Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 13 juni 2006
1 Originalspråk: franska.
2 EGT L 152, s. 16, nedan kallat det ifrågasatta direktivet eller direktiv 2003/33.
3 EGT L 213, s. 9, nedan kallat det tidigare direktivet, det ogiltigförklarade direktivet eller direktiv 98/43.
4 Dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-8419). Kort tid efter det att denna talan om ogiltigförklaring av direktiv 98/43 väcktes ställde en engelsk domstol en fråga till domstolen om giltigheten av just detta direktiv. Sedan direktivet ogiltigförklarats genom domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet, fastslog domstolen genom en samma dag meddelad dom i mål C-74/99, Imperial Tobacco m.fl. (REG 2000, s. I-8599), att det saknades skäl att besvara den fråga som ställts.
5 När allt kommer omkring är det fråga om den tredje talan om ogiltigförklaring som Förbundsrepubliken Tyskland väckt mot ett direktiv avseende tobaksvaror. Denna stat hade nämligen tidigare begärt att Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror (EGT L 194, s. 26) skulle ogiltigförklaras delvis. Domstolen fastslog att det var uppenbart att talan skulle avvisas eftersom den väckts för sent (beslut av den 17 maj 2002 i mål C-406/01, Tyskland mot parlamentet och kommissionen [REG 2002, s. I-4561]). Sedan domstolen meddelat det beslutet fick den inom ramen för ett flertal förfaranden där en engelsk och en tysk domstol begärt förhandsavgöranden bedöma huruvida direktiv 2001/37, eller vissa bestämmelser i detta direktiv, var giltigt. Se dom av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco (REG 2002, s. I-11453, nedan kallad domen i målet BAT), samt av den 14 december 2004 i mål C-434/02, Arnold André (REG 2004, s. I-11825), och i mål C-210/03, Swedish Match (REG 2004, s. I-11893).
6 Nämnda artikel 95.1 EG ersatte artikel 100a.1 i EG-fördraget som infördes genom europeiska enhetsakten. De åtgärder som avses i artikel 95.1 EG är exakt samma som tidigare avsågs i artikel 100a.1 i fördraget. Bland annat definieras begreppet inre marknad i precis samma ordalag (genom artikel 7a.2 i EG-fördraget (nu artikel 14.2 EG i ändrad lydelse), enligt vilken bestämmelse [d]en inre marknaden skall omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag). Förfarandet för att anta dessa åtgärder har däremot ändrats.
7 I artikel 2 andra punkten i direktivet definierades reklam som varje form av kommersiellt meddelande vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att främja en tobaksvara, däri inbegripen den reklam som utan att direkt nämna tobaksvaran, försöker att kringgå reklamförbudet genom att använda namn, varumärken, symboler eller andra utmärkande kännetecken för tobaksvaror.
8 I artikel 2 tredje punkten i samma direktiv definierades sponsring som varje bidrag, allmänt eller privat, till ett evenemang eller en verksamhet vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att främja en tobaksvara.
9 Sålunda var det tidigare, från den 30 juli 1998, förbjudet att använda ett namn samtidigt för tobaksvaror och andra varor eller tjänster med undantag — under förutsättning att vissa villkor var uppfyllda — för varor eller tjänster som saluförts före detta datum under ett namn som även använts för en tobaksvara (artikel 3.2 i det ogiltigförklarade direktivet). Under en andra period, från den 30 juli 2001, fick tobaksvaror inte längre bära någon annan varas eller tjänsts namn, varumärke, symbol eller något annat utmärkande kännetecken om inte dessa tobaksvaror redan hade saluförts under detta namn, varumärke, symbol eller något annat utmärkande kännetecken (artikel 3.3 a i detta direktiv). I artikel 6.3 i detta direktiv föreskrevs andra villkor för att vänta med att sätta i kraft det i artikel 3.1 i direktivet uppställda förbudet.
10 Ett förbud mot varje form av reklam för eller sponsring till förmån för tobaksvaror i gemenskapen uppställdes i artikel 3.1 i direktiv 98/43 [[u]tan att det påverka[de] [rådets] direktiv 89/552/EEG [av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3), i dess ändrade lydelse genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1999 (EGT L 202, s. 60, nedan kallat TVSF-direktivet)]. I det åttonde skälet i det upphävda direktivet preciserades innebörden av detta förbud genom att det angavs att [m]ed hänsyn till det ömsesidiga beroende som råder mellan varje form av muntlig, skriftlig, tryckt eller radiosänd reklam samt TV- och filmreklam och för att undvika varje risk för snedvridning av konkurrensen och kringgående av bestämmelserna, bör detta direktiv omfatta varje form av och medel för reklam förutom TV-reklam som redan omfattas av [TVSF-direktivet].
11 Se domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet, punkt 118.
12 Ibidem, punkt 78.
13 Ibidem, punkt 79.
14 Ibidem, punkterna 83–87 (vilka jag kommer att redogöra för längre fram).
15 Ibidem, punkterna 96–98.
16 Ibidem, punkt 105.
17 Ibidem, punkt 99.
18 Idem.
19 Ibidem, punkt 100.
20 Ibidem, punkt 101.
21 Ibidem, punkt 103.
22 Ibidem, punkt 104. Domstolen hänvisade särskilt till artikel 7.1 i rådets direktiv 90/239/EEG av den 17 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter (EGT L 137, s. 36; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 231), och artikel 8.1 i rådets direktiv 89/622/EEG av den 13 november 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om märkning av tobaksvaror (EGT L 359, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 141).
23 Ibidem, punkt 105.
24 Ibidem, punkt 114.
25 Ibidem, punkt 109.
26 Ibidem, punkterna 110 och 111.
27 Ibidem, punkt 113.
28 Ibidem.
29 Ibidem, punkt 114.
30 Ibidem, punkt 117.
31 Se tolfte och fjortonde skälen i direktiv 2003/33 enligt vilka TV-reklam och sponsring av TV-sändningar utesluts från dess tillämpningsområde. Direktivets syfte och tillämpningsområde anges i artikel 1 i direktivet, vilken har följande lydelse:1. Detta direktiv syftar till att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för tobaksvaror och främjande av dessa varor: a) i tidningar och andra tryckta publikationer, b) i radiosändningar, c) i informationssamhällets tjänster, och d) genom sponsring till förmån för tobaksvaror, inklusive gratisutdelning av tobaksvaror. 2. Avsikten är att säkerställa fri rörlighet för berörda medier och därmed förknippade tjänster samt att undanröja hinder för den inre marknadens sätt att fungera. I artikel 2 i direktivet definieras vissa termer som används i direktivet (tobaksvaror, reklam, sponsring, informationssamhällets tjänster).
32 Se bland annat dom av den 30 september 2003 i mål C-239/01, Tyskland mot kommissionen (REG 2003, s. I-10333), punkt 33, av den 24 maj 2005, i mål C-244/03, Frankrike mot parlamentet och rådet (REG 2005, s. I-4021), punkt 12, och av den 30 mars 2006 i mål C-36/04, Spanien mot rådet (REG 2006, s. I-2981), punkt 12. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 1972 i mål 37/71, Jamet (REG 1972, s. 483), punkt 11, av den 23 oktober 1974 i mål 17/74, Transocean Marine Paint (REG 1974, s. 1063; svensk specialutgåva, volym 2, s. 357), punkt 21, av den 31 maj 1998 i de förenade målen C-68/94 och C-30/95, Frankrike m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-11375), punkt 256, av den 10 december 2002 i mål C-29/99, kommissionen mot rådet (REG 2002, s. I-11221), punkt 45, och av den 21 januari 2003 i mål C-378/00, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2003, s. I-937), punkterna 29 och 30.
33 Se domarna i de ovannämnda målen Frankrike mot parlamentet och rådet (punkt 13) och Spanien mot rådet (punkt 13) samt, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Frankrike m.fl. mot kommissionen (punkt 257), kommissionen mot rådet (punkt 46) och Tyskland mot kommissionen (punkt 34).
34 Se domarna i de ovannämnda målen Tyskland mot kommissionen (punkt 37), Frankrike mot parlamentet och rådet (punkt 14) samt Spanien mot rådet (punkt 14).
35 Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Jamet (punkt 11) och Transocean Marine Paint (punkt 21) samt generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i det ovannämnda målet Frankrike m.fl. mot kommissionen (punkterna 142 och 144).
36 Tvärtemot vad som var fallet i det ovannämnda målet Frankrike mot parlamentet och rådet, i vilken dom den ifrågavarande talan om delvis ogiltigförklaring förklarades inte kunna tas upp till sakprövning, skulle en eventuell ogiltigförklaring av de ifrågavarande bestämmelserna i förevarande mål inte leda till att de kvarvarande bestämmelserna får en helt annan innebörd och att gemenskapslagstiftarens vilja allvarligt motverkas.
37 Se de lydelser för vilka redogörs i fotnot 31 i detta förslag till avgörande.
38 Se punkt 117 i den i punkt 29 i detta förslag till avgörande nämnda domen, i vilken hänvisas till punkt 127 i generaladvokaten Fenellys förslag till avgörande i det målet.
39 Rådet har hänvisat till Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31), rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, s. 61) och rådets direktiv av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam (EGT L 250, s. 17; svensk specialutgåva område 15, volym 4, s. 211).
40 Enligt kommissionens uppfattning tog domstolen i domen i det ovannämnda målet BAT avstånd från relevansen av den analys som domstolen tidigare hade gjort i domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet, när den undersökte huruvida direktiv 2001/37 motsvarade såväl syftet att undanröja hinder för handeln som syftet att undanröja märkbara snedvridningar av konkurrensen. Enligt kommissionen följer av denna nyligen meddelade dom att kravet på att dessa syften skall eftersträvas skall uppfattas som alternativt och inte som kumulativt. Kommissionen utvecklade följaktligen inte det eventuella sambandet mellan å ena sidan artiklarna 3 och 4 i det ifrågasatta direktivet och å andra sidan undanröjandet av märkbara snedvridningar av konkurrensen. Parlamentet har anslutit sig till denna tolkning av rättspraxis (se punkterna 41–43 i dess svarsskrivelse), men anser, precis som rådet, att en begränsning av de omtvistade artiklarna till endast gränsöverskridande situationer antagligen skulle medföra snedvridningar av konkurrensen, varför gemenskapslagstiftaren, genom att inte göra en sådan begränsning, slutligen förhindrade att det uppkom snedvridningar snarare än att undanröja sådana.
41 Se punkt 69 i förevarande förslag till avgörande.
42 C-300/89 (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11, s. 199).
43 Punkterna 14, 15 och 23. Se även generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i målet (punkt 10). Domstolen ogiltigförklarade direktivet i fråga av det skälet att det skulle ha antagits med stöd av artikel 100a i EEG-fördraget (senare artikel 100a i EG-fördraget) och inte med stöd av artikel 130s i EEG-fördraget (senare artikel 130 s i EG-fördraget, nu artikel 175 EG i ändrad lydelse) (avseende miljön) med hänsyn till inverkan på produktionskostnaden i titandioxidindustrin och följaktligen på konkurrensvillkoren i denna sektor av nationella bestämmelser om avfallshantering som detta direktiv syftade till att harmonisera. Såsom generaladvokaten Jacobs betonade i punkt 45 i sitt förslag till avgörande inför dom av den 13 juli 1995 i mål C-350/92, Spanien mot rådet (REG 1995, s. I-1985), var det svårt att i direktivet i fråga se ett direkt bidrag till den fria rörligheten för avfall eller slutprodukter.
44 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 53, 71, 81, 85 och 89 i Förbundsrepubliken Tysklands replik. Jag vill erinra om att denna tolkning av domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet har bestritts av såväl parlamentet och rådet som Republiken Finland.
45 För övrigt följer generaladvokaten Fenelleys förslag till avgörande inför domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet detta synsätt. I punkt 83 i domen betonas att gemenskapen artikel 100a i fördraget inte får en generell befogenhet utan en begränsad behörighet eftersom den endast syftar till att antingen underlätta utövandet av grundläggande rättigheter eller att skapa likvärdiga konkurrensvillkor. I punkt 93 tillägger generaladvokaten att för att avgöra om en gemenskapsåtgärd syftar till att främja den inre marknaden är det nödvändigt att först fastställa huruvida villkoren för harmonisering är för handen, det vill säga om skillnader mellan medlemsstaternas lagar antingen utgör hinder mot utövandet av de grundläggande friheterna eller snedvrider konkurrensen i en viss bransch för att därefter kontrollera att åtgärder som vidtagits med stöd av artikel 100a i fördraget skall underlätta den fria rörligheten eller utjämna konkurrensvillkoren i en viss bransch. I punkt 117 undersökte generaladvokaten huruvida det i direktiv 98/43 föreskrivna förbudet mot reklam för tobak kunde motsvara syftet att undanröja snedvridningar av konkurrensen endast vad gäller vissa reklammedia som avses med nämnda förbud som enligt generaladvokaten inte har samband med syftet att undanröja hinder för handeln.
46 Punkt 60 i domen (min kursivering).
47 Se punkterna 64–75 i domen.
48 Se punkterna 38–42 i domen i det ovannämnda målet Arnold André och punkterna 37–42 i domen i det ovannämnda målet Swedish Match.
49 Dom av den 12 juli 2005 i de förenade målen C-154/04 och C-155/04, Alliance for Natural Health m.fl. (REG 2005, s. I-6451), punkterna 35–38.
50 EGT L 183, s. 51.
51 Domarna i de ovannämnda målen Arnold André (punkt 30), Swedish Match (punkt 29) och Alliance for Natural Health m.fl. (punkt 28), i vilka hänvisas till domarna i de ovannämnda målen Tyskland mot parlamentet och rådet (punkterna 84 och 95) och BAT (punkt 60).
52 Domarna i de ovannämnda målen Arnold André (punkt 31), Swedish Match (punkt 30) och Alliance for Natural Health m.fl. (punkt 29), i vilka hänvisas till domen av den 13 juli 1995 i det ovannämnda målet Spanien mot rådet (punkt 35), och domarna i de ovannämnda målen Tyskland mot parlamentet och rådet (punkt 86) och BAT (punkt 61) samt till dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot parlamentet och rådet (REG 2001, s. I-7079), punkt 15.
53 Jag erinrar om att i punkten 100 i domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet medgav domstolen att [e]n rättsakt som antas med stöd av artiklarna 100a, 57.2 och 66 i fördraget kan visserligen innehålla bestämmelser som inte [direkt] bidrar till att undanröja hinder för de grundläggande friheterna, i den mån dessa bestämmelser är nödvändiga för att förhindra att vissa förbud med ett sådant syfte kringgås. Denna rättspraxis har bekräftats bland annat i domen i det ovannämnda målet BAT (punkt 82).
54 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämna titandioxidmålet (punkt 23) och dom av den 13 juli 1995 i det ovannämnda målet Spanien mot rådet (punkterna 32-36 och 40).
55 Domarna i de ovannämnda målen BAT (punkt 62), Arnold André (punkt 32), Swedish Match (punkt 31) och Alliance for Natural Health m.fl. (punkt 30), som är helt i linje med domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet (punkt 88).
56 Punkterna 77 och 78.
57 Punkt 88. Dessa argument upprepades ordagrant i domarna i de ovannämnda målen BAT (punkt 62), Arnold André (punkt 33), Swedish Match (punkt 32) och Alliance for Natural Health m.fl. (punkt 31).
58 Det är fråga om det resonemang som jag sammanfattade i punkt 90 i detta förslag till avgörande.
59 Se punkt 96.
60 Punkt 97.
61 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (KOM(2001) 283 slutlig, nedan kallat förslaget till direktiv). Såsom kommissionen påpekade vid förhandlingen i målet var, när detta förslag till direktiv presenterades, reklam för och/eller sponsring till förmån för sådana varor delvis förbjuden i sex medlemsstater (Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Storher-tigdömet Luxemburg, Republiken Österrike och Konungariket Sverige), helt förbjuden i fyra (Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Portugal och Republiken Finland) och föremål för lagstiftningsarbeten för ett totalt förbud i de fem andra (Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Irland, Konungariket Nederländerna samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland).
62 I första skälet anges att [d]et föreligger skillnader mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror. I tredje skälet betonas att [d]en lagstiftning i medlemsstaterna som skall tillnärmas är avsedd att skydda folkhälsan genom att reglera marknadsföringen av tobak, som är en beroendeframkallande produkt som förorsakar över en halv miljon dödsfall om året inom gemenskapen, och därigenom förhindra att ungdomar till följd av marknadsföringen börjar röka vid låg ålder och blir beroende.
63 Vid förhandlingen i målet angav kommissionen att i vissa nya medlemsstater föreskrivs ett totalt förbud mot reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (såsom Republiken Tjeckien, Republiken Lettland och Republiken Litauen) medan andra tillåter sådan under förutsättning att vissa villkor iakttas (såsom Republiken Ungern och Republiken Malta).
64 Trots att de undertecknade WHO-konventionen när den antogs har tre medlemsstater fortfarande ännu inte ratificerat den. Det är fråga om Republiken Tjeckien, Republiken Italien och Republiken Polen.
65 Såsom Republiken Frankrike har angett i punkt 30 i dess inlaga kan täckningen för radiosändningar, som varierar utifrån de frekvenser som används, utsträckas över åtskilliga tusen kilometer från sändningsplatsen. Vissa radiokanaler riktar sig således just till utländska lyssnare (BBC World, Radio France International, Deutsche Welle).
66 Denna rapport, som kommissionen gett in i målet, har titeln Newspaper distribution and pricing structure of crossborder printed press within the Member States and its effect on the free circulation of printed media within the European Union.
67 Man kan bland annat nämna The Times eller Le Monde, eller beträffande specialtidningar The Financial Times, The Economist, Newsweek eller Handelsblatt.
68 Se bland annat domarna i de ovannämnda målen BAT (punkt 64), Arnold André (punkt 39) och Swedish Match (punkt 38).
69 Domstolen har betonat detta i bland annat i domarna i de ovannämnda målen Tyskland mot parlamentet och rådet (punkt 97, nämnd i punkt 96 i detta förslag till avgörande), BAT (punkt 67), Arnold André (punkterna 38 och 40) och Swedish Match (punkterna 37 och 39).
70 Det är för övrigt intressant att erinra om att det redan i kommissionens år 1996 utarbetade grönbok om affärskommunikation på den inre marknaden (som föranledde ett omfattande samråd med olika berörda miljöer), hade visats att skillnaderna mellan nationella bestämmelser om reklam och sponsring i allmänhet uppfattades av aktörerna (reklambyråerna, annonsörerna och tidnings- och radiosänd-ningsorganen) som en betydande källa till svårigheter för att utöva sina verksamheter i gränsöverskridande omfattning på ett sätt som nästan var likadant som de som följer av kulturella särdrag i den ena eller andra medlemsstaten (KOM (1996) 192 slutlig (första delen)).
71 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet (punkt 97, beträffande tidningsprodukter).
72 Detta framgår av en studie i komparativ rätt som återfinns i punkt 4 i skälen för förslaget till direktiv (se punkt 97 i detta förslag till avgörande). Enligt denna studie förbjöd Konungariket Sverige, Republiken Frankrike, Republiken Italien och Republiken Portugal all reklam för tobaksvaror i tidningar, även i tidningar från andra medlemsstater. När det gäller Irland och Konungariket Nederländerna stod de i begrepp att göra detsamma. Enligt studien var det bland medlemsländerna vid den tiden endast Republiken Finland som uttryckligen föreskrev att tidningar från utlandet, vars huvudsakliga syfte inte var reklam för tobak, föll utanför ett sådant förbud medan Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Konungariket Danmark och Konungariket Belgien, som stod i begrepp att stärka sina bestämmelser på området, föreföll överväga ett liknande undantag.
73 Spansk lag av den 26 december 2005 om hälsoåtgärder mot tobaksanvändning och reglering av försäljning, leveranser och konsumtion av samt reklam för tobaksvaror (Ley de medidas sanitarias frente al tabaquismo y reguladora de la venta, el suministro, el consumo y la publicidad de los productos del tabaco (BOE nr 309, den 27 december 2005, s. 42241)). I artikel 9.1 i denna lag uppställs principen att sponsring till förmån för tobaksvaror samt all slags reklam för och främjande av sådana produkter, oavsett genom vilket medel eller vilka medier (inklusive genom försäljningsautomater eller informationssamhällets tjänster), är förbjudet, med vissa uttömmande angivna undantag. När det gäller tidningsprodukter är de enda som faller utanför detta principförbud publikationer som är uteslutande riktade till yrkesmänniskor inom tobakshandeln samt publikationer som innehåller reklam för tobaksvaror som ges ut eller trycks i tredje land, när dessa publikationer inte är huvudsakligen riktade mot gemenskapsmarknaden, förutom när de huvudsakligen är riktade till minderåriga. Dessa nya bestämmelser ligger mycket när dem som föreskrivs i artikel 3 i det ifrågasatta direktivet. För att förstå betydelsen av den väg som de spanska bestämmelserna på området gått, se punkt 4.1.3 i redogörelsen av skälen till förslaget till direktivet.
74 Dom av den 26 juni 1997 i mål C-368/95, Familiapress (REG 1997, s. I-3689), punkterna 11 och 12. Enligt de österrikiska bestämmelser som ifrågasattes i det målet var tidskriftsförlag förbjudna att erbjuda konsumenterna möjlighet att delta i ett lotteri. Dessa bestämmelser hade till verkan att i Österrike förbjuda ett företag som var etablerat i en annan medlemsstat att på den förstnämnda medlemsstatens territorium sprida en tidskrift som producerades i den sistnämnda staten, när denna tidskrift innehöll gåtor eller tävlingar med priser.
75 Dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C-267/91 och C-268/91, Keck och Mithouard (REG 1993, s. I-6097; svensk specialutgåva, volym 14, s. 431).
76 Punkterna 15 och 16 i domen i det ovannämnda målet Keck och Mithouard.
77 Dom av den 8 mars 2001 i mål C-405/98, Gourmet International Products (REG 2001, s. I-1795), punkt 36.
78 Se punkterna 18–25.
79 Se domarna i de ovannämnda målen BAT (punkt 64), Arnold André (punkt 39) och Swedish Match (punkt 38).
80 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Gourmet International Products (punkt 38).
81 Ibidem (punkt 39).
82 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (EGT L 178, s. 1). Detta direktiv, som antogs med stöd av artikel 95 EG, innehåller vissa bestämmelser om kommersiella meddelanden som, även om de inte specifikt behandlar reklam för tobaksvaror, precis som åtgärderna i WHO-konventionen har kunnat bidra till antagandet av nationella bestämmelser på detta område. Se exempelvis den i fotnot 73 i detta förslag till avgörande nämnda spanska lagen av den 26 december 2005.
83 Jag vill erinra om att artikel 1 i det ifrågasatta direktivet har följande lydelse:1. Detta direktiv syftar till att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för tobaksvaror och främjande av dessa varor a) i tidningar och andra tryckta publikationer, b) i radiosändningar, c) i informationssamhällets tjänster, och d) genom sponsring till förmån för tobaksvaror, inklusive gratisutdelning av tobaksvaror. 2. Avsikten är att säkerställa fri rörlighet för berörda medier och därmed förknippade tjänster samt att undanröja hinder för den inre marknadens sätt att fungera.
84 Se punkt 98 (nämnt i punkt 19 i detta förslag till avgörande).
85 Dessa bestämmelser återger ordagrant dem som återfanns i artikel 3.5 första strecksatsen i det ogiltigförklarade direktivet.
86 Se artikel 5 i det ogiltigförklarade direktivet (vilken nämnts i punkt 13 i detta förslag till avgörande).
87 Se punkterna 101–104 i domen (nämnd i punkt 22 i detta förslag till avgörande).
88 Punkt 74.
89 Jag erinrar om att i nämnda artikel 1.2 anges att [a]vsikten är att säkerställa fri rörlighet för berörda medier och därmed förknippade tjänster samt att undanröja hinder för den inre marknadens sätt att fungera.
90 Jag erinrar om att i denna artikel 3.1 första stycket föreskrivs att [r]eklam i tidningar och andra tryckta publikationer är bara tillåten i publikationer som endast är avsedda för personer som är yrkesverksamma inom tobaksbranschen och i publikationer som trycks och ges ut i tredje land, när dessa publikationer inte i första hand är avsedda för gemenskapsmarknaden.
91 Jag erinrar om att det är detta som domstolen underströk i domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet (punkt 98).
92 Se punkt 73 i detta förslag till avgörande.
93 Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Tyskland mot parlamentet och rådet (punkt 100) och BAT (punkt 82).
94 Se punkterna 91 och 92 i detta förslag till avgörande.
95 Punkt 98.
96 Se punkt 99.
97 Dom av den 20 maj 2003 i de förenade målen C-465/00, C-138/01 och C-139/01, Österreichischer Rundfunk m.fl. (REG 2003, s. I-4989), punkt 41.
98 Ibidem. Domstolen avsåg domarna i de ovannämnda målen Tyskland mot rådet och parlamentet (punkt 85) och BAT (punkt 60).
99 Domen i det ovannämnda målet Österreichischer Rundfunk m.fl., punkt 42.
100 Dom av den 6 november 2003 i mål C-101/01, Lindqvist (REG 2003, s. I-12971), punkterna 40 och 41. Se även, för ett liknande resonemang, beträffande konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), dom av den 1 mars 2005 i mål C-281/02, Owusu (REG 2005, s. 1383), punkt 34, samt mitt förslag till avgörande i det målet (punkterna 197–203).
101 Se punkt 68 i detta förslag till avgörande.
102 Sökanden har erinrat om att domstolen i punkt 84 i den domen har fastslagit att [o]m det för att motivera valet av artikel 100a som rättslig grund skulle vara tillräckligt att enbart konstatera att det föreligger skillnader mellan de nationella författningarna samt att det föreligger en abstrakt risk för att det skall uppstå hinder för de grundläggande friheterna eller snedvridningar av konkurrensen till följd av detta, skulle domstolsprövningen av huruvida den rättsliga grunden har iakttagits fråntas all verkan.
103 Se bland annat domarna i de ovannämnda målen Arnold André (punkt 61), Swedish Match (punkt 63) och Alliance for Natural Health m.fl. (punkt 133). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-881), punkt 29, och domen i det ovannämnda målet BAT (punkt 165).
104 Se bland annat domen i de ovannämnda målen Arnold André (punkt 62), Swedish Match (punkt 64) och Alliance for Natural Health m.fl. (punkt 134). Se även, för ett liknande resonemang, dom av de 5 juli 2001 i mål C-100/99, Italien mot rådet och kommissionen (REG 2001, s. I-5217), punkt 64, samt domen i det ovannämnda målet BAT (punkt 166).
105 Punkterna 97 och 98.
106 Till artikel 10 i det ifrågasatta direktivet lades ett andra stycke med följande lydelse: Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelserna i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
107 Den dag då direktivet skulle träda i kraft sköts därvid fram: efter att inledningsvis ha fastställts till den tjugonde dagen efter dess offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning föreskrevs därefter att det trädde i kraft samma dag som det offentliggjordes.
108 Rättelse till det ifrågasatta direktivet (EUT L 67, 2004, s. 34). Enligt denna rättelse, som gjordes efter det att förevarande talan väckts, skulle artikel 10.2 utgå och artikel 11 i samma direktiv ha lydelsen [d]etta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning i stället för [d]etta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
109 Dom av den 25 mars 2004 i mål C-71/02, Karner (REG 2004, s. I-3025).
110 Se bland annat dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl. (REG 1990, s. I-4023), punkt 13, av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m.fl. (REG 1994, s. I-4863), punkt 41, och av den 5 maj 1998 i mål C-157/96, National Farmers' Union m.fl. (REG 1998, s. I-2211), punkt 60.
111 Punkt 123. Se beträffande andra områden bland annat dom av den 12 november 1996 i mål C-84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. I-5755), punkt 58, av den 13 maj 1997 i mål C-233/94, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 1997, s. I-2405), punkterna 55 och 56, samt domen i det ovannämnda målet National Farmers' Union m.fl. (punkt 61).
112 Se, för ett liknande resonemang, den av Världsbanken år 1999 upprättade rapporten Maîtriser l'épidémie, l'État et les aspects économiques de la lutte contre le tabagisme (s. 52-55), samt Roemer R., L'action législative contre l'épidémie mondiale du tabagisme, andra utgåvan, OMS, Genève (s. 25-30).
113 Se bland annat Europadomstolens dom av den 20 november 1989 i målet Markt Intern Verlag GmbH och Klauss Beerlmann mot Förbundsrepubliken Tyskland (serie A nr 165, punkterna 25 och 26), av den 28 mars 1990 i målet Groppera Radio AG m. fl. mot Schweiz (serie A nr 173, punkterna 54 och 55), av den 23 februari 1994 i målet Casado Coca mot Spanien (serie A nr 285, punkt 35), och av den 23 juni 1994 i målet Jacubowski mot Tyskland (serie A nr 291-A, punkt25).
114 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Casado Coca mot Spanien (punkt 50), samt dom av den 28 juni 2001 i målet VGT Verein gegen Tierfabriken mot Schweiz (Recueil des arrêts et décisions Recueil des arrêts et décisions. 2002-IX, punkt 42). Domstolen åberopade denna rättspraxis i dom av den 23 oktober 2003 i mål C-245/01, RTL Television (REG 2003, s. I-12489), punkt 73, samt i domen i det ovannämnda målet Karner (punkt 51).
115 Punkt 51.
116 Det är detta syfte bestående i att skydda annans goda namn och rykte eller rättigheter (vilket även nämns i artikel 10.2 i EKMR som ett syfte som kan utgöra skäl för en inskränkning av yttrandefriheten) som är ursprunget till flertalet nationella åtgärder i fråga om reklam som har ifrågasatts vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna för kränkning av yttrandefriheten.
117 Se min redogörelse beträffande den första och den andra grunden.
118 Se min redogörelse ovan i punkt 171 i detta förslag till avgörande.
119 Se, för ett liknande resonemang, den i fotnot 112 nämnda rapporten och det där nämnda arbetet samt punkterna 161– 163 i generaladvokaten Fennellys förslag till avgörande inför dom den 5 oktober 2000 i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet.