskilt, Allmänna rådets beslut av den 6 december 2005 om en ändring av Trips-avtalet (WT/L/641).

47 Det ska noteras att unionsrättsakterna angående dessa WTO-beslut antogs med artikel 207 FEUF som rättslig grund, antingen ensam eller i kombination med andra fördragsbestämmelser. Se, exempelvis, rådets beslut av den 19 november 2007 om godkännande på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet om ändring av Trips-avtalet, undertecknat i Genève den 6 december 2005 (2007/768/EG) (EUT L 311, 2007, s. 35), och rådets beslut (EU) 2015/1855 av den 13 oktober 2015 om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i rådet för [Trips] i [WTO:s] allmänna råd vad gäller begäran från de minst utvecklade medlemsländerna om en förlängning av övergångsperioden enligt artikel 66.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter i fråga om vissa skyldigheter som rör läkemedelsprodukter, och om undantag från skyldigheterna enligt artikel 70.8 och 70.9 i det avtalet (EUT L 271, 2015, s. 33).

48 Se särskilt artikel 206 FEUF med avseende på den gemensamma handelspolitiken.

49 Yttrande 1/78 av den 4 oktober 1979 ( EU:C:1979:224, punkterna 41 och 46).

50 Se, exempelvis, dom av den 29 mars 1990, Grekland/rådet ( C‑62/88, EU:C:1990:153, punkterna 15–19).

51 Se dom av den 17 oktober 1995, Werner ( C‑70/94, EU:C:1995:328, punkterna 9–12).

52 Se allmänt om denna fråga, generaladvokat Bots förslag till avgörande, Irland/parlamentet och rådet ( C‑301/06, EU:C:2008:558, punkt 97).

53 Se dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

54 Se dom av den 8 juni 2010, Vodafone m.fl. ( C‑58/08, EU:C:2010:321, punkt 36).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2006, Aulinger ( C‑371/03, EU:C:2006:160), och yttrande 1/94 av den 15 november 1994 ( EU:C:1994:384, punkt 51).

56 Se kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, elfte sessionen, 31 mars–11 april 2914, allmän kommentar nr 2 (2014) (CRPD/c/GC/2), s. 13.

57 Rådets direktiv av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 2000, s. 22).

58 Rådets direktiv av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (EUT L 272, 2004, s. 37).

59 Rådets direktiv av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16).

60 Min kursivering.

61 Se, särskilt, dom av den 5 oktober 2000, Tyskland/parlamentet och rådet ( C‑376/98, EU:C:2000:544, punkt 84).

62 Dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

63 Min kursivering.

64 Min kursivering.

65 Majoriteten av de hinder som anges i artikel 151.1 FEUF är tydliga på denna punkt, vilket även är fallet avseende hänvisningen till europeiska sociala stadgan från 1961 och gemenskapsstadgan om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare från 1989.

66 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis, dom av den 11 juli 2006, Chacón Navas ( C‑13/05, EU:C:2006:456), dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278), och dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso ( C‑307/05, EU:C:2007:509).

67 Se dom av den 11 juni 2014, kommissionen/rådet ( C‑377/12, EU:C:2014:1903, punkterna 36 och 42).

68 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2009, parlamentet/rådet ( C‑166/07, EU:C:2009:499). Det är riktigt, som kommissionen har gjort gällande, att domstolen verkar ha betraktat enhällighet i kombination med kvalificerad majoritet oförenligt i sin dom av den 29 april 2004, kommissionen/rådet ( C‑338/01, EU:C:2004:253). I det senare målet var skillnaderna mellan de två förfarandena dock inte begränsade till omröstningskraven, utan avsåg också Europeiska parlamentets roll. Se generaladvokat Albers förslag till avgörande, kommissionen/rådet ( C‑338/01, EU:C:2003:433, punkt 55).

69 Yttrande 1/75 av den 11 november 1975 ( EU:C:1975:145).

70 Enligt artikel 4.1 FEUF ska [u]nionen ha delad befogenhet med medlemsstaterna om den genom fördragen tilldelas en befogenhet som inte omfattas av de områden som avses i artiklarna 3 och 6.

71 Denna fråga ska bedömas i följande avsnitt i detta förslag.

72 Såsom de som nämns i artikel 4.3 och 4.4 FEUF, nämligen teknologisk utveckling och rymden samt utvecklingssamarbete och humanitärt stöd. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 1996, Portugal/rådet ( C‑268/94, EU:C:1996:461).

73 Se dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

74 Med avseende på de underordnade aspekternas absorption med huvuddelen, se yttrande 1/94 av den 15 november 1994 ( EU:C:1994:384, punkterna 66–68), och dom av den 3 december 1996, Portugal/rådet ( C‑268/94, EU:C:1996:461, punkterna 75–77).

75 Se generaladvokat Poiares Maduros förslag till avgörande, kommissionen/Österrike ( C‑205/06, EU:C:2008:391, punkt 41).

76 Jämför Louis, J.V., La compétence de la CE de conclure des accords internationaux, Commentaire Mégret, vol. 12: Relations extérieures, Éditions de Université Libre de Bruxelles, Bryssel, 2005, s. 57–75. Se även Azoulai, L., The Many Visions of Europe: Insights from the Reasoning of the European Court of Justice in external relations Law, i Cremona, M., Thies, A. (eds), The European Court of Justice and External Relations Law, Hart Publishing, Oxford, 2014, s. 172–182.

77 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, kommissionen/rådet ( C‑114/12, EU:C:2014:2151, punkterna 66 och 67), och yttrande 1/13 av den 14 oktober 2014 ( EU:C:2014:2303, punkt 71).

78 Dom av den 31 mars 1971, kommissionen/rådet ( 22/70, EU:C:1971:32), nedan kallad AETR‑domen.

79 Yttrande 1/94 av den 14 november 1994 ( EU:C:1994:384, punkt 96).

80 Dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

81 Se yttrande 2/91 av den 19 mars 1993 ( EU:C:1993:106, punkt 25), yttrande 1/13 av den 14 oktober 2014 ( EU:C:2014:2303, punkt 73), och dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399, punkt 31).

82 Dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

83 Dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399, punkt 33).

84 Se yttrande 1/03 av den 7 februari 2006 ( EU:C:2006:81, punkt 128), och dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399).

85 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokat Bots förslag till avgörande, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:156, punkt 49).

86 Se yttrande 1/13 av den 14 oktober 2014 ( EU:C:2014:2303, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

87 Se vad som angavs ovan i punkt 125.

88 Dom av den 31 mars 1971, kommissionen/rådet ( 22/70, EU:C:1971:32, punkt 31).

89 Yttrande 1/94 av den 15 november 1994 ( EU:C:1994:384, punkterna 95 och 96), och dom av den 5 november 2002, kommissionen/Danmark ( C‑467/98, EU:C:2002:625, punkterna 83 och 84).

90 Yttrande 2/91 av den 19 mars 1993 ( EU:C:1993:106, punkt 18).

91 Yttrande 1/94 av den 15 november 1994 ( EU:C:1994:384, punkterna 78 och 79), och dom av den 5 november 2002, kommissionen/Danmark ( C‑467/98, EU:C:2002:625, punkterna 85 och 86).

92 Se skälen 1–7.

93 I domen av den 21 oktober 2010, Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 27), återgav domstolen enbart ett argument som hade framställts av en av parterna.

94 I domen av den 5 mars 2014, Copydan Båndkopi ( C‑463/12, EU:C:2015:144, punkt 88), hänvisade domstolen till den partiella harmoniseringen.

95 Se fotnot 6 ovan.

96 Dom av den 1 december 2011, Painer ( C‑145/10, EU:C:2011:798, punkt 104).

97 Se, exempelvis, dom av den 21 oktober 2010, Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 37), och dom av den 3 september 2014, Deckmyn and Vrijheidsfonds ( C‑201/13, EU:C:2014:2132, punkt 15).

98 Se dom av den 4 september 2014, kommissionen/rådet ( C‑114/12, EU:C:2014:2151, punkt 88).

99 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokat Sharpstons förslag till avgörande, kommissionen/rådet ( C‑114/12, EU:C:2014:224, punkt 157).

100 Dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399, punkterna 50–60, särskilt punkt 54).

101 Yttrande 1/13 av den 14 oktober 2014 ( EU:C:2014:2303, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

102 Dom av den 26 april 2012, DR och TV2 Danmark ( C‑510/10, EU:C:2012:244, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

103 Angående skäl 32, se även dom av den 21 oktober 2010, Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 35).