Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 12 juni 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Först utgiven 1915. Översättning till svenska av Margit Abenius.

3 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen ( 25/62, EU:C:1963:17, s. 107) (nedan kallad domen i målet Plaumann).

4 T‑706/22, EU:T:2023:579 (nedan kallat det överklagade beslutet).

5 Kommissionens delegerade direktiv av den 29 juni 2022 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU vad gäller upphävande av vissa undantag för upphettade tobaksvaror (EUT L 283, 2022, s. 4) (nedan kallat den omtvistade rättsakten).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 2014, s. 1).

7 För senare rättspraxis, se till exempel dom av den 12 juli 2022, Nord Stream 2/parlamentet och rådet ( C‑348/20 P, EU:C:2022:548, punkt 156) (nedan kallad domen i målet Nord Stream 2), och dom av den 4 oktober 2024, kommissionen/rådet och rådet/Front Polisario ( C‑779/21 P och C‑799/21 P, EU:C:2024:835, punkt 107).

8 Se dom av den 18 maj 1994, Codorniu/rådet ( C‑309/89, EU:C:1994:197, punkt 22) (nedan kallad domen i målet Codorniu).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P EU:C:2018:873, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

10 Se, till exempel, domen i målet Codorniu, punkt 19.

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2013, Gbagbo m.fl/rådet ( C‑478/11 P–C‑482/11 P, EU:C:2013:258, punkt 56). Se även dom av den 29 oktober 1980, Roquette Frères/rådet ( 138/79, EU:C:1980:249, punkterna 15 och 16), och dom av den 17 april 2008, Flaherty m.fl./kommissionen ( C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, EU:C:2008:230, punkterna 26, 27 och 41) (nedan kallad domen i målet Flaherty).

12 Se, bland annat, dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Infront WM ( C‑125/06 P, EU:C:2008:159, punkt 71) (nedan kallad domen i målet Infront), och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 59) (nedan kallad domen i målet Stichting Woonpunt).

13 På liknande sätt, Hartley, T.C., The Foundations of European Union Law, åttonde upplagan, Oxford University Press, 2014, s. 373, och Gratsias, D., Άμεση δικαστική προστασία των ιδιωτών κατά το άρθρο 263 ΣΛΕΕ: Μερικές σκέψεις, i Το Δικαστήριο της ΕΕ- Εγγυητής της εύρυθμης λειτουργίας της Ευρωπαϊκής Ένωσης και των δικαιωμάτων των πολιτών, Sakkoulas, 2016, s. 19–44.

14 Jag vill för fullständighetens skull tillägga att domstolen under en tid tillämpade kriteriet med den slutna kretsen vid sidan av ett annat (alternativt) kriterium, som ofta hänvisas till som det abstrakta terminologi-kriteriet. Det kriteriet bestod huvudsakligen i att kontrollera om den omtvistade rättsakten var ett riktigt beslut och inte en rättsakt med allmän giltighet (se, till exempel, dom av den 5 maj 1977, Koninklijke Scholten Honig/rådet och kommissionen, 101/76, EU:C:1977:70, punkterna 7 och 8, och dom av den 17 juni 1980, Calpak och Società Emiliana Lavorazione Frutta/kommissionen, 789/79 och 790/79, EU:C:1980:159, punkterna 7 och 8). Detta alternativa kriterium grundades på lydelsen i dåvarande artikel 173 EG, som hänvisade till ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör [sökanden] (min kursivering). Kriteriet frångicks i slutet av 1980-talet, eftersom det stred mot domstolens rättspraxis enligt vilken vad som har betydelse enligt (nuvarande) artikel 263 FEUF är rättsaktens innebörd och inte dess form. I vart fall skulle tillvägagångssättet numera vara oförenligt med den nya lydelsen i artikel 263 FEUF, efter det att Lissabonfördraget har ersatt begreppet beslut med begreppet akt.

15 Se, bland annat, domen i målet Nord Stream 2, punkt 157.

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 1985, Piraiki-Patraiki m.fl./kommissionen ( 11/82, EU:C:1985:18, punkterna 20 och 21) (nedan kallad domen i målet Piraiki-Patraiki).

17 Detta stod klart väldigt tidigt: se, till exempel, Bebr, G., Judicial Control of the European Communities, Stevens & Sons, 1962, s. 69–76.

18 Min terminologi bygger i stora delar på W.N. Hohfelds verk. Av den författaren, se, till exempel, Some Fundamental Legal Conceptions as Applied in Judicial Reasoning, Yale Law Journal, vol. 23, 1913, s. 16–59, på s. 30.

19 Även om unionsrätten inte föreskriver någon specifik rättighet i det avseendet är en ordning med icke snedvriden konkurrens grundläggande för upprättandet av den inre marknaden (se artikel 3 FEU och protokoll (nr 27) om den inre marknaden och konkurrens), och kan också ses som en följd av näringsfriheten (artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) (nedan kallad stadgan). Se emellertid dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 43).

20 Se, bland annat, dom av den 26 juni 1990, Sofrimport/kommissionen ( C‑152/88, EU:C:1990:259, punkt 11), domen i målet Piraiki-Patraiki, punkterna 15–19, och dom av den 11 februari 1999, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen ( C‑390/95 P, EU:C:1999:66, punkterna 25–30).

21 Se, till exempel, domen i målet Codorniu, punkt 21, domen i målet Infront, punkt 72, och domen i målet Stichting Woonpunt, punkterna 61 och 62. Framhållande av denna linje i doktrinen: Craig, P. och De Burca, G., EU Law: Text, Cases, and Materials, fjärde upplagan, Oxford University Press, 2008, s. 513.

22 Detta innebär inte att sökandens ställning tidigare måste ha varit helt klarlagd. Se, till exempel, dom av den 27 november 1984, Agricola commerciale olio m.fl./kommissionen ( 232/81, EU:C:1984:358, punkterna 10 och 11), och domen i målet Flaherty, punkterna 40 och 41.

23 Se, till exempel, dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen ( C‑198/91, EU:C:1993:197, punkterna 23–26), och dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex ( C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkterna 45–48).

24 Se dom av den 25 oktober 1977, Metro SB-Großmärkte/kommissionen ( 26/76, EU:C:1977:167, punkt 13), dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen ( 264/82, EU:C:1985:119, punkterna 13–16), dom av den 28 januari 1986, Cofaz m.fl./kommissionen ( 169/84, EU:C:1986:42, punkterna 24 och 25), dom av den 3 april 2003, Babyliss/kommissionen ( T‑114/02, EU:T:2003:100, punkterna 92–95), och dom av den 11 juli 2007, Alrosa/kommissionen ( T‑170/06, EU:T:2007:220, punkt 40).

25 Se, bland annat, dom av den 16 maj 1991, Extramet Industrie/rådet ( C‑358/89, EU:C:1991:214), dom av den 3 april 2003, Babyliss/kommissionen ( T‑114/02, EU:T:2003:100, punkterna 87–117), dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkterna 46–57), och dom av den 20 januari 2022, Deutsche Lufthansa/kommissionen ( C‑594/19 P, EU:C:2022:40, punkterna 74–76).

26 Se, till exempel, dom av den 6 november 1990, Weddel/kommissionen ( C‑354/87, EU:C:1990:371, punkterna 20–23). I detta avseende hänvisade Hartley, T.C. till rättsakter av kvasirättslig natur (i motsats till rent politiska och diskretionära rättsakter). Se fotnot 13 ovan, s. 371.

27 Detta var särskilt fallet för antidumpningstullar som före antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 av den 15 januari 2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder (EUT L 18, 2014, s. 1) infördes genom rådets förordningar. Se, bland många, dom av den 21 februari 1984, Allied Corporation m.fl./kommissionen ( 239/82 och 275/82, EU:C:1984:68, punkt 11).

28 Se, till exempel, dom av den 30 juni 1988, CIDA m.fl./rådet ( 297/86, EU:C:1988:351, punkt 13), dom av den 24 mars 1994, Air France/kommissionen ( T‑3/93, EU:T:1994:36, punkt 82), och dom av den 14 juli 2022, Italien och Comune di Milano/rådet och parlamentet (Europeiska läkemyndighetens säte) ( C‑106/19 och C‑232/19, EU:C:2022:568, punkterna 69–72 och 76).

29 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:21, punkt 1).

30 Se, bland annat, Barav, A., Direct and Individual Concern: An Almost Insurmountable Barrier to the Admissibility of Individual Appeal to the EEC Court, Common Market Law Review, 1974, s. 191; Enchelmaier, S., No-One Slips Through the Net? Latest Developments, and Non-Developments, in the European Court of Justice’s Jurisprudence on Art. 230(4) EC, Yearbook of European Law, 2005, s. 173; Craig, P. och De Burca, G., fotnot 21, a.a., s. 512, och Kombos, C.C., The Recent Case Law on Locus Standi of Private Applicants under Art. 230 (4) EC: A Missed Opportunity or A Velvet Revolution?, European Integration online Papers, nr 17, 2005.

31 Se, till exempel, dom av den 29 januari 1985, Münchener Import-Weinkellerei Binderer/kommissionen ( 147/83, EU:C:1985:26, punkterna 10 och 13), dom av den 11 september 2002, Pfizer Animal Health/rådet ( T‑13/99, EU:T:2002:209, punkt 89), och dom av den 1 april 2004, kommissionen/Jégo-Quéré ( C‑263/02 P, EU:C:2004:210, punkt 46).

32 Se, till exempel, beslut av den 30 april 2003, VVG International m.fl./kommissionen ( T‑155/02, EU:T:2003:125, punkterna 43 och 44), och beslut av den 13 november 2008, Lemaître Sécurité/kommissionen ( T‑301/06, EU:T:2008:495, punkt 24) (nedan kallat beslutet i målet Lemaître).

33 Se beslutet i målet Lemaître, punkt 25, beslut av den 5 maj 2009, WWF-UK/rådet ( C‑355/08 P, EU:C:2009:286, punkterna 44 och 45), och dom av den 28 februari 2002, BSC Footwear Supplies m.fl./rådet ( T‑598/97, EU:T:2002:52, punkt 61).

34 Se beslut av den 18 december 1997, Sveriges Betodlares [Centralförening] och Henrikson/kommissionen ( C‑409/96 P, EU:C:1997:635, punkt 37), och dom av den 10 december 2002, kommissionen/Camar och Tico ( C‑312/00 P, EU:C:2002:736, punkt 77).

35 Se dom av den 29 juni 1993, Gibraltar/rådet ( C‑298/89, EU:C:1993:267, punkt 18), och beslut av den 15 september 1998, Michailidis m.fl./kommissionen ( T‑100/94, EU:T:1998:197, punkt 60).

36 Se dom av den 22 november 2001, Nederlandse Antillen/rådet ( C‑452/98, EU:C:2001:623, punkterna 70–75) (nedan kallad domen i målet Nederlandse Antillen), och dom av den 10 april 2003, kommissionen/Nederlandse Antillen ( C‑142/00 P, EU:C:2003:217, punkterna 70–75).

37 Se, till exempel, Gormley, L.W., Judicial review in EC and EU law – Some architectural malfunctions and design improvements?, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, 2001, s. 174, och Winter, G., Plaumann withering: standing before the EU General Court underway from distinctive to substantial concern, European Journal of Legal Studies, 2023, s. 85.

38 Dom av den 25 mars 2021, Carvalho m.fl./parlamentet och rådet ( C‑565/19 P, EU:C:2021:252) (nedan kallad domen i målet Carvalho).

39 Se, till exempel, Krämer, L., The environment before the European Court of Justice, i Voigt, C (red.), International Judicial Practice on the Environment, Cambridge University Press, 2019, s. 25, och Arnull, A., Private applicants and the action for annulment since Codorniu, Common Market Law Review, 2001, s. 8 och 9.

40 Förslag till avgörande i målet Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:197, punkterna 33–103) (nedan kallat förslaget till avgörande i målet UPA). Jag kommer att återkomma till vissa av generaladvokaten Jacobs argument i återstoden av detta förslag till avgörande.

41 Dom av den 3 maj 2002, Jégo-Quéré/kommissionen ( T‑177/01, EU:T:2002:112, punkterna 27–51).

42 Dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkterna 34–75).

43 Se, till exempel, kriteriet rättsakt som påverkar en sökandes intressen negativt som föreslogs av Arnull, A., Challenging Community acts – An introduction, i Micklitz, H.W. och Reich, N (red.), Public Interest Litigation Before European Courts, Nomos, 1996, s. 51, och kriteriet personlig och allvarlig påverkan som föreslogs av Winter, G., fotnot 37 ovan, s. 105 och följande sidor.

44 Se exempel bland annat i Kombos, C., Locus standi of representative groups in the shadow of Plaumann: Limitations and possible solutions, Acta Juridica Hungarica, vol. 47, nr 4, 2006, s. 375, och Winter, G., fotnot 37 ovan, s. 95 och 107.

45 Vilket jag kommer att förklara i punkterna 60–64 nedan.

46 Dom av den 3 maj 2002, Jégo-Quéré/kommissionen ( T‑177/01, EU:T:2002:112, punkt 51) (min kursivering).

47 Det kan dock finnas exceptionella omständigheter där ett relativt stort antal personer som påverkas skulle kunna vara personligen berörda. Jag menar att målet Danielsson är ett paradigmatiskt mål av sådant slag. Det målet avsåg en ansökan om interimistiska åtgärder som lämnades in av tre medborgare i Franska Polynesien. De ifrågasatte lagenligheten av kommissionens beslut, som hade antagits enligt reglerna i Euratomfördraget och som, i huvudsak, inte motsatte sig de franska myndigheternas kärnvapenprov på de polynesiska atollerna Mururoa och Fangataufa. Ordföranden i den dåvarande förstainstansrätten förklarade dock att det var uppenbart att ansökan inte kunde tas upp till prövning, på grund av att medborgarna inte var personligen berörda. Han ansåg att [ä]ven om man i detta hänseende föreställer sig att sökandena skulle kunna utsättas för personlig skada till följd av kärnvapenprovens skadeverkningar på hälsa och miljö, skulle inte denna omständighet i sig räcka … eftersom den skada som de åberopar på ett likartat sätt skulle kunna drabba varje person som är bosatt i det berörda området. Han fortsatte med att påpeka att sökandena inte hade lämnat någon uppgift som skulle kunna visa, vid första påseende, att det omstridda beslutet berörde dem av någon särskild anledning. Se beslut av den 22 december 1995, Danielsson m.fl./kommissionen ( T‑219/95 R, EU:T:1995:219, punkterna 71 och 72).

48 Min kursivering.

49 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Lagrange i målet Assider/High Authority ( 3/54, EU:C:1954:6, s. 171).

50 Se särskilt dom av den 11 februari 1955, Assider/High Authority ( 3/54, EU:C:1955:2, s. 69), och dom av den 29 november 1956, Fédération charbonnière de Belgique/High Authority ( 8/55, EU:C:1956:11, s. 257 och 258).

51 Se dom av den 14 december 1962, Confédération nationale des producteurs de fruits et légumes m.fl./rådet ( 16/62 och 17/62, EU:C:1962:47, s. 478), och, i mer detalj, förslag till avgörande av generaladvokaten Lagrange i samma förenade mål (EU:C:1962:40, s. 482 och 483).

52 Se, bland annat, Catalano, N., La protezione giurisdizionale nel sistema del trattato C.E.E. nei confronti degli atti non normativi, Foro Italiano, 1965, del V, kolumn 77. Se även, med hänvisningar till andra samtida dokument, Boerger-De Smedt, A., La Cour de Justice dans les négociations du traité de Paris instituant la CECA, Journal of European Integration History, 2008, s. 7, och Arena, A., The Community system of judicial protection: A tale of two legal revolutions, Yearbook of European Law, 2025, s. 13–20.

53 Se Europeiska konventet, Slutrapport från diskussionscirkeln om domstolens sätt att fungera, CONV 636/03, punkterna 17–27.

54 Se Europeiska konventet, Presidiet, Artiklar om domstolen och Europeiska unionens allmänna underrätt, CONV 734/03, s. 17–21.

55 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkterna 69–71). Min kursivering.

56 Såsom generaladvokaten Cosmas konstaterade i sitt förslag till avgörande i målet Greenpeace Council m.fl./kommissionen ( C‑321/95 P, EU:C:1997:421, punkt 53): [n]ågon allmän talerätt är inte erkänd i [unionsrätten]. Jag skulle tillägga att detta är en form av talerätt som är okänd i de flesta medlemsstaters rättssystem. Se, till exempel, Eliantonio, M. et al., Standing up for your right(s) in Europe – A comparative study on legal standing (Locus Standi) before the EU and Member States’ courts, Europaparlamentet, studie, 2012, s. 60.

57 Den åtskillnad som görs mellan privilegierade sökande och icke privilegierade sökande strider uppenbart mot den idén. Den typen av förfarande krävs inte enligt artikel 6 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europakonventionen). Såsom Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) har funnit ger artikel 6 … inte rätt att få tillgång till en domstol med befogenhet att ogiltigförklara eller sätta sig över en lag som lagstiftaren har antagit (dom av den 24 september 2002, Posti och Rahko mot Finland, CE:ECHR:2002:0924JUD002782495, § 52).

58 Se, återigen, Slutrapport från diskussionscirkeln om domstolens sätt att fungera (fotnot 53 ovan), punkt 19. Se även domen i målet Carvalho, punkterna 47 och 49, och dom av den 10 september 2024, KS m.fl./rådet m.fl. ( C‑29/22 P och C‑44/22 P, EU:C:2024:725, punkt 73) (nedan kallad domen i målet KS och KD), samt beslut av den 14 januari 2021, Sabo m.fl./parlamentet och rådet ( C‑297/20 P, EU:C:2021:24, punkt 29).

59 Se särskilt yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkterna 157 och 158).

60 Se, med ytterligare hänvisningar, mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Förenade kungariket (Dom från Supreme Court) ( C‑516/22, EU:C:2023:857, punkt 76).

61 Se, bland annat, dom av den 22 november 2022, kommissionen/rådet (Anslutning till Genèveakten) ( C‑24/20, EU:C:2022:911, punkt 83).

62 Se, om denna fråga, Eliantonio, M. och Lees, E (red.), The Legitimacy of EU Environmental Governance and the Role of the European Courts, Oxford University Press, 2025, särskilt kapitel 7.

63 Yttrande 1/09 (Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister) av den 8 mars 2011 ( EU:C:2011:123, punkterna 66 och 69).

64 I artikel 277 FEUF föreskrivs en invändning om rättsstridighet som möjliggör en indirekt prövning av unionsrättsakters lagenlighet. Den ger varje part i en tvist om en unionsrättsakt med allmän giltighet rätt att åberopa de grunder för ogiltighet som anges i fördraget, i syfte att göra gällande att rättsakten inte ska tillämpas, också efter utgången av den frist under vilken talan får väckas mot rättsakten.

65 För ett liknande resonemang, se bland annat dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23) (nedan kallad domen i målet Les Verts), domen i målet Inuit, punkt 92, och dom av den 15 juli 2021, FBF ( C‑911/19, EU:C:2021:599, punkt 60).

66 Dom av den 30 juni 2005, Bosphorus Hava Yolları Turizm ve Ticaret Anonim Şirketi mot Irland (CE:ECHR:2005:0630JUD004503698, §§ 159–165).

67 François-Marie Arouet (alias Voltaire), Candide eller Optimismen, först utgiven 1759.

68 Ett exempel i detta avseende är domen av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874).

69 På liknande sätt, Bobek, M., Why is it better to treat every provision of a directive as a (horizontally) directly effective one, International Journal of Comparative Labour Law and Industrial Relations, 2023, s. 220. Se även förslaget till avgörande i målet UPA, punkterna 64–67.

70 Med hänvisning till domen av den 26 februari 2002, rådet/Boehringer ( C‑23/00 P, EU:C:2002:118, punkt 52). Se även, bland annat, dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen ( C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkt 68).

71 Rättspraxis som följde av domen av den 9 mars 1994, TWD Textilwerke Deggendorf ( C‑188/92, EU:C:1994:90, punkterna 17 och 18). Se, mer nyligen, dom av den 5 mars 2015, Banco Privado Português och Massa Insolvente do Banco Privado Português ( C‑667/13, EU:C:2015:151, punkt 28 och där angiven rättspraxis), och dom av den 25 juli 2018, Georgsmarienhütte m.fl. ( C‑135/16, EU:C:2018:582, punkterna 43 och 44).

72 Se, till exempel, förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i förenade målen Atzeni m.fl. ( C‑346/03 och C‑529/03, EU:C:2005:256, punkt 88).

73 Se, bland annat, dom av den 17 mars 2011, AJD Tuna ( C‑221/09, EU:C:2011:153), och beslut av den 14 februari 2012, AJD Tuna/kommissionen ( T‑329/08, EU:T:2012:72). I detta avseende, se Mastroianni, R. och Pezza, A., Striking the right balance: Limits on the right to bring an action under Article 263(4) of the Treaty on the Functioning of the European Union, American University International Law Review, 2015, s. 743. Se även, mer nyligen, förslag till avgörande av generaladvokaten Ćapeta i målet WhatsApp Ireland/EDPB ( C‑97/23 P, EU:C:2025:210, punkterna 174 and 175).

74 Förevarande mål hanteras i själva verket samtidigt som mål C‑759/23, PJ Carroll och Nicoventures Trading, i vilket jag föredrog mitt förslag till avgörande den 30 januari 2025 ( C‑759/23, EU:C:2025:44), och som väntar på att avgöras av domstolen.

75 C‑348/20 P, EU:C:2021:831, punkt 191. Min kursivering.

76 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13), i dess ändrade lydelse.

77 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i förenade målen EIB/ClientEarth och kommissionen/EIB ( C‑212/21 P och C‑223/21 P, EU:C:2022:1003, punkterna 47–57).

78 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Nord Stream 2, punkterna 159–163.

79 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Carvalho, punkt 40. Se även dom av den 2 mars 2010, Arcelor/parlamentet och rådet ( T‑16/04, EU:T:2010:54, punkt 104). Hur allvarligt den omtvistade rättsakten påverkar sökandens situation kan dock vara en av de faktorer som, i kombination med andra, kan beaktas för att fastställa om villkoret personligen berörd är uppfyllt. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2023, Zippo Manufacturing och Zippo/kommissionen ( T‑402/20, EU:T:2023:640, punkt 26).

80 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 1965, Toepfer och Getreide-Import Gesellschaft/kommissionen ( 106/63 och 107/63, EU:C:1965:65, s. 411), och domen i målet Piraiki-Patraiki, punkt 31.

81 Se målen som det hänvisas till i fotnot 36 ovan.

82 Se särskilt dom i målet Nederlandse Antillen, punkterna 57 och 62–64.

83 Se, med hänvisningar till rättspraxis, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( C‑352/19 P, EU:C:2020:588, punkt 62) (nedan kallat förslaget till avgörande i målet Région de Bruxelles-Capitale).

84 Se artikel 109 i, och bilaga IV till, rådets beslut 91/482/EEG av den 25 juli 1991 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 263, 1991, s. 1).

85 Se särskilt dom i målet Nederlandse Antillen, punkterna 73 och 74.

86 Se punkt 3 ovan (min kursivering).

87 Se, till exempel, dom av den 14 juli 1983, Spijker Kwasten/kommissionen ( 231/82, EU:C:1983:220, punkt 9), beslut av den 28 mars 1996, Kik/rådet och kommissionen ( C‑270/95 P, EU:C:1996:155, punkt 36), och beslut av den 12 december 2003, Bactria/kommissionen ( C‑258/02 P, EU:C:2003:675, punkterna 35 och 36). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Codorniu/rådet ( C‑309/89, EU:C:1992:406, punkt 38), och förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Nord Stream 2/parlamentet och rådet ( C‑348/20 P, EU:C:2021:831, punkt 190).

88 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Codorniu, punkterna 39 och 52.

89 Se dom av den 11 februari 1999, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen ( C‑390/95 P, EU:C:1999:66, punkt 28) (min kursivering).

90 Se domen i målet Codorniu, punkt 22 (min kursivering).

91 Se domen i målet Flaherty, punkterna 26 och 41 (min kursivering).

92 Se, bland många, Craig, P. och De Burca, G., fotnot 21, a.a., s. 512.

93 Se, till exempel, domstolens första årsrapport från 1998 (om den dömande verksamheten under 1997), särskilt s. 172 och 178.

94 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert ( C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 85).

95 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, Centraal Israëlitisch Consistorie van België m.fl. ( C‑336/19, EU:C:2020:1031, punkt 65).

96 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325, punkterna 152–156).

97 Se särskilt artikel 12 (mötes- och föreningsfrihet) och artikel 16 (näringsfrihet) i stadgan.

98 I detta avseende följer det av fast rättspraxis att talan som väcks av sammanslutningar tas upp till sakprövning i tre väl definierade situationer: för det första när sammanslutningen företräder sådana företag som själva har talerätt, för det andra när sammanslutningen individualiseras på grund av att den har ett eget intresse av att föra talan, och för det tredje när den i en lagbestämmelse uttryckligen ges ett antal processuella rättigheter. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i målet China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products m.fl./kommissionen ( C‑478/21 P, EU:C:2023:117, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

99 Detta innebär att den blygsamma utvidgning av rättspraxis som föreslås i) främst kommer att avse situationer där det är osannolikt att sökanden har tillgång till en nationell domstol som kan ställa en begäran om förhandsavgörande till domstolen om en unionsrättsakts giltighet enligt artikel 267 FEUF (eftersom det kanske inte finns någon nationell genomförandeåtgärd), och ii) utesluter användning av talan om ogiltigförklaring som en form av allmän talerätt (actio popularis).

100 Detta innebär också att rättssäkerheten skulle stärkas för omtvistade rättsakter, eftersom unionsdomstolarna skulle ta ställning till eventuella frågor om giltighet inom en kort tidsperiod, till skillnad från i målen som anhängiggörs vid domstolen enligt artikel 267 FEUF, vilka kan ta flera år.

101 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Région de Bruxelles-Capitale, punkt 142.

102 Se, mer i detalj, mitt förslag till avgörande i målet ECB/Crédit lyonnais ( C‑389/21 P, EU:C:2022:844, punkterna 41–74).

103 Förslag till avgörande i målet Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening ( C‑263/08, EU:C:2009:421, punkt 62).

104 Förslag till avgörande i målet Greenpeace Council m.fl./kommissionen ( C‑321/95 P, EU:C:1997:421, punkt 117).

105 På liknande sätt, Harding, C., The private interest in challenging community action, European Law Review, 1980, s. 354.

106 Se, till exempel, Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen, Nederländerna), dom av den 20 september 2019, Nederländerna mot Stichting Urgenda (19/00135, NL:HR:2019:2007), Bundesverfassungsgericht (Federala författningsdomstolen, Tyskland), beslut av den 24 mars 2021, Klimabeschluss (1 BvR 2656/18, 1 BvR 288/20, 1 BvR 96/20, 1 BvR 78/20, DE:BVerfG:2021:rs20210324.1bvr265618), och Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike), beslut av den 1 juli 2021, Commune de Grande-Synthe mot Frankrike (n. 427301, FR:CECHR:2021:427301.20210701).

107 Europadomstolen, dom av den 9 april 2024, Verein Klimaseniorinnen Schweiz m.fl. mot Schweiz (CE:ECHR:2024:0409JUD005360020) (nedan kallat målet Klimaseniorinnen), beslut av den 9 april 2024, Duarte Agostinho m.fl. mot Portugal och 32 andra (CE:ECHR:2024:0409DEC003937120), och beslut av den 9 april 2024, Carême mot Frankrike (CE:ECHR:2024:0409DEC000718921).

108 Rådgivande yttrande av den 21 maj 2024, målnr 31/2022, begäran från kommissionen för små östater om klimatförändringar och internationell rätt.

109 Bara för att ge ett exempel: så tidigt som 1985 slog domstolen fast att miljöskydd är ett av gemenskapens viktigaste mål (dom av den 7 februari 1985, ADBHU, 240/83, EU:C:1985:59, punkt 13), trots att det saknades uttryckliga hänvisningar till miljön i de dåvarande gemenskapsfördragen. I dag är säkerställandet av en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö ett av unionens mål (artikel 3 FEU), och kraven som följer av skyddet för människors hälsa och miljön ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens övriga politik och verksamhet (artiklarna 9 och 11 FEUF).

110 Dom av den 17 december 2020, Centraal Israëlitisch Consistorie van België m.fl. ( C‑336/19, EU:C:2020:1031, punkt 77).

111 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335), och dom av den 6 oktober 2021, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi ( C‑561/19, EU:C:2021:799).

112 Se mitt förslag till avgörande i målet KUBERA ( C‑144/23, EU:C:2024:522, punkterna 90–99).

113 Se, utförligt, Mancini, G.F. och Keeling, D.T., Democracy and the European Court of Justice, The Modern Law Review, 1994, nr 2, s. 175–190.

114 Dom av den 1 april 1965, Sgarlata m.fl./kommissionen ( 40/64, EU:C:1965:36, s. 227).

115 Dom av den 5 februari 1963, van Gend & Loos ( 26/62, EU:C:1963:1), och dom av den 15 juli 1964, Costa ( 6/64, EU:C:1964:66).

116 Dom av den 5 februari 1963, van Gend & Loos ( 26/62, EU:C:1963:1, s. 12) (min kursivering).

117 Dom av den 12 november 1969, Stauder ( 29/69, EU:C:1969:57, punkt 7), dom av den 29 oktober 1980, Roquette Frères/rådet ( 138/79, EU:C:1980:249, punkt 33), och domen i målet Les Verts, punkt 23.

118 Se särskilt artikel 11 FEU och artikel 15 FEUF.

119 Se, nu senast, domen i målet Carvalho, punkt 69 och där angiven rättspraxis.

120 Se dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

121 Se, till exempel, domen i målet Les Verts, punkt 33, domen i målet UPA, punkt 44, och dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 281 och 316).

122 Se särskilt dom av den 19 juli 2016, H/rådet m.fl. ( C‑455/14 P, EU:C:2016:569, punkt 58), dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkterna 72–75), och domen i målet KS och KD, punkterna 77 och 115–119.

123 Se dom av den 22 juni 2021, Venezuela/rådet (Berört tredjeland) ( C‑872/19 P, EU:C:2021:507, punkterna 48–52).

124 Se dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkterna 54–63).

125 Se, bland annat, dom av den 3 december 1992, Oleificio Borelli/kommissionen ( C‑97/91, EU:C:1992:491, punkt 13), dom av den 15 oktober 2009, Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening ( C‑263/08, EU:C:2009:631, punkt 45), dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkterna 30 och 31), dom av den 5 december 2013, Asociación de Consumidores Independientes de Castilla y León ( C‑413/12, EU:C:2013:800, punkt 13), dom av den 29 juli 2019, Torubarov ( C‑556/17, EU:C:2019:626, punkt 78), och dom av den 17 maj 2022, Unicaja Banco ( C‑869/19, EU:C:2022:397, punkterna 39 och 40).

126 Se förslag till avgörande i de förenade målen rådet och parlamentet/kommissionen och kommissionen/Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2014:310, punkt 132), och förslaget till avgörande i målet Région de Bruxelles-Capitale, punkt 117.

127 Se, till exempel, Arnull, A., The action for annulment: A case of double standards?, i O’Keeffe, D. och Bavasso, A (red.), Judicial review in the European Union, Kluwer, 2000, s. 185, och Krämer, L., Access to environmental justice: the double standards of the ECJ, Journal for European Environmental & Planning Law, 2017, s. 159.

128 Se punkterna 45–48 i förslaget till avgörande i målet Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:197): bland annat fullständigt utbyte av rättegångshandlingar och yttranden mellan parterna, större möjlighet för tredje parter att intervenera och ökad rättssäkerhet till följd av kravet på att väcka talan mot rättsakten inom en kort tidsram.

129 Förslaget till avgörande i målet Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2013:335, punkterna 59–63).

130 Se punkterna 45 och 64 ovan.

131 Se, bland annat, Europadomstolen, dom av den 9 oktober 1979, Airey mot Irland (CE:ECHR:1979:1009JUD000628973, § 24), dom av den 8 december 1983, Pretto m.fl. mot Italien (CE:ECHR:1983:1208JUD000798477, § 21), dom av den 23 oktober 1990, Moreira de Azevedo mot Portugal (CE:ECHR:1990:1023JUD001129684, § 66), dom av den 27 oktober 1993, Dombo Beheer B.V. mot Nederländerna (CE:ECHR:1993:1027JUD001444888, § 33), och dom av den 17 januari 2008, Ryakib Biryukov mot Ryssland (CE:ECHR:2008:0117JUD001481002, § 37).

132 Se fotnot 107 ovan.

133 Slutlig konsoliderad version av utkastet till anslutningsinstrument, preliminärt godkänd av 46+1-gruppen vid dess 18:e möte, 46+1(2023)36 av den 17 mars 2023 (finns på Europarådets webbplats).

134 Se fotnot 58 ovan.

135 Se, till exempel, Iglesias Sánchez, S., The jurisdiction of European courts in the CFSP: Between exceptionalism and consistency of legal remedies in a Union based on the rule of law, EU Law Live, helgupplaga, 9 maj 2025.

136 Se punkt 79 ovan.

137 Se artikel 2.28, artikel 5.6 och 5.7, artikel 7.12, artikel 11.6 samt artikel 28.2 och 28.3 i direktiv 2014/40.

138 Klagandena ifrågasätter emellertid denna punkt. Se punkt 169 nedan.

139 Se skälen 5 och 6 i den omtvistade rättsakten och kommissionens rapport som det hänvisas till i skäl 5 (se punkt 12 ovan).

140 Se punkterna 73–77 i domen (som det hänvisas till i punkt 41 i det överklagade beslutet).

141 Se punkterna 60–62 i domen (som det också hänvisas till i punkt 41 i det överklagade beslutet).

142 Dom av den 22 juni 2006 (C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, punkterna 61–64).

143 Se, bland annat, dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen ( 264/82, EU:C:1985:119, punkterna 14 och 15), dom av den 11 juli 1990, Neotype Techmashexport/kommissionen och rådet ( C‑305/86 och C‑160/87, EU:C:1990:295, punkterna 19 och 20), och dom av den 18 september 2014, Valimar ( C‑374/12, EU:C:2014:2231, punkterna 30–32). Se även, mer allmänt, förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet ( C‑511/13 P, EU:C:2015:206, punkterna 92–106).

144 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 16 maj 1991, Extramet Industrie/rådet ( C‑358/89, EU:C:1991:214, punkt 17), dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen ( T‑245/19, EU:T:2022:295, punkterna 66 och 69), dom av den 18 oktober 2023, Zippo Manufacturing och Zippo/kommissionen ( T‑402/20, EU:T:2023:640, punkterna 26 och 28), och dom av den 20 juni 2024, Euranimi/kommissionen ( C‑252/23 P, EU:C:2024:538, punkterna 38–40).

145 Se punkterna 36, 43–45, 57 och 78 ovan och där angiven rättspraxis.