Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 29 juli 2019

1 Originalspråk: tyska.

2 Se dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684), dom av den 18 juli 2013, Schindler Holding m.fl./kommissionen ( C‑501/11 P, EU:C:2013:522) liksom dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317).

3 Se även dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 18); se även mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 17).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

5 Land Oberösterreich väckte talan i första instans den 2 februari 2010 vid Handelsgericht Wien; enligt artikel 23 i direktiv 2014/104 trädde direktivet i kraft den tjugonde dagen efter det att det hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, det vill säga den 25 december 2014.

6 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkt 60).

7 Enligt skäl 12 i direktivet bekräftar [direktiv 2014/104] gemenskapens regelverk vad gäller rätten till ersättning för skada som orsakats av överträdelser av unionens konkurrensrätt, särskilt i fråga om talerätt och definitionen av skada, såsom domstolen slagit fast i sin rättspraxis, och föregriper inte en eventuell vidareutveckling därav.

8 Se även dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 18 och följande punkter), dom av den 18 juli 2013, Schindler Holding m.fl./kommissionen ( C‑501/11 P, EU:C:2013:522, punkt 10 och följande punkter) och dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 5 och följande punkt) liksom mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 5).

9 Beslut av Oberlandesgericht Wien i egenskap av domstol i konkurrensmål av den 14 december 2007 (Az. 25 Kt 12/07).

10 Beslut av Oberster Gerichtshof i egenskap av överrätt i konkurrensmål av den 8 oktober 2008 (Az. 16 Ok 5/08).

11 Se även dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 7 och följande punkter) liksom mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 6 och följande punkter).

12 Detta framgår av deldomen från Handelsgericht Wien (domstol i första instans i det nationella förfarandet) av den 21 september 2016 (Az. 40 Cg 65/10z-66, s. 5 och 6) och i beslutet från Oberlandesgericht Wien i egenskap av appellationsdomstol (domstol i andra instans i det nationella förfarandet) av den 27 april 2017 (Az. 5 R 193/16p-73, s. 6 och 7) som återges i Land Oberösterreichs argumentation.

13 Land Oberösterreich är första klagande i det nationella förfarandet. De andra klagandena i detta förfarande är bostadsbolag. Förevarande begäran om förhandsavgörande avser till följd av deldomen som meddelades av Handelsgericht Wien (domstol i första instans i det nationella förfarandet) av den 21 september 2016 (Az. 40 Cg 65/10z-66) endast talan som väckts av Land Oberösterreich.

14 Deldom av Handelsgericht Wien av den 21 september 2016 (Az. 40 Cg 65/10z-66).

15 Beslut av Oberlandesgericht Wien i egenskap av appellationsdomstol av den 27 april 2017 (Az. 5 R 193/16p-73).

16 Dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317).

17 Mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 27 och följande punkter).

18 Az. 9 Ob 44/17m.

19 Se ovan punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.

20 Dom av den 14 mars 2013, Allianz Hungária Biztosító m.fl. ( C‑32/11, EU:C:2013:160, punkt 17 och följande punkter), dom av den 26 november 2015, Maxima Latvija ( C‑345/14, EU:C:2015:784, punkt 11 och följande punkter), dom av den 21 juli 2016, VM Remonts m.fl. ( C‑542/14, EU:C:2016:578, punkt 16 och följande punkter) liksom dom av den 31 maj 2018, Ernst & Young ( C‑633/16, EU:C:2018:371, punkt 28 och följande punkter).

21 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 21 december 1995, Max Mara ( C‑307/95, EU:C:1995:465, punkt 5) liksom dom av den 13 december 2012, Caves Krier Frères ( C‑379/11, EU:C:2012:798, punkterna 35 och 36) och dom av den 10 januari 2019, ET ( C‑97/18, EU:C:2019:7, punkt 24).

22 Dom av den 15 juni 1999, Andersson och Wåkerås-Andersson ( C‑321/97, EU:C:1999:307, punkt 31 och följande punkter), dom av den 10 januari 2006, Ynos ( C‑302/04, EU:C:2006:9, punkt 30 och 34 och följande punkter) liksom dom av den 27 juni 2018, Varna Holideis ( C‑364/17, EU:C:2018:500, punkt 17).

23 Se dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72, punkterna 61 och 62) liksom mitt förslag till avgörande i målet Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2011:552, punkt 49 och följande punkter).

24 Se dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 44 och följande punkter) liksom mitt förslag till avgörande i målet Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2011:552, punkt 37 och följande punkter).

25 Se ovan punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.

26 Se avseende bedömningen av framtida verkningar av en situation som uppstått före en medlemsstats anslutning till EU i enlighet med det senare gällande rättsläget, dom av den 3 september 2014, X ( C‑318/13, EU:C:2014:2133, punkt 21 och följande punkter) liksom mitt förslag till avgörande i målet X ( C‑318/13, EU:C:2014:333, punkt 18 och följande punkter).

27 Dom av den 7 september 1999, Beck och Bergdorf ( C‑355/97, EU:C:1999:391, punkt 22), dom av den 23 januari 2018, F. Hoffmann-La Roche m.fl. ( C‑179/16, EU:C:2018:25, punkt 45), dom av den 29 maj 2018, Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. ( C‑426/16, EU:C:2018:335, punkt 31), och dom av den 25 juli 2018, Confédération paysanne m.fl. ( C‑528/16, EU:C:2018:583, punkt 73).

28 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:100, punkt 39).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkterna 23–26), dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkterna 58–61 och 63), dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkterna 20–22) och dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkterna 24–26), liksom mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 26).

30 Se dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 29), dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkterna 62 och 64), dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkterna 24–26) liksom dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 27).

31 Se, i synnerhet, skälen 3, 4, 11, 12 och 13 liksom artiklarna 1, 3 och 4 i direktiv 2014/104.

32 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:100, punkt 33): Vilka aspekter av skadeståndstalan regleras av unionsrätten och vilka regleras av medlemsstaternas nationella lagstiftning?

33 Se mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 23) liksom, som ett exempel på sådana villkor för utövande av rätten att begära skadestånd, dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:263, punkt 42 och följande punkter och punkt 56 och följande punkter) och mitt förslag till avgörande i målet Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkt 75 och följande punkter och punkt 87 och följande punkter).

34 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:100, punkterna 40 och 41).

35 Dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 28, som hänvisar till punkterna 60–62 förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i detta mål [EU:C:2019:100]).

36 Se punkt 40 och fotnot 29 i förevarande förslag till avgörande och där angiven rättspraxis.

37 Se dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkterna 95–97) och mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 27).

38 Se, med avseende på konstellationen i målet Kone, mitt förslag till avgörande i nämnda mål (C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 19): I målet var frågan huruvida det fanns ett tillräckligt nära samband mellan kartellen och de skador som uppkommit genom paraplypriseffekter. Paraplypriseffekter (umbrella pricing) kännetecknas av att utomstående som inte deltar i kartellen sätter sina priser högre på grund av att kartellen orsakar artificiellt höjda marknadspriser som inte hade varit möjliga under normala konkurrensförhållanden.

39 Dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 64) (min kursivering).

40 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkterna 35 och 53 och följande punkter)

41 Dom av den 18 januari 1984, Ekro ( 327/82, EU:C:1984:11, punkt 11), dom av den 11 juli 2006, Chacón Navas ( C‑13/05, EU:C:2006:456, punkt 40) och dom av den 21 december 2016, Associazione Italia Nostra Onlus ( C‑444/15, EU:C:2016:978, punkt 66).

42 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 29). Den särskilda betydelsen som enhetliga skadeståndsbestämmelser har inom konkurrensrätten har numera även slagits fast i skälen 8 och 9 i direktiv 2014/104.

43 Se dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 28, som hänvisar till punkterna 60–62 i förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i detta mål [EU:C:2019:100]).

44 Dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkterna 24 och 32).

45 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:100, punkt 37 och fotnot 20) liksom dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 27 och följande punkter och i synnerhet punkterna 34 och 37). Som jämförelse anförde generaladvokaten Wahl som exempel på en prövning på grundval av likvärdighets- och effektivitetsprinciperna dom av den 14 juni 2011, Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2011:389, punkterna 30–32) liksom dom av den 6 juni 2013, Donau Chemie m.fl. ( C‑536/11, EU:C:2013:366, punkterna 32–34), till vilka man numera även kan lägga till dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:263, punkterna 43–55).

46 Se ovan punkterna 1 och 36 i förevarande förslag till avgörande.

47 Dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317).

48 Se dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 27 och följande punkter).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 65).

50 Se om villkoren för unionsorganens utomobligatoriska ansvar dom av den 29 september 1982, Oleifici Mediterranei/EEG ( 26/81, EU:C:1982:318, punkt 16) och dom av den 18 mars 2010, Trubowest Handel och Makarov(rådet och kommissionen ( C‑419/08 P, EU:C:2010:147, punkt 40); om enskildas skadeståndsanspråk mot medlemsstater på grund av överträdelser av unionsrätten dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 40), dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 51) och dom av den 14 mars 2013, Leth ( C‑420/11, EU:C:2013:166, punkt 41).

51 Se dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 34). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 66).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2018, IR ( C‑68/17, EU:C:2018:696, punkt 56).

53 Se skäl 3 och 13 i direktiv 2014/104.

54 Dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkterna 43 och 44).

55 Se, för ett liknande resonemang, Se dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 32) och dom av den 22 oktober 2015, AC‑Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717, punkt 36).

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 26), dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 60) och dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 21).

57 Se dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

58 Dom av den 6 juni 2013, Donau Chemie m.fl. ( C‑536/11, EU:C:2013:366, punkt 24). Se rörande de två funktionerna med rätten till ersättning för skada till följd av en kartell även mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkterna 59, 60 och 71) liksom förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:100, punkt 28).

59 På samma sätt kan även ett företag som självt inte är verksamt som leverantör eller köpare på marknaden som omfattas av en kartell medverka till att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på denna marknad och därigenom begå en överträdelse av artikel 101 FEUF; se dom av den 22 oktober 2015, AC‑Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717, punkt 26, 33 och följande punkter).

60 Se ovan punkt 40 i förevarande förslag till avgörande och i fotnot 29 angiven rättspraxis.

61 Dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkterna 19, 33 och 37).

62 Se mitt förslag till avgörande i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 33).

63 Se, i detta avseende, ovan punkterna 66 och 67 liksom nedan punkt 132 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

64 Se ovan punkt 80 i förevarande förslag till avgörande.

65 Se ovan punkt 79 i förevarande förslag till avgörande.

66 33 § tredje stycket i Gesetz gegen Wettbewerbsbeschränkungen (GWB) (lagen mot konkurrensbegränsningar) föreskriver att den som i egenskap av konkurrent eller annan marknadsaktör påverkas av överträdelsen (min kursivering) berörs av en överträdelse av konkurrensreglerna och således har rätt till ersättning.

67 Se Logemann, H. P., Der kartellrechtliche Schadensersatz, Duncker & Humblot, Berlin, 2009, s. 243 och följande sida; Emmerich, V., i Immenga, U./Mestmäcker, E.-J., Wettbewerbsrecht, 5 upplagan, volym 2, Beck, München, 2014, § 33 GWB punkt 14; Heinze, C., Schadensersatz im Unionsprivatrecht, Mohr Siebeck, Tübingen, 2017, s. 191 och 192. För att bevilja delägare som kan göra gällande en skada som inte överlappar helt med bolagets skada talerätt argumenterar däremot, med hänvisning till domstolens rättspraxis, Engelhoven, P./Müller, B., Kartellschadensersatz für Aktionäre einer kartellgeschädigten AG?, Wirtschaft und Wettbewerb (WuW) 2018, s. 602 och följande sidor.

68 Se skäl 38–44 liksom kapitel IV (artikel 12 och följande artiklar) med rubriken Övervältring av kostnaderna för överprissättning i direktiv 2014/104.

69 Se, för ett liknande resonemang, även skäl 11, 12 och 13 liksom artikel 2 punkt 6 i direktiv 2014/104.

70 Se rörande beräkningen av storleken på de subventionerade lånen och Land Oberösterreichs skada ovan punkterna 13–15 i förevarande förslag till avgörande.

71 Se artikel 108.4 och 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

72 Se skäl 25 och artikel 16.2 i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

73 Se dom av den 12 februari 2008, CELF och Ministre de la Culture et de la Communication ( C‑199/06, EU:C:2008:79, punkt 51 och följande punkter).

74 Se tribunalens dom av den 30 april 1998, Cityflyer Express/kommissionen ( T-16/96, EU:T:1998:78, punkterna 8, 43 och 50 och följande punkter), tribunalens dom av den 27 september 2012, Italien/kommissionen ( T-257/10, ej publicerad, EU:T:2012:504, punkterna 3, 4 och 146 och följande punkter) och tribunalens dom av den 27 september 2012, Wam Industriale/kommissionen ( T-303/10, ej publicerad, EU:T:2012:505, punkterna 3, 4 och 154 och följande punkter).

75 De subventionerade lån som beviljats till förmånlig ränta skiljer sig således från icke återbetalningspliktiga stöd, genom vilka Land Oberösterreich betalade ut ersättning för en del av stödmottagarnas byggkostnader eller låneamorteringar genom direkta stöd eller annuitetsstöd, vilka inte är föremål för förevarande begäran om förhandsavgörande (se ovan punkterna 12–14 i förevarande begäran om förhandsavgörande). Med avseende på dessa icke återbetalningspliktiga stöd överlappar den skada som delstaten och stödmottagarna lidit på grund av överpriserna till följd av kartellen på så sätt att delstatens skada som uppgår till den del av de icke återbetalningspliktiga stöden som motsvarar överpriserna på hissar som tagits ut till följd av kartellen ingår i det överpris till följd av kartellen som stödmottagarna har betalat. Följaktligen har mottagarna av de direkta stöden i det nationella förfarandet överlåtit den del av deras anspråk på kartelldeltagarna på grund av det betalade överpriset, som motsvarar de icke återbetalningsplikta stödbeloppen, till delstaten. Delstaten har i sin tur gjort dessa anspråk gällande mot kartelldeltagarna; se bevisningen i domarna i första och andra instans i det nationella förfarandet ovan i fotnot 12 i förevarande förslag till avgörande.

76 Dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 97).

77 Detta framgår av återgivningen av parternas argument, även om domstolen i andra instans i slutändan kom fram till att Land Oberösterreich grundade beräkningen av skadan på förlusten av investeringsmöjligheter; se beslut av Oberlandesgericht Wien i egenskap av appellationsdomstol (domstol i andra instans i det nationella förfarandet) av den 27 april 2017 (Az. 5 R 193/16p-73, s. 10, 13, 48).

78 Se ovan punkt 46 i förevarande förslag till avgörande liksom dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkterna 95–98).

79 Se ovan punkterna 105–112 i förevarande förslag till avgörande.

80 En liknande konstruktion finns till exempel i den amerikanska rättsfiguren parens patriae antitrust actions som gör det möjligt för state Attorneys general att i medborgarnas namn begära ersättning för spridda bagatellskador som befolkningen har lidit genom överpriser på konsumtionsvaror till följd av en kartell. Intäkterna från en sådan talan används för att finansiera allmännyttiga projekt. Se i detta avseende Farmer, S. B., More lessons from the laboratories: Cy pres distributions in parens patriae antitrust actions brought by state Attorneys General, 68 Fordham L. Rev. 1999, s. 361 och följande sidor.

81 Dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 33).

82 Se beslut av Oberlandesgericht Wien i egenskap av appellationsdomstol (domstol i andra instans i det nationella förfarandet) av den 27 april 2017 (Az. 5 R 193/16p-73, s. 30 och 31).

83 Se ovan punkt 83 i förevarande förslag till avgörande.

84 Se ovan punkterna 66–68 i förevarande förslag till avgörande.

85 Dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkterna 30 och 34).