Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 29 oktober 1998
1 Originalspråk: engelska.
2 EGT L 378, s. 4.
3 EGT L 34, 1993, s. 20.
4 Numera Demokratiska republiken Kongo.
5 Första övervägandet i ingressen till beslutet. Ingressen innehåller sammanlagt 119 överväganden, vilka för enkelhetens skull nedan kallas punkter.
6 CMB:s böter minskades med 960000 ECU och de andra bötesbeloppen med 20000 ECU i både fallet Dafra-Lines och Deutsche Afrika-Linien och med 10000 ECU i Nedlloyd Lijnens fall.
7 Se domen i förenade målen T-24/93, T-25/93, T-26/93 och T-28/93, Compagnie maritime belge transports m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. II-1201).
8 Hädanefter avser alla hänvisningar till artiklarna 85 och 86 artiklarna 85 och 86 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
9 I punkt 14 i den offentliggjorda versionen av beslutet (se ovan fotnot 2) utelämnade kommissionen — i enlighet med artikel 24.2 i 1986 års förordning om förbud mot att avslöja företagshemligheter — siffrorna för den andel av handeln som Cewal stod för under åren 1989 respektive 1991. I sitt överklagande hänvisar sökandena själva till den utelämnade informationen, utan att bestrida den.
10 Det skall emellertid anmärkas att kommissionen i artikel 1 i beslutet fann att avtalen om fördelning av handeln på linjer mellan Västafrika och norra Europa som berörde tre liniekonferenser — nämligen Cewal, Cowac och Ukwal — enligt vilka varje konferens trafikerade ett bestämt antal linjer, stred mot artikel 85.1 i fördraget och inte uppfyllde villkoren för ett undantag enligt artikel 85.3 eller artikel 3 i 1986 års förordning.
11 Punkt 56 i beslutet.
12 Punkt 62 i beslutet.
13 Vid försäljning av varor fob är säljaren bara ansvarig för kostnaden för att lasta varan ombord på fartyget.
14 Nämligen listor över redare som, även om bara tillfälligtvis, använde den alternativa tjänsten som G & C erbjöd. Se i synnerhet punkt 29 i beslutet liksom den andra fotnoten till den punkten i beslutet.
15 Rådets förordning (EEG) nr 17/62, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 204, 1962, s. 62; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).
16 Artikel 1.1.
17 Dom av den 21 februari 1973 i mål 6/72, Europemballage och Continental Can mot kommissionen (REG 1973, s 215; svensk specialutgåva, volym 2, nedan kallat Continental Can-malet), punkt 25.
18 Dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen (REG 1979, s. 461; svensk specialutgåva, volym 4, nedan kallat Hoffmann-La Roche-målet), punkt 39.
19 Redan år 1974 uttalade domstolen i det första BRT-målet (dom av den 30 januari 1974 i mål 127/73, REG 1974, s. 51; svensk specialutgåva, volym 2), punkt 16, an [d]å förbuden i artiklarna 85.1 och 86 till sin natur är ägnade att ha direkt effekt i förhållandena mellan enskilda skapas det direkt genom dessa artiklar rättigheter för enskilda som de nationella domstolar är skyldiga an skydda.
20 Artikel 3g i fördraget.
21 Dom av den 11 april 1989 i mål 66/86, Ahmed Saeed Flugreisen m.fl. (REG 1989, s. 803; svensk specialutgåva, volym 10, nedan kallat Ahmed Saeed-målet), punkt 37.
22 Se ovan fotnot 20, punkt 27 i förslaget till avgörande.
23 Se professor Arnulls ledare i (1998) 23 E.L. Rev., juni 1998, s. 199.
24 Dom av den 10 mars 1992 i de förenade målen T-68/89, T-77/89 och T-78/89, SIV mot kommissionen (REG 1992, s. II-1403, nedan kallade de italienska planglasmålen).
25 Ibidem, punkt 360.
26 Dom av den 31 oktober 1974 i mål 15/74, Centrafarm och De Peijper (REG 1974, s. 1147; svensk specialutgåva, volym 2, s. 367), punkt 41 I dom av den 24 oktober 1996 i mål C-73/95 P, Viho mot kommissionen (REG 1996, s. I-5457) avvisade domstolen implicit, genom att enbart hänvisa (punkt 16) till frågan huruvida dotterbolagen åtnjuter någon verklig rätt art själva bestämma sitt handlande på marknaden, den uppfattning som framförts i doktrinen, att mot bakarund av målet Centrafarm och De Peijper skulle båda de villkor som ställs upp i punkt 41 i den domen behöva vara uppfyllda innan en grupp av företag skulle kunna betraktas som ert enda företag.
27 Dom av den 4 maj 1988 i mål 30/87, Bodson (REG 1988, s. 2479, nedan kallat Bodson-målet).
28 Ibidem, punkt 20.
29 Dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73—48/73, 50/73, 54/73—56/73, 111/73 och 113/73—114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663, nedan kallade Suiker Unie-målen), punkterna 377 och 378.
30 Dom av den 27 april 1994 i mål C-393/92, Almelo (REG 1994, s I-1477; svensk specialutgåva, volym 15), punkterna 41 och 42.
31 Ibidem, punkt 42. Detta har även tillämpats i dom av den 5 oktober 1995 i mål C-96/94, Centro Servizi Spediporto (REG 1995, s. I-2883, nedan kallat Centro Servizi Spediporto-målet) punkt 33, och i dom av den 17 oktober 1995 i de förenade målen C-140/94—C-142/94, DIP m.fl. (REG 1995, s. I-3257, nedan kallat DIP-målet), punkt 26.
32 Se punkterna 34 respektive 27 i dessa domar. Som jag hade anledning att påpeka i mitt förslag till avgörande i DIP-målet (punkt 65) fanns det inte något i målet som tydde på att vissa av eller alla dessa kollektivt dominerande handlare agerar på ett sätt — eller har en särskild affärsstruktur — på sina respektive marknader, som faktiskt ger dem möjlighet att uppträda som en enda ekonomisk enhet i förhållande till konkurrenter, kunder eller konsumenter.
33 Dom av den 31 mars 1998 i de förenade målen C-68/94 och C-30/95, Frankrike m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-1375).
34 Ibidem, punkt 221 (min kursivering.) [I övrigt saknar fotnoten betydelse för den svenska översättningen].
35 Punkt 232.
36 Ovan fotnot 23, punkt 358.
37 Ovan fotnot 32.
38 Ovan fotnot 29, punkterna 117 och 118 i förslaget till avgörande.
39 I beslutet nämns domen i de italienska planglasmålen, ovan fotnot 23.
40 Punkt 60 i beslutet.
41 Dom av den 11 juli 1985 i mål 42/84, Remia mot kommissionen (REG 1985, s. 2545), punkt 26. Se bedömningen i mitt förslag till avgörande inför dom av den 29 februari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen (REG 1996, s. I-723), punkterna 107—109.
42 Se till exempel dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351) (nedan kallat Michelin), punkt 14; av den 17 januari 1984 i de förenade målen 43/82 och 63/82, VBVB och VBBB mot kommissionen (REG 1984, s. 19; svensk specialutgåva, volym 7, s. 437); av den 22 januari 1986 i mål 250/84, Eridania m.fl. (REG 1986, s. 117), punkt 17; och av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, Van der Kooy m.fl. (REG 1988, s. 219), punkt 71.
43 Dom av den 13 mars 1985 i de förenade målen 296/82 och 318/82, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen (REG 1985, s 809), punkterna 19—26 och i synnerhet punkt 24, där domstolen uttalade att vad beträffar villkoret att visa att det statliga stödet i fråga påverkade handeln mellan medlemsstaterna innehöll kommissionens beslut i det fallet bland annat inte några som helst uppgifter om förhållandena på den relevanta marknaden.
44 Dom av den 4 juli 1963 i mål 24/62, Tyskland mot kommissionen (REG 1963, s. 63), s. 69.
45 Domen i målet Belgien mot kommissionen (ovan fotnot 40), punkt 89. Se i samma hänseende mitt förslag till avgörande, i det målet, punkt 109.
46 Dom av den 28 oktober 1981 i de förenade målen 275/80 och 24/81, Krupp mot kommissionen (REG 1981, s. 2489), i synnerhet punkt 13.
47 Dom av den 4 juli 1996 i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen (REG 1996, s. I-3331), punkt 9.
48 Detta fall skulle därför inte ens ingå i den kategori som bedömdes av generaladvokat Léger i hans förslag till avgörande inför dom av den 6 april 1995 i mål C-310/93 P, BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen (REG 1995, s. I-865, nedan kallat British Gvpsum-målet), vars resonemang i detta avseende, fastställdes av domstolen (se punkt 11 i domen). Detta mål rörde fall i vilka motiveringen bekräftas genom klargöranden som kommissionen gör under det skriftliga eller muntliga förfarandet vid gemenskapsdomstolen. Generaladvokaten uttryckte uppfattningen att [f]ör att kunna precisera en omständighet krävs att denna förekommer i beslutet och just så är här fallet (punkt 24 i förslaget till avgörande).
49 Ordet begära har faktiskt på grund av ett förbiseende utelämnats i den offentliggjorda engelska versionen av artikel 2 i beslutet. Det framgår emellertid av de andra offentliggjorda autentiska språkversionerna av beslutet att den engelska verstonen skall läsas som om ordet fanns med. I den engelska versionen av beslutet som delgavs klagandena (se kommissionens dokument C(92) 3253 slutlig av den 23 december 1992), vilket fogades till deras yttrande vid förstainstansrätten, finns dessutom ordet begära med i artikel 2.
50 Kommissionen hänvisar till Hoffmann-La Roche-målet (ovan fotnot 17).
51 Ovan i fotnot 26.
52 Punkt 106, där det hänvisas till dom av den 6 oktober 1994 i mål T-83/91, Tetra Pak mot kommissionen (REG 1994, s. II-755), punkt 114.
53 Punkt 107, där det hänvisas till domen i British Gypsum-målet (ovan fotnot 47), punkt 69.
54 Amerikansk doktrin som skyddar uppgirtslämnande till offentliga myndigheter när avsikten är art påverka lagstiftande eller verkställande åtgärder.
55 Se domen i Hoffmann-La Roche-målet, ovan fotnot 17, punkt 120, och domen i Michelin-målet, ovan fotnot 41, punkt 57.
56 Domen i Hoffmann-La Roche-målet (ovan fotnot 17), punkt 39.
57 Dom av den 14 november 1996 i mål C-333/94 P, Tetra Pak mot kommissionen (REG 1996, s. I-5951), punkt 24 (nedan kallat Tetra Pakmålet II).
58 De citerade till exempel målet American Banana mot United Fruit Co 213 US 347, 358 (1909) och ett beslut av den federala domstolen i Kalifornien i målet Occidental Petroleum Corp. mot Battes Gas Oil & Co 331 F Supp. 92, 109-13 (CD, CAL. 1971), fastställt av domstol, 461 F.2d1261 (9th CIR) ej prövningstillstånd, 409 US 950 (1972).
59 Se bland annat dom av den 3 oktober 1985 i mål 311/84, CBEM (REG 1985, s. 3261, nedan kallat Télémarketingmålet), punkt 17, och dom av den 18 juni 1998 i mal C-266/96, Corsica Ferries France (REG 1998, s. I-3949), punkt 40.
60 Domen i Télémarketingmålet, ovan fotnot 58, punkt 17.
61 Rådets förordning (EEG) nr 954/79 av den 15 maj 1979 om medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser(EGT L 121, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 2, s. 106).
62 Domen i Tétémarketing-målet, ovan fotnot 58, punkt 17. Klagandena citerar även dom av den 30 april 1974 i mål 155/73, Sacchi (REG 1974, s. 409; svensk specialutgåva, volym 2, s. 269).
63 Fotnoten saknar betydelse för den svenska översättningen.
64 Fotnoten saknar betydelse för den svenska översättningen.
65 I beslutet nämns dom av den 3 juli 1991 i mål C-62/86, AKZO mot kommissionen (REG 1991, s. I-3359; svensk specialutgåva, volym 11, nedan kallat AKZO-målet).
66 Klagandena nämner bland annat dom av den 20 februari 1997 i mål C-166/95 P, kommissionen mot Daffix (REG 1997, s. I-983).
67 Domen i målet kommissionen mot Daffix (ovan fotnot 65), punkt 24.
68 Ibidem, punkt 25.
69 Se punkt 139 i den överklagade domen.
70 Förstainstansrätten hänvisade till sin egen dom i British Gypsum-målet (ovan fotnot 47).
71 De hänvisar till dom av den 5 december 1963 i målen 23/63, 24/63 och 52/63, Usines Emile Henricot m.fl. mot Höga myndigheten (Rec. 1963, s. 217), och domen i Suiker Unie (ovan fotnot 28), punkterna 203, 482 och 541.
72 Se punkt 82 i beslutet.
73 Citerat ovan, punkt 91.
74 Kommissionens beslut 85/609/EEG av den 14 december 1985 avseende ert förfarande enligt artikel 86 i EEG-fördraget (IV/30.698 — ECS/AKZO); EGT L 374, 1985, s. 1.
75 Se punkt 77 i beslut 85/609/EEG och punkt 64 i domen i AKZO-målet.
76 Se punkt 79 i beslut 85/609/EEG och punkt 64 i domen i AKZO-målet.
77 Se punkt 80 i beslut 85/609/EEG och punkt 65 i domen i AKZO-målet.
78 Punkt 70 i domen i AKZO-målet.
79 Domen i AKZO-målet, punkterna 102 och 115.
80 Domen i AKZO-målet, punkt 156.
81 Domen i AKZO-målet, punkt 155.
82 Ovan fotnot 56.
83 Brooke Group mot Brown & Williamson Tobacco 509 U.S. 209 (1993).
84 Domen i Tetra Pak-målet II, ovan fotnot 56, punkt 39.
85 Domen i Tetra Pak-målet II, ovan fotnot 56, punkt 44 (min kursivering). Domstolen förefaller inte ha sträckt sig lika långt som generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer, som hade föreslagit (punkt 78 i hans förslag till avgörande) att domstolen inte... skulle fastslå att utsikterna att återhämta förlusterna utgör ett nytt krav vid bestämmandet av förekomsten av underpriser som är oförenliga med artikel 86, bland annat därför att han menade att [å]terhämtning av förlusterna är det mål som eftersträvas av det dominerande företaget, men prissättning som syftar till att slå ut konkurrenter från marknaden utgör i sig ett konkurrensbegränsande förfarande oberoende av om målet uppnås eller ej.
86 Punkt 73 i förslaget till avgörande (min kursivering).
87 Ovan fotnot 20, punkt 43 (min kursivering).
88 Ibidem, punkt 43. Domstolen kunde emellertid i målet Ahmed Saeed stödja sig på rådets direktiv 87/601/EEG av den 14 december 1987 om taxor för reguljära flygtjänster mellan medlemsstater (EGT L 374, s. 12). Det finns inte någon jämförbar lagstiftning om konferenstaxor för internationell sjötransport.
89 Continental Can-målet (ovan fotnot 16), punkt 26.
90 Ibidem.
91 Ovan fotnot 56, punkt 24.
92 Det förekommer en betydande debatt i doktrinen avseende underprissättningsrekvisitet i aggressiv prissättning, varav mycket sammanfattas i Mastromanolis, Predatory Pricing Strategies in the European Union: A Case for Legal Reform [1988] E.C.L.R. 211; se i synnerhet s. 216 — 218. Till exempel, Areeda & Turner, Predatory Pricing and Related Practices under Section 2 of the Sherman Act (1975) 88 Harv. L. Rev. 697, en artikel som startade en omfattande debatt och påverkade utvecklingen av rättpraxis i Förenta staterna och i vilken den uppfattningen uttrycktes att [U]testängning genom att debitera priser som motsvarar den genomsnittliga kostnaden är också saklig konkurrens ---- endast de konkurrenter som inte överlever vid det effektiva priset stängs ute, s. 706. Denna uppfattning har nyligen upprepats i Areeda & Hovenkamp, Antitrust Law, Vol III, § 748, Utgångspunkten är att [ä]ven stora prisnedsättningar som inte befinner sig på aggressiv prissättningsnivå inte är rättsstridiga; s. 462. Denna uppfattning har ifrågasatts; se i synnerhet Scherer, Predatory Pricing and the Sherman Act: A Comment (1976) 89 Harv. L. Rev. 868, som anförde att prissättning över kostnaderna som är för låg för att tillåta små rivaler att växa på marknaden och således uppnå storskalighetsekonomi skall betraktas såsom potentiellt utestängande; s. 880—881. I Storbritannien har Monopolies and Mergers Commission uppfattningen att när ett dominerande företag ... kan förhindra att nya aktörer inträder på marknaden och vidhängande priskonkurrens till en relativt låg kostnad för dem själva genom selektiv pris-nedsättning, visar detta i vilken utsträckning selektiv prisnedsättning kan användas av etablerade företag som en sätt för dem att bevara sin dominerande ställning på marknaden, och enligt dess uppfattning kan sådant beteende fungera som ett hinder för marknadstillträde, i strid med allmänintresset; se Report of the Monopolies and Mergers Commission on the Supply of Concrete and Roofing Tiles (1981—1982) H.C., punkt 10.57.
93 Korah, An Introductory Guide to EC Competition Law and Practice (London, 1994) femte upplagan, s. 106, varnar för användningen av konkurrensregler ... för att skydda små och medelstora företag på effektiva eller större företags bekostnad.
94 Se i detta avseende resonemanget om farorna med selektiv prisnedsättning i Andrews, Is Meeting Competition a Defence to Predatory Pricing? — The Irish Sugar Decision Suggests a New Approach (1998) E.C.L.R. 49.
95 Temple Lang, European Community Antitrust Law: Innovation Markets and High Tehnology Industries i (1996) Fordham Corporate Law Institute 519, har påpekat an om inte något tillförs AKZO-kriterierna nar dominerande företag som säljer produkter eiler tjänster vars rörliga kostnad ligger nära noll — vilket är relativt vanligt i högteknologiinaustrier — stort utrymme att slå ut konkurrenter genom vad som i allmänhet situile betraktas som underprissättning; se fotnot 117, s. 575. Han föreslår följande kriterium: I industrier där marginalkostnaden för tilläggsproduktionen är nära noll föreslås det att det kriterium som skall tillämpas är huruvida ett företag debiterar ett pris för varor eller tjänster som, fastän det överstiger den genomsnittliga rörliga kostnaden för att tillhandahålla den särskilda varan eller tjänsten för vilken priset i fråga erläggs, är så lågt att dess totala intäkter för alla varor och tjänster i fråga skulle understiga dess genomsnittliga rörliga kostnad för att tillhandahålla dem om det fortlöpande sålde samma andel till samma pris, även där någon avsikt att utestänga en konkurrent inte visas.
96 Se till exempel, Rakovsky, Sea Transport under EEC Competition Law (1992) Fordham Corp. Law Institute 845, 847, och Pirrong, An Application of Core Theory to the Analysis of Ocean Shipping Markets (1992) 35 J. Law Sc Econ. 89, 107.
97 Punkt 148 i den överklagade domen.
98 Punkt 173.
99 Punkt 183.
100 Punkt 184.
101 Punkt 185.
102 Punkt 186.
103 I detta avseende betonade kommissionens ombud vid förhandlingen att kommissionen skulle betrakta återkallandet av en gruppundantag som huvudalternativet och påförandet av böter som mindre allvarligt.
104 Det har i inlagorna både till förstainstansrätten och denna domstol antagits — trots kommissionens hänvisning till gruppundantaget i artikel 6 i [i 1986-års förordning] (min kursivering) — att någon åtskillnad inte skall göras mellan undantagen i artiklarna 3 och 6 i förordningen, så vitt avser kommissionens befogenheter enligt artikel 8.2 i förordningen.
105 Ovan fotnot 20, punkt 32.
106 Ovan fotnot 47.
107 Se punkt 67 i generaladvokat Légérs förslag till avgörande, vars resonemang i detta avseende bland annat uttryckligen fastställdes av domstolen i punkt 11 i dess dom. Generaladvokaten grundade sin uppfattning på punkt 25 i förstainstansrättens dom av den 10 juli 1990 i mål T-51/89, Tetra Pak mot kommissionen (REG 1990, s. II-309, nedan kallat Tetra Pak-målet I).
108 Dom av den 4 april 1974 i mål 167/73 (REG 1974, s. 359; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257).
109 Ibidem, punkt 32. Denna bedömning bekräftades sedemera av domstolens dom av den 30 april 1986 i de förenade målen 209/84 — 213/84, Asjes m.fl. (nedan kallade Nouvelles Frontières-målen) (REG 1986, s. 1425), se i synnerhet punkt 42.
110 Domen i Nouvelles Frontieres-målet (ovan fotnot 108), punkt 45.
111 Ovan fotnot 20, punkt 33.
112 EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 89.
113 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P (REG 1997, s. I-4411, nedan kallat Ferriere Nord-målet), punkt 31.
114 Ibidem.
115 1 sitt överklagande påpekar CMB att det bötesbelopp som det hade påförts därför inte kunde ha uppgått till 95 procent av summan.
116 De nämner bland annat dom av den 23 februari 1994 i de förenade målen T-39/92 och T-40/92, CB och Europay mot kommissionen (REG 1994, s. II-49) och av den 28 april 1994 i mål T-38/92, AWS Benelux mot kommissionen (REG 1994, s. II-211).
117 Dom av den 7 juni 1993 i de förenade målen 100/80 — 103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 14.
118 Ibidem, punkt 10.
119 Se i detta avseende artikel 19.4 i 1986 års förordning.
120 Se till exempel dom av den 8 november 1983 i de förenade målen 96/82 — 102/82, 104/82, 105/82, 108/82 och 110/82, IAZ m.fl. (REG 1983, s. 3369), punkt 20.
121 Se artikel 18.1 i 1986 års förordning och till exempel dom av den 22 oktober 1997 i de förenade målen T-213/95 och T-18/96, SCK och FNK mot kommissionen (REG 1997, s. II-1739), punkterna 253 och 254. Se i detta avseende även kommissionens meddelande, Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget; (EGT C 9, 1998, s. 3, i synnerhet punkt 5 c).
122 I domen i målet IAZ mot kommissionen, (ovan fotnot 119), ansåg domstolen att en icke vinstdrivande sammanslutning (ANSEAU), vilken bestod av 31 belgiska vattenleverantörsföretag och vars uppgift var att Bevaka dessa företags gemensamma intressen (punkt 3) faktiskt kunde påföras böter för rekommendationer som utfärdats i syfte att säkerställa att dess medlemmar bara anslöt godkända tvättmaskiner till vanenledningssystemet. Det största bötesbeloppet påfördes just sammanslutningen. I dom av den 11 juli 1989 i mal 246/86, Belasco m.fl. mot kommissionen (REG 1989, s. 2117), bötfälldes Belasco, en sammanslutning av belgiska tillverkare av takläggningsmaterial, och sju av dess medlemsföretag för att de genomförde ett avtal avseende prislistor och saluföringsvillkor. Belasco påfördes på grund av sin årsinkomst böter på 15000 ECU; (se punkterna 65 och 66).
123 Ovan fotnot 115, punkt 27.
124 Citerat ovan i fotnot 112.
125 Jag finner särskilt stöd för denna stutsats i Tetra Pakmålet II, ovan fotnot 56. Det gällde tillämpningen av artikel 86 på ett dominerande företags missbruk på en angränsande marknad, på vilken det innehade en ledande men inte dominerande ställning. Tetra Pak hävdade att den nya tillämpningen utgjorde en förmildrande omständighet. Domstolen delade emellertid förstainstansrättens uppfattning att detta argument inte kunde godtas. Den senare hade med rätta grundat sitt beslut på den omständigheten att Tetra Pak inte kunde undgå art vara medveten om att uppträdandet i fråga stred mot reglerna i fördraget och att de konkurrensbegränsningar som missbruket i fråga ledde till var så uppenbara och av så särskilt allvarlig natur; (punkt 48).
126 Kommissionens beslut 89/93/EEG av den 7 december 1988 i ett förfarande för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget (IV/731.906, planglas); (EGT L 33, 1989, s. 44).
127 I dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG mot kommissionen (REG 1983, s. 3151; svensk specialutgåva, volym 7, s. 287) ogillade domstolen (punkt 141) sökandens argument att det i gemenskapsrätten inte finns någon rättslig grund för en skyldighet att betala dröis-målsränta och uttalade att sådan ränta var nödvändig för att avskräcka berörda från att väcka uppenbarligen ogrundad talan, vars enda syfte skulle vara att skjuta upp betalningen av böter. Se även domen i målet CB och Europay mot kommissionen (ovan fotnot 115), punkterna 48 och 49.
128 I artikel 6.3 föreskrivs, i relevanta delar, att [E]nvar, som blivit anklagad för brottslig gärning har rätt att ofördröjligen... i detalj bliva underrättad om innebörden av och orsaken till anklagelsen mot honom samtidigt som enligt artikel 7.1 [I]ngen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt.