Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak av den 12 januari 2012

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets andra direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – struktur och tillämpningsföreskrifter för det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EGT L 71, s. 1303).

3 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

4 Unionsrätten utgör enligt fast rättspraxis inte hinder för att väcka skadeståndstalan på grund av åsidosättande av unionsrätten samtidigt som talan väcks om återbetalning av belopp som den skattskyldige inte ska betala; se till exempel dom av den 20 oktober 2011 i mål C-94/10, Danfoss och Sauer-Danfoss (REU 2011, s. I-9963), punkt 32.

5 Dom av den 15 september 2011 i mål C-310/09, Accor (REU 2011, s. I-8115), punkt 71, av den 2 oktober 2003 i mål C-147/01, Weber’s Wine World m.fl. (REG 2003, s. I-11365), punkt 93, och av den 8 mars 2001 i de förenade målen C-397/98 och C-410/98, Metallgesellschaft m.fl. (REG 2001, s. I-1727), punkt 84.

6 Se till exempel domen i målet Danfoss och Sauer-Danfoss (ovan fotnot 4), punkt 20, dom av den 6 september 2011 i mål C-398/09, Lady & Kid m.fl. (REU 2011, s. I-7375), punkt 17, av den 28 januari 2010 i mål C-264/08, Direct Parcel Distribution Belgium (REU 2010, s. I-731), punkt 45, av den 14 januari 1997 i de förenade målen C-192/95-C-218/95, Comateb m.fl. (REG 1997, s. I-165), punkt 20, och av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, volym 7, s. 389), punkt 12.

7 Enligt FEUF har enskilda endast rätt att väcka direkt talan vid EU-domstolen i några mycket speciella förfaranden. Fysiska och juridiska personer har till exempel rätt att väcka talan enligt artiklarna 263 fjärde stycket, 268 eller 270 FEUF. Se, i detta sammanhang, också Basedow, J., Der Europäische Gerichtshof und das Privatrecht, Archiv für die civilistische Praxis, volym 210 (2010), s. 157 och s. 192 och följande sidor, vilken anser att den omständigheten att privata aktörer inte kan väcka talan vid en unionsdomstol vid tvister avseende rättigheter enligt unionsrätten utgör en otillfredsställande brist på överensstämmelse mellan den processuella och den materiella rätten i unionen.

8 Se, till exempel, domen i målet Danfoss och Sauer-Danfoss (ovan fotnot 4), punkt 24, dom av den 6 oktober 2005 i mål C-291/03, MyTravel (REG 2005, s. I-8477), punkt 17, och domen i målet Weber’s Wine World m.fl. (ovan fotnot 5), punkt 103.

9 Se, till exempel, domen i målet Accor (ovan fotnot 5), punkt 79, dom av den 8 juli 2010 i mål C-246/09, Bulicke (REU 2010, s. I-7003), punkt 25, av den 13 mars 2007 i mål C-524/04, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation (REG 2007, s. I-2107), punkt 111, och av den 12 december 2006 i mål C-446/04, Test Claimants in the FII Group Litigation (REG 2006, s. I-11753), punkt 203.

10 Se dom av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, volym 3, s. 261), som anses utgöra ett prejudikat när det gäller konceptet med processuell autonomi för medlemsstaterna i domstolens praxis. I denna dom, som avsåg frågan huruvida frister som föreskrivs i den nationella rätten för att väcka talan vid domstol om rättigheter vilka följer av unionsrätten är förenliga med unionsrätten, förknippade domstolen konceptet med processuell autonomi för medlemsstaterna med principen om lojalt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna, som numera är reglerad i artikel 4.3 FEU. Av denna princip drog domstolen i synnerhet den slutsatsen att uppgiften att säkerställa det rättsskydd för medborgarna som följer av unionsrättens direkta effekt ankommer på de nationella domstolarna. Denna medlemsstaternas uppgift syftar till att säkerställa unionsrättens fulla verkan och har nära samband med principen om ett effektivt domstolsskydd och med den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Se, beträffande sambandet mellan medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 4 FEU, säkerställandet av unionsrättens fulla verkan och principen om ett effektivt domstolsskydd och den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, till exempel dom av den 15 april 2008 i mål C-268/06, Impact (REG 2008, s. I-2483), punkt 41 och följande punkter.

11 Se, särskilt, Kakouris, C.N., Do the Member States possess judicial procedural autonomy?, CMLR 1997, s. 1389 och följande sidor. Se även Van Gerven, W., Of Rights, Remedies and Procedures, CMLR 2000, sidorna 501 och 502, vilken bland annat föreslår att begreppet processuell autonomi ska ersättas med medlemsstaternas processuella behörighet. Se, för ett liknande resonemang, Delicostopoulos, J., Towards European Procedural Primacy in National Legal Systems, ELJ 2003, s. 599 och följande sidor, vilken i detta sammanhang utgår från en blandning av processuell behörighet för medlemsstaterna och företräde för unionens processrätt.

12 Se, till exempel, dom av den 4 juli 2006 i mål C-212/04, Adeneler m.fl. (REG 2006, s. I-6057), punkt 90 och följande punkter, där domstolen bland annat hänvisade till principen om processuell autonomi för att besvara frågan vilka åtgärder eller sanktioner medlemsstaterna ska föreskriva för att avvärja åsidosättandet av de rättigheter som följer av unionsrätten, vilket är i fråga i detta mål. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2006 i mål C-53/04, Marrosu och Sardino (REG 2006, s. I-7213), punkt 50 och följande punkter, och av den 7 september 2006 i mål C-180/04, Vassallo (REG 2006, s. I-7251), punkt 35 och följande punkter.

13 Se Trstenjak, V./Beysen, E., European Consumer Protection Law: Curia semper dabit remedium?, CMLR 2011, sidorna 95 och 104 och följande sidor.

14 Se, beträffande den roll som medlemsstaternas processuella autonomi har i den europeiska civilprocessrätten, även Wagner, G., i Stein/Jonas, Kommentar zur Zivilprozessordnung, tjugoandra upplagan, Tübingen 2011, inledning före artikel 1, punkterna 68 och 69.

15 Dom av den 21 maj 1976 i mål 26/74, Roquette Frères mot kommissionen (REG 1976, s. 677), punkterna 11 och 12.

16 Dom av den 12 juni 1980 i mål 130/79, Express Dairy Foods (REG 1980, s. 1887; svensk specialutgåva, volym 5, s. 227), punkterna 16 och 17.

17 Dom av den 15 september 1998 i de förenade målen C-279/96, C-280/96 och C-281/96, Ansaldo Energia m.fl. (REG 1998, s. I-5025), punkt 28.

18 Dom av den 7 september 2006 i mål C-470/04, N (REG 2006, s. I-7409), punkt 60.

19 Dom av den 8 mars 2001 i de förenade målen C-397/98 och C-410/98, Metallgesellschaft m.fl. (REG 2001, s. I-1727).

20 Ibidem, punkt 86.

21 Ibidem, punkterna 87 och 89.

22 Ovan fotnot 9, punkt 202 och följande punkter.

23 Ovan fotnot 9, punkt 112.

24 Se, särskilt, domen i målet Test Claimants in the FII Group Litigation (ovan fotnot 9), punkt 205.

25 Se, till exempel, domen i målet Accor (ovan fotnot 5), punkt 79, och dom av den 30 juni 2011 i mål C-262/09, Meilicke m.fl. (REU 2011, s. I-5669), punkt 55.

26 Se dom av den 15 april 2010 i mål C-542/08, Barth (REU 2010, s. I-3189), punkt 19, av den 26 januari 2010 i mål C-118/08, Transportes Urbanos y Servicios Generales (REU 2010, s. I-635), punkt 33, och av den 19 september 2006 i de förenade målen C-392/04 och C-422/04, i-21 Germany och Arcor (REG 2006, s. I-8559), punkt 62.

27 Se, till exempel, domarna i målen Transportes Urbanos y Servicios Generales (ovan fotnot 26), punkt 35, och Bulicke (ovan fotnot 9), punkt 28, och dom av den 16 maj 2000 i mål C-78/98, Preston m.fl. (REG 2000, s. I-3201), punkt 49.

28 Skriftligt yttrande från den nederländska regeringen, punkt 21.

29 Skriftligt yttrande från den franska regeringen, punkt 55.

30 Se, i detta avseende, även dom av den 15 mars 2007 i mål C-35/05, Reemtsma Cigarettenfabriken (REG 2007, s. I-2425), punkt 43 och följande punkter, där domstolen när den bedömde huruvida direkta och indirekta skatter var jämförbara kom fram till att systemet med direkta skatter som helhet inte uppvisar något samband med mervärdesskattesystemet.

31 Domarna i målen Bulicke (ovan fotnot 9), punkt 27, och Transportes Urbanos y Servicios Generales (ovan fotnot 26), punkt 34, dom av den 29 oktober 2009 i mål C-63/08, Pontin (REG 2009, s. I-10467), punkt 45, och domen i målet Ansaldo Energia m.fl. (ovan fotnot 17), punkt 29.

32 Skriftligt yttrande, punkt 34 och följande punkter, och punkt 112 och följande punkter.

33 Se punkt 33 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

34 Se punkt 38 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

35 Se, till exempel, dom av den 15 juli 2010 i mål C-256/09, Purrucker (REU 2010, s. I-7353), punkt 99, av den 14 januari 2010 i mål C-233/08, Kyrian (REU 2010, s. I-177), punkt 61, och av den 8 november 2005 i mål C-443/03, Leffler (REG 2005, s. I-9611), punkt 51.

36 Se, beträffande unionsrättens företräde och direkta effekt, till exempel yttrande 1/09 av den 8 mars 2011 (REU 2011, s. I-2099), punkt 65, och yttrande 1/91 av den 14 december 1991 (REG 1991, s. I-6079; svensk specialutgåva, volym 11, s. 21), punkt 21.

37 Se ovan i fotnot 31 angiven rättspraxis.