Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 12 oktober 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor undertecknades i Århus den 25 juni 1998 och trädde i kraft den 30 oktober 2001. Samtliga medlemsstater är avtalsslutande parter i denna konvention. Den godkändes på unionens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT L 124, 2005, s. 1). Från och med detta datum är även Europeiska unionen part i konventionen.

3 Det projekt som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen kallas för Aichelbergliftprojektet.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 2000, s. 1).

5 Se dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK (nedan kallad domen Brown Bears II), C‑243/15, EU:C:2016:838, särskilt punkt 59.

6 Femte skälet.

7 Sjunde skälet.

8 Trettonde skälet.

9 Artonde skälet.

10 De angivna verksamheterna omfattar bland annat sådana som rör energisektorn, produktion och omvandling av metaller samt mineralindustrin. De utgör verksamheter som, på någon grund, är ägnade att ha en betydande inverkan på miljön. Det framgår av handlingarna i målet att Aichelbergliftprojektet inte omfattas av bilagans tillämpningsområde.

11 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7) (nedan kallat livsmiljödirektivet).

12 Artikel 2.1.

13 Artikel 3.1.

14 Artikel 6.1, 6.2 och 6.3.

15 Skäl 1.

16 Skäl 11.

17 Skäl 14.

18 Skäl 19.

19 Skäl 46.

20 Artikel 2.1 och 2.3.

21 Artikel 11.3 e.

22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s.1) (nedan kallat MKB-direktivet).

23 Artikel 2.1.

24 Artikel 3.

25 Artiklarna 6, 9 och 11.

26 Artikel 4. Det framgår av handlingarna i målet att Aichelbergliftprojektet inte omfattas av bilaga I till MKB-direktivet.

27 Se den vidare förklaringen av dessa bestämmelser, som bygger på de handlingar som inlämnats till domstolen, i punkterna 78, 110 och 119 nedan.

28 Den österrikiska regeringen förklarade vid förhandlingen att någon invändning inte hade gjorts mot beslutet och att det därför vann laga kraft.

29 Den österrikiska regeringens förklaringar under förhandlingen verkade antyda att varje projekt måste undersökas i flera administrativa förfaranden, som vart och ett avslutas genom ett administrativt beslut. Dessa förfaranden genomförs, framför allt, i enlighet med naturskyddslagstiftningen och WRG 1959.

30 Såvitt jag förstår finns det enligt 42.1 § AVG två olika tidsfrister för att framställa invändningar i ett förfarande.

31 Se domen Brown Bears II, punkt 45.

32 Se dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie (nedan kallad domen Brown Bears I), C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 30, där domstolen, bland annat, hänvisar till principer som utvecklades i dom av den 30 april 1974, Haegeman, 181/73, EU:C:1974:41, punkterna 4–6, och dom av den 30 september 1987, Demirel, 12/86, EU:C:1987:400, punkt 7.

33 Se, bland annat, dom av den 18 oktober 2011, Boxus m.fl., C‑128/09–C‑131/09, C‑134/09 och C‑135/09, EU:C:2011:667, dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl., C‑416/10, EU:C:2013:8, dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos, C‑260/11, EU:C:2013:221, dom av den 12 maj 2011, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen (nedan kallad domen i målet Trianel), C‑115/09, EU:C:2011:289, samt dom av den 13 februari 2014, kommissionen/Förenade kungariket, C‑530/11, EU:C:2014:67.

34 Se punkterna 34–43 i domen. Som ytterligare bakgrund, se även bedömning av då befintlig rättspraxis i mitt förslag till avgörande i det målet (EU:C:2010:436), punkterna 43–57.

35 Artikel 6.1 a hänvisar till projekt som anges i bilaga I (projekt som a priori anses ha betydande påverkan på miljön), medan artikel 6.1 b hänvisar till projekt som kan ha betydande påverkan på miljön.

36 Artikel 9.1 i Århuskonventionen avser förfaranden för tillgång till uppgifter rörande miljön. Den saknar relevans för förevarande begäran.

37 Bland de vattenrelaterade projekt som presumeras ha en betydande påverkan på miljön och anges i bilagan ingår följande: värmekraftverk och kärnkraftverk, anläggningar för rening av avloppsvatten, inre vattenvägar och insjöhamnar, system för avledning eller artificiell tillförsel av grundvatten där den årliga avledda eller tillförda vattenmängden uppgår till eller överstiger 10 miljoner kubikmeter vatten, anläggningar för överföring av vattenresurser mellan flodområden, dammar och andra anläggningar avsedda för uppdämning eller permanent lagring av vatten, där den nya eller tillkomna uppdämda eller lagrade vattenmängden överstiger 10 miljoner kubikmeter.

38 Bilaga I till MKB-direktivet innehåller vattenrelaterade projekt av liknande art som de i bilaga I till Århuskonventionen.

39 Artikel 4.2 i MKB-direktivet innehåller en liknande skyldighet i fråga om projekt som omfattas av bilaga II till direktivet.

40 Se vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen, andra upplagan, 2014, s. 132 (som endast finns tillgänglig på kinesiska, franska och ryska). Domstolen har angett att vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen kan betraktas som ett förklarande dokument som kan beaktas, i förekommande fall, bland annat relevant material för att tolka konventionen (dom av den 16 april 2015, Gruber, C‑570/13, EU:C:2015:231, punkt 35).

41 Se vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen, andra upplagan, 2014, s. 133. Se även, analogt, bilaga III till MKB-direktivet, som räknar upp relevanta kriterier för ett sådant avgörande.

42 En sådan bedömning utlöser en tillämpning av artiklarna 6 och 9.2 i Århuskonventionen, se domen Brown Bears II, punkterna 56 och 57. I beslutet om hänskjutande anges endast att Aichelberglifts tillståndsansökan inledningsvis undersöktes enligt ett förfarande som vilade på artikel 6.3 i livsmiljödirektivet. Se ovan punkt 22.

43 Om en miljöorganisation är förhindrad att väcka talan angående en sådan bedömning, är bedömningen inte bindande för organisationen och den kan invända mot resultatet genom att väcka talan antingen mot bedömningen eller mot senare beslut om tillstånd för projektet i fråga. Se, analogt, dom av den 16 april 2015, Gruber, C‑570/13, EU:C:2015:231, punkterna 44 och 51. I en sådan situation kan artikel 9.2 i Århuskonventionen således ha effekter som gå längre än det förfarande som ursprungligen utlöste dess tillämpning, trots att den bedömning som genomfördes inom ramen för förfarandet fastställde att det inte medförde några betydande effekter på miljön i den mening som avses i artikel 6.1 b.

44 Detta är fallet, eftersom artiklarna 6 och 9.2 i Århuskonventionen tillämpades på den tidigare bedömningen. Se domen i målet Brown Bears II, punkterna 56 och 57.

45 Senast i domen Brown Bears II.

46 Se dom av den 1 juli 2015, C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 43.

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 31 (min kursivering).

48 Se dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 50.

49 Se dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 70.

50 Se dom av den 19 januari 1982, Becker, 8/81, EU:C:1982:7, punkt 25.

51 Domstolen har inom ramen för artikel 2.1 i MKB-direktivet funnit att det förhållandet att medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning inte utesluter en sådan direkt effekt. Se dom av den 24 oktober 1996, Kraaijeveld m.fl., C‑72/95, EU:C:1996:404, punkt 59.

52 Se inom ramen för artikel 2.1 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 1985, s. 40), jämförd med artiklarna 1.2 och 4.2 i samma direktiv, dom av den 7 januari 2004, Wells, C‑201/02, EU:C:2004:12, punkterna 64–66. Se inom ramen för artikel 9 i rådets direktiv 79/409/EEC av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 1979, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym ,. s. 161), dom av den 7 mars 1996, Associazione Italiana per il WWF m.fl., C‑118/94, EU:C:1996:86, punkt 19.

53 Se domen i målet Brown Bears II, punkt 44.

54 Se dom av den 17 oktober 1991, kommissionen/Tyskland, C‑58/89, EU:C:1991:391, punkt 14. Se även, på samma linje, dom av den 30 maj 1991, kommissionen/Tyskland, C‑59/89, EU:C:1991:225, punkt 19, dom av den 30 maj 1991, kommissionen/Tyskland, C‑361/88, EU:C:1991:224, punkt 16, dom av den 12 december 1996, kommissionen/Tyskland, C‑298/95, EU:C:1996:501, punkt 16, dom av den 7 september 2004, Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging, C‑127/02, EU:C:2004:482, punkt 66, dom av den 25 juli 2008, Janecek, C‑237/07, EU:C:2008:447, punkt 37, samt dom av den 19 november 2014, ClientEarth, C‑404/13, EU:C:2014:2382, punkterna 55 och 56.

55 Se domen i mål Brown Bears II, punkt 44.

56 Generaladvokaten Kokott kom till samma slutsats i sitt förslag till avgörande i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging, C‑127/02, EU:C:2004:60, punkt 141.

57 Se artikel 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 2010, s. 17) och artikel 11 i MKB-direktivet.

58 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337 och 96/61/EG [av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar] (EUT L 156, 2003, s. 17).

59 Min kursivering. På grundval av den hänskjutande domstolens förklaring har jag förstått att resterande delar av artikel 14 rörande rätten att få information och att lämna synpunkter saknar relevans i förevarande mål.

60 Se domen i målet Brown Bears I, punkt 45, och dom av den 13 januari 2015, rådet m.fl./Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht, C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2015:4, punkt 59.

61 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Brown Bears I, punkt 47. Se även, i ett annat sammanhang, dom av den 15 september 2016, Star Storage m.fl., C‑439/14 och C‑488/14, EU:C:2016:688, punkt 46.

62 EGT C 83, 2010, s. 389 (nedan kallad stadgan). I denna bestämmelse slås ett krav på att säkerställa att en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet integreras fast i unionens politik.

63 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, C‑461/13, EU:C:2014:2324, punkt 6. Såsom jag nyligen angav i mitt förslag till avgörande i målet C‑557/15, kommissionen/Malta, EU:C:2017:613 (som ännu inte avgjorts av domstolen), delar jag helt generaladvokaten Jääskinens uppfattning om vikten av att betona denna viktiga utveckling.

64 Andra mål som detta direktiv eftersträvar har diskuterats i punkterna 53 och 54.

65 Se vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen, s. 198.

66 C‑263/08, EU:C:2009:421, särskilt punkterna 73 och 74.

67 I nämnda förslag till avgörande angav jag att detta kan utgöra två typer av krav. För det första kan det vara de krav som gäller uppfyllelsen av inhemska bestämmelser om registrering, bildande och erkännande av associationer, vilka åtgärder företas i syfte att associationerna ska anses utgöra rättssubjekt. För det andra är det de krav som tar sikte på den verksamhet som organisationerna bedriver och den koppling som dessa kan visa att de har till det legitima försvaret av miljöintressen. Det är inte heller tillåtet att uppställa krav som är så oklara eller bristfälliga att de leder till osäkerhet eller diskriminering. Desto större är därmed anledningen att inte godta begränsningar som snarare hindrar än underlättar miljöorganisationernas tillträde till beslutsprocesser och domstolsprövning.

68 Se, analogt, dom av den 26 juni 2001, BECTU, C‑173/99, EU:C:2001:356, punkt 53. I det målet angav domstolen att begreppet i enlighet med vad som följer av nationell lagstiftning och/eller praxis … i ett direktiv som föreskrev rätt till betald semester för anställda ska förstås så, att [medlemsstaterna] får … dessutom att det endast avser tillämpningsföreskrifter i de olika medlemsstaterna avseende årlig betald semester. Som generaladvokaten har påpekat i punkt 34 i sitt förslag till avgörande får dessa dessutom i sin interna lagstiftning fastställa villkoren för utövande av rätten till årlig semester och utfärda tillämpningsföreskrifter avseende denna rätt, varvid det närmare kan anges under vilka konkreta omständigheter som arbetstagarna kan utnyttja den nämnda rättigheten, som de har med hänsyn till fullgjorda anställningsperioder i deras helhet, men de får inte uppställa något som helst villkor för själva uppkomsten av denna rättighet”.

69 Se mitt förslag till avgörande i målet Trianel, C‑115/09, EU:C:2010:773, punkt 77.

70 Se, analogt, domstolens motiv i mål där domstolen har undersökt uteslutande av talerätt (locus standi) för grannar till projektplatsen (dom av den 16 april 2015, Gruber, C‑570/13, EU:C:2015:231) och för erkända miljöorganisationer med färre än 2000 medlemmar (dom av den 15 oktober 2009, Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening, C‑263/08, EU:C:2009:631). I det sistnämnda målet ska noteras att det bara fanns två miljöorganisationer i Sverige vid den aktuella tidpunkten som hade så många medlemmar, vilket medförde att verkan av bestämmelsen i praktiken var att inga sådana organisationer hade möjlighet att få saken prövad i domstol.

71 Se dom av den 12 maj 201, Trianel, C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 46.

72 Se, om denna fråga, Stone, Christopher, D., Should trees have standing?, Oxford University Press, Oxford, 2010.

73 Såsom jag förstår den österrikiska regeringens yttranden skulle en miljöorganisation, även om den köpte mark bredvid en projektplats, vara begränsad till att yrka att det hade skett en överträdelse av de eventuella bestämmelser som rörde skyddet av deras materiella rättigheter som markägare.

74 C‑263/08, EU:C:2009:421, punkterna 59–65.

75 I vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen har angetts att ”konventionen är avsedd att ge stor flexibilitet vid definitionen av de miljöorganisationer som har talerätt. … Parterna är inte skyldiga att inrätta ett system med allmän talerätt (actio popularis) i sina nationella rättsordningar som innebär att alla kan överklaga alla beslut, handlingar eller underlåtanden som rör miljön (se s. 198).

76 Se dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos, C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 40.

77 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Brown Bears II, EU:C:2016:491, punkt 48.

78 Se domen från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna av den 28 november 2013, Österreichische Vereinigung zur Erhaltung, Stärkung und Schaffung/Österrike, CE:ECHR:2013:1128JUD003953407, punkt 34.

79 Se ovan punkt 74.

80 Se i det avseendet dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl., C‑390/12, EU:C:2014:281, punkterna 30–37, samt mitt förslag till avgörande i det målet, EU:C:2013:747, punkterna 44–46.

81 Se dom av den 18 december 2014, Abdida, C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 45, dom av den 6 oktober 2015, Schrems, C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 95, samt dom av den 28 mars 2017, Rosneft, C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 73.

82 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson, C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 17. Se även dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund, C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 49.

83 Se, analogt, domen i målet Brown Bears II, punkt 52, och dom av den 6 oktober 2015, Delvigne, C‑650/13, EU:C:2015:648, punkt 33.

84 Se, e contrario, dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting-04, C‑93/12, EU:C:2013:432, punkterna 59–60, se även dom av den 23 oktober 2014, Olainfarm, C‑104/13, EU:C:2014:2316, punkterna 34–40, och dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund, C‑682/15, EU:C:2017:373, punkterna 34–41.

85 Se dom av den 27 september 2017, Puškár, C‑73/16, EU:C:2017:725, punkterna 72 och 73.

86 Se den rättspraxis som citeras i detta förslag. Se även, bland annat, dom av den 22 september 1988, Land de Sarre m.fl., 187/87, EU:C:1988:439, punkterna 14–20. Det målet rörde tolkningen av artikel 37 i Euratomfördraget, som rörde frågan huruvida en plan för deponering av radioaktivt avfall av alla slag gör det möjligt att fastställa om planens genomförande kan medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat. Inför det nödvändiga valet mellan en restriktiv bokstavstolkning och en bredare mer teleologisk tolkning av den bestämmelsen, bestämde sig både domstolen och generaladvokaten (Sir Gordon Slynn, se hans förslag till avgörande i det målet, EU:C:1988:291) för det senare alternativet.

87 Se ovan punkt 48.

88 Se dom av den 15 oktober 2009, Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening, C‑263/08, EU:C:2009:631, punkt 38.

89 Se, exempelvis, artikel 6.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 2003, s. 26), artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 2004, s. 56), artikel 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 2010, s. 17), artikel 11 i MKD-direktivet och artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 2012, s. 1).

90 Min kursivering.

91 Se, analogt, dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 32, och dom av den 4 maj 2016, kommissionen/Österrike, C‑346/14, EU:C:2016:322, punkt 53.

92 Se domen i målet Brown Bears II, punkterna 69 och 70.

93 Se, exempelvis, inom ramen för statligt stöd, dom av den 13 juni 2013, HGA m.fl./kommissionen, C‑630/11 P–C‑633/11 P, EU:C:2013:387, punkt 51, inom ramen för fastställande av utsläppsrätter för växthusgaser, dom av den 29 mars 2012, kommissionen/Estland, C‑505/09 P, EU:C:2012:179, punkt 86, inom ramen för förhandsavgöranden, dom av den 20 oktober 2011, Interedil, C‑396/09, EU:C:2011:671, punkt 20, och inom ramen för konkurrensförfaranden, dom av den 29 juni 2010, Commission/Alrosa, C‑441/07 P, EU:C:2010:377, punkt 35.

94 Se ovan punkterna 55–58.

95 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten i målet Brown Bears II, EU:C:2016:491, punkt 51.

96 Se domen Brown Bears I, punkt 50.

97 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet C‑73/16, Puškár, EU:C:2017:253, punkt 70.

98 Se ovan punkt 78.

99 Jag minns att god tid definieras i 42 § AVG som antingen senast dagen före den förhandling som hålls under förfarandet eller under förhandlingen i sig, se ovan punkt 19..

100 Se ovan punkt 78.

101 Den andra fråga som ställts handlar redan om en situation där en miljöorganisation inte kan beviljas ställning som part i ett administrativt förfarande.

102 Det framgår av den hänskjutande domstolens förklaringar att Bezirkshauptmannschaft Gmünd (Gmünd distriktsförvaltning) ansåg att Protect inte hade ställning som part, medan Landesverwaltungsgericht Niederösterreich (regional förvaltningsdomstol i Niederösterreich) ansåg att Protect hade förlorat sin ställning som part enligt 42 § AVG. Se ovan punkterna 24 och 25.

103 Se dom av den 27 september 2017, Puškár, C‑73/16, , EU:C:2017:725, punkt 74, där domstolen har slagit fast att artikel 47 i stadgan antyder att rätten till ett effektivt rättsskydd inte kan äventyras genom ett krav som ska vara uppfyllt innan talan väcks i domstol.

104 Se dom av den 17 november 2016, Stadt Wiener Neustadt, C‑348/15, EU:C:2016:882, punkt 41, och där angiven rättspraxis.

105 Denna slutsats bekräftas av vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen, se s. 202.