Förslag till avgörande av generaladvokat Carl Otto Lenz föredraget den 20 september 1995
1 Originalspråk: tyska.
2 Artikel 1 sjätte momentet i FIFA-stadgan 1992.
3 Ariikel 2 e i förbindelse med artikel 13 i UEFA-stadgan (1990 års utgåva).
4 Artikel 1 fjärde momentet i UEFA-stadgan.
5 Artikel 42 a första momentet i URBSFA: s förbundsstadga av är 1982. I detta sammanhang mäste påpekas att URBSFA: s förbundsstadga endast har varit tillgänglig i den franska versionen. Också av FIFA: s och UEFA: s regelverk, som skall behandlas i det följande, har delvis endast översättningar som förbunden godkänt varit tillgängliga. När sådana översättningar inte har funnits, har vid varje tillfälle ifrågavarande föreskrifts lydelse pä originalspråket citerats och för det mesta har en fri översättning bifogats.
6 Artikel 42 a första momentet i URBSFA: s förbundsstadea av år 1982.
7 Artikel 44 första momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
8 Artikel 44 andra momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
9 Det rör sig uppenbart om en möjlighet alt gripa in, som förbundet beviljats om särskilda omständigheter föreligger (circonstances spéciales), jfr artikel 46a första momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
10 Vad gäller åtskillnaden mellan en professionell spelare och en ickc-amatörspelare, jfr artiklarna 39 och 40 i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
11 Jfr artikel 48b andra och tredje momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
12 Artikel 40 tredje momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
13 Artikel 39 fjärde momentet och artikel 40 fjärde momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
14 Artikel 36b fjärde momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
15 Artikel 46 första momentet andra stycket i URBSFA: s förbundsstadga.
16 Artikel 46 andra momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
17 Artikel 46 tredje momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
18 För föreningarna i första divisionen förlängs denna tidsrymd till och med den 31 december ifrågavarande år, jfr artikel 46 fjärde momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
19 Jfr artikel 45 andra momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
20 Jfr särskilt artikel 45 sjätte momentet i förbindelse med artikel 128 tredje momentet i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
21 Artikel 46 femte momentet a i URBSFA: s förbundsstadga av år 1982.
22 Artikel 46 femte momentet b i URBSFA: s förbundsstadtla av år 1982.
23 Artikel 1V/85.32I ¡ URBSFA: s förbundsstadga av år 1993.
24 Artikel 1V/S5.322 i URBSFA: s förbundsstadga av ar 1993.
25 Artikel IV/70.121 i URBSFA: s förbundsstadga av år 1993.
26 Jfr artiklarna 1V/70.122 och 123 i URBSFA: s förbundsstadga av ar 1993.
27 Artikel 12 i UEFA: s stadga för spelarövergångar 1990.
28 Artikel 13 i UEFA: s stadga för spelarövergångar 1990.
29 Artikel 1 e i bihanget till UEFA: s stadga för spelarövergångar 1990.
30 Artikel 14 i UEFA: s stadga för spelarövergångar 1990.
31 Artikel 3 i bihanget till UEFA: s stadga för spelarövergångar 1990.
32 Jfr artikel 3 i bihanget till UEFA: s stadga för spelarövergångar 1992. Föreskrifterna innehåller likväl (i artikel 5 i bihanget) ett maximibelopp om 600000 SFR för ulbildningscrsättning, som dock endast galler för amatörspclarc.
33 Artikel 1 första och andra momentet i UEFA: s stadga för spelarövergångar 1993.
34 Artikel 2 i UEFA: s stadga för spelarövergångar 1993.
35 Koefficienten 0 gäller för spelare som är lägst 39 år gamla. Dessa spelare kan därför byta klubb utan att någon övergångssumma förfaller till betalning.
36 Jfr artikel 8 andra momentet i UEFA: s stadga för spelarövergångar 1993 angående beräkningen av den avgörande bruttoinkomsten.
37 Artikel 1 i FIFA: s stadga 1986.
38 Artikel 12 femte momentet i FIFA: s stadga 1986: Genom att ställa ut ett representationsintyg godkänner det överlåtande förbundet att alla finansiella förpliktelser inklusive en eventuell övergångssumma har réglerais.
39 Artikel 12 första momentet tredje meningen i FIFA: s tadga 1986.
40 Första momentet i ingressen till FIFA: s stadga 1994.
41 Artikel 7 första momentet i FIFA: s stadga 1994.
42 Artikel 8 första momentet i FIFA: s stadga 1994.
43 Artikel 7 andra momentet i FIFA: s stadga 1994.
44 Artikel 7 andra, tredje och fjärde momentet t FIFA: s stadga 1994.
45 Artikel 14 andra momentet i FIFA: s stadga 1994.
46 Artikel 16 första momentet i FIFA: s stadga 1994.
47 Det rör sig härvid om de redan nämnda sammanslutningarna inom UEFA (se ovan punkt 5).
48 Artikel 16 andra till fjärde momentet i FIFA: s stadga 1994.
49 Se ovan punkt 19.
50 Jfr 32 § punkt 1 i Lizcnzspicicrstatut.
51 Se 9 § punkt 1 i Spiclortlnung.
52 Jfr 28 § punkt 3 i Lizcnzspicicrstatut.
53 Se artiklarna 2 och 7 i avsnitt 3 i standardkontrakten
54 Artikel 4 i avsnitt 3 i standardkontraktet.
55 Artikel 7 i avsnitt 3 i standardkontraktet.
56 Artikel 14 första momentet i dekretet.
57 Om en spelarövergång sker till utlandet, skall artikel 14 andra momentet i ovannämnda dekret iakttas. Enligt detta skall i sådana fall då andra staters bestämmelser skiljer sig från de spanska föreskrifterna kriterierna på ömsesidighet tillämpas.
58 För att bättre förstå detta skall det påpekas att det första proffskontraktet enligt artikel 3 första momentet i detta kapitel löper på fyra år.
59 Jfr i detta sammanhang (och beträffande ytterligare detaljer) artikel 15 tredje momentet ff i detta kapitel.
60 Det rör sig härvid av allt att döma om artikel 12 i FIFA: s stadga 1986, alltså de tidigare reglerna. Det nederländska förbundet har därför eventuellt ännu inte anpassat sin stadga til! FIFA: s nya stadga 1994.
61 Jfr till exempel 22 § 2 b i Spielordnung des Deutschen Fußballbundes (DFB), som trädde i kraft den 30 augusti 1994, enligt vilken en spelare som utan att ha tyskt medborgarskap under de fem senaste åren —varav minst tre år som juniorspelare — oavbrutet har haft spelrättighet i tyska föreningar jämställs med en tysk spelare.
62 Dom av den 14 juli 1976, Dona mot Mantero (13/76, Rec. s. 1333).
63 Hänvisningen till laguppställningen betyder att alla fem utlänningar får spela samtidigt. Om en av dessa spelare byts ut, kan han likväl inte ersättas av ytterligare en (sjätte) utlänning.
64 Se ovan punkt 5.
65 Cour de cassation har haft vänligheten att meddela domstolen innehållet i detta beslut.
66 Touche Ross & Co., Survey of Football Club Accounts. Manchester. 1994 (författare Gerry Boon, Dale Thorpe och Anuh Shalt).
67 Süddeutsche Zeitung nr 183 av den 10 augusti 1995, s. 31.
68 Det rörde sig om Gianluigi Lentinis övergång från Torino till AC Milan i juli 1992 (jfr The Economist, utgåva av den 17 juni 1995, s. 96).
69 Detta blir förståeligt när man erinrar sig att utlänningsklausulerna mest grundas pä det idrottsrättsliga begreppet utlänning (se i samband med delta anförandet i punkt 37).
70 Artikel 177 tredje stycket i EG-fördraget, som rör skyldigheten för domstolar i högsta instans att inhämta domstolens förhandsavgörande, saknar betydelse i det aktuella fallet.
71 Jfr till exempel dom av den 3 mars 1994, Eurico Italia m. f]. (C-332/92, C-333/92 och C-335/92, Rec. s. I-711, punkt 17).
72 Fast rättspraxis, jfr tii] exempel dom av den 29 november 1978, Pigs Marketing Board (83/78, Rec. s. 2347, punkt 25).
73 Se till exempel dom av den 8 november 1990, Gmurzynska-Bschcr (C-231/89, Ree. s. I-4003, punkt 20).
74 Ett exempel pá förstnämnda fall är dom av den 17 maj 1994, Corsica Fernes (C-18/93, Rec. s. 1783), i vilken domstolen endast besvarade en del av de frågor som begäran om förhandsavgörande avsäg (ibidem, punkt 16).
75 Jfr till exempel dom av den 12 juli 1979, Union Laitière Normande (244/78, Rec. s. 2663, punkt 5), och dom av den 10 mars 1981, Irish Creamery Milk Suppliers Association (36/80 och 71/80, Rec. s. 735, punkt 6).
76 Dom av den 16 december 1981, Foglia mot Novello (244/80, Ree. s. 3045, punkt 17). Det krav som uppställs här blir förståeligt när man tänker på målen i den andra grupp av fall som skildrats här.
77 Dom av den 3 februari 1977, Benedetti mot Munari (52/76, Rec. s. 163, punkt 22) (beträffande en del av de hänskjutna frågorna).
78 Dom av den 26 januari 1993, Telemarsicabruzzo m. fl. (C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Rec. s. I-393).
79 Ibidem, punkt 6.
80 Ibidem, punkt 8— 10.
81 Förslag till avgörande av generaladvokat Gulmann av den 6 oktober 1992 (de ovan nämnda förenade målen C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Rec. s. I-409, 417).
82 Beslut av den 19 mars 1993, Bandiera (C-157/92, Rec. s. I-1085, punkt 4 ff), av den 26 april 1993, Monin Automobiles (C-386/92, Rec. s. I-2049, punkt 6 ff), av den 9 augusti 1994, La Pyramide (C-378/93, Rec. s. I-3999, punkt 14 ff), av den 23 mars 1995, Saddik (C-458/93, REG s. I-511, punkt 12), av den 7 april 1995, Grau Comis (C-167/94, REG s. I-1023, punkt 8). Se dock aven dom av den 3 mars 1994, Vaneetveld (C-316/93, Ree. s. I-763), i vilken skärpan i denna princip mildrades för ett begränsat område (punkterna 13 och 14 ovan).
83 Se beslut i ovannämnda målet Saddik (fotnot 81), punkt 10, och beslut i ovannämnda målet Grau Gomis (fotnot 81), punkt 10, båda med hänvisning till äldre rättspraxis.
84 Dom av den 16 juni 1981, Salonia mot Poidomani och Giglio (126/80, Rec. s. 1563).
85 Ibidem (fotnot S3), punkt 6 (min kursivering).
86 Beslut av den 26 januari 1990, Falciola (C-286/88, Rec. s. I-191).
87 Jfr beskrivningen i beslutet ovan (fotnot 85), punkt 5.
88 Ibidem (fotnot 85), punkt 8 ff.
89 Jfr dom av den 26 september 1985, Thomasdünger mot Oberfinanzdirektion Frankfurt am Main (C-166/84, Rec. s. 3001, punkt 11), av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89 (Dzodzi, Rec. s. I-3763, punkt 40), dom i målet Gmurzynska-Bscher, se ovan (fotnot 72), punkt 23, dom av den 11 juli 1991, Crispoltoni (C-368/89, Rec. s. I-3695, punkt 11), av den 28 november 1991, Durighello (C-186/90, Rec. s. I-5773, punkt 9), av den 16 juli 1992, Asociación Española de Banca Privada m. fl. (C-67/91, Rec. s. I-4785, punkt 26), domen i målet Eurico Italia, se ovan (fotnot 70), punkt 17. I detta sammanhang skall också nämnas beslut av den 16 maj 1994 i målet Monin Automobiles (II) (C-428/93, Rec. s. I-1707), i vilket domstolen — med hänvisning till domen i målet Salonia och till beslutet i målet Falciola förklarade att den uppenbarligen inte var behörig att besvara de frågor som ställdes i begäran om förhandsavgörande (se ovan punkt 16). Hit hör likaledes dom av den 16 september 1982 i målet Vlacminch (132/81, Rec. s. 2953), i vilken den hänskjutande domstolen felaktigt hade antagit att gemcnskapsrättsliga föreskrifter var tillämpliga.
90 Dom av den 16 juli 1992, Lourenço Dias (C-343/90, Rec. s. I-4673, punkt 18), dom i målet Corsica Ferries, se ovan (fotnot 73), punkt 14, och beslutet i målet La Pyramide, se ovan (fotnot 81), punkt 12.
91 Beslutet i målet Monin (II), se ovan (fotnot 88), punkt 16.
92 Dom av den 11 mars 1980, Foglia mot Novello (101/79, Rec. s. 715, punkt 10).
93 Dom i malet Foglia mot Novello (II), se ovan (fotnot 75).
94 Jfr ovan (fotnot 75), punkterna 15 och 16.
95 Jfr fotnot 75 ovan, punkt 19.
96 Jfr fotnot 75 ovan, punkt 19.
97 Jfr fotnot 75 ovan, punkt 20.
98 Jfr dom av den 3 februari 1983, Robards mot Insurance Officer (149/82, Rec. s. 171, punkt 19), dom i målet Lourenço Dias, se ovan (fotnot 89), punkt 17, dom av den 16 juli 1992, Meilicke (C-83/91, Rec. s. I-4871, punkt 25), beslut i målet La Pyramide, se ovan (fotnot 81), punkt 11, beslut i målet Saddik, jfr ovan (fotnot 81), punkt 17.
99 Jfr ovan (fotnot 72), punkt 23.
100 Jfr ovan (fotnot 88), punkt 40. I den tyska versionen talas det dock om en fiktiv tvist i stället för en konstruerad tvist.
101 Jfr punkt 77 ovan.
102 Jfr ovan (fotnot 89).
103 Jfr ovan (fotnot 89), punkt 42.
104 Jfr ovan (fotnot 89), punkterna 24 och 25 samt punkterna 40 och 41.
105 Jfr ovan (fotnot 88), punkt 12— 15.
106 Jfr ovan (fotnot 73).
107 Jfr ovan (fotnot 73), punkterna 15 och 16.
108 Jfr ovan (fotnot 81), punkt 17.
109 Se punkt 76 ovan.
110 Se det avsnitt av domen i målet Foglia mot Novello som citerats ovan i punkt 82.
111 Se punkt 82 ovan.
112 Jfr ovan (fotnot 75), punkt 18.
113 Jfr ovan (fotnot 97).
114 Jfr ovan (fotnot 97), punkt 29—34.
115 Förslag till avgörande av den 8 april 1992 (C-83/91, Rec. s. I-4897, s. 4900).
116 Jfr ovan (fotnot 75), punkt 19.
117 1 sin svar p.i en skriftlig fraga från en ledamot vid Europaparlamentet förklarade kommissionen den 18 december 1991 bland annat att en talan om fördragsbrott mot en medlemsstat föreföll problematisk, eftersom den skulle avse en eventuell begränsning i den fria rörligheten för privata snarare än offentliga tjänster (EGT nr C 102, 1992,s.41).
118 Hit hör inte de fall i vilka en överträdelse av utiänningsbcstämmelserna av någon anledning inte har medfört några konsekvenser. Detta gäller närmast den match som Ajax Amsterdam den 21 augusti 1977 vann med 2— 1 mot FC Utrecht, efter att ha anlitat en utlänning mer än vad som var tillåtet enligt bestämmelserna. Den av FC Utrecht framförda protesten avvisades av förbundet (Jfr N. J. P. Giltay Veth: Uitsluiting van buitenlandse voetballers: mogelijk binnen dc EEG? NJB 1978, s. 504, 505). Den överträdelse av utlänningsklausulerna som 1. FC Köln gjorde sig skyldig till i matchen mot Eintracht Frankfurt den 29 januari 1977 medförde inga konsekvenser, eftersom Köln ändå förlorade matchen med 0—4 (jfr Michael Schweitzer: Die Freizügigkeit des Berufssportlers in der Europäischen Gemeinschaft. I: Dieter Reuter (utg.), Einbindung des nationalen Sportrechts in internationale Bezüge. Heidelberg. 1987, s. 71). Det troligtvis mest spektakulära fallet hittills rörde VfB Stuttgart, som hösten 1992 vann första matchen i första omgången av Europamästarcupen mot Leeds United med 3— 0. I returmatchen vann engelsmännen med 4— 1, vilket enligt bestämmelserna skulle ha räckt för det tyska laget för att gå vidare. Eftersom Stuttgart hade växlat in en fjärde utländsk spelare, ändrade UEFA resultatet av returmatchen till 3—0 till Leeds, som därefter också vann den omspeladc matchen. Fallet saknar dock betydelse för föreliggande mål, eftersom de inväxlade utländska spelarna kom från tredje land.
119 Giltay Veth, se ovan (fotnot 117), s. 510.
120 Detta uttrycks mycket träffande av Alessandra Giardini, när hon säger att föreningarna föredrar en sorts quiete sportiva (Diritto comunitario e libera circolazione dei calciatori. I: Diritto comunitario e degli scambi internazionali. 1988, s. 437, 444.)
121 I en av UEFA ingiven dom från Hof van Beroep i Bryssel av den 16 mars 1994 (Te Velde) rörande basket förefaller frågan att inte alls ha behandlats. I en dom rörande det tyska bordtennisförbundets utlänningsklausuler fastslår Landgericht Frankfurt att utlänningsklausulerna är förenliga med gemenskapsrätten och avvisar en begäran om förhandsavgörande från domstolen med den tvivelaktiga motiveringen att denna redan med tillräcklig tydlighet avgjort frågan (dom av den 18 januari 1994, EWS 1994, s. 405).
122 Jfr ovan (fotnot 114), s. I-4901.
123 Se redogörelsen för saken i domen i målet 13/76 ovan (fotnot 61), s. 1334 ff.
124 Se exempelvis Meinhard Hilf: Die Freizügigkeit des Berufsfußballspielers innerhalb der Europäischen Gemeinschaft. NJW 1984, s. 517, 520; Hans-Ulrich Marticke: Ausländerklauseln und Spielertransfer aus europarechtlichcr Sicht. I: Michael R. Will (utg.), Sport und Recht in Emopa. Saarbrücken. 1988, s. 53, 54.
125 Dom av den 12 december 1974 i målet Walrave (36/74, Rec. s. 1405).
126 Jfr ovan (fotnot 124), punkt 4—9.
127 Jfr ovan (fotnot 124), punkt 10.
128 Jfr ovan (fotnot 124), punkt 11.
129 Jfr ovan (fotnot 124), punkt 17— 19.
130 Jfr ovan (fotnot 124), punkterna 23 och 24.
131 Se ovan punkt 119.
132 Jfr ovan (fotnot 61), punkterna 17 och 18.
133 Jfr ovan (fotnot 61), punkt 12— 16; se också punkt 19.
134 Jfr exempelvis dom av den 28 januari 1992, Steen (C-332/90, Rec. s. I-341, punkt 9).
135 EGT nr L 257, s. 2 (rättad i EGT nr L 295, 1968, s. 12).
136 Sã även Hans Arno Petzold och Athanase Safaris: Europäische Freizügigkeit von Berufsfußballspielern aus deutscher und griechischer Sicht. EuR 1982, s. 76, 80; José Luis Ruiz-Navaro Pinar: La libre circulación de deportistas en la Comunidad Europea. Boletín de Derecho de las Comunidades Europem I9S9, s. 169, 180, 181; Stephen Weatherill: Discrimination on Grounds of Nationality in Sport. Yearbook of European Law 9 (1989). Oxford. 1990, s. 55, 56 (plainly in breach of Article 48).
137 Sä även Hilf (fotnot 123), s. 521; Martike (fotnot 123), s. 65; Maria Castellaneta: Libera circolazione dei calciatori e disposizioni della FIGC. Diritto comunitario e degli scambi internazionali 1994, s. 635, 643.
138 Också för dessa finns det vissa gränser. Således har de ekonomiskt starkaste föreningarna i tyska Bundesliga, FC Bayern München och Borussia Dortmund, under säsongen 1995/96 för närvarande kontrakt med sex respektive fem utländska spelare (inklusive spelare som enligt sina kontrakt är amatörer). Jämförelsevis uppgår Dortmunds manskap under denna säsong tili 25 och Münchens till 21 spelare (jfr särutgåvan Bundesliga 1995/96 av Kicker Sportmagazin, s. 67 och 71).
139 Jfr Hilf ovan (fotnot 123), s. 521 (min kursivering).
140 Så till exempel Castellaneta ovan (fotnot 136), s. 644 (solo un mutamento della violazione del Trattato).
141 Se ovan punkt 124.
142 Mycket kritisk är till exempel Laura Forlatio Picchio: Discriminazioni nel settore sportivo e Comunità Europee. I: Rivista di Diritto Internazionale 59 (1976), s. 745, som talar om en escamotage (ibidem, s. 757); Hilf (se fotnot 123), s. 520, konstaterar att det finns två snarast sibyllinska avgöranden; Christoph Palme, Hermann Hepp-Schwab och Stephan Wilske: Freizügigkeit im Profisport — EG-rechtliche Gewährlerstungen und prozessuale Durchsetzbarkcit. JZ 1994, s. 343, 344, talar om ytterst vaga och oklara konstateranden.
143 Så till exempel Schweitzer ovan (fotnot 117), s. 83.
144 Så redan Marticke ovan (fotnot 123), s. 58.
145 Så med rätta Castellaneta (fotnot 135), s. 653. På liknande sätt Manfred Zuleeg: Der Sport im europäischen Gemeinschaftsrecht. I: Michael R. Will (utg.), Sportrecht in Europa. Heidelberg. 1993, s. 1, 6.
146 Se dock under punkt 21-í ff. Det hänvisas till exempel till generaladvokat Warners motiveringsförsök i fallet Walrave (förslag till avgörande av den 24 oktober 1974, Rec. s. 1423, 1428 [provet med den intresserade åskådaren]), och till Hilf (se fotnot 123), s. 521 (störst vikt hade de idrottsliga aspekterna).
147 Så med rätta Hans Georg Fischer: EG-Freizügigkeit und Snort. Zur EG-rechtlichen Zulässigkeit von Ausländerklauseln im bezahlten Sport. I: SpuRT 1991, s. 174, 176.
148 Förslag till avgörande av den 6 juli 1976 i ovannämnda målet Dona (fotnot 61) (Rec. s. 1343, 1344).
149 Så redan Ernst Steindorff: Berufssport im Gemeinsamen Markt. RIW 1975, s. 253, 254.
150 Så även Forlati Picchio ovan (fotnot 141), s. 759.
151 Dom av den 15 oktober 1987 i målet Heylens (222/86, Rec. s. 4097).
152 S3 till exempel Harald Kahlenbcrü: Zur EG-rcclltl¡clicn Zulässigkeit von Auslätulerklauseln im Sport. I: IWS 1994, s. 423, 429.
153 Så även Roger Zäch: Wettbewerbsrecht und Freizügigkeit für Arbeitsnehmer im Bereich des Sports nach dem Recht der EG. I: Walter R. Schluep m. fl. (utg.), Festschrift für Arnold Koller. Bern, Stuttgart, Wien. 1993, s. 837, 847 ff.
154 Se ovan punkt 40.
155 För att endast nämna två kända exempel på spelare vilkas karriär började i små amatörföreningar: Franz Beckenbauer började spela fotboll i SC München 1906 och Gerd Müller sköt sina första mål för TSV 1861 Nördlingcn.
156 Så till exempel Giardini ovan, fotnot 119, s. 454.
157 Palme, Hcpp-Schwab och Wilske ovan, fotnot 141, s. 345.
158 Man kan inte invända mot det förhållandet att Skottlands kombinerade lag sedan en lång tid liar relativt få framgångar att visa upp. Inte heller de skotska klubblagen har nämligen under de gångna åren vunnit nagra stora framgångar i Europacuptävlingarna. Man får vänta sig att detta någon dag kommer att ändras igen.
159 Se ovan punkt 19.
160 Se ovan punkt 15.
161 Jfr ovan punkt 21 och den lydelse av den tillämpliga bestämmelsen i FIFA: s stadga 1986 som har citerats i fotnot 37.
162 Fallet med Heiko Herrlichs övergång frän Borussia Mönchengladbach till Borussia Dortnuiniľsomniarcn 1995 strider mot denna uppfattning. Denna spelare hade visserligen av allt att döma undertecknat ett Kontrakt med sin nya förening innan förhandlingarna mellan klubbarna om en eventuell spelarövergång över huvud taget hade påbörjats. Egendomligheten lag emellertid i att spelaren, enligt vad hans tidigare förening uppgett, fortfarande var bunden till den tidigare föreningen genom ett kontrakt och därför hade begitt ett kontraktsbrott genom att underteckna det nya kontraktet.
163 Se ovan punkt 52.
164 Jfr till exempel dom av den 30 maj 1989, kommissionen mot Grekland (305/87, Ree. s. 1461, punkt 12).
165 Dom av den 23 februari 1994, Scholz (C-419/92, Rec. s. I-505, punkt 7).
166 Se ovan punkt 30.
167 Se punkt 33.
168 Se till exempel dom av den 9 december 1993, Lepore och Scamuffa (förenade målen C-45/92 och C-46/92, Rec. s. I-6497, punkt 21).
169 Dom av den 7 juli 1992, Singh (C-370/90, Rcc. s. I-4265, punkt 16).
170 Se ovan punkt 32.
171 Se ovan punkt 31.
172 Se ovan punkt 43.
173 Bosman har ingett ett protokoll från ett sammanträde som hållits av en Commission des professionnels et non amateurs, vars autenticitet UEFA inte har förnekat. Enligt protokollet ansåg en av de närvarande att rättsläget med avseende på utlänningsklausulerna genom domstolens dom hade klarlagts. Av sammanhanget framgår att personen i fråga utgick ifrån att spelare enligt artikel 48 utan vidare kunde gå över till föreningar i andra medlemsstater. Av detta drog han slutsatsen att det nu gällde att kringgå denna föreskrift (tourner la loi).
174 Jfr lydelsen i punkt 15.
175 Se ovan punkt 23.
176 Se ovan punkt 23.
177 Artikel 7 fjärde momentet tredje stycket i FIFA: s stadga 1994 (min kursivering).
178 I delta sammanhang likställs, med stöd av artikel 58. vissa bolag med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna.
179 Dom av den 28 oktober 1975, Rutili (36/75, Rec. s. 1219).
180 Ibidem (fotnot 178), punkt 7.
181 Dom av den 28 april 1977, Thieffry (71/76, Rec. s. 765).
182 Ibidem (fotnot 180), punkt 15— 19.
183 Förslag till avgörande av den 29 mars 1977 i det i fotnot 180 nämnda målet Thieffry (71/76, Rec. s. 780, 791).
184 Dom av den 28 juni 1978, Kenny mot Insurance Officer (1/78, Rec. s. 1489).
185 Ibidem (fotnot 183), punkt 18.
186 Dom av den 28 november 1978, Choquet (16/78, Rec. s. 2293).
187 Ibidem (fotnot 185), punkterna 7 och 8.
188 Ibidem (fotnot 185), punkt 8.
189 Dom av den 12 juli 1984, Klopp (107/83, Rec. s. 2971).
190 Ibidem (fotnot 188), punkt 14.
191 Ibidem (fotnot 188), punkterna 18 och 19.
192 Ibidem (fotnot 188), punkt 20.
193 Ibidem (fotnot 188), punkt 21.
194 Dom av den 30 april 1986, kommissionen mot Frankrike (96/85 Rec. s. 1475).
195 Ibidem (fotnot 193), punkt 11.
196 Ibidem (fotnot 193), punkt 12.
197 Ibidem (fotnot 193), punkt 13.
198 Dom av den 16 juni 1992, kommissionen mot Luxemburg (C-351/90, Reç. s. I-3945. punkt 14). Till skillnad frän målet kommissionen mot Frankrike handlade denna tvist även om veterinärers verksamhet. Prövningen begränsades dock till artiklarna 48 och 52.
199 Dom av den 12 februari 1987, kommissionen mot Beleién (221/85, Rec. s. 719).
200 Ibidem (fotnot 198), punkt 5.
201 Ibidem (fotnot 198), punkt 10— 12.
202 Dom av den 15 oktober 1987 i målet Heylens, se ovan (fotnot 150).
203 Ibidem (fotnot 201), punkt 12.
204 Ibidem (fotnot 201), punkterna 13 och 14.
205 Ibidem (fotnot 201), punkt 14.
206 Dom av den 19 januari 1988, Gullung (292/86, Rec. s. 111).
207 Ibidem (fotnot 205), punkterna 28 och 29.
208 Dom av den 7 juli 1988, Stanton (143/87, Rec. s. 3877.
209 Ibidem (fotnot 207), punkt 9.
210 Ibidem (fotnot 207), punkt 11— 14.
211 Dom av den 7 juli 1988, Wolf (förenade målen 154/87 och 155/87, Rec. s. 3897).
212 Dom av den 27 september 1988, The Queen mot Treasury and Commissioners of Inland Revenue (81/87, Rec. s. 5483).
213 Ibidem (fotnot 211), punkt 16.
214 Dom av den 28 november 1989, Groener (C-379/S7, Rec. s. 3967).
215 Ibidem (fotnot 213), punkt 19.
216 Dom av den 13 december 1989, Corsica Ferries France (C-49/89, Rec. s. 4441).
217 Ibidem (fotnot 215), punkt 8.
218 Dom av den 8 maj 1990, Biehl (C-175/88, Rec. s. I-1779).
219 Ibidem (fotnot 217), punkt 14.
220 Brigitte Knobbe-Keuk: Niederlassungsfreiheit: Diskriminierungs-oder Beschränkungsverbot? I: DB 1990, s. 2573, 2576
221 Dom av den 7 maj 1991, Vlassopoulou (C-340/89, Rec. s. I-2357).
222 Ibidem (fotnot 220), punkt 15.
223 Ibidem (fotnot 220), punkt 19.
224 Dom av den 20 maj 1992, Ramrath (C-106/91, Rec. s. I-3375).
225 Ibidem (fotnot 223), punkt 24.
226 Ibidem (fotnot 223), punkt 28.
227 Ibidem (fotnot 223), punkt 29.
228 Ibidem (fotnot 223), punkt 30.
229 Ibidem (fotnot 223), punkt 31.
230 Av allt att döma var Ramrath tysk.
231 Ibidem (fotnot 168).
232 Dom av den 31 mars 1993, Kraus (C-19/92, Rec. s. I-1663).
233 Ibidem (fotnot 231), punkt 29.
234 Ibidem (fotnot 231), punkt 31.
235 Ibidem (fotnot 231), punkt 32.
236 Så till exempel Ernst Stcindorff: Reichweite der Nictlcrlassungsfrciheit. I: EttR 1988, s. 19, 24.
237 Sä även Albert Dieckmann: Die Personenverkehrsfreiheit im Reellt cler EG. I: DV Bl 1986, s. 69, 71.
238 Av annan åsikt är emellertid José Carlos de Carvalho Moitinho de Almeida: La libre circulation ács travailleurs dans la jurisprudence de la Cour de justice (art. 48 EEG/art. 28 EEE). I: Olivier Jacot-Guillarmod (utg.), Accord EEE. Zürich. 1992, s. 179, 188, enligt vilken sådana bestämmelser antingen är direkt eller indirekt diskriminerande.
239 Sä med rätta José Carlos Moitinho de Almeida: Les entraves non discriminatoires à la libre circulation des personnes; leur comptabilité avec les articles 48 och 52 du traité CE. Festskrift til Ole Dite. Köpenhamn. 1994, s. 241, 247.
240 Sa även Wulf-Henning Roth: Grundlagen des gemeinsamen europäischen Vcrsicherungsmarkcts. I: RtthvlsZ 54 (1990), s. 63, 81.
241 Domen i målet Stanton, se ovan (fotnot 207), punkc 15, domen i målet Wolf, se ovan (fotnot 210), punkt 15.
242 Så till exempel Ulrich Everling: Das Niederlassungsrecht in der Europäischen Gemeinschaft. I: DB 1990, s. 1853, 1855 (till domen i målet Klopp); Andreas Nachbaur: Art. 52 EWGV — Mehr als nur ein Diskriminierungsverbot? I: EuZW 1991, s. 470, 471.
243 Se till exempel de fall av diskriminering som tagits upp ovan i punkterna 155 ff.
244 Se ovan punkt 172.
245 I fall Kraus ansãg till exempel generaladvokat Van Gerven i sitt förslag till avgörande av den 13 januari 1993 att det i detta fall rörde sig om en diskriminering som var förbjuden genom artikel 48.2 (Rec. s. I-1674, 1677).
246 Se ovan punkt 169.
247 Sc ovan punkt 172.
248 Ibidem (fotnot 235), s. 20 ff.
249 Ernst Steindorff, ibidem (fotnot 235), s. 21 (till artikel 52 andra stycket).
250 Så Brigitte Knobbe-Keuk, ibidem (fotnot 219), s. 2574 (likaledes med hänvisning till artikel 52 andra stycket).
251 Albert Bleckmann, ibidem (fotnot 236), s. 72.
252 Ett undantag utgörs visserligen av artikel 48.3 c, i vilken det hänvisas till de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten.
253 Dom av den 20 februari 1979, Rewe (120/78, Rec. s. 649).
254 Dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard (förenade målen C-267/91 och C-268/91, Rec. s. I-6097).
255 Dom av den 25 juli 1991, Collectieve Anrennevoorzicning Gouda (C-288/89, Rec. s. I-4007).
256 Dom av den 25 juli 1991, Säger (C-76/90, Rec. s. I-4221).
257 Ibidem (fotnot 255), punkterna 12 och 15.
258 Jfr endast det ovan i punkt 122 citerade avsnittet av domen i målet Walrave.
259 Konvergenz der wirtschaftlichen Freiheiten im europäischen Gemeinschaftsrecht är titeln på Peter Behrens bidrag i EuR 1992, s. 145, som är avsedd som en programförklaring.
260 Så även Alfonso Mattera: La libre circulation des travailleurs à l'intérieur de la Communauté européenne. I: Revue du Marché Unique Européen 4/1993, s. 47, 68.
261 Det skall endast i förbigående påpekas att detta resonemang förefaller särskilt lämpligt i samband med prövningen av bestämmelserna om spelarövergång.
262 Pä grund av (lera spelares bortfall lånade till exempel FC Bayern München i början av delta år en spelare frän ett spanskt lag för andra omgången av Bundesligasäsongen 1994/95.
263 Medan den nordamerikanska ishockcyligan var lamslagen förra hösten på grund av en strejk, anställde fyndiga managers för tyska klubbar några stjärnor från denna liga för en eller ett par matcher i den tyska ishockeyligan.
264 Jfr ovan punkt 122 samt domen i malet Dona, fotnot 61 ovan, punkt 19.
265 Se endast dom av den 20 oktober 1993, Spotti (C-272/92, Ree. s. I-5185, punkt 18). Jämför med avseende på denna fråga Denis Martin: Réflexions sur le champ d'application niatériel de ľarticle 48 du traité CE (à la lumière de la jurisprudence récente de la Cour de justice). I: CDE 1993, s. 555, 557 ff.
266 Dom av den 28 januari 1992, Bachmann (C-204/90, Rec. s. I-249, punkt 27 tillsammans med punkterna 32 och 33).
267 Dom av den 28 januari 1992, kommissionen mot Belgien (C-300/90, Rec. s. I-305, punkt 20 tillsammans med punkt 23).
268 Så i det redan citerade avsnittet av domen i målet Heylcns (se ovan punkt 174).
269 Förslag till avgörande av den 9 december 1992, Konstandinidis (C-168/91, Rec. s. I-1191, I-1198 och I-1212).
270 Ibidem (fotnot 253), punkt 16.
271 Se senast dom av den 11 augusti 1995, Belgapom (C-63/94, REG s. I-2467, punkt 12).
272 Se till exempel dom av den 6 juli 1995, Mars (C-470/93, REG s. I-1923, punkt 12— 14).
273 Det är tillräckligt att erinra om de svårigheter som uppstod för rättspraxis i samband med frågan om behandlingen av förbudet mot försäljning på söndagar.
274 I samband med detta skulle man kanske kunna anknyta tili den distinktion som görs i artikel 48.3 a och c.
275 Dom av den 24 mars 1994, Schindler (C-275/92, Rec. s. I-1039, punkt 43).
276 Dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments (C-384/93, REG s. I-1141).
277 Ibidem (fotnot 275), punkterna 37 och 38.
278 Se ovan punkt 210.
279 Dom av den 8 november 1979, Groenveld (15/79, Rec. s. 3409, punkt 7) (min kursivering).
280 Så till exempel Moitinho de Almeida, ìbidem (fotnot 238), s. 251 ff.
281 Generaladvokat Jacobs kom i sitt utmärkta förslag till avgörande i målet Alpine Investments av den 26 januari 1995 till ett motsvarande resultat vad avser frågan om tillämpligheten av artikel 59, REG s. I-1141, punkt 52 ff).
282 Se ovan punkt 130.
283 Se ovan punkt 150.
284 Beslut av den 3 maj 1983 i förfarande nr 9322/81 (X mot Nederländerna), European Commission of Human Rights, Decisions and Reports 32, s. 180.
285 Klagomålet avvisades, eftersom det ansågs uppenbart ogrundat (jfr Nederlandse Jurisprudentie 1984, s. 977, 978 — därför inte publicerat i räusfallssamlingen).
286 NJW 1979, s. 2582, 2583.
287 Sä URBSFA, UEFA och Italien. Tyskland har inte uttalat sig angående denna fråga men har ansett att sådana berättigande grunder för utlänningsklausuler kan anföras. Endast Frankrike har inte tagit ställning till denna fråga.
288 Se ovili punkterna 122 och 124.
289 Domen i målet Bachmann, ibidem (fotnot 265), punkt 21 ff, domen i målet kommissionen mot Belgien, ibidem (fotnot 266), punkt 14 ff.
290 Så till exempel Werner Schroeder: Sport und Europäische Integration. München. 1989, s. 191 ff.
291 Jfr till exempel vad avser tysk rätt Bundesgerichtshofs dom av den 28 november 1994 (NJW 1995, s. 583, 584).
292 Så anser dock Schroeder, ibidem (fotnot 289), s. 199.
293 Se exempelvis det ovan citerade avsnittet av domen i målet Heylcns (punkt 174).
294 Hilf, ibidem (fotnot 123), s. 522.
295 Se ovan punkt 60.
296 Det rör sig om säsongen 1992/93 (bortsett från viss.i undantag).
297 Ibidem (fotnot 65), bilaga 1— 4.
298 Enligt Touche Ross' undersökning avslutade Blackburn Rovers sin idrottsligt sett myckel framgångsrika säsong 1992/93 (Rovers flyttades upp till Premier League) med en skatteförlust tili ett värde av nära 6,-1 miljoner UKL (ibidem, fotnot 65, bilaga 1). AC Milan avslutade enligt tillgängliga uppgifter säsongen 1992/93 med en förlust pä 1,7 miljarder LIT; under föregående räkenskapsår hade förlusten uppgått till hela 8,3 miljarder LIT (Nem Zürcher Zeitung (internationell utgåva) nr 196 av den 25 augusti 1995, s. -16).
299 Jfr till exempel Stefan Kćsenne: De economie van de sport. Een overzichtsbijdrage. I: Economisch en Sociaal Tijdschrift 1993, s. 359, 376.
300 J. Cairns, N. Jennett och P. J. Sloane: The Economics of Professional Team Sports: A Survey of Theory and Evidence. I: Journal of Economic Studies [1986], s. 3, företräder (med hänvisning till professor Noll) uppfattningen, att följande lösning skulle vara motiverad: Hemmaföreningen får 50 procent och bortaföreningen 25 procent av intäkterna. Återstående 25 procent går till förbundet som fördelar resten mellan seriens alla föreningar. Intressant i detta sammanhang ar också professor Nolls anförande i juli 1992 i målet McNeil mot NFL vid District Court of Minnesota, 4th Division, och av vilket Bosman har framlagt en kopia. Enligt vad som uttalades där fördelade man i USA vid tidpunkten i fråga 60 procent av intäkterna från amerikansk fotboll (och därigenom mer än i alla andra idrottsgrenar). Enligt professor Noll var denna andel för hög, eftersom den minskade sporren till prestationer (ibidem, spalt 2654 ff).
301 Jfr § 3 Nr. 5 i DFB: s Lizenzspielerstatut.
302 Jfr artiklarna 18 och 21 ¡ stadgan.
303 I detta sammanhang bör man till exempel nämna det understöd som UEFA garanterar vissa förbund i Östeuropa och i f. d. Sovjetunionen, som gör det möjligt för de berörda länderna att delta i kvalmatcherna till EM i fotboll.
304 Se ovan punkt 29.
305 Se ovan punkt 31 rf.
306 Man kan till exempel föreställa sig ett system i vilket man i samband med fördelningen av de motsvarande beloppen tar hänsyn till hur många av denna förenings spelare som är anställda av stora föreningar eller föreningar pä högre spelnivåer.
307 Jfr till exempel Jean-Paul Lacomble: De quelques problèmes de cohabitation entre le monde sportif et le monde civil. I: Journal des tribunaux de travail 1992, s. 461, 463 (une véritable expropriation).
308 Europaparlamentets dokument PE 127.478/slutlig.
309 Europaparlamentets dokument PE 206.671 A/slutlig.
310 EGT nr C 120, s. 33.
311 EGT nr C 326, s. 208.
312 Angående frågan om tillämpligheten av artikel 85 ff, se emellertid punkt 271.
313 Jfr till exempel artikel 42 och artikel 60 första stycket.
314 Förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992, SIV m. fl. mot kommissionen (förenade målen T-6S/89, T-77/89 och T-78/89, Rec. s. H-1403, punkt 358).
315 Dom av den 23 april 1991, Höfner och Elser (C-41/90, Rec. s. I-1979, punkt 21), så även dom av den 17 februari 1993, Poucet och Piste (förenade målen C-159/91 och C-160/91, Rec. s. I-637, punkt 17).
316 Se ovan punkt 125 samt punkt 126 ff.
317 Gleiss/Hirsch (Martin Hirsch och Thomas O. J. Burkert): Kommentar zum EG-Kartellrecht, band 1, 4: e upplagan. Heidelberg. 1993, punkt 26 om artikel 85.1.
318 Jfr dom av den 29 oktober 1980, Van Landewvck (förenade målen 209/78—215/78 och 218/78, Rec. s. 3125, punkt 88).
319 Helmut Schröter, i Groeben/Thiesing/Ehlermann: Kommentar zum EWG-Vertrag, 4: e upplagan. Baden-Baden. 1991, kommentar till artikel 85—89, punkt 17.
320 EGT nr L 326, s. 31.
321 Ibidem (fotnot 319), punkterna 47 och 53.
322 Dom av den 9 november 1994, Scottish Football Association mot kommissionen (T-46/92, Ree. s. II-1039).
323 EGT nr 13 1962, s. 204.
324 Se emellertid punkt 278 ff nedan.
325 Dom av ilen 31 maj 1979, Hugin (22/78, Rec. s. 1869, punkt 17).
326 Jfr till exempel dom av den 20 juni 1978, Tepea (28/77, Rec. s. 1391, punkterna -16 och -17).
327 Se punkt 57.
328 Dom av den 1 februari 1978, Miller (19/77, Rec. s. 131, punkterna 14 och 15).
329 Se till exempel dom av den 14 juli 1981, Zikhner mot Bayerische Vereinsbank (172/80, Rec. s. 2021, punkt 18). Vidare upplysningar i Richard Whish: Competition Law, 3: c upplagan. London, Edinburgh. 1993, s. 220 ff.
330 Sa till exempel Alessandra Giardini, ibidem (fotnot 119), s. 452; Guido Vidiri: La circolazione dei calciatori professionisti negli stati comunitari ed il trattato istitutivo della CEE. I: Il rapporto tli lavoro sportivo. Rimini. I989, s. 41, 52, Ruiz-Navarro Pinar, ibidem (fotnot 135), s. 181.
331 Av samma åsikt är Zäch, ibidem (fotnot 152), s. 852, som bedömer bestämmelserna om spelarövergång som typiska kartellavtal i den mening som avses i artikel 85.1 c.
332 Se till exempel Lennart Ritter, Francis Rawlinson och W. David Braun: EEC Competition Law. Deventer, Boston. 1991, s. 32, och Gleiss/Hirsch, ibidem (fotnot 316), punkt 23, om artikel 85.1.
333 Se ovan punkterna 134 och 201.
334 15 U. S. C. A. § 1. Det motsvarande avsnittet lyder: Every contract, combination in the form of trust or otherwise, or conspiracy in restraint of trade or commerce... is hereby declared to be illegal.
335 Jfr till exempel Wish, ibidem (fotnot 328), s. 19 ff, med ytterligare upplysningar.
336 Som ett exempel kan här hänvisas till René Joliets kända verk: The Rule of Reason in Antitrust Law; American, German and Common Market Laws in Comparative Perspective. Liège. 1967.
337 Jfr till exempel Schröder, ibidem (fotnot 318), artikel 85, punkt 75, och Wish, ibidem (fotnot 328), punkt 209.
338 Dom av den 15 juli 1994, Matra Hachette mot kommissionen (T-l 7/93, Rec. s. II-595, punkt 85).
339 Domar av den 6 april 1995, Société métallurgique de Normandie mot kommissionen (T-147/89, REG s. II-1057, punkt 90), och Société des treillis et panneaux soudés mot kommissionen (T-151/89, REG s. II-1191, punkt 90).
340 Jfr dom av den 11 juli 1985, Remia mot kommissionen (42/84, Rec. s. 2545, punkt 20).
341 Se i synnerhet dom av den 30 juni 1966, LTM mot Maschinenbau Ulm (56/65, Ree. s. 337, s. 360).
342 Dom av den 15 december 1994, DLG (C-250/92, Rec. s. I-5641).
343 Ibidem (fotnot 341), punkt 31—34.
344 Så till exempel Bellamy & Child: Common Market Litw of Competition, 4: c upplagan, utg. Vivien Rose. London. 1993, punkt 2—063.
345 Ibidem (fotnot 341), punkterna 35 och 36.
346 Sc punkt 227 ovan.
347 Se punkt 218 ff ovan.
348 Se punkt 137 ff ovan.
349 Närmare upplysningar innehåller till exempel Gary R. Roberts bidrag: Antitrust Issues in Professional Sports. I: Gary A. Uberstine (utg.), Law of Professional and Amateur Sports, del 2. Deerfield, New York, Rochester. 1994, s. 19— 1 (i synnerhet s. 19—45 ff).
350 Se dom från United States Court of Appeals, Second Circuit, av den 24 januari 1995 i målet National Basketball Association mot Williams (45 F. [Federal Reporter], 3d 684), i vilken Court of Appeals fastställde underrättens uppfattning att kartellrätt inte kan tillämpas på kollektivavtalsförhandlingar (collective bargaining negotiations); även i domen från United States Court of Appeals for the District of Columbia Circuit i målet Brown mot Pro Football, Inc., av den 21 mars 1995 (50 F. 3d 1041), hänvisas till att labor exemption (försåvitt den inte har fastställts i en lag, dvs. är nonstatutory) enligt Supreme Courts rättspraxis garanteras ett begränsat (limited) undantag från kartellrätt med avseende på några kollektivavtal.
351 Dom av den 18 oktober 1976 (543 F. 2d 606).
352 Vad gäller tysk rätt, jfr till exempel Hermann-Josef Bunte i Langcn/Buntc: Kommentar zum deutschen und europaischen KnrteUrechî, 7: c upplagan. Neuwied. 1994, punkt 155 ff om §1.
353 Av en annan åsikt är Wcathcrill, ibidem (fotnot 135), som tar upp avsaknaden av motsvarande undantagsbestämmelser i lagstiftningen.
354 Jfr Glciss/Hirsch, ibidem (fotnot 316), punkt 20 om artikel 85.1.
355 Av annan åsikt är visserligen Zäch, ibidem (fotnot 152), som — utan att dryfta sakfrågan — anser att bestämmelserna om spelarövergång rör arbetsmarknaden och därför inte omfattas av artikel 85.
356 Se ovan punkt 31 ff. Det torde inte vara någon tillfällighet att bestämmelserna om snclarövcrgång i dessa bada länder är förmånligare för spelarna än i övriga förbund inom gemenskapen.
357 Castellaneta, ibidem (fotnot 136), s. 659, påpekar med rätta att det inte framgår något undantag i den mening som avses i artikel 85.3 ur det gentlemen's agreement mellan kommissionen och UEFA från år 1991 som rörde UEFA: s nya stadga. Ett sådant undantag förutsätter ett formellt beslut. Ett sådant beslut saknades emellertid, såsom domstolen fastställde i samband med en talan som Bosman förde (se beslut av den 4 oktober 1991, Bosman mot kommissionen, C-117/91, Rec. s. I-4837, punkt 13— 15).
358 I detta syfte se också Marticke, ibidem (fotnot 123), s. 74. Jfr även Weatherills intressanta överväganden, ibidem (fotnot 135), s. 88 ff.
359 Så med avseende på utlänningsklausulerna även Giardini, ibidem (fotnot 119), s. 455; likaledes Peter Karpenstein: Der Zugang von Ausländern zum Berufsfußball innerhalb der Europäischen Gemeinschaft. I: Michael R. Will (utg.), Sportrecht in Europa. Heidelberg. 1993, s. 171, 188.
360 Se ovan, dels punkt 255 ff, dels punkt 260 ff.
361 Dom av den 13 februari 1979, Hoffman-La Roche mot kommissionen (85/76, Rec. s. 461, punkt 38); fast rättspraxis.
362 Jfr till exempel beslut 89/93/EEG av den 7 december 1988, Planglas (EGT nr L 33, 1989, s. 44, punkt 78 ff), beslut 92/262/EÈG av den 1 april 1992, Franskvästafrikanska redcrikommittéer (EGT nr L 134, s. 1, punkt 55 ff) och beslut 93/82/EEG av den 23 december 1992, CEWAL m. fl. (EGT nr L 34, 1993, s. 20, punkt 57). Jfr även de beslut som meddelats avseende området för övervakning av fusioner, t. ex. beslut 92/553/EEG av den 22 juli 1992, Nestlé mot Perrier (EGT nr L 356, s. 1, punkt 108 ff).
363 Dom av den 5 oktober 1994, Centre d'insémination de la Crespelle (C-323/93, Rec. s. I-5077).
364 Ibidem (fotnot 362), punkt 17.
365 Ibidem (fotnot 313). Denna dom gick ut på en talan riktad mot kommissionens beslut av den 7 december 1988, som nämnts i fotnot 361.
366 Ibidem (fotnot 313), punkterna 358 och 360.
367 Se till exempel punkt 227 ovan.
368 Se domstolens dom som citeras i punkt 281.