Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 16 mars 2006

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 117, s. 15. Denna författning har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, s. 21).

3 Dom av den 22 maj 2003 i mål C-462/99, Connect Austria (REG 2003, s. I-5197).

4 Dom av den 18 september 2003 i de förenade målen C-292/01 och C-293/01, Albacom och Infostrada (REG 2003, s. I-9449).

5 Dom av den 20 oktober 2005 i de förenade målen C-327/03 och C-328/03, ISIS Multimedia och Firma 02 (REG 2005, s. I-8877).

6 Förslag till avgörande av den 12 december 2002 respektive den 9 december 2004.

7 Galetta, D.U, Autotutela decisoria e diritto comunitario, i Rivista Italiana di Diritto Pubblico, 2005, sidorna 35-59, hävdar att vid en eventuell omprövning av en administrativ rättsakt som inte kan överklagas krävs en omsorgsfull avvägning mellan olika värden. I den ena vågskålen finns gemenskapsrättens företräde, för vilken legalitetsprincipen, likvärdighetsprincipen, effektivitetsprincipen och principen om lojalt samarbete talar. I den andra vågskålen återfinns rättssäkerheten (s. 50).

8 Dom av den 13 januari 2004 i mål C-453/00, Kühne & Heitz (REG 2004, s. I-837).

9 Mål C-234/04, Kapferer, med förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano av den 10 november 2005, i vilket dom avkunnades idag. En liknande frågeställning uppkommer i mål C-274/04, ED & F Man Sugar, i vilket skall prövas huruvida det på området för exportbidrag när en sanktionsåtgärd ifrågasätts skall kontrolleras alt exportören verkligen begärt ett högre belopp än det som han hade rätt till trots alt återbetalningsbeslutet vunnit laga kraft. Generaladvokaten Liger förespråkade i sitt förslag till avgörande av den 29 september 2005 ett jakande svar.

10 Mål C-339/04, dom av den 18 juli 2006, REG 2006, s. I-6917, s. I-6919. Se särskilt punkterna 3-6.

11 Enligt artikel 2.1 a första strecksatsen i direktivet avses med allmän auktorisation alla typer av godkännanden, oavsett om de regleras av en klasslicens eller av allmän lag och oavsett om registrering krävs enligt denna reglering och, som ger det berörda företaget rätt att utan uttryckligt beslut av den nationella regleringsmyndigheten utöva de rättigheter som följer av auktorisalionen.

12 Med individuellt tillstånd avses ett godkännande som beviljas av en nationell regleringsmyndighet och som ger ett företag särskilda rättigheter, eller genom vilket företaget i tillämpliga fall utöver allmän auktorisation åläggs särskilda skyldigheter i sin verksamhet, varvid företaget inte får utöva rättigheterna i fråga förrän det har mottagit den nationella regleringsmyndighetens beslut (artikel 2.1 a andra strecksatsen i direktivet).

13 1 direktivet definieras sistnämnda begrepp som varje godkännande som fastställer de rättigheter och skyldigheter som är specifika för teleområdet och som ger företag möjlighet alt tillhandahålla teletjänster och etablera och/eller driva telenät [för] alt tillhandhålla sådana tjänster ... (artikel 2.1 a första stycket].

14 De villkor som skall gälla för auktorisationerna anges i bilagan till direktivet.

15 BGBl 1996, I, s. 1120.

16 BGBl 1997, I, s. 1936.

17 I denna kategori ingår tillstånd för innehavaren eller annan person att tillhandahålla allmänna teletjänster inom ett visst område (punkt A.3 i bilagan till 1 5 första stycket i TKLGebV 1997).

18 Avgiften fås fram genom ett braktal där täljaren bestar av antalet invånare i det omrade som tillståndet avser (EG) och det högsta belopp som anges i punkt A.3 i bilagan till TKLGebV 1997 för klass 3-licenser (GD), medan nämnaren beslår av den sammanlagda tyska befolkningen (ED). I enlighet med denna beräkning uppgick avgiften fór en licens av nämnda klass för hela Tyskland till 10600000 DM, medan beloppet sjönk i takt med att antalet möjliga klienter minskade (3 § fjärde stycket jämförd med bilagan till 1 § första stycket TKLGebV 1997).

19 För att vara mera exakt angav Bundesverwaltungsgericht i dom av den 19 september 2001 i mål 6 C 13.00 (BVerwGE, voiym 115, s. 125), till vilken jag kommer att hänvisa nedan, att summan utgör kostnaderna för personal och material på 52,1 arbetsplatser under 30 ar.

20 Bedömningen att avgifterna var rättsstridiga gällde även kostnader för klass 4-licenser, som medför behörighet att tillhandahålla teletjänster med telenät som licensinnehavaren driver inom ett visst område (punkt A.4 i bilagan till 1 § första stycket TKLGebV 1997).

21 BGBl 2002, I, s. 3542.

22 Punkt 13 och följande punkter i dess interventionsansökan.

23 Fotnot 26 och punkt 101 i detta förslag till avgörande.

24 BGBl 1976, I, s. 1253. Lydeiso av den 21 september 1998 (BGBl 1998, I, s. 3050).

25 I den tyska lagstiftningen används ordet unanfechtbar, vilket kan översättas med inte ifrågasättbar eller inte överklagbar. Jag föredrar att använda uttrycket laga kraft, vilket i kontinental förvaltningsrätt avser beslut som, oavsett anledning (att alla relevanta rättsmedel använts eller alt tidsfristerna för att använda dem löpt ut), inte kan granskas på ordinär väg, till skillnad från slutlig som används för beslut som är myndighetens sista ord, även om det är möjligt att överklaga dem vid domstol.

26 I själva verket meddelades den dagen nio domar med samma innebörd. Trettiosju företag överklagade, av vilka nio (Storm Telecommunications Limited, KDDCONOS AG, Carrier 1 International GMBH, TelePassport Service AG, Airdata Holding GMBH, ECN Telekommunikation GMBH, Berli-Komm Telekommunikationsgesellschaft GMBH, Telegate Aktiengesellschaft für telefonische Informationsdienste och First Telecom GMBH) fick bifall till sina överklaganden. De tjugoåtta andra kom överens med myndigheten om att avgifterna skulle betalas tillbaka.

27 Den tyska regeringen har 1 sitt skriftliga yttrande anmodat domstolen alt undvika denna andra prövning och därvid gjort gällande att direktiv 97/13 upphävts, att det i det nya direktivet 2002/20 inte förekommer individuella licenser och att dess bestämmelser i fråga om avgifter trädde i kraft den 25 Juli 2003 utan att ha någon inverkan på tidigare förhållanden. Delta är ett missförstånd, eftersom det i tvisterna vid den nationella domstolen diskuteras huruvida en avgift som erlagts under det första av de nämnda direktiven, enligt en författning som antagits såsom en verkställighetsförordning avseende den nationella lag genom vilken direktivet genomförts, skall anpassas till gemenskapsrätten, varför grunden för den jämförelse som Bundesverwaltungsgericht har föreslagit framstår som uppenbar. Under alla förhållanden måste några förhållanden och några nationella bestämmelser bedömas, varvid de gemenskapsbestämmelser som var tillämpliga vid tiden för de faktiska förhållandena beaktas.

28 Detta har domstolen uttalat upprepade gånger alltsedan dom av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, volym 3, s. 25).

29 I de närmast följande punkterna återges innehållet i punkt 29 och följande punkter i nämnda förslag.

30 Fastställelsen i förväg kan göras av myndigheten (klasslicens) eller av lagstiftaren (vilket följer av skäl 8 och artikel 2.1 a första strecksatsen i direktiv 97/13).

31 I artikel 11.1 i den spanska lydelsen av direktivet används uttrycket régimen de licencias individuales aplicable, men det första substantivet används inte i de tyska, italienska, engelska och franska versionerna. I förstnämnda version används die Ausstellung, Verwaltung, Kontrolle und Durchsetzung der jeweiligen Einzelgenehmigungen, i den andra il rilascio, la gestione, il controllo e l'esecuzione delle relative licenze individuali, på engelska in the issue, management, control and enforcement of the applicable individual licences, och pa franska à la délivrance, à la gestion, au contrôle et à l'application des licences individuelles applicables.

32 Avgifter eller offentliga priser. I den spanska doktrinen uppkom för några år sedan en intensiv diskussion om avgränsningen mellan dessa begrepp. Se Aguallo Avilés, A.: Tasas y precios públicos: análisis de la categoria jurídica del precio público y su delimitación con la tasa desde la perspectiva constitucional, editorial Lex Nova, Valladolid, 1992, och Martín Fernández, F.J.: Tasas y precios públicos en el derecho español, Instituto de Estudios Fiscales — Marcial Pons, Ediciones Jurídicas, S.A., Madrid, 1995. I de tyska, engelska, franska och italienska versionerna av direktivet används uttrycken Gebühren, fees, taxes respektive diritti.

33 I direktiv 2002/20 bekräftas denna tolkning genom alt det i skäl 31 anges att [m]ed ett system för allmän auktorisation blir det inte längre möjligt att hänföra administrativa kostnader och därmed avgifter till enskilda företag, utom för beviljande av nyttjanderätter till nummer, radiofrekvenser och rätt alt installera faciliteter, det vill säga tillstånd som i 1997 års direktiv kallades individuella tillstånd och i det nya [n]yttjanderätter till radiofrekvenser och nummer (artikel 5).

34 I punkterna 40-43 i förslaget till avgörande i de förenade målen Albacom och Infostrada studerade jag inslag i och egenskaper hos denna skatt, vilken kräver likabehandling och främjar innovativa tjänster och konkurrens. I förslaget till avgörande i de förenade målen ISIS Multimedia och Firma 02 uppehöll jag mig vid dessa krav beträffande, närmare bestämt, situationen på den tyska marknaden (punkt 33 och följande punkter).

35 Beträffande indirekta skatter på kapitalanskaffning, vilka skatter harmoniserats genom radels direktiv 69/335/EEG av de 17 juni 1969 (EGT L 249, s. 25), har domstolen (Bijt dessa parametrar i dom av den 20 april 1993 i de förenade malen C-71/91 och C-178/91, Ponente Carni och Cispadana Costruzioni (REG 1993, s. I-1915), punkt 43. I dom av den 2 december 1997 i mil C-188/95, Fantask m.fl. (REG 1997, s. I-6783), fastslogs alt inte endast material- och lönekostnader som har ett direkt samband med den tjänst som avgiften utgör ersättning för utan även den del av myndighelens allmänna kostnader som är att hänföra till tjänsten får beaktas (punkt 3D).

36 I punkt 3 och följande punkter förklarade jag den rättsliga utvecklingen på teletjänstområdet inom gemenskapen.

37 Systemet med avgifter för individuella licenser förutsätter att vid stordriftsfördelar avgiften för varje innehavare minskas i den mån som deras antal ökar (det är inte samma sak att öppna anläggningar och anställa personal för att betjäna fyra företag som att göra det för tjugofem). En metod som, genom att det krävs ett belopp som på grund av omfattningen av den föreskrivna tidsperioden inte överensstämmer med verkligheten, hindrar en ökning av antalet aktörer i en sektor i expansion är förkastlig.

38 1 artikel 12.1 a hänvisas till kostnader som uppkommer för förvaltning, kontroll och genomförande av nyttjanderätter samt till kostnader hänförliga till internationellt samarbete, harmonisering och standardisering, marknadsanalys, övervakning av efterlevnaden och annan kontroll av marknaden samt lagstiftningsarbete som inbegriper utarbetande och genomförande, varvid sedan kraven på neutralitet, insyn och proportionalitet upprepats tilläggs att nationella regleringsmyndigheter skall ... årligen offentliggöra en översikt över sina administrativa kostnader och den sammanlagda summan av uppburna avgifter. Mot bakgrund av skillnaden mellan summan av avgifterna och de administrativa kostnaderna skall lämpliga justeringar göras (andra stycket).

39 I domen hänvisas till dynamiken inom telekommunikationer och till de tre årtionden som prognosen skall avse samt förs det resonemanget att det år 1997 inte var möjligt att föreställa sig hur telekommunikationerna skulle utvecklas, eftersom man inte visste hur många tyska och utländska företag som skulle kunna konkurrera med det dominerande företaget, det tidigare monopolföretaget, och inte kände till följderna i fråga om licenser.

40 Schütz, R. och Nüsken, J.P., Gebühr für Telekomniunikationslizenz — Rechtswidrige Haushaltssanierung auf Kosten des Wettbewerbs?, i Multimedia und Recht, 1998, sidorna 523-528. Von Roenne, H., Gebühr fur TK-Lizenzen, i Multimedia und Recht,

41 Coutron, A., Cour de Justice, 13 janvier 2004, Kühne & Heitz NV/Productschap voor Pluimvee en Eieren, i Revue des affaires européennes, trettonde året (2003-2004), 3, sidorna 417-434, har kritiserat att domstolen har hänvisat till nationell rättsordning, eftersom man därigenom löper risk att få skillnader i skyddet för de enskildas rättigheter (sidorna 525 och 427). Peerbux-Beaugendre, Z., Une administration ne peut invoquer le principe de la force de chose définitivement jugée pour refuser de réexaminer une décision dont une interprétation préjudicielle ultérieure a révélé la contrariété avec le droit communautaire (Commentaire de l'arrêt de la CJCE du 13 janvier 2004), i Revue du droit de l'Union européenne, 3-2004, sidorna 559-567, har för sin del befarat att domen innebär en källa till nya skillnader i tillämpningen av gemenskapsrätten (s. 566). Martín Rodríguez, S., La revisión de los actos administrativos firmes: ¿Un nuevo instrumento de garantía de la primacía y efectividad del derecho comunitario? Comentario a la sentencia del TJCE de 13 de enero de 2004, C-453/00, Kühne & Heitz NV, i Revista General de Derecho Europeo, nr 5, oktober 2004 (www.iustel.com), har hävdat att en bokstavstolkning av denna dom gör den värdelös, eftersom det inte finns särskilt många rättsordningar som ger myndigheter rätt att pröva ett förvaltningsbeslut som fastställts i dom.

42 Dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97, kommissionen mot Assidomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363).

43 I tysk doktrin, Potacs, M., Bestandskraft staatlicher Verwaltungsakte oder Effektivität des Gemeinschaftsrechts? — Anmerkung zum Urteil vom 13. Januar, Kühne & Heitz NV/Productschap voor Pluimvee en Eieren, Rs C-453/00, i Etiroparecht, 2004, sidorna 595-603, anförs alt i fall av detta slag är gemenskapsrättens företräde ett undanlag som blir aktuellt endast om det i nationell rätt inte föreskrivs tillräckliga svarsmekanismer (s. 602).

44 I dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57-7/57, Algera m.fl. (REG 1957, s. 81), ogiltigförklnrades några avtal avseende personat vid EKSG:s gemensamma församling genom användning av gemensamma principer i medlemsstaternas rättsordningar om åtcrkailelse av rältsstridiga rättsakter, vilka principer innebär att sädana rättsakter kan omprövas inom en rimlig tidsrymd.

45 Dom av den 15 juli 2004 i mål C-459/02, Gcrekens och Procola (REG 2004, s. I-7315).

46 Hatic. A., Die Rechtskraft und ihre Durchbrechungsmöglichkeiten im Lichte des Gemeinschaftsrechts, i Das EuGHVerfahren in Steiiersaclien, Wien, 2000, sidorna 133-149, särskilt s. 135.

47 Peerbux-Bcaugcndre, Z, Autorité de la chose jugée et primauté du droit communautaire, i Rcvucfrançaisc de droit administran/, nr 3, maj-juni 2005, sidorna 473-481, stödjer denna åsikt eftersom en lagakraftvunncn dom endast är ett uttryck för en relativ juridisk sanning vars återverkningar måste begränsas vid vissa förhållanden.

48 Dom av den 22 mars 1961 i de förenade målen 42/59 och 49/59, SNUPAT mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 105; svensk specialutgåva, volym 1, s. 95).

49 Kommissionen har i sitt yttrande kallat detta principen om materiellt riktiga beslut.

50 Detta blir, såsom jag redan har påpekat (punkt 26 i detta förslag till avgörande), fallet om det förhållandet att beslutet består innebär att likabehandlingsprincipen åsidosätts, när beslutet strider mot allmän ordning eller god tro eller är uppenbart rättsstridigt eller om mot bakgrund av förhållandena det enda korrekta utövandet av utrymmet för skönsmässig bedömning består i att upphäva beslutet.

51 Enligt spansk rätt krävs att myndigheter ex officio, på eget eller den berördes initiativ, ogiltigförklarar rättsakter genom vilka ett administrativt förfarande avslutats eller för vilka överklagandefristen inte löpt ut, om de innebär en kränkning av grundlagsskyddade rättigheter och friheter med hänsyn till att det är uppenbart att det är ogiltigt (artikel 102.1 jämförd med artikel 62,1 a i Ley 30/1992, de 26 noviembre de Regimen Jurídico de las Administraciones Públicas y del Procedimiento Administrativo Común (lag av den 26 november om myndigheterna och det allmänna förvaltningsförfarandet (Boletin Oficial del Estado av den 27 november 1992)).

52 Den spanska konstitutionen från år 1978 är mycket tydlig på denna punkt. Sedan det i artikel 9.1 klarlagts att konstitutionen och rättsordningen i övrigt gäller för alla, medborgare och myndigheter, görs när myndigheternas ställning fastslås den nyanseringen att dessa med objektivitet tjänar allmänna intressen och därvid är helt underkastade lagen och rätten (artikel 103.1), varvid de underkastas domstolskontroll vid vilken prövas såväl lagenligheten av deras verksamhet som att de syften som motiverar deras existens iakttas (artikel 106.1).

53 Hatje, A., i fotnot 45 anfört arbete, s. 146, har intagit en närliggande ställning genom att försvara gemenskapsrättens företräde om det förhållandet att ett beslut formellt har vunnit laga kraft hindrar att gemenskapsrätten uppfylls.

54 Budischowsky, J., Zur Rechtskraft gemeinschaftswidriger Bescheide, i Zeitschrift für Verwaltung, 2000, sidorna 2-15, och Urlesberger, F., Zur Rechtskraft im Gemeinschaftsrecht, i Zeitschrift für Rechtsvergleichung, Internationales Privatrecht und Europarecht, 2004, sidorna 99-104, anser att behörigheten att göra en ny prövning måste upphöra där tredje nians rättigheter börjar. I artikel 106 i den ovannämnda spanska lagen 30/1992 hindras sådan behörighet när den, på grund av att tiden gått eller av andra skäl, strider mot skältgheten, god tro, enskildas rättigheter och lag.

55 Dom av den 5 februari 1963 i mål 26/62, Van Gend & Loos (REG 1963, s. 1; svensk specialutgåva, volym 1, s. 161).

56 Dom av den 27 februari 1962 i mål 10/61, kommissionen mot Italien (REG 1962, s. 1).

57 Dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa mot ENEL (REG 1964, s. 1141; svensk specialutgåva, volym 1, s. 211).

58 Rodríguez Iglesias, G.C., Ei Poder Judicial en la Unión Europea, i La Unión Europea tras la Reforma, Universidad de Cantabria, 1998, s. 15.

59 Dom av den 5 april 1979 i mål 148/78, Ratti (REG 1979, s. 1629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 439).

60 Rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977, sjätte direktivet om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

61 Dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (REG 1982, s. 53; svensk specialutgåva, volym 6, s. 285).

62 Dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723 ; svensk specialutgåva, volym 8, s. 455).

63 Dom av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835).

64 Dom av den 10 april 1984 i mål 14/83, Von Colson och Kamann (REG 1984, s. 1891; svensk specialutgåva, volym 7, s. 577).

65 Dom av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing (REG 1990, s. I-4135; svensk specialutgåva, volym 10, s. 575).

66 Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, s. 8; svensk specialutgåva, område 17, volym 1).

67 Dom av Juzgado de Primera Instancia núm. 1 de Oviedo av den 23 februari 1991.

68 Dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75).

69 Dom av den 22 Juni 1989 i mål 103/88, Fratelli Costanzo (REG 1989, s. 1839; svensk specialutgåva, volym 10, s. 83).

70 Dom av den 26 september 1996 i mål C-186/95, Arcaro (REG 1996, s. I-4705).

71 Dom av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich och Bonifaci (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11, s, 435).

72 Dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och 48/93. Brasserie du Pêcheur och Factortame (REG 1996, s. I-1029).

73 Dom av den 30 september 2003 i mål C-225/01, Köbler (REG 2003, s. I-10239).

74 Dom av den 9 december 2003 i mål C-129/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-14637).

75 Martin Rodriguez, P., i fotnot 40 anfört arbete, betecknar domarna i målen Kühne & Heitz, Köbler och kommissionen mot Italien som prov på ansvarskännande domstolar.

76 Galletta, D.U., i fotnot 7 anfört arbete, s. 58, betonar frågan om proportionalitet på detta område, vilken kräver att förhållandena bedöms i varje enskilt fall.

77 Beträffande en teleologisk tolkning av direktiv som antagits sedan 1990, se punkt 45 och följande punkter i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Nuova società di telecomunicazioni.

78 Rådets direkliv 90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät (EGT L 192, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 212).

79 Kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT L 192, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221).

80 Reinersddorff, W., Rückforderung gezahlter Lizenzgebühren trotz Rechtskraft des Gebührenbescheids, i Multimedia und Rechi,

81 Förbudet mot olika behandling utan skäl ingår i medlemsstaternas rättsordningar, och genom artikel 6.2 EU är den en allmän gemenskapsrättslig princip.

82 Enligt vad i-21, ett brittiskt företag som är etablerat i Förenade kungariket, upplyste om vid förhandlingen i målet kände företaget inte till möjligheten att träffa överenskommelse, medan ISIS gjorde det, dock endast delvis.

83 Vid förhandlingen i målet påpekades att Oberverwaltungsgericht (högsta förvaltningsdomstol) i Nordrhein-Westfalen, i beslut av den 27 oktober 1999 i ett mål avseende interimistiska åtgärder (mål 13 B 843/99, publicerat i Multimedia und Recht,

84 Vilket förhällande gör att de skiljer sig frän domen i målet Kühne & Heitz, som avsäg en begäran om förhandsavgörande avseende ett förvaltningsbeslut som fastställts av domstol genom dom i sista instans.

85 Enligt Galetta. D.U., i fotnot 7 anfört arbete, skall en nationell myndighet, inom ramen för den processuella självständighet som medlemsstaterna tillerkänns, genom att använda de instrument som står till deras förfogande undanröja följderna av ett åsidosättande av gemenskapsrätten (s. 49).

86 Soriano, J.E., Dos vivas por el triunfo de los principios generales en el derecho administrativo de la Comunidad (Nota sobre las conclusiones del abogado general Ruiz-jarabo sobre la aplicación de la equidad como criterio justificador de una nueva vía de revisión de ofício. Asunto C-310/97 P), i Gaceta Jurídica de la Unión Europea y de ta Competencia, nr 200, april-maj 1999, sidorna 49-54, försvarar utarbetandet av en författning varigenom ett gemenskapsrättsligt administrativt förfarande inrättas.

87 Domen av den 16 december 1976 i det ovannämnda målet Rewe och dom i mål 45/76, Comet (REG 1976, s. 2043), var de första i vilken domstolen uttalade sig på detta vis och därigenom inledde en lång följetong. 1 dom av den 7 januari 2004 i mål C-201/02, Wells (REG 2004, s. I-723), användes den tidigare rättspraxisen för att återkalla eller inhibera ett tillstånd att utvinna kalk i ett kalkbrott som hade beviljats utan någon miljökonsekvensbeskrivning.

88 1 domen i det ovannämnda målet Connect Austria fastslogs att artikel 11.2 i direktivet är sådan att den har direkt effekt.

89 Frenz, W., Rücknahme eines gemeinschaftsrechtswidrigen belastenden VA, i Deutsches Verwaltlingsblatt, Zeitschriftjür Verwaltung, 2000, sidorna 2-15, ansluter sig till denna uppfattning och anser att gemenskapens rättsordning skall ha företräde framför nationella bestämmelser som hindrar omprövning ex officio. Enligt Antonucci, M., Il primato del diritto comunitario, i Il Consiglio di Stato, 2004, sidorna 225-233, finns för myndigheterna inte någon annan möjlighet än att ompröva sina tidigare beslut som strider mot denna rättsordning såsom den tolkats av domstolen. Gentili, F., Il principio comunitario di cooperazione nella giurisprudenza della Corte di Giustizia CE., i 11 Consiglio di Stato, 2004, sidorna 233-238, påpekar att principen i fråga kräver att alla förvaltningsbeslut som strider mot nämnda rättsordning upphävs ex officio, varvid det i många nationella rättsordningar förekommande inslaget av skönsmässighet när det gäller förvaltningsmyndigheternas rättelser ex officio av sina rättsakter utesluts.

90 Dom av den 29 april 1999 i mål C-224/97, Ciola (REG 1999, s. I-2517).

91 Dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03, Pupino (REG 2005, s. I-5285).

92 EGT L 82, s. 1.

93 Dom av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Simmenthal och Factortame m.fl. (REG 1990, s. I-2433; svensk specialutgåva, volym 10, s. 435).

94 Dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599).

95 Dessa faktiska förhållanden beskrivs i punkterna 17-21 i domen.

96 Dom av den 27 juni 2000 i de förenade målen C-240/98-C-244/98, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores (REG 2000, s. I-4911).

97 Direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

98 Dom av den 21 november 2002 i mål C-473/00, Cofidis (REG 2002, s. I-10875).

99 Dom av den 28 juni 2001 i mål C-118/00, Larsy (REG 2001, s. I-5063).