Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 16 november 2006

1 Originalspråk: portugisiska.

2 Förstainstansrättens dom av den 25 oktober 2005 i mål T-38/02, Groupe Danone mot Kommissionen (REG 2005, s. II-4407).

3 Kommissionens beslut 2003/569/EG av den 5 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget. Ärende IV/37.614/F3 PO/Interbrew och Alken-Maes (EUT 2003, L 200, s. 1).

4 Av den 6 februari 1962; Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81 EG] och [82 EG] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8). Det ifrågasatta beslutet meddelades före ikraftträdandet av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1) och antagandet av kommissionens nya riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2).

5 Se fotnot 3.

6 Skäl 295 i det ifrågsatta beslutet.

7 Skäl 331 i det ifrågasatta beslutet.

8 Artiklarna 1 och 2 i det ifrågasatta beslutet.

9 Skäl 314 i det ifrågasatta beslutet.

10 Skäl 315 i det ifrågasatta beslutet.

11 Domen i målet Groupe Danone mot kommissionen (se fotnot 2).

12 Punkterna 309 och 310 i den överklagade domen.

13 Punkterna 311-313 i den överklagade domen.

14 Domstolens dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 213. Se även domstolens dom av den 21 september 2006 i mål C-167/04 P, JCB Service mot kommissionen (REG 2006, s. I-8933), punkterna 207-209.

15 Jämför domstolens dom av den 9 juni 1992 i mål C-30/91 P, Lestelle mot kommissionen (REG 1992, s. I-3755), punkt 28, av den 30 september 2003 i mål C-93/02 P, Biret International mot rådet (REG 2003, s. I-10497), punkt 60, och av den 2 december 2004 i mål C-226/03 P, José Marti Peix mot kommissionen (REG 2004, s. I-11421), punkt 29.

16 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas (stora avdelningen) dom av den 29 mars 2006 i målet Anchour mot Frankrike, punkt 59.

17 Se i detta avseende domen i målet Anchour mot Frankrike (ovan fotnot 16), punkt 53.

18 Domstolens dom av den 25 september 1984 i mål 117/83, Könecke (REG 1984, s. 3291), punkt 11.

19 Se även generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande av den 19 januari 2006 i mål C-308/04, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2006, s. I-5977), punkt 78.

20 Domstolens dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, Music Diffusion Française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 106. Se även, för ett nytt avgörande, domen i målet Dansk Rørindustri m.fl mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkterna 240-242.

21 Domstolens dom i målet SGL Carbon (ovan fotnot 19), punkt 71.

22 Domstolens dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P (REG 2004, s. I-123), punkt 91.

23 Förstainstansrättens dom av den 5 april 1990 i mål T-6/89, Enichem Anic mot kommissionen (REG 1991, s. II-1623, svensk specialutgåva, volym 11, s. II-1623) punkt 295. Se även förstainstansrättens dom av den 30 september 2003 i mål T-203/01, Michelin mot kommissionen (REG 2003, s. II-4071), punkt 293.

24 Se i detta avseende domen i målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkterna 211, 213 och 214.

25 Kommissionens beslut 86/398/EEG av den 23 april 1986 om ett förfarande enligt artikel 85 i EEG-fördraget (ärende IV/31.149 — Polypropylene), EGT L 230, s. 1, skäl 107, och kommissionens beslut 91/297/EEG av den 19 december 1990 i ett förfarande angående tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/33.133-A: Sodakarbonat — Solvay, ICI), EGT L 152, 1991, s. 1, skäl 65.

26 Kommissionens beslut 84/338/EEG av den 23 juli 1984 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/30.988 — Avtal och samordnade förfaranden inom sektorn för planglas i Beneluxländerna, EGT L 212, 1984, s. 13, skäl 53.

27 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 231. Se även domstolens dom av den 18 maj 2006 i mål C-397/03 P, Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen (REG 2006, s. I-4475), punkt 25.

28 Punkterna 352 och 353 i den överklagade domen. Förstainstansrätten hänvisade i detta sammanhang till domstolens dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma mot kommissionen (REG 1970, s. 661, svensk specialutgåva, volym 1, s. 457), punkt 19.

29 Se angående begreppet upprepade överträdelser förstainstansrättens dom av den 11 mars 1999 i mål T-141/94, Thyssen Stahl mot kommissionen (REG 1999, s. II-347), punkt 617, och domen i målet Michelin (fotnot 23), punkt 284.

30 Domstolens dom av den 14 juli 1972 i mål 52/69, Geigy mot kommissionen (REG 1972, s. 787).

31 Domen i målet Geigy mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 21.

32 Domen i målet Geigy mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 21. Se även domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C-298/00 P, Italien mot kommissionen (REG 2004, s. I-4087), punkterna 89-92, av den 29 april 2004 i mål C-372/97, kommissionen mot Italien (REG 2004, s. I-3679), punkterna 116-119 (angående kontroll av stöd som beviljats enligt EG-fördraget), och av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 140 (angående kontroll av stöd som beviljats enligt EKSGavtalet). Som exempel på domar från förstainstansrätten kan anges domen av den 14 januari 2004 i mål T-109/01, Fleuren Compost mot kommissionen (REG 2004, s. II-127), punkt 145 (angående kontroll av stöd som beviljats enligt EG-fördraget), av den 10 juni 2004 i mål T-307/01, François mot kommissionen (REG 2004, s. II-1669), punkt 46 (angående inledandet av ett disciplinärt förfarande enligt tjänsteföreskrifterna), och av den 6 oktober 2005 i de förenade målen T-22/02 och T-23/02, Sumitomo Chemical och Sumika Fine Chemicals mot kommissionen (REG 2005, s. II-4065), punkt 87 (angående kommissionens befogenhet att påföra böter för överträdelse av konkurrensreglerna).

33 Artikel 3 i kommissionens beslut 74/292/EEG av den 15 maj 1974 om ett förfarande enligt artikel 85 i EEG-fördraget (IV/400 — Avtal mellan tillverkare av glasförpackningar), EGT L 160, s. 1

34 Punkt 363 i den överklagade domen.

35 Domen i målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkterna 245 och 246. Se även exempelvis domstolens dom av den 15 december 1994 i mål C-320/92 P, Finsider mot kommissionen (REG 1994, s. I-5697), punkt 46.

36 Se i detta avseende domstolens dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkt 692. Se även Commentaire Mégret (1993), volym 10, s. 94, och, i motsats härtill, för ett mer restriktivt synsätt, generaladvokaten Warners förslag till avgörande i de förenade målen 32/78 och 36/78-82/78, BMW mot kommissionen (REG 1979, s. 2435), punkt 2494.

37 Som domstolen slog fast i sin dom i målet van Schijndel och van Veen: Denna begränsning är motiverad med hänsyn till den princip enligt vilken initiativet till en process tillkommer parterna och enligt vilken domstolen endast kan handla ex officio i undantagsfall, då det på grund av allmänintresset krävs att domstolen ingriper. Denna princip är ett uttryck för en uppfattning som delas av flertalet av medlemsstaterna vad gäller förhållandet mellan stat och enskild och genom denna skyddas rätten till försvar och säkerställs förfarandets riktiga förlopp i synnerhet genom att undvika att förfarandet försenas till följd av bedömningen av de nya grunderna. (Domstolens dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, REG 1995, s. I-4705, punkt 21.) Följden av förbudet mot att döma utöver parternas yrkanden (ultra petita) är, såsom domen i målet van Schijndel och van Veen belyser, att domstolar inte normalt sätt ex officio får ta upp grunder och att klaganden efter en viss tidpunkt i förfarandet inte kan framföra nya grunder eller hänvisa till andra faktiska omständigheter än dem som han har grundat sin talan på. Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 30 mars 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkterna 129-143, angående principen om att grunder för ett överklagande som inte har åberopats av parterna inte kan ligga till grund för domstolens dom, och angående undantaget för grunder som berör den allmänna ordningen.

38 Se, utöver artikel 17 i förordning nr 17, artikel 25 i rådets förordning nr 11 av den 27 juni 1960 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 52, 1969, s. 1121; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 23), artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT L 175, 1968, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 54), artikel 21 i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om föreskrifter för tillämpningen av artiklarna [81 ]och [82] i fördraget på sjötransporter (EGT L 378, 1986, s. 4), artikel 14 i rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (EGT L 374, 1987, s. 1), artikel 17 i rådets förordning nr 2299/89 av den 24 juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (EGT L 220, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 174) och artikel 16 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, annex, s. 16).

39 För samma uppfattning, se generaladvokaten VerLoren van Themaats förslag till avgörande i de förenade målen 240/82-242/82, 261/82, 262/82, 268/82 och 269/82, Stichting Sigarettenindustrie mot kommissionen (REG 1985, s. 3831, s. 3851). Det kan emellertid konstateras att domstolen i sin dom av den 10 december 1957 i mål 8/56, ALMA (REG 1957 [och 1958], s. 95), punkt 100, slog fast att även i avsaknad av ett formellt konstaterande får domstolen sänka ett för högt bötesbelopp, eftersom ett sådant resultat inte skulle få en verkan ultra petit, utan tvärtom skulle utgöra ett partiellt bifallande av talan. Genom en tolkning e contrario skulle detta kunna leda fram till slutsatsen att förstainstansrätten inte kan öka ett bötesbelopp utan att ett formellt yrkande om förnyad bedömning av böterna (det vill säga avseende antingen en ökning eller en sänkning). E contrario-argument skall emellertid behandlas med stor försiktighet, såsom domstolen klargjorde i sin dom av den 16 juli 1956 i mål 8/55, Federation Charbonnière de Belgique mot Höga myndigheten ([REG 1955-1956], s. 245, svensk specialutgåva, volym 1, s. 1), punkt 300.

40 Domen i målen Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 36), punkt 617.

41 Se exempelvis domstolens dom av den 15 december 1987 i mål 326/85, Nederländerna mot kommissionen (REG 1987, s. 5091), punkt 24.

42 Domstolens dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffman-La Roche mot kommissionen (REG 1979, s. 461, svensk specialutgåva, volym 4, s. 315), punkt 11, och domen i målet Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 20), punkt 10. Se även artikel 19 i förordning nr 17 och artikel 27 i förordning nr 1/2003.

43 Förstainstansrättens dom av den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied mot kommissionen (REG 2003, s. II-5761), punkt 32. Se även exempelvis förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T-31/99, ABB Asea Brown Boveri mot kommissionen (REG 2002, s. II-1881), punkt 53, av den 10 mars 1992 i mål T-11/89, Shell International Chemical Company mot kommissionen (REG 1992, s. II-757; svensk specialutgåva, volym 12 s. II-47), punkt 39, och av den 6 december 1994 i mål T-450/93, Lisrestal m.fl. mot kommissionen (REG 1994, s. II-1177), punkt 42. Se vidare domstolens i fotnot 42 angivna rättspraxis.

44 Se fotnot 39.

45 Ibidem, s. 3851.

46 Dom av den 9 juli 2003 i mål T-220/00 (REG 2003, s. II-2473).

47 Ibidem, punkt 229.

48 Ibidem, punkt 230.

49 Se fotnot 14. Se särskilt punkterna 173 och 219-232.

50 Se fotnot 27. Se punkterna 20-26.

51 Domstolens dom i målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 231. Se även domen i målet Archer Daniels Midland (ovan fotnot 27), punkt 25.

52 Domstolens dom i målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 232, och i den ovan i fotnot 27 nämnda domen i målet Archer Daniels Midland (ovan fotnot 27), punkt 25.